På badhuset

Näe, det är ju inte riktigt min grej det där, att visa upp sin vinterbleka håriga kropp i bikini och till råga på allt tvingas springa på grannar och andra bekanta i poolen. Barnen älskar det ju dock, och deras glädje var belöning nog. 

Vi köpte med oss thaimat hem efter vägen, och därefter har det varit en rätt soft eftermiddag. Nu är jag tung i huvudet och skrovlig i halsen och hoppas bara att det inte håller på att bryta ut nån sjuka i kroppen. Kort dag i morrn, barnen ska till tandläkaren på eftermiddagen. 

Fredagsmys

Elva stycken blev vi på gårdagkvällens middag. Mycket skratt, mycket mat, lite sällskapsspel, en nattlig cykeltur för att guida gästerna tillbaka till tunnelbanan.

Barnen hade det toppen hos morfar och mormor. Idag står en vacker bukett på köksbordet och påminner om en härlig start på helgen.

Efter frukosten tog vi en promenad till MaPa för att hämta gnuttarna, sen promenerade vi vidare till biblioteket för lite läsmys och boklån. Tavlorna nedan hänger i mitt rum. Gillar budskapet och har levt efter det sen jag började läsa i Hugos ålder... Föredrar alla gånger att försjunka i en bra bok framför att sätta mig framför TV:n. 

Den här helgen blir det inget hemmafix i stor skala. Förra helgen gjorde vi klart det mesta, Snyggo bytte ett par dörrar och satte in nya överskåp över kyl och frys, Hugos rum är klart sånär som på en gardinstång och de bilder och tavlor man kanske så småningom vill komplettera med får växa fram efter hand. Ska försöka få till ett träningspass i eftermiddag, sen blir det hemmakväll. 

Drömmer mig tillbaka till Trysil... En vecka till, sen drar vi till Bruksvallarna! Längtar.

Läser

Ursäkta min dåliga uppdatering. I kväll är det middag hemma med kollegor, gnuttarna inkvarteras hos morfar och mormor. Veckan har gått åt till att handla, laga mat, städa, röja... Och läsa! Har nu läst en till bok, Peo Bengtssons "kärleken passerade här en gång." Vi hörde hnm på författarkvällen förra vintern, men det är först nu jag kommit till skott att läsa något.

Boken är lättläst och ämnet är skilsmässa. (för att förtydliga för att Jess inte ska bli förvirrad; detta är en bok och hemma hos oss är vi glada och skilsmässa är inte aktuellt ;-))

Till skillnad från Jewells kanske lite mer sofistikerade skrivstil med fler vändningar och ett lite annat djup är denna lite mer "direkt". Samuel tycker att han lever ett lyckligt liv när hans fru som en blixt från klar himmel förklarar att hon tror sig bli lyckligare med någon annan. Romanen är skriven helt utifrån Samuels perspektiv, vilket är rätt bekvämt för mig som läsare, som kan ta hans parti helt och hållet. Jag upplever språket som ganska enkelt men med en hel del fina formuleringar. Som när han beskriver deras bröllopsdag;

"man såg ut över havet från där vi stod. Jag räknade till fyra båtar och sju moln."

Eller när han kommer till insikt om hur hans fru gått bakom hans rygg, och vad det gör med honom;

"Hon har gjort allt det här på egen hand och oavsett om det har skett bakom min rygg eller inte så är det vi en gång hade försvunnet. Mörkret började i henne men det slutar i mig."

En roman att läsa för att få tröst, eller för att bli ännu gladare åt det man har, eller för att helt enkelt bara känna något.

Bokmal

Har precis avslutat den senaste romanen av vem som har kommit att bli en överlägsen favoritförfattare; Lisa Jewell. Det är någonting i hennes sätt att skriva, så enkelt, direkt och i positiv bemärkelse lättläst, men ändå med så många bottnar och med så fascinerande personporträtt. Denna borde läsas av alla som har en familj. Av alla som inte har en familj också, för den delen. 

Den berör så mycket av det jag funderar på just nu. Hur vi så lätt fastnar i ett "jodå allt är bra (eller ja kanske inte jättebra men det är inte hela världen fast jo det känns lite så men det är ingen fara, jag reder mig") även tillsammans med dem vi är närmast. Hur man inte pratar om hur saker VERKLIGEN är. 

Den handlar också om hur vuxna ofta tenderar att lura sig själva till att det viktigaste är att förverkliga sig själv och mår jag bra så mår även barnen bra och det är ingen fara med dem, inte alls, om bara pappa, som i denna romans fall, mår bra så mår alla bra och pappa mår ju jättebra med sin nya kvinna bara det att barnen egentligen skiter högaktningsfullt i pappas nya kvinna, de vill bara att allt ska vara som vanligt. "De är så flexibla" heter det, fast egentligen är de inte alls flexibla utan de utplånar sina egna små personligheter i viljan att vara det som mamma och pappa vill ha. Men det blir så jobbig att tänka på så vi tuffar på och låtsas inte om att förr eller senare kanske allt rasar. 

Låter det tungt? Den var inte tung, men jag både skrattade och grät en skvätt och framför allt berörde den. Läs. Läs. Läs. 

Hemmafix

Den här helgen har vi vår sista ordentliga fixarhelg i huset. Började med en tur till IKEA. 

Valen var många och stora.

Köpte ett vardagsrumsbord till nedervåningen, en fåtölj i fyndhörnan till allrummet, lite ramar, överskåp till kyl och frys etc. 

Jag fixade mest i Hugos rum på eftermiddagen. Målade klart i veckan (TACK OCH LOV).

Som på alla "före"-bilder är det förstås ostädat och rörigt från början. Hur som helst så var väggarna i en mörkblå färg som inte gjorde någon glad. Mycket skruvhål i i väggarna. Vi tänkte vänta med att fixa hans rum men väntar man blir det ju sällan gjort... Så jag skred till verket, spacklade och slipade och målade sen väggarna i en ljusgrön färg som gör rummet lite mindre grottlikt. Sängen som var blå och rätt sliten målade jag om till vit. 

Inte klart än, ska upp gardiner osv, men här syns färgerna iaf. Hugo blev mer än nöjd.

Mysigt att vara hemma och fixa. Passade på att laga lite mat under tiden, en gryta med nötkött, sötpotatis, kokosmjölk m.m (typ lite av allt jag hade i kylen) fick puttra på spisen under eftermiddagen, i ugnen lite karrékotletter till i morgon. Nu sover gnuttarna och snart tar vi paus från fixet och tar lite kladdkaka och ser i kapp Skavlan från igår. 

Utfallet

Fick ett så gulligt sms av Snyggo igår morse, bra början. Lämnade barn och åkte sen till jobbet. På väg dit fick jag en låt av Snygg-Sara via sms, en låt som fick att minnas en hel era av coola rockbrudar som jag lyssnade mycket på förr, just denna var Melissa Etheridge. Skapade raskt en ny spellista med coola rockbrudslåtar som peppade mig mycket under dagen.

I kombination med min mission att le mycket blev det faktiskt en riktigt bra dag. (tror det funkar, det där tricket). Hann måla klart Hugos rum på kvällen TACKOCHLOV, och ser fram emot en tur på fältet med Aikåaren nu på fm, lite skrivbordskrafs på em, och sen hem och inleda helgen med mysmiddag med Snyggo.

Ernst igen

Målar Hugos rum, och Å vad jag är förbaskat less på att måla. Fattar inte att jag har fixat allt annat med sån lätthet (hm, ja, eller nåt ditåt). Måste måla en till gång i morgon kväll, hoppas att färgen och energin räcker. 

Hemma med kidsen idag med, hade gärna behövt att de fortfarande skulle vara en gnutta krassliga så att jag hade fått vila en dag till, men det blir till att ta två alvedon och knalla iväg i morgon. Jag läste nånstans att om man ler hela tiden så känner man sig så efter ett tag, funderar på att testa det i morgon. Nu kanske det råkar bli så helt naturligt, att jag vaknar pigg och stark och med nåt slags superhumör redan från start, men om det inte blir så, jag säger alltså OM, så har jag ju en B-plan som om teorin stämmer borde göra att jag fram emot eftermiddagen bör känna mig väldigt lätt till sinnes. Ser fram emot det. 

Avslutar det här ickepeppiga inlägget med en bild från söndagens hemresa: 

Gonatt! 

Veckostart

Seg start på veckan. Tung dag igår, var dock mycket glad för att jag tog tillfället i akt att gå på bio efter jobbet. Mol allena, som ofta förr i tiden. Så skönt och mysigt, ska göra det oftare. Såg Cate Blanchetts senaste, "Carol", tyckte mycket om den. Vackert filmad och ganska oförutsägbar, till skillnad från många andra amerikanska rullar.

I morse var jag seg, tung i kroppen och allmänt skakig. Hugo hade ont i magen och åt inget, så vi ringde till morfar som kom ilandes och var hos kidsen medan jag åkte till jobbet och bokade av lite möten etc. 

"Du måste vara rädd om dig!" Sa Silverräven när han fick syn på mig, med sån värme att jag blev alldeles ställd. "Du måste inte ALLTID vara perfekt och på topp!" Nej, man måste väl inte det. Jag har det och en hel del annat att reflektera över hos mig själv, vilket jag gör med världens bästa terapeut. Så otroligt givande. 

Hur som haver, åkte hem vid halv elva, åt lunch med pappa och barnen. Nu är det soffmys som gäller. Välbehövligt för alla parter.

På väg hem

Körde femton km igår eftermiddag. Uppe på fjället, ingen belysning så det gällde att se till att man var nere i byn innan det blev helt mörkt. 

I morse stack jag ut på en ny fjälltur efter frukost medan Snyggo städade lägenheten. Naturen slog allt jag dittills sett. Turen börjar med ett par-tre kilometers klättring, och när jag med spaghettikropp och mjölksyrearmar stannade på högsta punkten och såg mig omkring så badade hela landskapet i rosa och guld, snön glittrade mer än nånsin och fjällen på lite avstånd fick en sån där guldkant bakom sig som man ser på moln ibland. Jag började sjunga Amazing grace utan att tänka mig för, det kändes liksom som det enda rätta. Sen bar det av utför ett par kilometer, jag körde Ronjas vårskrik fullt ut och skrattade så jag fick ont i magen när jag med milimetermarginaler undvek att köra in i träd och diken. Höll mig på benen hela turen, helt otroligt. Terapi!! Så glad att Bruksvallarna står på agendan i februari. 

Nu är vi på hemväg! Lunch i Malung står på agendan strax. 

Jag stannar här

Landskapet går inte ens att beskriva. För kallt för att ha kameran med sig till fjälls, men det finns ändå inga bilder som gör det rättvisa. Två timmars tur på egen hand idag, tuff och jobbig körning med mycket uppför, men belöningen när man flyger utför i typ hundra kilometer i timmen är härlig. Och omgivningarna, ja. Nej, jag ska nog inte ens försöka. 

God lunch mellan träningspassen...

Barnen har blivit riktigt duktiga, Hugo åker tom. ut för branta backar utan att trilla alldeles för mycket...

När vi var frusna och färdigåkta blev det after ski och varm choklad innan vi gick hem och lagade middag. Nu mys framför På spåret!

Trysil

"Fråga han som kör om man får ta med den hem!!" Skrek Nora upphetsat när hon hittade kräkpåsen på flyget. Flygresan gick bra och snabbare än resten av resan, den med bil från Oslo till Trysil. Mysigt att träffa Snyggo igen. Vi bor på högfjället i en bastulik liten lägenhet ovanpå en av restaurangerna.

I bastuns ena rum sover kidsen, och i det som är gemensamt kök och vardagsrum (och nästan badrum, man kan i princip plocka ur diskmaskinen när man sitter på toaletten) sover vi i en skön bäddsoffa.

Idag har vi varit ute mer eller mindre hela dagen. Kallt, men inte FÖR kallt. Kring femton minus. 

Jag har kört en knapp mil på skidor, helt ljuvligt. Jobbigt att köra längdskidor på fjäll, eftersom det så oerhört stor del av tiden går brant uppför. Men jag tänker att det är extra bra träning... Och i dessa omgivningar är det helt fantastiskt oavsett. 

Allrumshäng

Bestämde mig för att inte bara "jobba" ikväll. Håller på att måla Hugos säng och det fick bli en andra grundmålning ikväll, sen satte jag mig i soffan. Håller som bäst på att utforska husets alla vrår och ikväll kröp jag upp i soffan i allrummet. Mkt trevligt. Sitter och bölar framför "nej till cancer".

Folk brukar säga så där att "jag trodde aldrig det skulle hända mig." Jag har då aldrig tänkt så. En av tre får cancer! Farmor och farfar har haft det, mormor, morfar och pappa likaså. Om det är ärftligt ligger jag väl typ supersämst till. Inget jag funderar på i allmänhet dock, mer tacksam att forskningen går framåt, och att både farmor och pappa kunde opereras och bli bra!! 

För övrigt är det bara arbetsdagar kvar innan jag och kidsen hoppar på flyget till Oslo, där Snyggo ska möta upp oss. Skönt med kortvecka!

Släktbaluns och bio

Igår gick släktens... Ja, knappt julfirande, men "god fortsättnings"-firande typ, av stapeln. Några som inte var med, men gott och väl 35 personer var vi nog ändå. Faster G hade lagat fantastisk mat till alla, och sen varvades fika och kaffedrickande med tävlingar, prat och musikquiz. Lika roligt som vanligt att träffa folket. Harry var yngst med sin månad till godo, och Calle blir 96 i vår. Rätt bra spridning, om jag får säga det själv.

Barnen gick loss med Snyggos telefon och fotade en del...

Idag åkte Snyggo i förväg till Trysil. Jag tog med barnen på bio på eftermiddagen, såg Disneys senaste "den goda Dinosaurien". 

Lite chansning att ta med en tre- och en fyraåring på en så lång film, och dessutom en som för dem i vissa sekvenser var lite läskig. Men med båda i knät gick det bra, de skrattade, höll för ögonen, levde sig in och när den var slut och lilla dinosaurien hade återförenats med sin mamma i en rörande scen rann tårarna på Nono och Hugo var också lättad och glad och tyckte att den var lite "läskig men bra".

Sen åt vi pannkakor med glass i foodcourten innan vi tog oss hem via en vintrig knapp halvtimmes promenad. De somnade ovaggade...

Själv har jag gått lös på Hugos rum som är det sista projektet som vi förvisso inte hade tänkt ha nån brådska med, men eftersom han är den som har längtat mest tillbaka och dessutom inte haft det så mysigt i sitt rum så beslöt vi oss för att få det klart också. Så nu maskerar jag, slipar och spacklar... Tjusningen är lite förlorad, men å andra sidan så är ju ett enstaka rum inget mot ett helt hus...

Telefonlös

När jag sprang från jobbet i tisdags eftermiddag insåg jag att jag glömt telefonen på skrivbordet. AIK-aren försökte vidarekoppla den åt mig utan större framgång, och med middagsgäster på schemat för kvällen beslöt jag mig för att strunta i att åka tillbaka efter den. Även om jag var ledig igår. Resultatet? Precis som jag misstänkte är man inte intressant för så många än sig själv... Hehe. SMS från lillasyster och Snyggo, men utöver det inga skallgångskedjor påkallade. Saknar mest musiken när jag inte har telefonen med mig. Har alltid lurar i öronen när jag är ute och åker. Ska bli bättre på att inte sitta och slösurfa på random, det kan få vara nån slags plan för året. Tycker själv det är störande när man umgås med människor som sitter och fipplar med sina mobiler hela tiden.

Jaha, dags att dra igång eftermiddagsarbetet efter inmundigad lunchsoppa!

Om man...

...är i närheten av ett Marriott courtyard-hotell kan man med fördel gå in och hänga en stund i deras lounge, tuggandes på ett flatbread. Vilket jag och Frk E gjorde några gånger förra året, och även inledde arbetsåret 2016 med att göra (ja, efter åtta timmars arbete då, förstås). Jag tog ett med hjortstek och lingon, vansinnigt gott. (Autokorrektfunktionen ville för övrigt ändra "hjortstek" till "hjärtstillestånd", vilket påminde lite om det tillstånd man försattes i när man tog första tuggan).

Arbetsdagen har, på tal om den, också varit bra. Jobbade mer effektivt än på länge om jag tillåts göra en egen subjektiv bedömning av min arbetsprestation. Det faktum att vi alla vaknade vid fem i morse gjorde mig dock en smula trött framåt eftermiddagen. Nu är jag strax hemma, och det får bli en kopp te och tidig sänggång. I morgon efter jobbet kommer min gamla bästis Danne på middag med sin familj, ser mycket fram emot det. Bortsett en lunch på stan för ett par år sen har vi inte setts på otroligt länge, så där som det blev med fler av de gamla vännerna när det kom flyttar till andra städer och familjebildningar på tal.

Mitt rum

Med gott om utrymme i huset utnämnde jag raskt en hörna till mitt rum. Min amningsfåtölj som jag köpte för presentkort jag fick av släkten på 30-årsdagen sålde vi för ett par år sen på grund av platsbrist. Det var en "limited edition" hos IKEA som inte säljs längre, så jag blev MYCKET glad när vi i samband med flytten hittade en sådan på Blocket. 

Utanför våra tre sovrum finns en korridor med garderober, som ser ut såhär:

Och i änden, där jag alltså sitter nu, finns alltså mitt eget krypin, som ser ut såhär:

Här har jag min stickning och mina böcker. Satte upp en trätapet på långväggen, och resten är målat i stockholmsvitt. Samma trätapet har vi på en vägg i sovrummet intill. 

Börjar falla på plats ungefär hur vi vill ha det. 

I morgon ska Snyggo på en heldagsutflykt inkluderandes en skidtävling i Falun. Jag och gnuttarna blir kvar hemma. Blir en del pyssel, kanske kan vi få till en bio. Måste färga håret också. Har förfallit helt under de senaste veckorna när jag bara haft energi till att rodda runt allt. Borde lämna in mig på nån slags helrenovering, typ. Benen ser ut som sjumilaskogen, naglarna ska vi inte prata om, utväxt i hårrötterna och nån kroppspeeling har det inte varit tal om sen dackefejden. Ogillar. 

Snöstorm och sovmorgon

Hemma igen och det ser inte bättre ut än att Snyggo gett mig en rejäl sovmorgon. Kvart över tio vacklade jag upp, då hade resten av familjen ätit upp för länge sen förstås. Välbehövligt med den sömnen. Såg "På spåret" när vi kom hem igår, imponerad av sportlaget. De andra var lite fjompiga för min smak. 

Nu ska vi strax åka och städa det sista i gamla huset. Vemodigt, på sätt och vis. Men skönt när man ser allt man stört sig på de senaste åren, som kökslådor på sniskan osv, att man inte behöver bry sig längre...

Gott 2016

Så har det blivit ett nytt år. Nyårslöften är jag inte mycket för, däremot att summera, fundera. Vad vill jag göra mer av? Vad ska jag fokusera på, bli bättre på, dra ned på? Återstår att fortsätta fundera på.
Maten är uppäten, gnuttarna sover sen länge och snart är det väl sovdags för oss med. Vill bara dra ut lite på detta. Smaka lite på 2016, veta att vi har en lugn dag framför oss i morgon. Blir pizzalunch hos svärfar och sen färd hemåt, mot kväll i soffan framför "På spåret". Bra start på året.