____

Jaha, så var fågelinfluensan i Sverige. Jag fattar inte riktigt hysterin. Det lär ju vara större risk att man blir ihjälslagen på gatan än att man blir smittad..!? Klart att det vore lite besvärligt om det blir lika vanligt som typ influensa, men den dagen den sorgen. (Vi ska ju alla den vägen vandra, förr eller senare).

Haft en bra dag på stan, kom hem och gjorde en härlig middag med lövbiff och klyftpotatis. Nu ska jag göra blåbärspaj och kolla på Desperate housewifes. Känns kul att man ska jobba i morrn.

____

Seg morgon. Blev väckt av att det ringde, liksom klockan 23 igår kväll. What's the matter with people? Hur som helst, drog på mig en jacka över pyjamasen och kilade ned i tvättstugan. Käkade frulle. Inte i tvättstugan, dock. Nu ska jag duscha och åka in till stan för att luncha (eller nåt) med J. I'll be back, var så säkra.

En liten docka med röda hårspännen

Först kommer besökarna, mannen och kvinnan i övre medelåldern
Sonen i fängelse

Ser ut som vilka övre medelåldersmänniskor som helst
Artiga propra
Vid handen har mannen flickan
På väg för att träffa pappa
Första gången sedan han åkte in
Små blå jeans som passar en femåring
Rosa tröja blond tunn lugg i hårspännen

Kommer fram till metallbågen
"Ser du," säger farmor, "vi berättade ju att det är som på flygplatsen"
Och hon är förberedd
Inte rädd
Hon går genom den fram till mig

Jag sätter mig på huk
Tar fram den lilla metalldetektorn
Hon sträcker ut sina små armar
Det är ju också som på flygplatsen
Inget konstigt
Bara förväntan nu

Så väntar de i ett kalt och torftigt besöksrum
På pappa som kommer med tårta på en papperstallrik
Jag släpper in honom och låser
För två timmar

Två timmar som går fort.

Knackning, låsa upp, dags att gå
Flickan som hoppar upp i hans famn
Kramas hårt
Små armar som får bändas upp
Jag följer dem ut, pappa kvar
Inlåst i rummet
Försöker göra mig så osynlig jag kan när jag går med dem ut

Och så kommer gråten, först försiktigt och till sist hjärtskärande
Farmor som lyfter upp
"Nu har vi ju sett att pappa mår bra, då får vi vara glada tills vi kommer tillbaka"
Tårar som trillar ned på rosa bomullströjan
Och rösten som till sist bara är en desperat viskning
"Jag vill krama honom, bara en gång till"

Farmor bär ut, ut från anstalt, ut genom grindarna
Farfar går bredvid, ögonen bär mörka stråk

Lika mörka som sonen hans
Sitter kvar på besöksrummet
Papperstallriken är tom sånär som på lite grädde

"Det är en fin liten tjej du har"
säger jag
Och han nickar, drar upp sin tröja och visar
hennes intatuerade porträtt på bröstet
"precis vid mitt hjärta".

Poetry

Jag ville ge dig en gåva
jag gett till ingen förut.
Så ger jag dig min ensamhet,
den vara till livets slut.

Ebba Lindqvist

Flagg

Ibland känns det bra att få plocka fram den bitchiga sidan på jobbet. Som när killen som sitter på isoleringen efter utövat våld mot tjänsteman (IGÅR, varför händer ALLT när jag är ledig!?) flaggar på hela tiden och vill röka och man får säga "skit i honom, han kan vänta en timme". Hehe. Å andra sidan vet jag inte om det är bitchigt eller bara rättvist, de får ju inte bete sig alldeles hur som helst.

Dagen har varit MYCKET bra. Ganska lång, men vad gör väl det. Jag tycker även att det var roligt att Ottosson tog medalj och inte Anja, eftersom den sistnämnda inte helt verkar stå med fötterna på jorden alla gånger.

Nu ska vi ha en snabb mysstund här hemma innan det är dags att slagga, i morrn ringer klockan 05:20 och då ska jag hoppa upp ur sängen och sjunga "morning has broken".

Livet är så fantastiskt.
Jag har alltid ogillat kommentarer som "tänk ändå vad HÄRLIGT det är att leva och ALLT är så HÄRLIGT och tänk att man får leva ett sånt HÄRLIGT liv". Mest för att det oftast kommer från överoptmistiska människor som man kan känna lever nåt annat slags liv än man själv, och för att jag själv oftast är glad på ett lite mindre sprudlande vis.

MEN.

Just idag känns det verkligen HÄRLIGT. Solen skiner, bara det. Har haft en härlig dag med Emilia på stan. Min enda lediga dag denna vecka, och vet ni vad jag tänkte igår kväll? "Å nej, i morrn ska jag inte gå till jobbet". Det är bra betyg för ett jobb. Sen var just gårdagen en kul dag med visitationer och försvunna knivar och bråk, så man fick jobba lite effektivt och sammanbitet för att sedan på eftermiddagen när det lugnat ned sig prata ganska mycket med alla möjliga intagna som ville prata av sig.

Hur som helst, det blev även klart idag att jag får ledigt när det är jobb-kryssning, den 1:a april. Vilket även det känns hur kul som helst. Eftersom jag jobbar med så roliga människor, som tom lägger choklad i kolleg/ans/ornas skåp.

Nu har jag handlat (pratat lite med The Vivo Man, han är faktiskt mkt trevlig) och ska just till att städa. Bra musik i stereon och sen är lyckan gjord.

(Jag ber om ursäkt för detta glada inlägg med total brist på ironi och cynism, det ska sällan upprepas).

jag måste få berätta vad som hände i morse, en synnerligen hemsk historia. Där står jag och väntar på bussen i godan ro, klockan 07:30 (hade en timmes välkommen sovmorgon). Bussen kommer inte, kommer inte, kommer inte.
När den väl kommer, är den kraftigt försenad. Och så fort jag klivit ombord, ser jag ca ETTHUNDRATJUGO anledningar till det. 120 stycken 100 cm långa anledningar i overaller och ryggsäckar i regnbågens fäger, tryckandes sina förkylda näsor mot fönstren.
Som ni förstår var det en mycket obehaglig upplevelse.

DOCK.

När jag kom fram till jobbet hade någon lagt choklad i mitt skåp. CHOCK-LAD!! Hurra!! Ingen aning om vem det var, och det gör ju det hela än mer spännande.

Nu = bada, baka blåbärspaj, titta på Barcelonas champions league-match. Hurra!

Slockna lilla stjärna där, ej jag undrar var du är

"Stjärnan blev förlamad", basunerar Expressen ut. "Stjärnan" i fråga är någon mini-Adam som figurerar på bild i en stor rosa keps. Det visar sig vara nån melodifestivaldeltagare som sjöng om kuddkrig och som med facit i hand kanske borde ha hållt sig till kuddkrig rent bokstavligt.
Hur som helst nu till poängen, vadå STJÄRNA??? När tändes den stjärnan, undrar jag i mitt stilla sinne och jag tror att jag kan svara själv på den frågan, att den har inte tänts och den kommer inte att tändas och man kan inte bara kalla vilka fjantar som helst för "stjärnor" bara för att de har varit med i melodifestivalen och gjort bort sig.

Tack och hej.

OS

Bor hos ma&pa för tillfället, för att jag ska få sova lite längre på morgonen och för att det finns eurosport här. Sen är jag faktiskt lite förtjust i gästrum, man tänker bra när man går och lägger sig nån annastans än man brukar. Jag gör det i vilket fall.
Det är tyvärr allt jag hinner skriva just nu, det pågår ju ett OS som bekant.

Hunden med benet

Är i K-holm en sväng, hos syster och svåger. Jag och Elin och Ella har just varit på discobowling. Jag vann, som tur var. Tar ju sånt där på blodigt allvar.

Sen vill jag minnas att jag i nåt inlägg för ett tag sen kan ha sagt att jag nog faktiskt (KANSKE) vill ha barn. Jag skulle vilja åberopa sinnesförvirring, så här i efterhand. Jag hade antagligen inte fått i mig den dagliga ransonen av cola light den dagen när jag skrev det. Det måste ju vara bättre att träffa nån som redan har ganska stora barn, så att man har en familj på ålderns höst men slipper de där första 12-18 åren. =P

Jaha, nu ska vi tydligen leka "hunden med benet" här, så det är bäst jag går och förhör mig om reglerna.

____

Trött. Ser stjärnor, typ. Hade planer för kvällen men de blev lite förändrade. Det var trots allt en massa OS, och dessutom är jag, som sagt, rätt slut. Måste slagga omedelbums.

Typiskt.

Snacka om antiklimax. Detta är vad som hände:

Slet häcken av mig hela dagen.
Kände mig krasslig.
Åt en halv påse vicks blå.
Kände mig fortfarande krasslig.
Beslöt mig för att handla på hemvägen, godis till konståkningen ikväll som ENLIGT TV-TIDNINGEN SKULLE BÖRJA KLOCKAN SJU.
Var på affären, träffade grönsaksmannen, fick veta att han inte alls är lat utan att han börjat träna på annat gym.
Kom hem, åt mat, satte mig till rätta framför TV:n med kexchoklad och allt.
Curling på TV.
Curling på TV.
Curling på TV.
Gav upp.
VAD ÄR PROBLEMET?? Så står det i alla tidningar; "missa INTE herrarnas fria program yada yada" men hur skulle man INTE kunna missa det när det inte SÄNDS???

Antiklimax.

now and then

Jorå så att.

Idag när jag stod i omklädningsrummet för att dra på mig ytterstället inför promenadvaktstimmen, hände en konstig grej. Jag fick syn på mig själv i spegeln, och helt plötsligt krympte jag från att vara 164 cm i mörkblå uniform med det svartvita håret i hästsvans, till att bli typ 110 cm lång med glugg mellan tänderna och ett läspande läte, spretigt kort hår och en lite bekymrad blick. Och så insåg ja, att ja, det ÄR samma person, och HUR i hela friden gick det till?
När jag var liten blev jag paralyserad av skräck om det var orkan i Australien. Eller om mamma och pappa satte sig ute på altanen och fikade i stället för i vardagsrummet. Och så allt däremellan.


Det står två FANTASTISKA blombuketter i vardagsrummet. Vad ska man säga? i'm overwhelmed. Tusen tusen tack.

Superduper

Jag har kommit på att jag kommer att vara ordförande i pucko-offerfonden, och 10% av intäkterna kommer att gå till mig. Det är ändå en rättvis deal med tanke på att det antagligen hade blivit mycket mer om jag fått arvode per pucko.

Nu har jag bakat kaka till jobbet i morrn. Den hade inte alls den sortens konsistens som jag ville minnas att den brukade ha, varför jag nu bittert ångrar valet av kaka. Det står två stycken kakor i köket som en hånflinande påminnelse om att jag måste bestämma mig för om jag ska ta med dem eller inte.

Jag har sett "Supernanny" och ätit en torr semla (åt det mesta utom grädden. Rätt dumt eftersom grädden var det enda som inte var torrt) och under TV-titten hann jag igen tänka att barn, är nog inget för mig. Tjeven alltså, barn är ju små monster.

Pucko-offerfonden

När folk beter sig svinigt på jobbet får jag åtminstone betalt. Men alla andra puckon som går lösa då?
Med tanke på antalet puckon man råkar ut för, funderar jag över möjligheten att teckna någon slags pucko-offerförsäkring. Lite som brottsofferfonden, den skulle kunna fungera på samma sätt. Så fort någon har betett sig som ett svin måste han (det är ju oftast en han) betala 500 kr till pucko-offerfonden, och om (när) man sedan råkar ut för ett pucko så får man en liten summa att göra något kul för. Jag hade kunnat åka på semester 5-10 gånger om året med en sån försäkring.

Nu ska jag baka till i morgon samt laga mat till matlådan. Jag har även dammsugit och hämtat och vikt tvätt, som en äkta desperate housemiss.

____

Min famor och Benjamins gammelmormor, tillsammans med en trulig Benjamin. (Krångligt det där med släktförhållanden).
Samt utsikt från köksfönstret hemma en härlig vinterkväll.

Om man bortser från att "härlig" är ett adjektiv inte helt kompatibelt med substantivet "vinter".

The weekend

Var i Strängnäs i helgen, träffade alla möjliga och omöjliga släktingar. Mycket härlig samvaro. Vi diskuterade sanna (?) spökhistorier och åt tacopaj och sen åkte jag och farmor hem till henne och fortsatte samvaron på tu man hand. Kom in på djupa samtalsämnen som döden och livet och begravningar och skilsmässor. Fick SMS av Favoritplit som var på väg ut på fest, och tänkte att så där är det. Ibland flyr man så långt bort som möjligt från det stora och ogreppbara, och ibland måste man helt enkelt bara våga möta de stora frågorna.

Allt har sin tid.

Nu har vi ätit blåbärspaj och kinesisk wook här hemma, måste ta och slagga så att man vaknar på sin allra bästa och mest förtjusande sida i morgon.

Bäst just nu: Alice Cooper: "hell is living without you".

Just det.

____

Gårdagen var en mycket härlig och kärleksfull dag, om man bortser från att vi var underbemannade på kvällen och fick springa häcken av oss. Ett par av grabbarna ska gå på 14-veckorskurs, och det var kramåpuss-kalas utanför centralvaktens lilla kur. Mycket hjärtlig stämning på det hela taget. När jag kom hem hade jag och sambosarna myskväll, och klockan väldigt sent kom jag på att jag kan klippa S. (Annars har jag bestämt mig för att gå i pension från det där med klippandet, det är inte kul att släpa med sig saxen överallt. Mamma&pappa, ni är undantagna).

Det var mycket jobbigt att vakna i morse. Jag drömde att jag blev friad till, det var sommar, och när jag vaknade var himlen klarblå varför jag naturligtvis trodde att det var sommar. Att upptäcka att det var vinter kändes som en större förlust än mannen.

Kära hjärtanes, nu börjar jag verkligen tappa greppet om mitt liv. Jag insåg alltså, tack vare en av de inbjudna, att jag ska ha en middag hemma hos mig i morgon klockan 19. Bara det att jag jobbar till 20 och kommer vara hemma klockan 21. BRA JOBBAT. Fick snabbt skicka ut ett sms (klockan 22 kvällen före, BRA JOBBAT) och meddela att jag på grund av anledning inte kommer att servera den trerätters som alla har sett fram emot.

Saken är den, förstår ni, att jag har tappat bort min filofax. Och jag trodde inte att det gjorde så mycket eftersom min fritid sällan sammanfaller med andra människors fritid.

Idag satt jag och Alex på övre vaktrummet när det helt plötsligt kom inseglande en märklig rökdoft. "Det där är INTE malboro light", påpekade jag. Som faktiskt kände det, trots att jag inte rökt en sådan själv. (Bäst att påpeka). (Fast jag HAR dock provat... a ja, skit samma) (inte brajja alltså, det var inte det jag skulle säga att jag har provat) (och om nån undrar så är dessa parenteser vad som rör sig i huvudet när jag tänker på att inte bara okända människor läser detta utan även
mamma
morfar
farmor
faster
pappa (Fast han hade knappast kommenterat det i vilket fall)
övriga
slut parentes).
Hur som helst så berättade vi det för Thomas och Micke på tåget hem, och eftersom vi lyckades få denna redogörelse att sammanfalla med våldsamma skrattattacker så var det högst benägna att tro oss. Man vet aldrig vad för skit man har inhalerat idag.

I morrn ska jag upp 5.20 så nu är det hög tid att hoppa isäng. känns som att det kommer att bli en bra dag i morrn, trots digert antal timmar. (PÅ arbetsdagen, kommer troligtvis att vara samma antal timmar på dygnet som vanligt. Men man vet å andra sidan aldrig).

En slick på handen är bättre än...

Jag har inte gjort så mycket idag av värde för andra, men lite av värde för mig. Var hos ma&pa en sväng, och Zorro slickade mig på handen. Det är typ det största ömhetsbeviset man kan få av en katt (och även om Zorro liksom hör till familjen är han inte riktigt så kärleksfull som resten. Bra betyg, alltså).

Ingen annan har slickat mig på handen idag, och det kanske man ska vara glad för. Paradox: Jag vill helst bara sitta i mitt röda rum i en skön fåtölj under en fin tavla och läsa en spännande deckare och dricka en liten whiskey. (Just det, jag har ju redan alla hobbies en polis ska ha, om jag sen slår in på den banan) Och ÄNDÅ blir jag irriterad på andra människor, när de bara försvinner. Jag borde vara TACKSAM. Jag trivs ju ändå alldeles för bra (om man kan det?) i mitt eget sällskap.

Dock tror jag att jag måste börja skriva igen. Man måste ju ha en ventil nånstans.

We are family

Hittade detta på brorsans blogg:

"Igår var jag ute på stan med Kim, Krille och Totte och delade ut mackor till A-lagare. Idag har jag tagit det lugnt och kollat lite på alpint och fotboll, och lagat italiensk kyckling och tiramisù till middag. Smakade riktigt bra =)"

och blev MYCKET stolt. Är det min bror? Minsann. Sen började jag fundera på hur det föll sig så att just JAG hamnade i en familj där folk
delar ut mackor till a-lagare och är fantastiska mammor och skrubbar golven jättenoga och odlar egna grönsaker på fina perfekt planerade kolonien, och ställer upp för vanrandra och drar gränser och skjutsar och hämtar och lagar tiramisú och betalar andras räkningar och sätter in pengar till alla möjliga behjärtansvärda organisationer och på barnens konton, och tror på en god Gud och inte ingenting och stickar tröjor och lagar falukorv sweet chili och älskar varandra och andra.

Och ja, det är väl bara att inse att man är priviligierad. Tycker JAG (som INTE skrubbar golven noga).

morötter och sånt

Det kan hända att Andrea Bocelli inte är den störste i sin genre, utan bara den blindaste, men jag älskar ändå hans "cieli di Toscana". Typiskt, det har börjat snöa, jag som ska gå och handla. Var nästan slut i hushållskassan när jag insåg att mitt ekonomiska uppsving berodde på att jag inte lagt i min andel, men nu är allt (typ) i sin ordning och jag ska handla inför middagen. (Vad det blev av den middagen ska jag rapportera senare).

Subba?

Kom hem helt slut och tom i skallen. (I wish, skallen var nog när jag tänker efter full av alla möjliga och omöjliga tankar).
Upptäckte till min glädje att mina sambosar var hemma. "Bra!" Sade jag. "Nån som kan tala om för mig att jag VISST inte är en jävla subba". Varpå S snabbt replikerar; "jaha, vem tänkte du då på?" (Gick över till grannen).

Förutom att jag har fått mig en utskällning av intagen X (för att jag inte ville bryta mot reglerna för hans skull) så grov och högljudd att tom de andra intagna tyckte att det gick lite långt, spände en annan intagen ögonen i mig och upplyste om att det minsann "blir lättare du jag samarbetar lite ibland. För det blir ju lättare för dig om folk gillar dig". Jaha ja. Upplyste honom om att jag inte var där för att bli omtyckt.

Vad jag ägnade hemfärden åt att tacka för:
-att det finns folk som inte tycker att jag är en j-a subba (TROTS att de känner mig en ANING bättre än intagen X)
-att jag har en liten familj att komma hem till
-att mina föräldrar inte sitter på anstalt
-att mina föräldrar inte sket i mig när jag var liten/missbrukade/begick brott/var allmänt puckade i huvudet
-att jag har utrustats med ett såpass tåligt självförtroende att jag kan låta sådana saker som i ovan stycke att rinna av mig

Men ändock. Lite surt är det ju ibland.

Sudoku

Blev väldans mycket sudoku löst (och olöst) idag. Jag avskyr sudoku. Vet faktiskt inte varför jag håller på med det. Eller tja, det är nån slags hatkärlek, faktiskt. Som till så mycket annat.
Nu har jag ätit en misslyckad liten middag för mig själv, efter att ha sprungit och letat nåt enda litet lovemessage från besök som var här idag när jag var på jobbet. Men nej, inte ett enda. Patetiskt, verkligen. Av mig alltså. Jag måste verkligen sova, och INTE drömma om bägare som flödar över och annat som inte är verklighetsförankrat.

helg slut

I morrn är det jobb igen, min helg är slut. Jag har laddat upp med karameller till personalrummet, för att humöret ska vara på topp från början. Har även bestämt med Danne att vi ska träna på lunchen. Har vissa svårigheter att gå efter gårdagens pass på gymmet, men insåg att jag inte kommer undan. "Glöm inte träningskläderna, gumman" stod det i just inkommet sms. Inget mer. Inget utropstecken. Det är inget förhandlingsläge, med andra ord.

Annars har ju dagen flytit på utan större incidenter. Jag ska upp om 6 timmar och 20 minuter, och hej och hå vad pigg och glad jag kommer vara. Tjeven. Intagen A kom fram till mig sist jag jobbade, ställde sig framför mig och tittade mig rakt i ögonen. "Det ser ut på dina ögon som att du skulle behöva sova lite mera", sade han. Som om man inte har hunnit upptäcka en sån sak själv, minutrarna efter att man har klivit upp.

Jaha, nehej, jag ska inte sitta här och svamla. Dock måste jag säga att jag är lite besviken. Jag drömmer oftast drömmar som på ett eller annat sätt slår in, men tydligen inte nu sist. Mycket irriterande. Drömmen var hur klar och tydlig som helst, jag fick en bägare och jag minns exakt färgen och vem jag fick den av och hur omgivningen såg ut och hur jag reagerade. (Det var alltså en symbolisk dröm, inte som att jag skulle på dryckesparty eller så).
Drömmarna jag drömmer i vaket tillstånd, inträffar dock väldigt sällan. Man ska tydligen lyssna lite mer på det undermedvetna. Om inte det OCKSÅ har börjat ljuga, då förstås.

jorå, så att...

Alltså... jag förstår mig inte på dig... men men, jag vet inte vems loss det är.

Kommunikationssvårigheter

Jag borde ha förstått att jag skulle ha hållt mig ifrån att försöka vara pedagisk med Ella i telefon. Hur förklarar man sitt jobb för en tre-åring?
Jag: Om man har varit riktigt RIKTIGT dum, då får man bo i fängelse. Och där jobbar Moster Jo. Konstigt va?
Ella: Haha, ja...

Ganska nöjd med att ha förklarat detta, dock var jag lite orolig för att Ella skulle tro att hon skulle få bo i fängelse så fort hon varit det minsta olydig. Det visade sig dock att jag inte alls varit så pedagogisk som jag trott.

Citat från Syster E:s blogg:
"Ella: mamma, varför är Moster Jo dum... riktigt dum?
Jag: men Ella så säger man inte!!
Ella: moster Jo sa det
Jag: nej det sa hon nog inte....varför säger du så?
Ella: för hon är i fängelse o då är man riktigt dum
Jag: nej...om man sitter i fängelse så har man varit dum, men inte när man jobbar där. Moster Jo jobbar där, hon är inte dum!
Ella: neeeej...moster Jo är ju snäll!!
Jag: ja precis, hon är ju jättesnäll!"

Haha. Jaja.

Konstiga ovanor

Jag har blivit utmanad av Tobbs att rada upp fem av mina konstiga ovanor. Efter lite snabbkoll i familjebloggarna, tänkte jag kommentera lite vad jag har hittat i stället. Med motiveringen, att ingen är väl ändå inte intresserad av mina fixa idéer.

Mammas ovana nr 2:
"När vi vid matbordet, eller i soffan, eller varsomhelst, kommer att prata om nåt som ingen av oss vet, hur det riktigt förhåller sig med, så "måste" jag ovillkorligen gå och slå upp det - omedelbart!
(På utlandssemstrar skriver jag listor på sånt att slå upp när vi kommer hem...)

Annie kommenterar: Jag kan understryka att detta är sant. Det är tom. sant in absurdum. Efter en gemensam semester kommer mamma alltid med en avbockad lista;
"jo, det var ju alltså så att det var Florens som var Italiens huvudstad, mellan åren 1865-1871. Angående Nero så var han kejsare fram till år 68, inte 67 som vi trodde. Riddarsporre heter Delphinium på latin".
(Obs; detta är ett statuerat exempel, då jag (FÖRLÅT FÖRLÅT) inte lade på minnet vad som framkom exempelvis efter förra årets Italiensemester).

Pappas ovana nr 1:
"1. Dubbelkoll att jag stoppat tillbaks kontokort/uttagskort efter användande."

Annie kommenterar: Jag gör likadant. Ibland tom två gånger.
*betalar
*går ut ur butiken
*kollar plånboken, kortet på plats
*börjar fundera på om jag verkligen kollade kortet, eller om jag TÄNKTE att jag SKULLE kolla
*kollar plånboken, kortet på plats

Syster E:s ovana nr 1:
"Jag är skitskraj för psykiskt sjuka, dömda brottslingar."

Annie kommenterar: Ja, det var ju verkligen en ovana. En dålig DÅLIG ovana. Den måste du ju absolut jobba bort.

Syster S:s ovana nr 4:
"när jag kliver av tunnelbanan går tävlingen ut på att komma först ut från själva uppgången. Detta resulterar i att jag i princip alltid går (eller halvspringer) i rulltrapporna."

Annie kommenterar: Me too!! Jag springer alltid, (nästan alltid) och dessutom har jag ett tävlingsmoment part two som består i att flåsa så lite som möjligt när jag går ut genom spärrarna.