Höger, vänster och mittemellan

Det är ju fult att ge. Senast en krönika där Fredrik Virtanen skriver att vi ska ge, men inte efter vårt privata godtycke utan via skattesedeln. Annars tar vi på oss själva ansvaret istället för att det ligger där det ska vara; hos staten. Att det är skatteavdrag på pengar vi skänker till välgörenhet, det är "en farlig väg."  Hur det nu kan vara en dålig grej att man vill med sina egna pengar bidra till cancerforskning, katastrofhjälp eller hjälp till utrotningshotade gorillor.

I alla tider har det pratats i lite nedlåtande ordalag om frivilliga hjälporganisationer. Det är ju nåt amerikanskt, inget sånt vi behöver i Sverige liksom. Här behöver ingen må dåligt. Om man mår dåligt i Sverige får man skylla sig själv. Fast den peng man får om man har tvingats ge upp allt och fly hit eller om man är sjukskriven eller arbetslös, den är inte så vansinnigt stor. Det är den inte nu och det är den inte under en sosseregering. Men pengar behövs, därför har jag alltid hittills röstat på dem som driver en arbetslinje. Därför att folk i arbete betalar för dem som av någon anledning inte kan arbeta. (Fast ärligt talat, nu behövs inte fler jobbskatteavdrag. Vet inte hur jag tänker rösta nästa år). 

Blått eller rött gör det samma, man ger för att behålla sin medmänsklighet. Inte för att hjälpa staten. Man ger för att visa nån annan att de inte är osynliga. 

GÖR MAN? Tänkte jag sen. Jag gick nämligen och funderade på detta på min och barnens promenad. Jag är ju expert på att tycka saker i teorin. Jag kan då inte minnas att jag brukar "se" folk, även om jag behändigt över bankgiro försöker skänka pengar lite till höger och vänster, för att det ska kännas lite bättre sen när man köper den där tröjan som man inte behöver. 

Sen stod han där utanför affären. Mannen med trasiga kläder och en tom mugg i handen. Då gjorde jag det där som man aldrig gör. Jag förklarade för Hugo varför han stod där, sen gick vi in på affären och fyllde en kasse med lite bröd, frukt och annat. Sen gav vi den till mannen utanför. 

Om det fick mig att känna mig som en bra människa? Nej, fast jag trodde kanske det innan att det skulle göra det. jag kände mig ganska ynklig. Funderade på hela vägen hem vad jag har gjort för att förtjäna värme, mat och kärlek. Men det fick mig åtminstone att känna mig som en medmänniska. 

Morgonkurragömma

Och Hugo har hittat ett toppengömställe...

Nu är Hugo på föris och jag och Nora ska strax ta en promenad till min vän B för lunch. 

Gräsänka

Snyggo jobbar på Annan Ort, väntas åter i morgon kväll. Jag har dock haft mysigt sällskap, först av syster S och Nils och på eftermiddagen av nya Caroline och Anton. En promenad hanns med, och sen mycket lek med barnen som somnade ovaggade för tio minuter sen.

Mest lek och inte så mycket bråk idag. Nu ska jag dock njuta av de här

som C hade med sig. Har så fina vänner, känner mig väldigt bortskämd på den fronten. Och inte för att de kommer med choklad, (eller jo, lite därför ;-) utan för omtanken man känner.

Nu är då frågan, vad som ska ackompanjera de här pralinerna. Kanske ska unna mig en paus i allt pyssel, och sitta i soffan en kväll...

Nysprungen, nyduschad, nybakt

Så fort Snyggo kommit hem stack jag ut och sprang 5 km. Eller sprang och sprang, stånkade snarare. Klarade mig under 30 min, inte för att det spelade nån större roll. Kom hem och duschade med två sötnosar skrikandes och bankades på badrumsdörren. Vi fick barnen i säng och sen var det Snyggos tur att ge sig ut. Jag bakade saffranslängder under tiden.

Min omedelbara tanke är väl att risken att vi lyckas sätta i oss det här ikväll är ganska liten. Kanske borde ha gjort tre lite mindre längder istället men å andra sidan står det ju var och en fritt att skära en tunn skiva. 

Update

Lite pics från dagar när barnens farmor och morfar varit här under tiden jag var sjuk, samt ett foto på mamma och pappa med alla sina barnbarn. Slutligen Nonno idag, på väg till affären!

Åsså söndagen

En liten stund kändes det lite adventsidylliskt här, när jag sydde en julgardin och Snyggo satte upp belysningen på balkongen.

Barnen rullade runt på golvet och tjöt av skratt. I gott och väl en halv minut.

Dessförinnan hade jag känt mig som Den Goda Föräldern som rastade barnen utomhus en dryg timme, trots att jag (som inte hade dubbla lager kläder och overall) höll på att frysa arslet av mig. 

Vackert nedanför vårt hus! Ett skäl så gott som något att bo kvar här så länge det bara går. Nu när vi byggt om till en fyra och allt.

Nu blir det lite allt möjligt pyssel här i veckan. Inför både advent och bröllop. Funderar på vad man ska baka för nåt, och fajtas samtidigt med den här tanken på att man blir ju tyvärr lika tjock av fika och godis trots att det är jul. Får väl försöka hålla mina bakbegär (brödbaksbegär, inte arslebegär) i schack en gnutta.

Ja, ett sånt inlägg kan det bli när man inte orkar eller kan skriva om allt som egentligen rör sig i pallet. Glad för mitt Snyggo iaf, och mina fina barn. 

Lördag...

...och vi är helt i ofas. Efter en god frukost...

...lekte vi lite men sen vägrade Nora att sova middag varför det blev helt fel med maten och allting. Antar att hon håller på att ställa om sina rutiner, bara att försöka lista ut hur hon vill ha det.

Sen tränade Snyggo lite och Nora var snabb på att göra honom sällskap.

Nu är han ute och rullskidar och jag har just gjort vad det känns som att jag har gjort hela dagen - utfodrat ett barn. 

Hittade förresten en av mina favvotishor i en kasse i morse, från förra sommaren, typ 50 spänn på Gina. Får mig att vilja fylla hela ryggen med fina motiv. Jag har dock inte tänkt ge efter för den lusten...

Ser ni? Det börjar ordna upp sig, det här med spegelfotograferingen.

Ikväll när barnen har lagt sig ska vi äta en god middag och göra klart det sista för bröllopet - nästa helg är jag i berlin och helgen därpå är det dags. Tjing för nu!

Kvällen i The Snyggo House

Lyxmiddag här hemma är inte automatiskt lyxig mat, snarare de gånger vi äter tillsammans. Barnen behöver äta vid fem-tiden, och Snyggo är i princip aldrig hemma före 18. Idag var han dock tidigare hem och det gjorde ju att blodpuddingen kändes som rena partyt. Blodpudding med stekta äppelringar gjorde mamma ofta när vi var små, det tyckte jag var supersmarrigt så det tänker jag servera mina barn också med jämna mellanrum. 

Efter middagen gav jag mig ut i regnet och mörkret och joggade fyra km, som lite test för hur huvudet ska klara det. Har mått riktigt bra mestadels den här veckan, så jag tyckte det var dags. Tungt förstås, första löpturen på två månader om man bortser från den där gången jag och mamma sprang nör jag fick åka till akuten dagen efter... Det lär jag inte behöva i morgon.

Det är jag där till höger. Har inte lärt mig ta snajsiga bilder i spegeln a la fjortis. 

Nu är det te och ananas som gäller, framför lite nyheter.

Vilopaus i leken

woho!!

Jag får ta på mig nåt snyggt! Sara dåliga samvete nr 2, närmare bestämt. Kan tom ta en dagens outfit-bild!! Nehej, det glömde jag visst, nu sitter jag här med blåjeans och grå tisha igen och det känns inte så intressant att lägga upp en bild på ett Gina-plagg eller ett par Vero moda-brallor. Vad var det då, som fick mig att plocka fram Saras dåliga samvete nr 2, kanske ni undrar? Jo, en middag på stan med min fina Ida. Treåenhalvtímmes oavbrutet prat under inmundigande av superbt käk på TVÅ. Så himla najs.

Idag har jag och Nora haft en riktigt trivsam förmiddag, och nu sitter jag här och dricker elvakaffet medan bebis sover förmiddagslur. Ska försöka hinna få ihop ett par bröllopsgrejer också, på de resterande tjugo minutrarna eller hur mycket det nu kan vara som återstår.

Full rulle

Nu är de första stegen tagna... Förra veckan tog hon iof nåt steg också, men idag knallade hon flera steg för egen maskin. Blev så himla lycklig (hon, inte jag... Jag tycker gott hon hade kunnat vänta lite...) och skulle prova om och om igen.

Håll i hatten, här kommer jag...

Nu sover båda miniaporna och jag har sjunkit ned i soffan. Blir fotboll, te och bröllopsplanering. Skulle behöva skriva lite också, för att hålla det igång. Och min bok jag läser har jag inte bläddrat i på ett par dagar... Bara att inse att man inte hinner allt man vill när egentiden börjar halv nio på kvällarna...

Hjälper Gunnar

Nora sover middag och jag hjälper Gunnar, som vi kallar det att göra absolut ingenting. Jo, jag sörplar kaffe. Undrar också om programledarrollen för Lingo är så långt ner man kan hamna i TV-hierarkin.

Om Nora är medgörlig vad gäller lunchen om en stund åker vi till pappa på sjukhuset innan det är dags att hämta Hugge. Snyggo och svåger P ska på fotbollen ikväll, själv får jag se den från TV-soffan.

Apa

Så här snygg var brorsan på sin svensexa.

Förlåt, jag menar så HÄR snygg var han

Och igår hade vi slutplanering för festen.

De har många hemligheter för sig, men å andra sidan har vi helt fria händer och de lägger sig inte i vad vi hittar på till middagen. Kul! Ni var för övrigt lite dåliga på att komma med tips på vad man kan (eller inte bör) hitta på tycker jag, men nu är det snart för sent för om 2,5 vecka är det dags.

Dessförinnan väntar en helg i Berlin, första advent. SOM jag älskar mina barn, och SOM jag längtar efter att få dricka en kopp kaffe i lugn och ro... 

Öppna förskolan, kind of

Idag var det dags för Brorsans svensexa. Hela förmiddagen gick åt till logistisken kring detta  men när herrarna väl kom iväg åkte jag och barnen till syster S. Vi hade även förmånen att även få ta hand om Ella och Lova idag, och med fem barn under 2,5 år var det verkligen håll igång. Samtliga kusiner, således. Det funkade jättebra dels tack vare duktiga Ella som med sina 11 år kändes mer som vuxen än barn i sammanhanget, och dels för att barnen var tillräckligt många för att gå in i nåt slags dagis-mood... "Vi rättar oss efter varandra och gör som mamma/moster säger, typ. Nåväl, kanske inte när det gällde att inte hoppa i soffan och så, men ändå.

När Lova var i säng och Inez på väg i säng tog jag mina telningar under armen och åkte hem, de somnade som stockar. Kvällen har tillbringats i soffan med en tidning och paddan, bilden på TV:n verkar Hugo ha saligförklarat när han lekte med fjärrkontrollen i morse.

Nu börjar det bli dags att koja... Nån gång i natt dyker väl Snyggo och farbror B upp här hemma, men ryktet säger att de för tillfället hänger på O'Learys, vilket är dem väl unt.

Tårta

Vi mötte upp pappa hemma på hans permis och åt tårta för att fira födelsedagen även på den rätta dagen. Det var en avslagen samling som möttes upp, den ena tröttare och mer hålögd än den andra... Men skönt ändå. Det blir alltså operation som det verkar, men när är oklart. Helst inte om tre veckor eftersom det då är dags för brorsans bröllop...

Inte bara världens bästa pappa, utan även världens bästa morfar...

Lättnad

 Och galna barn

Pappa har åkt hem på permis tills på tisdag, så nu åker vi dit och äter tårta!

Åsså väntar vi lite mer

En hjärntumör, har de hittat. Vi hoppas att den är godartad och att den antingen ska gå att operera bort helt och hållet, eller hålla i schack på annat sätt. Mer besked om det i morgon. I morgon som också är pappas 65-årsdag och officiella pensionsdag... Vilken vecka. 

Samtidigt som det är så himla rörigt och jobbigt så känner jag bara att det ändå är så viktigt att ta in att detta tydligen också hör livet till... Ingen kommer gå i genom livet utan att drabbas av sjukdom, sorg och förluster och om om man låtsas det blir det nog desto värre när saker väl sker. På någon himla vänster MÅSTE man ju inse att detta verkar vara livets besvärliga spelregler... 

I väntans tider

Kommer mig inte riktigt för med något. Hade tänkt jag skulle tvätta fönster men nu när Nora somnade blev jag sittandes i soffan med kaffe. Idag blir det magnetröntgen för pappa och vi hoppas efter det att de kan ge svar på vad det är för något de har hittat i huvudet. Blir en tur i em till sjukan. Den här väntan när man inte vet vad man har att förhålla sig till, den är allt annat än rolig. Ändå går det ju att sitta här och dricka sitt kaffe, se solen skina in genom fönstret. 

Har börjat på Ken Folletts "världens vinter", dryga 800 sidor världshistoria. Kanske ska bläddra några sidor.

Sjukhusfika

Pappa är på sjukhus och tills vi vet vad det är hänger vi alla i luften. Jag och Nono har varit där på förmiddagen, haft det så mysig man nu kan ha det i sjukhusmiljö. Nu hemma igen, så märkligt hur allt bara fortsätter fast tiden står stilla. Barnen brottas och tjuter av skratt. Vem som vinner flest ronder? Lillasyster.

Det enda som är säkert...

...är att jag sitter här just nu. Det känns som att man alltid väntar på bättre tillfällen för allt. Den där fina klänningen kan jag ha en annan dag, idag tar jag mina fula mysbyxor. Och måndag är det, så då lagar vi falukorv och absolut inget man kan ha bearnaisesås till. Rutiner är bra och jag gillar dem, men nu tänker jag dricka ett glas svindyr champagne, för att jag sitter här, och för att jag kan.

Möjligen...

...att det inte finns nåt sötare än barn som sitter på knä och leker.

Dagens heta tips

För alla som liksom jag har svårt för en brakfrukost (om man inte får sitta minst en timme i lugn och ro): välling! Så himla gott och lättdrucket, mätt blir man också. 

Nu ska jag börja bli smått social igen! Dagen bjuder besök av min vän B.

Man måste ju ordna det för sig

Så här ser det ut när "jag" kopplar ihop datorerna.

Fötterna på sofflocket? De är mina.

My precious

Hur den här lilla läckerbiten hamnade hemma hos mig är en historia i sig, men jag har inte stulit den (fast det känns nästan så). I morse insåg jag att en laptop is the shit om jag ska slippa sitta framför TV:n och skriva på kvällarna, nu när datorn och TV:n är ihopkopplade. Och nu sitter jag här med den och har inte betalat en krona, men vi kallar det ett lån. Här ska skrivas!

Vi har firat fädren idag förstås. Både Snyggo och pappa. Firade även pappas 65-årsdag i förskott, han fyller på fredag. Gott fika och smarrig mat. Nu är vi hemma, barnen nattade och jag ska försöka koppla ihop min lilla vita (August har Snyggo döpt honom till) med befintliga datorn. O denna teknik.

Inte bara kväll, utan ganska sen kväll dessutom.

Vad bra med sallad till middag om man ska smaka banankaka sen, tyckte vi.

Grönsaker, avocado och grillad kyckling. HUR kan man bli så galet mätt på det? När det fått sjunka ner nån timme kunde vi dock konstatera att banankakan blev god.

Och när vi nu konstaterat det och sett ett mycket starkt avsnitt av "så mycket bättre", så återstår väl snart bara att knyta ihop säcken och hoppas att barnen tänker sova lika gott som vi hoppas få göra.

På sin egen blogg får man väl ändå ha selfies, eller? Ja det får man. Godnatt.