onsdag, augusti 31, 2005

segling och scones

Har påbörjat en ny fotoserie ikväll. Ett par av bilderna blev riktigt bra. Resten halvbra, och halvbra räcker definitivt inte. Ska fortsätta en annan kväll.

Så har jag bestämt med L att vi ska segla på fredag. "Ok, säg tid du", sade jag, intet ont anande. Så han bestämde tid till klockan 9, inne på djurgården. Kära hjärtanes, jag måste ju gå upp senast sju. Har inte varit uppe så tidigt sen jag vet inte när. När jag ska till jobbet går jag upp tidigast halv åtta. Men men, det är ju fantastiskt härligt att njuta av morgonen, det är det jag ska tänka på när jag kliver ur sängen på fredag.

Nu är klockan halv tolv in the middle of the night, jag har scones i ugnen och snart går det två repris-avsnitt på TV av SATC. Lovely.

Very Important Persons (Not).

jag blev just så irriterad. Kom att tänka på alla HÖGST irriterande pojkar och män. De utav dem som är så där olidligt självsäkra att de liksom inte SER någon annan runt omkring sig, eftersom de är så fullt upptagna med navelskåderi. Visst, det finns kvinnor också, men jag tror att kvinnor generellt är mera för självömkan och "jag-räcker-inte-till"-tänkande.

Hur som helst, det är inte för inte som man fick lära sig på trafikskolan att unga män är de i trafiken som mest överskattar sin förmåga. Det känns som att dessa "unga män" är ganska bra på att överskatta sin förmåga även i andra avseenden än när det gäller bilkörning. Det känns som att dessa unga män är de som växer upp med den inställningen och sen blir de gubbsjuka gubbarna som kallar kvinnor för lilla gumman, och frågar efter doktorn när den kvinnliga läkaren kommer. Det känns som att det är dessa unga män som flödar över på handels och juristutbildningarna och sen rynkar på näsan åt alla som jobbar med mindre betydelsefulla yrken än så. För att allt handlar om status.

Det känns som att det är dessa män som sitter i sina fina kostymer på olika slags konferenser som egentligen bara är stora jippon för inbördes beundran.
Det känns som att det är dessa män som man ofrånkomligen alltid ser (och hör) på flygplatserna, de som bara MÅSTE ha telefonen vid örat och ett nytt samtal uppkopplat så snart det första har avslutats, de som verkligen SKRIKER så att hela vänthallen hör; "RING OCH SÄG TILL HELENA PÅ DERAS ADMINISTRATION, ATT DET FÅR HON FIXA! OM HENNES CHEF MOTSÄTTER SIG DET, KAN HAN RINGA TILL MIG!!! SÄG DET!!!" Och så tittar han sig omkring, för att liksom försäkra sig om att tillräckligt många personer har sett och hört och förstått vilken OERHÖRT viktig person han är.

SÅ motbjudande. Inte helt sällan kommer dessa typer av män i sällskap med en accessoar-flicka. En sån där med yta utan innehåll. Som skrattar åt allt han säger och lägger huvudet på sned och bara ser snygg ut. Totalt ointressant, liksom.

Ja kära nån, vet inte riktigt varför jag kom att reta upp mig på det nu. Men det finns onekligen en och annan som har passerat.

Missöde

Fast jag knappt sov något igår natt, gick det inte alls att sova nu. Så nu sitter jag och dricker varm choklad och äter knäckemackor med ost.

Jag mixade ihop en liten skiva förut ikväll, att spela när jag ska sova. Det kan vara för att jag lyssnade på den som jag inte föll i sömn. Vad som hände:

Låg och njöt av James Blunts och Johan Heltnes ljuva stämmor, Eva Cassidys "songbird" och lite soft Norah Jones. När helt plötsligt en välbekant men väldigt malplacerad röst dyker upp. Nana na... na na na na na.... käka korv och chips... rökte för mycket, och sänkte en sju-åtta pripps...
MAGNUS UGGLA!! Hade tagit sig in på min skiva!! Alltså, jag är väldigt förtjust i "Trubaduren". Men inte som godnattvisa.

"Hade fått span på en dam, som kan få en att bli monogam... nanana na"

tisdag, augusti 30, 2005

"Rånåpengarna går till krogen", är en av aftonbladets rubriker idag.
Ja, men det är väl bra. Då vet man ju var man hittar dem igen när en värdetransport har blivit rånad.

Bör man förresten bli misstänksam då, om man blir bjuden på en öl eller en kopp kaffe? Eftersom det typ ALDRIG händer i Sthlm, (bara i Katrineholm), så skulle man ju kunna ana en rånare bakom varje generös man. Ja, så är det antagligen.

På tal om att bjuda, så har nog jag betalat lika ofta på en dejt, som han. Det är liksom lite PK, sådär. Men helt plötsligt så har det ju blivit väldigt förvirrande, annat var det förr i tiden. Det har man ju hört talas om. Då var det inget snack om vem som skulle betala. :-)
Hur som helst, det var ju inte något alldeles dagsaktuellt ämne. Men ändock. (Jag gillar "ändock" istället för "ändå". Det blir en helt annan tyngd i orden, liksom).

Oj, nu kom en liten katt knallande här. Misstänker att han har legat och sovit under min säng. Bra att han vaknade för annars hade man fått ligga och lyssna på hans astma-liknande andetag.

Johan Heltnes "snöängel" är en sång som jag varmt vill rekommendera.

liten grej

Är det någon mer än jag som får imma på hornhinnan av att dricka te, eller andra drycker som ryker?

Nu känner jag att det MÖJLIGTVIS blev lite för mycket med BÅDE mintchoklad och klarbärskaka. Men å andra sidan ska man passa på medan man har hög ämnesomsättning, annat blir det antagligen när man kommer upp i åren en aning.

Idol

Såg Idol, och jag förstår inte tjafset om att juryn är så taskig. Jag tycker de människor som inte hindrar falsksångarna från att åka till audition överhuvudtaget, är taskiga.

Det är ju för tääskigt, om man bara har rövslickare runt sig.
Om jag tex fick för mig helt plötsligt att jag nog skulle bli nåt som jag inte hade talang för (ganska mycket) hoppas jag att mina vänner omedelbart skulle försöka, i bästa välmening, få mig på andra tankar. Man måste vara konstruktiv och hjälpa varandra framåt här i världen, inte hjälpa varandra att göra bort sig.

OMGG

Idag på promenad i skogen fick jag syn på en liten ekorre. Ekorrar är nog mitt favoritdjur, näst efter apor då förstås. Ekorren fick syn på mig med, och vi tittade på varandra i ungefär 10 minuter. På nära håll. Nån kanske skulle säga att han var paralyserad av skräck, men jag tror att han tyckte att jag var söt också. :-)

En till bra grej har hänt idag, och för övrigt så rullar det väl på. Ni som har SvD måste ju bara läsa insändaren om för smalt toapapper på rullarna, och mannen som försökt vika på olika sätt "utan önskat resultat". Oh My Gracious Goodness, vilka intressanta (?) I-landsbekymmer det finns.

Hos tandläkaren del III

Klockan 10:00 skulle jag vara på FTV, klockan 09:33 klev jag ur sängen. Snabbdusch, borsta tänderna, sätta upp håret och sen hoppa på cykeln. Mashdak the dentist gör ju säkert det han ska, fast så vidare supertrevlig tycker jag väl kanske inte att han är. Men när man ändå ska flytta ska man kanske börja gå till Jack the dentist i stället.

Hur som helst, nu ska jag kolla med T om hon hört nåt om jobb. Och sen äta lunch, eller nåt åt det hållet.

Rolig kolumn av Gert Fylking i dagens Expressen, förresten.

Radio

Svar på kommentar från Mattias angående inlägget om "you´re beautiful".

Nej, jag har inte bott under en sten det senaste halvåret. Men jag lyssnar sällan på radio. Jag vill nämligen VÄLJA vilken musik jag lyssnar på, inte bara lyssna på vilken skit som helst som kommer. Det verkar så... uppgivet liksom. Och de bästa låtarna letar alltid upp mig ändå, förr eller senare. Senare, uppenbarligen.

Det lät väldigt pretentiöst. Känns bra. Är pretentiös lite för sällan.

Mums med makrillmacka

Det är möjligt att det inte blir bättre än så här.

Makrillmackor, varm choklad, och James Blunts "goodbye my lover" in da computer. Fast alltså, han verkar ju inte speciellt lycklig, den där Blunt.

måndag, augusti 29, 2005

James

Slog på radion idag och hörde för första gången James Blunt-låten som alla pratar om, "You're beautiful". KÄRA nån vilken vacker och melankolisk sång. Precis min smak. Måste ladda ned.

"You're beautiful. You're beautiful.
You're beautiful, it's true.
I saw your face in a crowded place,
And I don't know what to do,
'Cause I'll never be with you."

in the evening.

God middag hos M på kungsholmen. Alla 5 girlisar var med, och ny dejt bokad till lördag. Då blir det fika och bio. Alla utom jag röstade på Josef Fares nya. Jag läste nämligen intervjun med honom i SvD igår och tydligen har den lilla pojken som filmen handlar om en talande kyckling som försvinner och dessutom sa Fares att folk antagligen kommer att gråta ca 5 gånger under filmens lopp. På lördag har jag inte lust att gråta fem gånger och jag vill inte se när kyckligen försvinner. Så vi ska se den nya med Joan Allen i stället.

Har kommit på att jag måste packa inför flytten. Och kasta ut gamla saker. Jag vet redan nu hur det blir: Man är fast besluten att kasta ALLT som man inte kommer använda mer. Man fiskar fram en ful gammal porslinshund, kommer på att man fick den av Philip när man var liten, vill absolut inte kasta den för TÄNK om man kastar den och sen kommer man på om fem år att man vill titta på den igen och då blir man JÄTTEBESVIKEN för att man kastade den, och så förskönar man den i sitt minne och tänker att sötare porslinshund hade ju aldrig skådats fast egentligen var den JÄTTEFUL. Måste redan innan bestämma mig för att det är no-mercy-all-the-way som gäller.

Brådis

Det är något misstänkt med kakburkar när det står "JÄTTEGODA kakor" på burken. Typ "Gretas JÄTTEGODA havrekakor". Jag blir väldigt misstänksam.

Nu ska jag strax iväg. Hoppas (1) att det inte är raggar-busschauffören. Han friade nästan när jag åkte med bussen sist. Hoppas (2) även att M inte har planerat värsta superavancerade middagen. Hon och D är de enda som har bjudit på 5-rätters med middagsgänget. 5-rätters liksom, hur ofta äter man det? Och varenda rätt var bara så in till perfektion utsökt, har aldrig varit med om maken.

SvD

Lite seg i kroppen och i hjärnan idag. Måste ta mig samman så jag orkar gå på middagen ikväll. En varm dusch innan det kanske skulle göra susen.

För övrigt håller jag med om allt Thomas Idegard säger i SvD. Vilken ovanligt sympatisk människa (som tycker precis som jag). :-)

Hypnos

Jaha, nu är klockan ett, in the middle of the night. Jag kanske ska sova. Det blev ingen promenad, men jag är sugen på att hitta på nåt. Av någon anledning tror jag dock, hur konstigt det än kan låta, att ingen skulle bli glad av att jag ringde nu och föreslog en fika. Det är verkligen en knasig värld vi lever i.

Vad som för övrigt upptar min tankeverksamhet:
-varför heter inte "Lugna favoriter" i stället "Tröga trudilutter"?
-varför skaffar sig inte Göran Hägglund, allas vår GH, en stylist? Seriöst, han ser ju ut som en liten farbror.
-tycker inte GH:s fru (han har väl nån?) att han borde piffa till sig? Eller är hon också en ganska beige person?
-orkar jag gå på tjejmiddagen i morrn kväll?
Ja, det är klart att jag måste orka. Det är ju tjejerna. The rocksteadyfriendshipgroup. De tycker om mig även om jag är trött och grinig. DET är vänskap, det.

För övrigt kan jag rapportera att katten fortfarande inte har blivit en hund, trots idoga hypnotiseringsförsök. Dock tror jag att han har genomgått en liten förändring, för han är keligare nu. Alltså var hypnotiseringen inte HELT misslyckad.

söndag, augusti 28, 2005

Svacka

Undrar just vad Björn "Garbo" Borg gör för något nu. Å om han ändå ville vara en offentlig person igen. Jag saknar SÅ att veta vad han gör. Kanske är han ute och går med Liptons the dog?

Jag har en betapet-svacka, vilken har sammanfallit med en själslig svacka. Typ. Jag vet inte, men sambandet kanske är starkare än man tror. Kanske borde gå en promenad i stället för att spela en match till. Jag har en kjol på mig som sveper så härligt om benen när man går.

Och sen vet jag inte, men jag verkar alltid hoppas på fel saker. Man SKA ju hoppas, hopp är bra. Men om man hoppas på fel saker blir det ju uppenbarligen inte bra.

lite sisådär

Jag äger verkligen på betapet. Är så himla lyckad som betapet-spelare. Känns väldigt bra. Fast jag kanske snart borde gå och duscha och klä på mig, istället för att sitta här och äga. Ratingen i betapet får man väl antagligen ändå ingen cred för i himlen.

Nu har jag förövrigt tröttnat lite på äggmackor. Jag har ätit äggmackor varje morgon den här veckan. Får ju lätt dille på saker. Jag vet inte riktigt vad jag ska ersätta äggmackorna med, men det kanske får bli makrill.
Och sen vill jag måla. Jag har massa bilder i huvudet som jag absolut inte kommer att få ned på papper, men som jag kanske inte får ur huvudet om jag inte försöker.

Björn Garbo

"Jag är den nya Garbo", säger Björn Borg i Expressen. Han menar att han nu har dragit sig undan ett liv i offentligheten, för lugn och ro på landet.

Ok, fast några invändningar:
För det första är det ingen som bryr sig om vad Björn pysslar med. Björn Borg nuförtiden är kvalitetsunderkläder och väskor, mannen bakom namnet... skiter väl folk i. Greta Garbo var mystisk och mytomspunnen, Björn Borg är inte ens "och".

För det andra, om Björn nu är vår nya Garbo, varför berättar han då i tidningen bland annat att:
-han skjutsar sina barn till skolan på kungsholmen varannan vecka
-han spelar tennis 3 timmar i veckan
-hans familj har köpt en golden retriever som heter Liptons
-Björns yngsta son (Leo) har fyllt två år (15:e maj)
-Björn är i Monte Carlo fyra månader per år.

Ja, vad hemlig han är. Verkligen. Precis som Garbo.

torsdag, augusti 25, 2005

Mama Mia

Jag och C skulle bara ta en promenad, när vi helt plötsligt fann oss sittandes på Cirkus för att se Mamma Mia. Den kan rekommenderas. Fick köpa biljetter för en spottstyver av Tjej Som Inte Kunde Gå. (På föreställningen alltså, benen använde hon i allra högsta grad).

Alltså, konstaterade vi; mirakel kan ske. Man tror att man är på väg åt ett håll, när man i själva verket helt plötsligt landar någon annanstans. Om man bara kan börja tycka att det är OK när man landar i själens mörker i stället för i lyckans land, exempelvis, kanske man kan börja inse att det slutligen tar ut varandra. Ibland går man på prommis och hamnar på musikal, ibland är man på väg mot nåt skojigt och landar i nåt tråkigt. Poängen är att det vänder hela tiden, lika bra att vänja sig.

Nu ska jag återgå till "Snäcksamlarna". Avsnittet kommer just där Penelope möter Richard, i krigstid och allt, och om jag inte missminner mig alldeles så köper hon en ny klänning och de går ut och äter och lite sådär, och sen försvinner han. Very Romantic indeed (Pilcher beskriver det mer romantiskt än jag gör här).

lördag, augusti 20, 2005

Suck.

Var håller Birger till, när man som mest behöver honom?
Jag är övertygad om att allt skulle kännas så mycket bättre om jag hade en egen liten Birger att krama och ta hand om. Jag har försökt hypnotisera katten till att bli en Birger, men det vill sig inte riktigt av någpon anledning.

tisdag, augusti 16, 2005

flyga, ska jag

Jaha, då var det strax dags för återresa till Visby. Börjar jobba klockan tre i eftermiddag, och sen ikväll tror jag bestämt att jag ska knalla till Viking och köpa mig en kebabrulle. Fira lite, liksom. Det som är värt att firas. Jag hinner nog komma på nåt.

För övrigt är jag rätt tom i huvudet idag, men jag fick väl ur mig allt igår när jag hade lite svårt att sluta skriva. Nu är jag lugn och lugnare lär jag bli när jag knallar in på kullerstensgatorna innanför murarna, med havet som skvalpar ett stenkast bort och 1500-talshusen som är låga men tillräckligt höga för att ge en känsla av omfamnande trygghet. Och nu när dessutom de flesta turister har åkt hem, kära hjärtanes vad rofyllt det kommer att vara. Amen.

måndag, augusti 15, 2005

Zoo

Det blev en macka till slut. Och några Zoo-apor, av det vegetariska slaget. Och en kopp varm choklad. Nu ska jag strax krypa till kojs. Måste skriva lista på vad jag ska komma ihåg att packa ned i morgon också, inför återvändandet till Visby. Men kamera och cd-discman kommer man rätt långt på. Hej så länge.

Sorry.

Ursäkta, jag kan helt enkelt inte sluta skriva. Det måste vara något allvarligt fel på mig. Jag vet inte om jag har ångest för att jag ska lämna stan i morrn till förmån för min andra hemstad, eller om det känns bra. Jag vet inte om jag är mätt eller hungrig heller, det är därför jag sitter kvar här i stället för att exempelvis gå och bre en macka. Jag är rädd för att gå härifrån och bli helt ensam med mina tankar, dumt (1) eftersom jag redan är ensam (2) eftersom jag aldrig i hela mitt liv har varit rädd för att vara ensam med mina tankar.

Kan man stänga av nånstans? Jag har tyvärr inte hittat mina on- och off-knappar. Jag har inte hittat något sätt alls att styra mig på. Känslorna kommer, känslorna går, och ingen kan tyda dess lagar, typ. Antingen så bryr jag mig inte alls, eller så bryr jag mig för mycket. Om allt, vad som helst. Ingenting. Jag har försökt att bli en mer "jämn" människa, men det verkar inte vara min lott här i livet. Ingen idé att kämpa emot.

You're never alone (when you're schizo) part II

Köpte Alanis Morissettes akustiska idag, och det slog mig när jag lyssnade på "hand in my pocket" att den passar väldigt bra in på mig. Så i stället för att här göra en utläggning om mitt tillstånd, lägger jag in den, med vissa kompletteringar. Konstigt att man kan vara så mycket på en och samma gång. Och hur ska man nånsin kunna begära att någon annan ska förstå sig på en, när man knappt förstår sig på sig själv? Men det kanske är det som är utmaningen.

I'm broke but I'm happy
I'm poor but I'm kind
I'm short but I'm healthy, yeah (Typ healthy iaf)
I'm high but I'm grounded
I'm sane but I'm overwhelmed
I'm lost but I'm hopeful baby
What it all comes down to
Is that everything's gonna be fine fine fine
I've got one hand in my pocket
And the other one is giving a high five
I feel drunk but I'm sober
I'm young and I'm underpaid
I'm tired but I'm working, yeah (Verkligen. Jag vill sova).
I care but I'm restless
I'm here but I'm really gone
I'm wrong and I'm sorry baby

What it all comes down to
Is that everything's gonna be quite alright
I've got one hand in my pocket
And the other one is flicking a cigarette (typ, inte nu).
And what it all comes down to
Is that I haven't got it all figured out just yet
I've got one hand in my pocket
And the other one is giving the peace sign
I'm free but I'm focused
I'm green but I'm wise
I'm hard but I'm friendly baby (ok, jag jobbar lite halvhårt på att bli trevligare).
I'm sad but I'm laughing
I'm brave but I'm chickenshit
I'm sick but I'm pretty baby

And what it all boils down to
Is that no one's really got it figured out just yet
I've got one hand in my pocket
And the other one is playing the piano
And what it all comes down to my friends
Is that everything's just fine fine fine
I've got one hand in my pocket
And the other one is hailing a taxi cab

Brie

Sov länge, åkte sen till stan och åt lyxig lunch med Caroline, i solen på Åhléns-taket. Hem sen, sov lite, så eftermiddag med Danne som snart ska till Afrika. Hade mycket bra samtal om livet och Gud och kallelser hit och dit.
Blev dock underkänd som inspiratör när vi var på affären, han skulle handla till myskväll med flickvännen och försökte få hjälp av mig.
-ost, vad ska man ha då?
-eh... ja... kanske inget med mögel... det är ju inte vidare gott. Jag är inte så bra på just ost (ingen annan mat heller för den delen).
-men ni har ju alltid massa ost och sånt hemma..?
-ja... jo... men Brie då kanske. Eller sånt där! (pekar på de traditionella små runda ostarna i smaker som "grekiska örter").
Danne suckar ljudligt och börjar gå mot kexen.
-ok, lite såna här, får det bli... vad ska man ha mer....
-typ, eh, chokladkex eller nåt? Lite singoalla eller ballerina och allt vad det heter. Det måste hon ju tycka om.
-men... SALTA kex och vin och så SÖTA kex till det? (Skakar på huvudet och går mot kassan).

Jag har ju faktiskt aldrig utgett mig för att vara en stor matinspiratör. Fast jag KAN nog om jag VILL. Men då måste jag få göra som jag vill, inte efter nån annans recept.
Eftersom sällskapet möjligtvis är något viktigare än osten, känns det dock inte som nån jätteförlust.

söndag, augusti 14, 2005

Söndag kväll. Kanske borde sova eller så.

I'm not broken
I'm just
shaken from the fall

Lite skitig lite trött lite förkyld
Ganska glad ganska omtumlad ganska o-upp-packade väskor
konfunderad förundrad frågande
ett litet hål i någon odefinerbar kroppsdel där någon slags mystisk vätska bestående av hopp och tro sipprar ut men rinner tillbaka in igen om jag lägger mig i framstupa sidoläge och fokuserar på nåt långt där framme
som knappt syns

men kanske finns.

onsdag, augusti 10, 2005

Crap

Idag stod det i tidningen om B-kändisen Denise "Dede" Lopez, som har bestämt sig för att vika ut sig i det nya herr-magasinet FHM. Det går att skönja ett mönster hos alla som viker ut sig, nämligen i deras motiveringar till utviket. "En kul grej", leder topp-listan över förklaringar, och efter det finns en uppsjö av andra förklaringar.
Lopez säger att hon ville att ärret efter hennes operation skulle synas, "för att visa en normal tjej". Vilken operation och var ärret sitter, får vi inte veta. Men det är ju snällt att hon vill fotas naken i en tidning för att visa "en normal tjej". Hon kanske skulle vända sig till "Vetenskapens värld" med sina bilder, så att en ännu större publik än bara hormonstinna tonårspojkar får titta på ärret, då.

Hon säger vidare, naturligtvis, att det är "en kul grej", och fortsätter: "jag är ju 33, inte 22 eller trådsmal med en sjuk syn på kvinnokroppen".
Vilket betyder...!? Att det är OK om man är 33 men inte om man är 22? Och varför då, i så fall? Om man nu vill visa hur en "normal tjej som inte är 22 år" ser ut, så föredrar jag Linda Skugges sätt. Hon "vek ut sig" i bikini, osminkad, oretuscherad, med kejsarsnittsvecken över troslinningen. Att som Lopez ligga och porra sig på en strand, är liksom inte samma sak. (Trots att hon är i det närmaste tant, med sina ofattbara 33 år. Eh).

"Jag visar inte mer än på stranden eller i ”Robinson VIP", säger Lopez. Så om man väl viker ut sig, är man BÄTTRE människa då om man ligger på mage och visar rumpan, än om man visar HELA brösten? Jag hänger inte alls med i logiken.

För övrigt, vad jag ville komma till, är att om man kan STÅ för det man gör, vore det lättare att köpa argumenten. Jag kan lova att inte tonårspojkarna och de gubbsjuka gubbarna tänker "Å! Vad trevligt med en NORMAL tjej! Och titta på hennes ÄRR! Inte är hon pinnsmal heller, och dessutom rätt GAMMAL!"
Nej, om man ställer upp på sådana bilder, är det på läsarnas villkor. Läsarna vill ha någon till att stimulera fantasin, och hetsa upp sig lite. De skiter högaktningsfullt i om Lopez har ett ärr nånstans, jag lovar. Men ingen motiverar sitt utvik med att de trivs med att vara ensamma gubbars sexobjekt. Om någon viker ut sig med den motiveringen tycker jag fortfarande att det är förkastligt, men jag skulle respektera valet.
Allt annat är ju bara skitsnack.

tisdag, augusti 09, 2005

Frankrike-Pucko

Paris Hilton tappade sitt örhänge värt 26 miljoner, på Ibiza. Jaha, det var ju verkligen en stor och viktig nyhet. Om man är så dum att man köper ett örhänge för 26 miljoner så tycker jag att det är rätt åt en att man tappar det. Här är mitt tips:
Gå till "Glitter" och köp ett fejk-diamant-örhänge för 79 kronor, och skänk 25 999 921 kronor till nåt välgörande ändamål.

Är inte 26 miljoner det antal människor som mördas i minuten i Sudan!? Typ. Vansinnigt många, är det i alla fall. Men man förstår ju att det blir lite trist att skriva om i längden. Jag menar, ingen vill ju läsa om sånt när man kan läsa om Paris Hiltons örhänge och Linda Rosings silikonbröst.

Det dumma är att folk KÖPER kvällstidningarna. Sluta köpa kvällstidningar. Man stödjer bara sjuka ideal.

måndag, augusti 08, 2005

lejt in the ivning.

Så här går det till när jag kommer på att jag är lite hungrig på kvällen;

Jag går ut i köket. Öppnar kylen. Stänger kylen. Öppnar skafferiet, stänger skafferiet. Funderar en stund. Öppnar kylen en gång till, stänger. Tänker att det VORE gott med en ostmacka, men känner att det är för jobbigt att göra. Häller upp en skvätt yoghurt i ett glas och dricker, fast jag EGENTLIGEN ville ha en ostmacka. Och verkligen inte har bråttom.

Jag är så där små-lat, på ett väldigt konstigt vis. Som idag tex., när jag skulle ta en snabb-dusch efter svampplockning och cykeltur. Tänkte att eftersom jag ska ta en snabb-dusch, är det onödigt tidskrävande att stänga dörrarna till dusch-kabinen. Sen får jag i stället koncentrera mig på att inte få vatten utanför kabinen, och efteråt får man ändå likväl kräla runt och torka upp vattnet utanför. Men jag sparade in energi på att inte stänga. Eh? Jag förstår mig inte på mig själv. Jag måste vara en udda modell av det mänskliga släktet.

"Ok, vem är konstigast av oss systrar då?" Pressade Sara lillebror igår kväll, när vi satt uppe sent och hade mys-stund efter att ha dansat loss till MCR.
"Det är nog Johanna, för du och jag är mer lika", svarade lillebror uppriktigt.
"Ok, vem är snyggast då?" Fortsatte Sara pressa.
Sträckte lite på mig, tvinnade en lock och log ett ljuvt leende.
"Det är nog du", sade lillebror till Sara. "För jag själv föredrar brunetter framför blondiner".

Jag kammade alltså hem noll, kan man säga. Lämnade in en muntlig protest med tanke på mina mörka brunett-stråk i håret, men det hjälptes inte. Whatever, jag är ju bra på så fantastiskt mycket att jag inte precis bryr mig.

=P

Svamp

Jaha, klockan 12 mitt på dagen rullade fem cyklar iväg mot skogen. Det började med en stor besvikelse, eftersom den ömma modern upplyste om att det inte alls fanns trattisar eller trumpetsvamp såhär års, däremot kantareller och karl johan. EVENTUELLT.
Ut i skogen cyklade vi alltså, glatt plingande (för att se att alla var med).
Väl i skogen påmindes man om att det inte bara är guld och gröna skogar, utan även mygg och spindlar och sank mark som man kliver ned i. Men det var absolut inget som slog ned på vårt humör, inte.

Den enda svamp jag hittade var tyvärr ett löv.

För övrigt fick vi med gemensamma krafter ihop ganska många karl johan, men annars mest blåbär. Så vad som skulle ha blivit vinterns samlade förråd av svampstuvning, blev nu en eller två blåbärspajer ikväll. Men det är ju inte helt fel det heller.
Nu är vi hela gänget hemma hos mamma och pappa, ska laga mat och sen göra paj. VÄLDIGT huslig, känner man sig. Sen kommer I också efter jobbet, så blir det höjdhoppsfinal och planering av the Torp trip, und so wajter. Hej så länge.
Jaha, det var ju en fantastiskt trevlig kväll. Vi åt blåbärs- och rabarberpaj hos Miriam och Crille, samt diskuterade främst följande;
-Hur har Danne kunnat vara sosse i alla år utan att vi märkt det?
-Hur kunde Emil & Björn tacka nej till lägenheten de hade på G i Sollentuna? Mkt dumt!
-var är lämpligast att plocka svamp, om man ska göra det i sthlm?

Sen kom vi hem, och hade MCR-party, syskonen. Diskuterade hur man bäst dansar till punk-rock. Inte bara diskuterade, för den delen.

I morgon ska jag, S, M och C + mamma cykla till skogen och svampen. I jobbar tyvärr, och kan inte följa med. "Vad ska ni GÖRA, sa ni?" Sa killarna. "Plocka SVAMP!? Jaha..." Försökte förklara att åtminstone jag och S är så gott som uppfödda i en svampskog, även om man numer kanske är lite ringrostig. Alla såg lite misstänksamma ut. Men men, de kan ju se på och dregla när vi i höst sen gör svampstuvning till varma mackorna. Vilket jag för övrigt absolut inte har nån aning om hur man gör, men det går väl att slå upp i nån kokbok. Nu ska jag sova i alla fall, så att man är en pigg skogsmulle i morrn.

söndag, augusti 07, 2005

You're never alone (when you're schizo).

Här hade jag kunnat skriva ett LÅÅÅNGT klago-inlägg. Men eftersom det finns särskilda klagomurar till sånt så skiter jag i det, och pekar i stället på det fantastiska i att britterna har hjälpt ryssarna med u-båten och besättningen är räddade. Det är inte BARA krig och elände, folk hjälper varandra också.

Nu är frågan om jag ska åka och samkväma, eller inte. Jag har iof redan bestämt mig, så det är inte så mycket att orda om. Man måste tänka på sin sociala status (eh..). Vädret är lika omväxlande som personligheterna hos en schizofren, men kanske att jag kan ta mina sonnenbrillen på. Fast jag gillar egentligen inte solglasögon, för om ögonen är själens spegel så ska man väl inte gömma dem bakom något. Jag gillar inte solglasögon på andra heller, jag vill kunna SE folk. Det är för övrigt viktigt att SE människor. Har en kompis som är helt fenomenal på det. Han får det att verka som att ALLT man pratar om är dödsintressant, man känner sig som värsta kändisen. Och varenda liten ny slinga i håret lägger han märke till. Om alla var lite mer så, skulle ingen behöva känna sig osynlig.

Jaha, sen ska jag alltså titta på Carro. Och sen ska jag ligga på min säng och dricka C-vitamin med sugrör.

Segt

Jag är så trött, så trött. Hoppas att det inte är influensan som smyger sig på, den har varit på halva familjen redan. Vore ett trist sätt att avsluta semestern.

Hur som helst så har jag nu avslutat dagens enda obligatoriska uppgift, att sätta S och Ella på Katrineholms-tåget från centralen. Ella fann bussresan mycket exalterande. Hemma i Katrineholm åker hon inte buss, vilket kan ha varit en bidragande orsak till den fantastiska spänning detta innebar. Varje gång bussen startade igen efter en hållplats utbrast hon (högt): "OOOOOJ!! Vad det SVÄNGER!! HAHAHA!!"

Nu är jag hemma igen, ska ta lite alvedon och äta lite. Och sen blir det väl lite kyrka och samkväm med blåbärspaj, tror jag. :-P Får INTE missa 800-metersloppet ikväll sen. Vilken spänning, vilken dramatik.

postum scriptum

Tänkte lite mer på det där. "För att bli drabbad av något måste det göra ont i bland," skriver Birro. Det gäller nog allt möjligt. Drabbad av Gud, av en kallelse, av kärlek till en annan. Och det dumma är, att vi är funtade så att vi undviker obehag in i det längsta. Det krockar ju. Vad mycket man missar. Vad sakta man går framåt.
Jag vill inte att det ska göra ont. Jag vill att livet ska vara en enda lång härlig melodi, med bara lagom mycket toner i moll så att jag kan producera djupa texter och skriva på mina böcker. Men det är ju inte så. För det mesta går hela långa verser i taget i moll, och så om man har tur kommer det en klämkäck liten refräng då och då. Men vad betyder det då? Kanske bara att man lever. Att man känner. Värre att inte känna nånting alls.
Inte för att verserna går så vansinnigt mycket i moll just nu, men ändå. Ibland, ofta.
Nu är huset knäpptyst. Om nån vill ta sin helikopter hit och fika med mig så kan jag sätta på te-vatten.

Vackert så att det gör ont

Jag har citerat Marcus Birro förr, och just ikväll känner jag för att göra det igen. Tänk att vara upphovsman till den här sammansättningen av ord som på något förunderligt vis, genom sina metaforer målar så tydliga bilder.

"Sådana som vi äger makten att visa för världens alla förbannade tråkmånsar att tvåsamhet inte nödvändigtvis behöver betyda nedbrytande vardag, slentrianmässig ömhet eller iskalla krig. Sådana som vi vet också vad det vill säga att tappa varandra på styrka och färg. Vi har öppnat varandras kranar och bara gått därifrån. Det stod inte ens en hink under. Vi har slagit sönder allt det som varit hållbart hos varandra. Utan att till en början varit medvetna om det har vi hjälps åt att plocka ner det som varit liv, ljus och kärlek hos varandra, som när man plockar ner skyltarna efter en rea man hoppats mycket på, men som ingen haft råd att gå på.

Vi är många, både män och kvinnor, som lärt oss leva i skuggan som kärleken genererar, som börjat inreda våra allra mörkaste rum och gjort oss hemmastadda där. Vi är många som inte vet vad vi ska göra med all kärlek, med allt ljus inom oss. Romantiker har blivit ett skällsord i en tid när allt handlar om minsta motståndets lag. Vi ska helst lalla oss genom tillvaron utan att känna varken sorg eller glädje. Livet har kapats i bägge ändarna och inte mycket finns kvar. Allt som inte är välling spottar vi ut. Själlösheten har blivit upphöjd till dygd. Det är hårda tider för hopplösa romantiker. Vi måste slå oss ur förlamningen som drabbat oss, slå upp fönstren på vid gavel, inse att för att bli drabbad av något måste det göra ont ibland. Livet är inte en schlager eller en allsångskväll. Livet är tusen gånger starkare och intressantare än så. Alla människor är romantiker. Det är min fasta övertygelse. Går det att leva sitt liv på ett annat sätt? Ingen kan vara likgiltig inför ett mysterium."

lördag, augusti 06, 2005

Omärkbart oligopol

På hemvägen från Hässelby, där jag för övrigt avnjöt en fantastisk middag inomhus eftersom det spö-regnade, skulle jag köpa blöjor till systerdottern. Det visade sig för det första vara en hel vetenskap, det där med blöjor. Kom till slut hem med en sort som på fullaste allvar hette "Pampers easy-up pants super absorbent junior (12-18 kg)". Jag menar HALLÅ, vad är det för fel på "Blöjor", rätt och slätt!?

Och sen för det andra, PRISET! KÄRA HJÄRTANES! Alla som i framtiden tänker skaffa barn, öppna genast ett separat sparkonto för blöjor. Vad är problemet i hela friden? Det finns ju inget blöj-tillverkar-monopol!? Är det så dyra material?? Staten borde omedelbart börja subventionera blöj-köp. GP kommer att få fortsätta klaga på att det föds för lite barn i Sverige. Jag vet varför, han är välkommen att ringa till mig så ska jag berätta.

Bikten

Fick en bok i examenspresent av L, "Bikten". Den är ganska rolig, och ibland ganska deprimerande. Men här är iaf en av mina favoriter:

"Jag står inte ut med människor som använder "de" och "dem" felaktigt. Om någon skriver "dem är bra" och tror att han är duktig som inte skriver "dom" så kan jag bli arg för resten av dagen".

Haha. Den är ju hur skön som helst. (Och jag kan känna igen mig lite).

Nu ska jag åka till Hässelby och umgås. Blir nog ingen picnic dock, känns som att vädret är lite för ostadigt för det.

HEJA KLÜFT!!

fredag, augusti 05, 2005

Plan i lås

Nu sover lilla grodan. Jag höll på att somna jag med, och kravlade mig upp från golvet med nackspärr i antågande, när hon väl somnat. Hur som helst så har jag ju nu ett par timmar där jag, om jag vill, skulle kunna hitta på nåt innan jag går och sover. Det lutar åt aktiviteter som innefattar en syster, en film, lite godis.

Skulle eventuellt ha gått på fest ikväll, men skippar det. Även om det bara är hos grannen. Att få mig presentabel nu skulle kräva en väldig massa tid. Och jag lägger nog den hellre på nåt annat, och fortsätter att sunka runt i skrynkliga kläder och otvättat hår.

U-båtar

HUR i hela friden kommer det sig att man kan jobba 12-timmarsdagar på jobbet eller jobba 32 dagar i streck, men när man ska ha hand om en unge EN dag så blir man helt slut. Jag GÖR ju liksom ingenting. Skriver på tangentbordet med ena handen och rullar en boll med andra. Sitter och funderar över den ryska ubåten som är fast på botten i nåt hav. Ubåtar fascinerar och skrämmer mig, och jag kan definitvt tänka mig trevligare sätt att dö på än instängd i en sådan när syret tar slut.

Ytterligare en dag i en ytlig kvinnas liv. En VARM dag.

Jaha, nu sitter jag på golvet i vardagsrummet med en laptop i knät, och Ella sitter bredvid och pratar i en rosa låtsastelefon. Nyss uppgav hon att hon fick kontakt med Titti Tvärtom, en av dockorna som är kvar hemma i Katrineholm. De för nu ett livligt samtal om vad Ella har gjort hittills idag. Vilket är ungefär samma saker som jag har gjort idag.
Mitt mål är att trötta ut henne (Ella, inte Titti Tvärtom) ordentligt så att man sen kan göra vad man vill ikväll, det går SÅDÄR. Jag tror att jag är tröttare. Vi har just kommit in från en långpromenad ner till centrum där vi köpt glass och dricka. Och så har hon förstås fått en cool frisyr. Nu återstår att se hur länge hon nöjer sig med att leka utan min inblandning.

torsdag, augusti 04, 2005

...Och sen så...

jaha, och sen gick I från att ha långt blont flickaktigt hår till att få en kortare, chokladbrun, kvinnlig frisyr. Och S gick från att vara ljusröd-rosa till att bli mörkbrun med klarröda stråk. Ja, jag kan tyvärr inte förklara det bättre än så. Och sen kastade vi oss i bilen och åkte till lägenheten, som jag inte ens sett men ändå tackat ja till att bo i. Och det gjorde jag ju rätt i, insåg jag.

Kvällen har efter det spenderats med att planera färger och inredning och sånt, och det har funkat över förväntan bra. Verkligen. Och jag har även HÖRT från ett jobb jag sökt, halleluja. Annars brukar man ju
1) inte höra nånting
2) höra nånting först när allt är klart (och man själv inte var den lyckliga).

Summa summarum så var det en bra dag.
I morrn kommer mitt lilla busfrö och ska vara här över helgen. Ååå vad jag har längtat efter henne. Vi ska leka allt som hon vill leka och jag ska vara världens bästa och roligaste moster.

stress

Vilken förmiddag. Jag har stått i badrummet och slabbat med färger och blekning för att S och I ska bli förvandlade på utsidan, och nu är det hår överallt och färgtuber och tidningspapper. Usch, jag gillar inte att jobba hemma. Vill vara på fina salongen. Och så måste jag hinna göra i ordning mig själv, eftersom vi strax ska åka och titta på nya lägenheten, och mäta och dona och sen ska det handlas och sen ska vi ha en myskväll och planera inredning, om vi hinner. Och jag går fortfarande i mjukisbyxor och T-shirt. Så, jag ska käka nåt nu, sen lägga i det röda på S:s hår. Och sen kanske lägga på ett ansikte på mig själv. Men jag återkommer senare ikväll, då ska jag bland annat redogöra lite mer personligt (fast kanske inte i det här forumet) för krocken mellan fastlands-Annie och ö-Annie. Hej så länge.

onsdag, augusti 03, 2005

Serenad för sömnlösa

Inget att hasta igenom. Men Karin Boyes klassiska dikt är fantastisk, om man har tid att reflektera över den.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit
som skapar världen.

Cranberry

Jag hade nästan blivit av med powerking/red bull-beroendet, när jag idag upptäckte att det finns powerking cranberry. Å kära nån så himmelskt god den var.

Nu ska jag
1) äta chockladbit och hejja på morfar
2) övertala brorsan att sjunga och spela gitarr med mig. Hej svejs.

just ja!

Jag skulle ju muntra upp mig efter tandläkarbesöket, det har jag ju glömt. Jag har legat på sängen och sovit hela dan i stället.
"Det negativa är ju att man blir väldigt trött av sånt här", sa Mahsdhak The Dentist. Jaja, det tog jag ju med en klackspark. Jag är ju superkvinnan, inte blir jag trött av en liten tandoperation. Eh.
Det kanske inte automatiskt finns nån motsättning mellan båda våra påståenden!? :-/

matchbox 20

I'm not crazy, I'm just a little unwell
I know, right now you can't tell
But stay awhile and maybe then you'll see
A different side of me
I'm not crazy I'm just a little impaired
I know, right now you don't care
But soon enough you're gonna think of me
And how I used to be

hos tandläkaren del II

Det var ett enkelt sätt att spendera några papp på bara en förmiddag. Vad ont man får i käkarna av att gapa i en timme. Men cykelturen dit och hem var fin, och snart ska jag ta en lång härlig dusch och lite lunch.
Det obehagligaste är att man inte vet HUR det ska kännas, om det sipprar ned lite vätska i matstrupen tex., kan man dö av det? :-O Vid ett tillfälle var jag tämligen säker på att mungipan höll på att fräta bort. Men den verkar vara kvar.

nehej nej

klockan är efter midnatt och det känns som en bra idé att lägga sig och läsa en stund. Innan man blir galen. Om Birger var hos mig skulle han få ligga bredvid.

I morrn bär det av till tandläkaren, som ska göra en MASSA saker som gör ont. Måste muntra upp mig själv efter det, på ett lämpligt sätt.

Ska bli äventyrligare. Eller, jag ÄR ju äventyrlig, men jag måste göra mera spontana saker. Det blir så trist annars. Om andra människor också gjorde spontana saker skulle det bli ÄNNU roligare.

tisdag, augusti 02, 2005

liten aktivitet.

Vad man kan göra en kväll när man vill ha kul.
Man behöver:
-en stereo
-ett par ben
-några ytterligare kroppsdelar att svänga med
-Simple Plans låt "I'd do anything"
samt, ett plus men inte nödvändigt;
-en rytm.

Gör så här:
Sätt igång låten på stereon
rör på kroppen
hoppa och dansa
bli glad (det kommer automatiskt).

på stan

Grannens bror har helt plötsligt blivit väldigt lik själva grannen. Sprang förbi honom på väg till bussen och tänkte hojta att vi ses på festen på fredag, men hejdade mig i sista minuten. Brodern i fråga undrade antagligen vad jag höll på med.

Nu har jag och modern varit i staden. Var bla. på "Old touch" vid odenplan och kollade på gamla grejer, fick syn på en fantastisk svart och fotsid klänning med spets. Precis hur snygg som helst. Om jag nån gång gifter mig skulle jag MYCKET väl kunna tänka mig en sån. Sa det till den ömma modern, som kved nåt ohörbart till svar.

Angående Birger tänker jag inte skriva om det där som försvann. Men det finns en bild på crossnet, och om man inte har det men vill se kan man säga till mig. :-)

Har precis upptäckt att Sash, sångaren, har JÄTTESMALA ben. Inte för att jag har undersökt saken lajv alltså, om nån nu trodde det.

Vafalls

VA!!?? Varför har de tre senaste inläggen försvunnit??? Jag hade bland annat skrivit ett långt och rörande inlägg om Birger. Jag orkar VERKLIGEN inte skriva om. Så ni får sväva i ovisshet om hur det var med det. Och jag svävar i ovisshet om hur det egentligen funkar här i cyber-världen.

Nu ska jag och mamma knalla lite på stan, så jag får väl återkomma sen i stället.

GLATT var det här

Pernilla Wahlgren vill ge ut en ny skiva, med bara GLAD musik. Bara ärtiga hits, liksom. Hon lyssnar inte så mycket på musik själv, och när hon väl gör det är hon inte så kinkig, "jag nöjer mig med nån gammal Celine Dion-platta".
Jaha, så var får hon sin inspiration ifrån? Vad vill hon förmedla? Bara glad-pop utan känsla. Lycka till.

Det blir nog ungefär lika bra som när Niclas Wahlgren bestämde sig för come-back, försökte poppa till sig och sjöng/sjunger "innan du går (nanana) var säker på tanken om vad du får". Jag blir så himla irriterad, så kan man väl inte säga. Vadå nödrim, liksom. "Var säker på tanken om vad du får"?
Ok. Jag går. Jag tänker att jag kommer att få ett bättre liv. Vad är det jag ska vara säker på? Att jag VERKLIGEN tänker? Att jag tänker just DET? Att det jag TÄNKER kommer att inträffa?
Bra jobbat, verkligen. Väl ihopknåpat, typ INTE.

måndag, augusti 01, 2005

Hoppet.

Det borde vara STRÄNGELIGEN förbjudet att gå och peta hål på folk så att hoppet helt plötsligt och okontrollerat börjar sira in. När man tidigare gick runt i sin egen lilla misär och inte hade ett enda litet skit att förlora.
Absolut förbjudet.

men annars så

Idag har jag varit med mor och syster d.y. på IKEA. Vi handlade lite av varje, min favorit var ett stort vitt frottébadlakan som jag ska ha och svepa in mig i för den rätta hotell-känslan. :-)

Ska strax sticka till I och fika och prata, girlisarna. Återstår att se om de har löst uppdragen de fick inför Frizon. Jag har tvättat håret dagen till ära, tyvärr har jag bara typ tre hårstrån kvar (Ett svart, ett vitt och ett rosa). Men man kan ju inte få allt, här i världen.

Alive osv

Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...