måndag, april 29, 2013
Haha
Snyggo visade just en bild han tog när jag var på affären: Nora satt i babygungan och började gråta, varpå Hugo sprang och hämtade en telefon som han höll mot hennes öra och glatt utbrast: mamma! Haha, han är ju smart, ungen.
PS 1&2
1, jag älskar förstås mina gaphalsar väldigt mycket och håller inte på att bli psykiskt störd på riktigt (så vitt jag vet) och 2: sänkte säsongsbästat på 5 km igår till 28.52. Tjoho!
Jobb
Nej, jobbat har jag inte gjort, men åkte till kontoret och hälsade på. Höll på att bryta ihop innan vi väl kom dit. Nora skrek hela morgonen, vägrade äta, ville inte sova i vagnen... Helt sams var vi INTE. En stund på förmiddagen la jag henne på sängen, gick ut och räknade till tio. När vi väl kom fram var hon ju hur lugn som helst förstås (helt borta av hunger kanske).
Kul som vanligt att komma dit, även om det kändes konstigt idag, flera nya kollegor och gruppdynamiken blir ju helt annorlunda.
Kom hem och hämtade Hugo, träffade en fröken som på ett försynt och finkänsligt sätt påpekade att det kunde vara bra om Hugo kunde ha ett överdrags/vindställ på sig nu, som vädret är. Jag kan ju som bekant inte det här, och har kört med galon/regnställ över fleecetröjan. Det blir visst lite varmt, och det borde jag kanske ha fattat, det är ju plagg som inte andas alls. Ja visst, tyckte jag, jag får gå hem och gräva i garderoben. Yeah right, eller i plånboken. Har nu skickat efter ett överdragsställ. Dags att laga mat, med wn unge som gnäller i babygungan och en som gallskriker i ren trots för att han inte får kasta kastruller i köket. Egentid med storhandling på Maxi hägrar ikväll...
Kul som vanligt att komma dit, även om det kändes konstigt idag, flera nya kollegor och gruppdynamiken blir ju helt annorlunda.
Kom hem och hämtade Hugo, träffade en fröken som på ett försynt och finkänsligt sätt påpekade att det kunde vara bra om Hugo kunde ha ett överdrags/vindställ på sig nu, som vädret är. Jag kan ju som bekant inte det här, och har kört med galon/regnställ över fleecetröjan. Det blir visst lite varmt, och det borde jag kanske ha fattat, det är ju plagg som inte andas alls. Ja visst, tyckte jag, jag får gå hem och gräva i garderoben. Yeah right, eller i plånboken. Har nu skickat efter ett överdragsställ. Dags att laga mat, med wn unge som gnäller i babygungan och en som gallskriker i ren trots för att han inte får kasta kastruller i köket. Egentid med storhandling på Maxi hägrar ikväll...
söndag, april 28, 2013
städning och nya kläder, samt en vikt
Snyggo och Hugo har åkt på fotboll och lämnat oss damer åt vårt öde. Ödet ville en rejäl städning. Det började med att jag fick syn på årets första mini-skalbagge som sprang för allt var tygen höll, tvärs över köksgolvet. När jag petade på honom var han smart nog att spela död, men det hade han ju kunnat bespara sig om han vetat att jag redan sett honom in action. Nåväl, döda honom kunde jag inte med, men dammsuga upp honom kändes bra. Fram med dammsugaren - och sen kunde man ju lika gärna fortsätta.
Igår åkte jag själv en supersnabbis till stan, för att se om jag eventuellt skulle kunna hitta något till bröllopet som jag och Nora ska på i juni (herrarna är i Småland då). Jag har rekat lite på nätet innan, och det är ju skoj. Rätt som det är stöter man på de mest konstiga saker... som när jag satt och letade efter en topp på Mangos hemsida och hittade...
...vad som väl måste vara en fingerborg va?
Hur som helst, plagget jag letade efter skulle vara amningsvänligt (dvs en obscen urringning eller lätt att öppna upp) och gärna spyfärgat alternativt möntrat i spyvänliga toner. Det slutade med att jag kom över en blus som fick tummen upp av svägerskan vid en intern visning, samt en kjol som dock inte passade till blusen vid närmare studie. Ev har jag ett par byxor att ha till, annars får det bli en annan kjol. Känns dock som att det största problemet är löst.
(Att ni får en bild framför er av att jag kommer se ut som en tant iklädd kjol och blus kan jag inte ta ansvar för. Det var en poppig och modern blus).
Ang viktutmaningen så blev det 0,8 kg denna vecka, vid sen kontroll i morse. Skönt. Nu är 19 av de 24 kilo jag gick upp borta (3675 gram får ju dock tillskrivas Nora), och jag är nere på den vikt jag hade innan jag blev gravid med Hugo. 4-5 kilo till är planen, men de har jag en känsla av kommer ta lite längre tid, så jag kanske inte rapporterar precis varje vecka. Planen är dock att fortsätta precis som nu - daglig motion, några springturer per vecka och så max 1-2 "syndardagar" per vecka. Så får det ta den tid det tar.
Igår åkte jag själv en supersnabbis till stan, för att se om jag eventuellt skulle kunna hitta något till bröllopet som jag och Nora ska på i juni (herrarna är i Småland då). Jag har rekat lite på nätet innan, och det är ju skoj. Rätt som det är stöter man på de mest konstiga saker... som när jag satt och letade efter en topp på Mangos hemsida och hittade...
...vad som väl måste vara en fingerborg va?
Hur som helst, plagget jag letade efter skulle vara amningsvänligt (dvs en obscen urringning eller lätt att öppna upp) och gärna spyfärgat alternativt möntrat i spyvänliga toner. Det slutade med att jag kom över en blus som fick tummen upp av svägerskan vid en intern visning, samt en kjol som dock inte passade till blusen vid närmare studie. Ev har jag ett par byxor att ha till, annars får det bli en annan kjol. Känns dock som att det största problemet är löst.
(Att ni får en bild framför er av att jag kommer se ut som en tant iklädd kjol och blus kan jag inte ta ansvar för. Det var en poppig och modern blus).
Ang viktutmaningen så blev det 0,8 kg denna vecka, vid sen kontroll i morse. Skönt. Nu är 19 av de 24 kilo jag gick upp borta (3675 gram får ju dock tillskrivas Nora), och jag är nere på den vikt jag hade innan jag blev gravid med Hugo. 4-5 kilo till är planen, men de har jag en känsla av kommer ta lite längre tid, så jag kanske inte rapporterar precis varje vecka. Planen är dock att fortsätta precis som nu - daglig motion, några springturer per vecka och så max 1-2 "syndardagar" per vecka. Så får det ta den tid det tar.
lördag, april 27, 2013
Hästar och meze
I fredags testade jag lite nya recept för middagen, gjorde libanesisk meze med olika röror, piroger, kyckling och sallad. Mest spännande var det i butiken, vi fick fråga oss fram för att hitta rätt sorts ingredienser. Gott blev det!
Idag mötte vi upp ma, pa och Inez för en picknick ute, med span på både hästar, höns och getter. Mys! Återkommer i morrn med ett ordentligt inlägg, blir inget vettigt när man sitter så här och blippar på en telefon.
Idag mötte vi upp ma, pa och Inez för en picknick ute, med span på både hästar, höns och getter. Mys! Återkommer i morrn med ett ordentligt inlägg, blir inget vettigt när man sitter så här och blippar på en telefon.
fredag, april 26, 2013
Fredag
Den här helgen har vi allas vår Jossan här, så mysigt. Just nu är hon dock hos doktorn, snyggo är förstås på jobbet och själv försöker jag komma på vad vi ska handla. Under tiden får barnen kolla på paddan...
torsdag, april 25, 2013
Sverker, typ?
Finns det ingen HISS? Hör jag mig själv barskt utbrista till det stackars butiksbiträdet på Mango. Hur gör folk som sitter i RULLSTOL då, får de handla på NÄTET eller? Nej, det visste han inte riktigt. Nu är vi iaf på väg hem från stan, jag och minimini. Första tågturen ihop.
onsdag, april 24, 2013
Att leva med fibromyalgi
Nej, det är inget jag ofta pratar om. Delvis för att jag inte tänker så mycket på det, delvis för att jag inte vill att det ska definiera vem jag är. Dock påverkar det HUR jag är, men det är ju en annan sak.
Nej, jag tänker inte så mycket på det. Men jag tänkte på det idag när jag var ute och sprang. Jag har haft en dålig dag, och det enda jag ville var att lägga mig på soffan ikväll. Mitt överjag lyckades dock övertala mig att ta mig ut, med löftet om att det fick gå precis hur långsamt som helst. Det gjorde ont hela vägen idag, men jag tänker på vad min smärtläkare sa en gång, att det värsta som kan hända är att det gör ont, typ.
En bra dag tänker jag inte alls på fibron. Inte för att jag inte har ont, utan för att jag under de fjorton år som har gått sen jag fick de första symtomen har lärt mig ignorera det. Jag skulle bli tokig om jag varje morgon skulle begrunda vilka kroppsdelar som värker idag. Jag tänker inte på att det gör ont att veckla ut sig varje gång jag kliver ut ur en bil eller reser mig upp från biograffåtöljen.
En dålig dag gör jag mitt bästa för att ignorera, med icke särskilt framgångsrikt resultat. Idag har det strålat från knäna upp i ljumskarna och från axlarna ned i skulderbladen, då är det lätt att känna sig en gnutta ockuperad. Ständigt störd sömn vänjer man sig vid, jag tror att det är därför det går så bra som det gör med nattvakna barn.
Den här löpar- och tränargrejen, den handlar inte om att jag är nåt träningsfreak som till varje pris måste ha en snygg kropp. Den handlar mer än något annat om att jag behöver endorfinerna, och min IBS-mage behöver det för att hållas i schack. Känslan av att jag KAN, även om det går trögt och långsamt och gör ont ibland. Känslan av att jag är ungefär som vem som helst.
"Du pratar inte så mycket om det längre", konstaterade Snyggo för ett tag sen. Nej, jag gör nog inte det och det beror nog till stor del på honom. Acceptera ditt öde utan att gnälla, tycks vara Snyggos devis. Inte så att man inte får prata om saker som är jobbiga eller så, men att älta saker, det är inget sätt man vinner sympati på hos honom. För min del tror jag att det är bra. Även om Snyggo själv bara sträcker sig till att säga att det inte kan vara en slump att vi träffades, skulle jag vilja säga att jag tror att Gud visste att jag behövde den typen av man, för att inte sluta som en bitter gammal tant.
Ja det finns många fler saker man skulle kunna säga om detta, att orka vara mamma med fibro är en annan tanke. Men jag måste duscha, och risken/chansen finns att jag inte återkommer till det här ämnet överhuvudtaget. :)
Nej, jag tänker inte så mycket på det. Men jag tänkte på det idag när jag var ute och sprang. Jag har haft en dålig dag, och det enda jag ville var att lägga mig på soffan ikväll. Mitt överjag lyckades dock övertala mig att ta mig ut, med löftet om att det fick gå precis hur långsamt som helst. Det gjorde ont hela vägen idag, men jag tänker på vad min smärtläkare sa en gång, att det värsta som kan hända är att det gör ont, typ.
En bra dag tänker jag inte alls på fibron. Inte för att jag inte har ont, utan för att jag under de fjorton år som har gått sen jag fick de första symtomen har lärt mig ignorera det. Jag skulle bli tokig om jag varje morgon skulle begrunda vilka kroppsdelar som värker idag. Jag tänker inte på att det gör ont att veckla ut sig varje gång jag kliver ut ur en bil eller reser mig upp från biograffåtöljen.
En dålig dag gör jag mitt bästa för att ignorera, med icke särskilt framgångsrikt resultat. Idag har det strålat från knäna upp i ljumskarna och från axlarna ned i skulderbladen, då är det lätt att känna sig en gnutta ockuperad. Ständigt störd sömn vänjer man sig vid, jag tror att det är därför det går så bra som det gör med nattvakna barn.
Den här löpar- och tränargrejen, den handlar inte om att jag är nåt träningsfreak som till varje pris måste ha en snygg kropp. Den handlar mer än något annat om att jag behöver endorfinerna, och min IBS-mage behöver det för att hållas i schack. Känslan av att jag KAN, även om det går trögt och långsamt och gör ont ibland. Känslan av att jag är ungefär som vem som helst.
"Du pratar inte så mycket om det längre", konstaterade Snyggo för ett tag sen. Nej, jag gör nog inte det och det beror nog till stor del på honom. Acceptera ditt öde utan att gnälla, tycks vara Snyggos devis. Inte så att man inte får prata om saker som är jobbiga eller så, men att älta saker, det är inget sätt man vinner sympati på hos honom. För min del tror jag att det är bra. Även om Snyggo själv bara sträcker sig till att säga att det inte kan vara en slump att vi träffades, skulle jag vilja säga att jag tror att Gud visste att jag behövde den typen av man, för att inte sluta som en bitter gammal tant.
Ja det finns många fler saker man skulle kunna säga om detta, att orka vara mamma med fibro är en annan tanke. Men jag måste duscha, och risken/chansen finns att jag inte återkommer till det här ämnet överhuvudtaget. :)
Vår?
Klarblå himmel och strålande sol, men återigen håller man ju på att blåsa bort. Ogillar. Jag sitter nu här vid datorn med mindmaps och papper och pennor och ska försöka bringa ordning i fortsättningen på min historia. Det är så konstigt, fast jag tycker det är det roligaste som finns när jag väl har börjat, så är det alltid massa "jag borde" först, innan jag kommer igång. Måste kolla facebook, blogga, se nåt på TV... Men NU så, nu ska jag passa på medan Nora sover middag. Återkommer senare.
tisdag, april 23, 2013
Dagens tips till damerna
Förra året kom BB-krämerna stort. Varje hudvårdsserie med självaktning har sin egen variant. BB står för Blemish Balm och är en dagcreme med solskydd, primer och concealer i ett. Många av BB-cremerna har ett solskydd på omkring spf 20, vilket är toppen till våren! Om man inte gillar att sminka sig så kan man byta ut sin dagcreme mot en BB-creme, och ändå få ett lite mer mejkat intryck eftersom den är lätt tonad. Själv använder jag den som bas under min mineral(puder)-foundation.
Använder nu Garniers variant, som jag gillar. Och jag har inte fått betalt för detta inlägg ;-)
Ska nu passa på att skriva lite medan Norpan sover. Trodde jag skulle få ha sjuk Hugo hemma idag eftersom han var hängig igår, men i morse var han som vanligt om än lite förkyld. Så jag känner som att jag har fått lite bonusledig tid här, när minstinger sover.
Använder nu Garniers variant, som jag gillar. Och jag har inte fått betalt för detta inlägg ;-)
Ska nu passa på att skriva lite medan Norpan sover. Trodde jag skulle få ha sjuk Hugo hemma idag eftersom han var hängig igår, men i morse var han som vanligt om än lite förkyld. Så jag känner som att jag har fått lite bonusledig tid här, när minstinger sover.
söndag, april 21, 2013
29.29
Bra dag idag. Promenad på fm, mötte upp syster S och kusInez, satt på en sten i solskenet medan barnen lekte. Veckohandling sen med Hugge Bus, innan jag gick ut och rev av fem-kilometarn. 29.29 stannade klockan på idag, najs! Trodde absolut det skulle ta längre tid att komma under trettio. Nu tar vi väl och har en riktigt bra vecka, hörrni.
Strövtåg i hembygden...
...heter en vacker dikt av Fröding, nu flitigt spelad på radion efter att den tonsatts av Mando Diao. Tycker den är så fin och varje gång jag hör den tänker jag på min egen hembygd.
Det är härligt med nya miljöer och nya vägar, men det är kanske till och med ännu härligare med vägar som man alltid har gått på. Mamma och pappa har flyttat en del genom åren, men farfars gård har stått där den står i nåt hundratal år, farfar själv har bott där i hela sitt liv och minnena därifrån är hur många som helst.
Kanske har det att göra med att jag blir alla mina åldrar, när jag kommer ut dit. Jag har suttit i pappas knä på lilla vägen ut till Hälleråd, och fått styra bilen (trodde jag iaf, jag misstänker att han hjälpte till). Jag har gått hand i hand med farmor under linbanan med kalksten och jag har lekt med syskon och kusiner på höskullen. Jag har nattat småkusiner hos på landet-familjen och vi har haft släktträffar med faster G klättrandes i träd, Bosse vid grillen och barnen hoppandes studsmatta.
Igår åkte vi ut över dagen, hela familjen. Njöt av varje sekund.
...
Det är härligt med nya miljöer och nya vägar, men det är kanske till och med ännu härligare med vägar som man alltid har gått på. Mamma och pappa har flyttat en del genom åren, men farfars gård har stått där den står i nåt hundratal år, farfar själv har bott där i hela sitt liv och minnena därifrån är hur många som helst.
Kanske har det att göra med att jag blir alla mina åldrar, när jag kommer ut dit. Jag har suttit i pappas knä på lilla vägen ut till Hälleråd, och fått styra bilen (trodde jag iaf, jag misstänker att han hjälpte till). Jag har gått hand i hand med farmor under linbanan med kalksten och jag har lekt med syskon och kusiner på höskullen. Jag har nattat småkusiner hos på landet-familjen och vi har haft släktträffar med faster G klättrandes i träd, Bosse vid grillen och barnen hoppandes studsmatta.
Igår åkte vi ut över dagen, hela familjen. Njöt av varje sekund.
...
fredag, april 19, 2013
Inte sämre, bara annorlunda
Jag är ovan vid de här fredagarna. Förr, i många år, betydde fredagarna ett förväntansfullt surr på kontoret. Kanske gick man ut och köpte sig en god lunch hos den osympatiske indiern (men maten är fantastisk), kanske firade man med en latte på väg hem. Ibland var man fredagstrött och det blev tröja och sneakers, andra gånger fick man lite partykänsla redan 06.15 på morgonen och drog på sig nån trevlig lite för glansig topp. Sen strålade man samman hemma, lite babbel och bubbel och soffhäng, eller kanske en middag med eller hos någon.
Nu sitter man nollåttanollnoll vid frukostbordet hemma med två barn, har man tur är åtminstone det ena hyfsat lugnt. Har man lite otur försöker man fokusera på det goda i livet medan den ena gallskriker och den andra kastar gröt på väggen. Sen städar man lite och ålar sig därefter ur pyjamasen, för att kanske bygga lite klossar eller säga åt Hugo att han inte får dyka från soffan/klättra upp i handfatet/leka med saxen/dra Pluto i svansen. Mysigt härligt och intensivt.
Sen fortsätter dagen ungefär så, tills Snyggo kommer hem 18:20 och då står man där med löparkläderna på och säger
JAG MÅSTE UT EN SVÄNG DET ÄR VÄL OK
och så tar man hans Garmin och sticker iväg. Och luften är klar och duggregnet svalkar skönt i ansiktet och under tiden man springer tänker man på hur himla fina barn man har och fin man och visst jag kanske inte har gått ned i vikt den här veckan men jag ska ju vara NÖJD ändå och det är jag väl också på sätt och vis, nöjd över att kunna pinna på och samla kraft och 30 minuter och 35 sekunder senare (japp, putsade på säsongsbästat med ett par minuter) är man som en ny människa, åter en pigg mamma och en glad fru och så blir det lite revbensspjäll och soffhäng och nu sover barnen och snart även jag.
Nu sitter man nollåttanollnoll vid frukostbordet hemma med två barn, har man tur är åtminstone det ena hyfsat lugnt. Har man lite otur försöker man fokusera på det goda i livet medan den ena gallskriker och den andra kastar gröt på väggen. Sen städar man lite och ålar sig därefter ur pyjamasen, för att kanske bygga lite klossar eller säga åt Hugo att han inte får dyka från soffan/klättra upp i handfatet/leka med saxen/dra Pluto i svansen. Mysigt härligt och intensivt.
Sen fortsätter dagen ungefär så, tills Snyggo kommer hem 18:20 och då står man där med löparkläderna på och säger
JAG MÅSTE UT EN SVÄNG DET ÄR VÄL OK
och så tar man hans Garmin och sticker iväg. Och luften är klar och duggregnet svalkar skönt i ansiktet och under tiden man springer tänker man på hur himla fina barn man har och fin man och visst jag kanske inte har gått ned i vikt den här veckan men jag ska ju vara NÖJD ändå och det är jag väl också på sätt och vis, nöjd över att kunna pinna på och samla kraft och 30 minuter och 35 sekunder senare (japp, putsade på säsongsbästat med ett par minuter) är man som en ny människa, åter en pigg mamma och en glad fru och så blir det lite revbensspjäll och soffhäng och nu sover barnen och snart även jag.
Top model nästa?
Vad ska det bli av den här killen? När han såg att jag tog fram stora kameran lade han sig snyggt på Noras lekmatta, log sitt finaste leende och pekade sen på sitt ena öga vilket betyder att man ska ta kort. Sagt och gjort.
Noll komma nollnoll
A.k.a viktutmaningen, vecka 7.
Denna vecka, alltså den sjunde i ordningen, steppade jag upp träningen lite. Förutom ett par rejäla powerwalks blev det två joggingturer och tre spinningpass, varav två lite längre. Resultatet? Ja, ni ser det i rubriken. Nada, hade hänt på vågen. Så himla träligt. Jag har väl hamnat på den berömda platån, hoppas det går raskt att komma vidare.
Denna vecka, alltså den sjunde i ordningen, steppade jag upp träningen lite. Förutom ett par rejäla powerwalks blev det två joggingturer och tre spinningpass, varav två lite längre. Resultatet? Ja, ni ser det i rubriken. Nada, hade hänt på vågen. Så himla träligt. Jag har väl hamnat på den berömda platån, hoppas det går raskt att komma vidare.
torsdag, april 18, 2013
torsdagsmys och balkonghäng
Snyggo har för tillfället sin kvällsträning och ikväll var DÖM i stan och käkade med en väninna, varför jag inviterade DÖF på en enkel torsdagsmiddag. Den Ömme Fadern dök upp till allas vår (särskilt Hugos) glädje och det blev lite mat och kaffe innan han åkte hem igen.
Det är härligt att vi bor så nära så man kan göra lite såna där spontana grejer. Önskar att barnens farmor och farfar också fanns lite närmre för lite mer spontanhäng.
Nu hoppas jag Snyggot snart kommer så att jag kan få gå till affären (egentid) för att införskaffa det mest nödvändiga till vårt hem (kaffe). Kanske även måste införskaffa nåt som gör Snyggo väldigt glad (typ, eh, pizza?) eftersom jag måste lägga fram ett balkonginredningsförslag som påverkar nästa månads budget. Vi har en underbart stor och härlig balkong med sjöutsikt, men tyvärr gillar jag inte att sitta där eftersom möblerna är obekväma och lite för klumpiga. Jag har insett att jag hellre skulle ha ett par sköna stolar/fåtöljer och kanske bara nåt enkelt litet bord där man kan ha sitt varma kaffe eller sin kalla öl, och så lite fina amplar och nån lykta, kanske. Vi får se, om detta är året då jag äntligen kommer till skott med detta.
Det är härligt att vi bor så nära så man kan göra lite såna där spontana grejer. Önskar att barnens farmor och farfar också fanns lite närmre för lite mer spontanhäng.
Nu hoppas jag Snyggot snart kommer så att jag kan få gå till affären (egentid) för att införskaffa det mest nödvändiga till vårt hem (kaffe). Kanske även måste införskaffa nåt som gör Snyggo väldigt glad (typ, eh, pizza?) eftersom jag måste lägga fram ett balkonginredningsförslag som påverkar nästa månads budget. Vi har en underbart stor och härlig balkong med sjöutsikt, men tyvärr gillar jag inte att sitta där eftersom möblerna är obekväma och lite för klumpiga. Jag har insett att jag hellre skulle ha ett par sköna stolar/fåtöljer och kanske bara nåt enkelt litet bord där man kan ha sitt varma kaffe eller sin kalla öl, och så lite fina amplar och nån lykta, kanske. Vi får se, om detta är året då jag äntligen kommer till skott med detta.
onsdag, april 17, 2013
Labert
Det står på YR:no idag att det i min kommun ska vara "laber bris". Ganska många plusgrader, lite sol, och så laber bris. Jag är inte tillräckligt bra på norska för att förstå vad det är, men när jag tittar ut ser jag ju att den här labra brisen är STORM. Jag hade sett framför mig hur jag idag hämtar Hugo på förskolan och vi tar en lååång promenad, kanske med picknick och allt, det är trots allt närmare fjorton grader. Nu börjar jag istället planera för hur jag ska få hålla mig i husväggen hela vägen bort till dagis, för att själv inte flyga bort. Sen får jag ta Hugge i ett stadigt grepp under armen och försöka komma hem igen utan att blåsa bort. En människa som väger blott sex kilo vet jag inte om jag borde släpa ut överhuvudtaget.
Nåväl, vi får väl se hur det blir med den saken. Snyggo är iaf på fotboll ikväll (tyckte det blev för sent för Hugo som ju ska till "jobbet" i morrn) så jag och kidsen är själva. Blir det inte utehäng får det bli nån annan aktivitet som får oss alla på bra humör. Typ, eh, lite städning kanske.
Nåväl, vi får väl se hur det blir med den saken. Snyggo är iaf på fotboll ikväll (tyckte det blev för sent för Hugo som ju ska till "jobbet" i morrn) så jag och kidsen är själva. Blir det inte utehäng får det bli nån annan aktivitet som får oss alla på bra humör. Typ, eh, lite städning kanske.
tisdag, april 16, 2013
Gemenskap
Dagen har varit full av olika sorters gemenskap... även idag lunch med en god vän (tack för idag!) och massa prat och stora och små saker. Sen mys och gos med ungarna på eftermiddagen, där mitt viktigaste uppdrag förutom kramar och pussar är att se till att vi slipper åka och tejpa miniapan på akuten. Galningen. Sen föräldramöte och gemenskap med okända människor men som man ändå delar något viktigt med. Bra möte! Å vad jag tycker om förskolan och pedagogerna där. Så varma, så sunda och så uppriktigt förtjusta de verkar vara i våra barn.
Slutligen gemenskapen i löparspåret - de där nickarna åt dem man möter, och passerar på ett par korta sekunder. Jag putsade ytterligare nästan två minuter på säsongsbästat idag och är nu nere på 32,39 på femkilometarn. Mest tror jag för att jag idag inte var lika skraj att magen skulle fläkas upp så att jag plötsligen stod där med inälvorna på backen. Även lite för att Snyggo väntade hemma med löparkläderna på, redo att byta av mig i dörren. Man blir sjukt effektiv som småbarnsförälder. "Mhm," sa för övrigt min uppmuntrande make när jag förtjust visade tiden på Garminklockan. Jag tror att han i hemlighet undrar hur i ALLSIN dar det är MÖJLIGT att det kan gå så långsamt. Springer jag baklänges? Hjular jag var hundrade meter? Stannade jag och drack kaffe på Scandic? (Nej då, jag pinnade på i mitt eget lilla tempo).
Nu har jag även hunnit med ett litet samtal med farfar och ska duscha innan det är dags för te. Kanske lite Biggest Loser? Lite inspiration för en annan.
Slutligen gemenskapen i löparspåret - de där nickarna åt dem man möter, och passerar på ett par korta sekunder. Jag putsade ytterligare nästan två minuter på säsongsbästat idag och är nu nere på 32,39 på femkilometarn. Mest tror jag för att jag idag inte var lika skraj att magen skulle fläkas upp så att jag plötsligen stod där med inälvorna på backen. Även lite för att Snyggo väntade hemma med löparkläderna på, redo att byta av mig i dörren. Man blir sjukt effektiv som småbarnsförälder. "Mhm," sa för övrigt min uppmuntrande make när jag förtjust visade tiden på Garminklockan. Jag tror att han i hemlighet undrar hur i ALLSIN dar det är MÖJLIGT att det kan gå så långsamt. Springer jag baklänges? Hjular jag var hundrade meter? Stannade jag och drack kaffe på Scandic? (Nej då, jag pinnade på i mitt eget lilla tempo).
Nu har jag även hunnit med ett litet samtal med farfar och ska duscha innan det är dags för te. Kanske lite Biggest Loser? Lite inspiration för en annan.
Det kryper nära...
...när man tänker på hur vi för ett år sen satt vid köksbordet och pratade. NY marathon är svårt att kvala in till... Men Boston, lite mer realistiskt! Några dagar i NY och sen ta tåget till Boston, kanske!?
Sen blev jag som bekant gravid och vi nöjde oss med en resa till Berlin på hösten. Vi hade kanske aldrig gjort verklighet av tankarna i vilket fall, men det är obehagligt. Det känns som ett slag i magen, när man tänker på hur vi far runt på löpartävlingar hit och dit, och hejjar på varandra. Inte för att jag är rädd att det ska hända igen, utan för att jag tar det nästan personligt. Löpning och idrott överlag ska vara glädje och fest. Jag tror kanske inte att man får förbanna folk men om man får det förbannar jag dig eller er som tog en bit av glädjen, och för alla som älskar att röra på sig och springa och som igår blev av med benen kan jag bara be att ni kan få nån slags glädje tillbaka, nån gång.
Sen blev jag som bekant gravid och vi nöjde oss med en resa till Berlin på hösten. Vi hade kanske aldrig gjort verklighet av tankarna i vilket fall, men det är obehagligt. Det känns som ett slag i magen, när man tänker på hur vi far runt på löpartävlingar hit och dit, och hejjar på varandra. Inte för att jag är rädd att det ska hända igen, utan för att jag tar det nästan personligt. Löpning och idrott överlag ska vara glädje och fest. Jag tror kanske inte att man får förbanna folk men om man får det förbannar jag dig eller er som tog en bit av glädjen, och för alla som älskar att röra på sig och springa och som igår blev av med benen kan jag bara be att ni kan få nån slags glädje tillbaka, nån gång.
måndag, april 15, 2013
Om yta och konsumtion och bortskämda barn
Men först ett par bilder på Norpan; sitt-träning med farsan på skötbordet igår, och så just nu; lite vila på lekmattan.
Hade g:a Caroline här på lunch idag. Så mysigt att sitta länge vid lunchbordet och låta tankarna fara åt alla olika håll. C jobbar som frisör och frilansade makeup-artist, det går superbra för henne och det är så roligt. Men som hon uttryckte det; man jobbar med yta och skönhet när det egentligen är totalt oviktiga saker, vad förmedlar det egentligen till barnen!? Och vi kom fram till att det handlar nog om hur man för övrigt pratar med sina barn, vad man förmedlar till dem. Jag har känt samma sak ibland när jag skriver här på bloggen; jag kan prata om ett par Hunterstövlar som om det är nåt superviktigt, fast det egentligen är skit samma. Men det blir ju lite trälig läsning om jag varje gång ska tillägga att jag naturligtvis tycker kriget i Syrien är mycket viktigare än mina stövlar.
Jag sa redan innan jag fick barn att jag vill förmedla att vi har det jättebra i vårt land, men att det inte är något självklart. Att det finns så mycket som är viktigt, utanför ens egen lilla mysiga sfär liksom. Och jag har tänkt på det de senaste dagarna också; man vill ju överrösa sina barn med allt, men jag och Snyggo har ungefär samma inställning där, barn behöver inte hur mycket som helst och det finns en poäng med att önska sig saker, att själv spara ihop till något man vill ha. Man kan ju köpa leksaker varje dag bara för att det gör en själv så lycklig, men frågan är hur bra det är för barnet...!?
Och HUR beter man sig för att ens små skatter inte ska få för sig att de är universums centrum? För det tycker man ju själv förstås att de snudd på är.
Jaha, uppfostran och tankar hit och dit, och hur man än vänder sig har man ju arslet bak.
Tack för övrigt för er peppning vad gällde mina träningstankar! <3
Hade g:a Caroline här på lunch idag. Så mysigt att sitta länge vid lunchbordet och låta tankarna fara åt alla olika håll. C jobbar som frisör och frilansade makeup-artist, det går superbra för henne och det är så roligt. Men som hon uttryckte det; man jobbar med yta och skönhet när det egentligen är totalt oviktiga saker, vad förmedlar det egentligen till barnen!? Och vi kom fram till att det handlar nog om hur man för övrigt pratar med sina barn, vad man förmedlar till dem. Jag har känt samma sak ibland när jag skriver här på bloggen; jag kan prata om ett par Hunterstövlar som om det är nåt superviktigt, fast det egentligen är skit samma. Men det blir ju lite trälig läsning om jag varje gång ska tillägga att jag naturligtvis tycker kriget i Syrien är mycket viktigare än mina stövlar.
Jag sa redan innan jag fick barn att jag vill förmedla att vi har det jättebra i vårt land, men att det inte är något självklart. Att det finns så mycket som är viktigt, utanför ens egen lilla mysiga sfär liksom. Och jag har tänkt på det de senaste dagarna också; man vill ju överrösa sina barn med allt, men jag och Snyggo har ungefär samma inställning där, barn behöver inte hur mycket som helst och det finns en poäng med att önska sig saker, att själv spara ihop till något man vill ha. Man kan ju köpa leksaker varje dag bara för att det gör en själv så lycklig, men frågan är hur bra det är för barnet...!?
Och HUR beter man sig för att ens små skatter inte ska få för sig att de är universums centrum? För det tycker man ju själv förstås att de snudd på är.
Jaha, uppfostran och tankar hit och dit, och hur man än vänder sig har man ju arslet bak.
Tack för övrigt för er peppning vad gällde mina träningstankar! <3
söndag, april 14, 2013
Förlovningsdag...
För sex år sen var det en strålande varm och solig dag, då vi växlade ringar på Djurgården. Snyggo uppmärksammade detta med fantastiska rosor som han köpte på väg hem från träningen. Jag och barnen har hängt ute på förmiddagen. Rätt fint väder även idag! Nu ska jag och Hugo åka på utflykt - veckohandling på agendan!
lördag, april 13, 2013
Man måste ju inte vara som alla andra.
Jag gillar tanken på att man kan bli vad man vill. Och då menar jag inte riktigt bli vad man vill som i president of the Junajted Stejts eller colombias Miss Universe, utan när det gäller lite mer vadagliga praktiska saker. Jag var länge INTE en som ägnade mig åt konditionsmotion. Jag styrketränade och gillade det (länge gjorde jag inte det men sen gjorde jag det och då blev jag ju en sån som gjorde det, ja ni fattar). Sen började jag småjogga lite och kom på att jag älskar ju det! Jag tror nästan alla som ger det en ärlig chans skulle gilla det. Morsan som absolut inte heller joggade ("jag tycker MYCKET bättre om att promenera, nämligen") var förra helgen i Prag och betade av ett halvmarathon, som topp tio i sin åldersklass. Samma år hon fyller 60. Man KAN. Man kan bli en sån som lagar god mat fast man förut inte kunde koka varmkorv, man kan bli en sån som älskar krukväxter eller bli politiskt aktiv fast man aldrig tidigare har brytt sig. Jag gillar den tanken.
Däremot får man ju fortfarande utgå från sig själv. Det slog mig idag, när jag gav mig ut på årets andra joggingtur. Jag vek ihop magen i tre prydliga veck och pulade in den i löpartightsen. Det är inte superbekvämt att springa med en D/E-kupa som kräver dubbla träningsbehåar (för jag tänker inte se ut så här jämt och har ingen lust att investera i dyra nya plagg) och eftersom jag fortfarande är en liten aning rädd att jag ska typ dra upp såret på magen eller att hela bäckenbottenmuskulaturen ska rasa rätt igenom arslet (ja, ursäkta men ni fattar) så har jag utvecklat en lite speciell smygande småjogg som kanske inte ser så där väldigt graciös ut, men den funkar på mig.
Nej, jag kanske inte ser ut som alla andra löpare när jag kommer försiktigt småskumpande i löpspåret, iklädd Snyggos regnavvisande röda cykeljacka, och med magen en bit ned på låren (så känns det). Men jag SMÅJOGGADE hela min femkilometersslinga, jag gjorde det idag på 34,30 blankt och då tänker jag verkligen inte gräma mig över hur många minuter det är från när jag sprang innan graviditeten, utan jag tänker klappa mig själv på axeln och vara så HIMLA stolt över den här kroppen som har burit och fött två fantastiska små krumelurer, och som nu förtjänar att få bygga upp lite kondition och styrka igen sen. Som faktiskt HÅLLER. Och sen att det är helt nya spännande veck och valkar på den, det får man väl försöka se på med nån slags förtjusning. Så här ser iaf jag ut när JAG joggar, kanske inte som en klassisk löpare men jag gör det ändå och det är lika bra som han den där jag mötte som sprang så där tjusigt med sin slanka löparkropp i sina snajdiga svindyra löparkläder.
Jaha, en dusch på det, då.
Däremot får man ju fortfarande utgå från sig själv. Det slog mig idag, när jag gav mig ut på årets andra joggingtur. Jag vek ihop magen i tre prydliga veck och pulade in den i löpartightsen. Det är inte superbekvämt att springa med en D/E-kupa som kräver dubbla träningsbehåar (för jag tänker inte se ut så här jämt och har ingen lust att investera i dyra nya plagg) och eftersom jag fortfarande är en liten aning rädd att jag ska typ dra upp såret på magen eller att hela bäckenbottenmuskulaturen ska rasa rätt igenom arslet (ja, ursäkta men ni fattar) så har jag utvecklat en lite speciell smygande småjogg som kanske inte ser så där väldigt graciös ut, men den funkar på mig.
Nej, jag kanske inte ser ut som alla andra löpare när jag kommer försiktigt småskumpande i löpspåret, iklädd Snyggos regnavvisande röda cykeljacka, och med magen en bit ned på låren (så känns det). Men jag SMÅJOGGADE hela min femkilometersslinga, jag gjorde det idag på 34,30 blankt och då tänker jag verkligen inte gräma mig över hur många minuter det är från när jag sprang innan graviditeten, utan jag tänker klappa mig själv på axeln och vara så HIMLA stolt över den här kroppen som har burit och fött två fantastiska små krumelurer, och som nu förtjänar att få bygga upp lite kondition och styrka igen sen. Som faktiskt HÅLLER. Och sen att det är helt nya spännande veck och valkar på den, det får man väl försöka se på med nån slags förtjusning. Så här ser iaf jag ut när JAG joggar, kanske inte som en klassisk löpare men jag gör det ändå och det är lika bra som han den där jag mötte som sprang så där tjusigt med sin slanka löparkropp i sina snajdiga svindyra löparkläder.
Jaha, en dusch på det, då.
fredag, april 12, 2013
Viktutmaningen vecka 6
Jaha, summa summarum en bra vecka. Motion 6 dagar av 7, (med det menar jag aktiv powerwalk/cykling etc, inte typ att gå fram och tillbaka till affären). Dryga 30 km promenad, 15 km spinning. Den där tårtbiten som slank ned i tisdags kanske gjorde att jag missade ett hekto, men det var det värt...
Resultat denna vecka: - 0,9 kg. Totalt på 6 veckor: 5,2 kilo. Det är riktigt skoj att det går, om man bara ger sig däng på det!! Inte är det särskilt besvärligt heller, när sötsuget väl gett med sig. Ska bli skojsigt när jag kan jogga mer också.
Resultat denna vecka: - 0,9 kg. Totalt på 6 veckor: 5,2 kilo. Det är riktigt skoj att det går, om man bara ger sig däng på det!! Inte är det särskilt besvärligt heller, när sötsuget väl gett med sig. Ska bli skojsigt när jag kan jogga mer också.
Avancerade brudfrisyrer...
...till trots, det är en större utmaning att klippa miniapan. Nu är det dock gjort och vi blev nöjda både han och jag. En mysig familjeutflykt hade vi också, hittade en snygg Helly Hansen-skaljacka som Snyggo fick i födelsedagspresent av mig. Födelsedag!? Kanske nu någon, typ Snyggos föräldrar, undrar. Jo, jag vet att den är i augusti. Men eftersom jag hade fickpengar kvar och inte Snyggo, erbjöd jag en alldeles för tidig födelsedagspresent. Skönt, då var ju det fixat.
Kanske världens bästa fredag!?
Snyggo är ledig idag, och ingen morgonträning var inplanerad. Vi vaknade vid halv sex-tiden, eftersom lilltösen brukar vakna då. Läste tidning, småpratade och hämtade sen in Hugo när han också vaknat. Lite mer mys innan vi gjorde tabberas i kylen för en gemensam frukost. Vet inte när det hände senast, att vi käkade frulle ihop. Smoothie på hepatit-bär, kaffe, mackor och melon. Lite planering av dagen, och nu drar vi snart till XXL för att kolla en jacka till Snyggo. Återkommer sen med viktutmaningen!
Jag , en vegan
Nej men perfekt, nu är det hepatit i frysta bär också. Det är ju typ vår huvudföda här hemma. Jag får börja odla egna morötter och leva på det, kanske. Eventuellt köpa en häst att slakta till jul.
onsdag, april 10, 2013
En platta
Blev just varse att man på radion delar ut CD-skivor fortfarande. En helt överentusiastisk programledare skriker typ "DU HAR VUNNIT ABSOLUT MUSIC vol. ETTUSENFEMHUNDRASJUTTIOFEM!!!" Och den som har ringt in låtsas bli lite klädsamt förtjust, sådär.
Men i ärlighetens namn, när alla som äger en dator eller en smartphone kan lyssna på precis vad de vill, när de vill? Är det inte då lite grann som att ba "DU HAR VUNNIT EN PLASTMUGG VATTEN!!!"
Jo då, annars har vi här en gallskrikande micro och en trotsig mini, men jag har kommit på att vi behöver batterier så jag ska gå till affären och ser fram emot en halvtimme i mitt eget tysta sällskap.
Men i ärlighetens namn, när alla som äger en dator eller en smartphone kan lyssna på precis vad de vill, när de vill? Är det inte då lite grann som att ba "DU HAR VUNNIT EN PLASTMUGG VATTEN!!!"
Jo då, annars har vi här en gallskrikande micro och en trotsig mini, men jag har kommit på att vi behöver batterier så jag ska gå till affären och ser fram emot en halvtimme i mitt eget tysta sällskap.
tisdag, april 09, 2013
En vanlig tisdag. Vanlig men ovanligt fin.
Började med att mamma erbjöd sig ha Nora en stund om jag behövde fixa nåt. Ett spinningpass fick det bli. Sen följde vi spontant med henne hem, även syster S&co och brorsan dök upp, de förstnämnda hade med sig tårta till pappa eftersom han blev magsjuk av den senaste tårtan de bjöd på, hehe. Så kom även pappa och Snyggo och vi käkade och åt tårta och det kändes som kalas, så här en vanlig tisdag. I morrn ska vi också ha en kalasdag, då kommer Malinka tillika Krut-M och lunchar. Men nu = förhoppningsvis lite sova...!
Norpan
Fattar inte hur det gick till - plötsligt är hon mycket mer en egen liten personlighet. Gurglar och "pratar" och skrattar... så mysigt. Sover lite bättre och kolikutbrotten kommer allt mer sällan (fick dock läsa på läpparna under gårdagens Molander-avsnitt...)
måndag, april 08, 2013
Jag - en fruktjunkie
Nej, det hade inte med graviditeten att göra. Jag kan fortfarande bli gråtfärdig av en apelsin som doftar så där himmelskt. Nu = Molanders och fruktsallad. Och massor av te.
Hjälp mig
jaha, idag börjar Hugo sitt nya dagisschema, mån-tors 9-15. I och med denna nya era känner jag att det är dags att jag tar mig i kragen och gör något inspirerande och vettigt av dagarna. Satte mig därför med en balja kaffe och mitt manus som jag påbörjade under förra mammaledigheten. Man kan väl säga att det är en "Stockholm noir", ur några olika kvinnoperspektiv. Efter att ha plöjt de 60 skrivna sidorna är jag nu lite förvirrad. Det senast skrivna kapitlet har jag ingen aning om vad jag ville säga med, och jag har slutat skriva mitt i en mening.
"tunnelbanevagnen är minst sagt knökfull" har jag skrivit, ingen punkt, inget komma.
Vad tror ni?
...så hon får ringa in sin helikopter i stället
...och det är ju aldrig roligt att stå som en packad sill på ett fullt tåg
Något annat spännande förslag?
Ska göra mer kaffe och fundera på vad jag har tänkt med allt detta.
"tunnelbanevagnen är minst sagt knökfull" har jag skrivit, ingen punkt, inget komma.
Vad tror ni?
...så hon får ringa in sin helikopter i stället
...och det är ju aldrig roligt att stå som en packad sill på ett fullt tåg
Något annat spännande förslag?
Ska göra mer kaffe och fundera på vad jag har tänkt med allt detta.
söndag, april 07, 2013
AIK
Ja, idag var det så premiär för Hugo på allsvensk fotboll. Han är ju ingen rookie precis, med OS-fotboll på Wembley i bakfickan, men nu var det alltså Friends arena och AIK-syrianska på menyn. Hemma laddade han med sju pannkakor, sen åkte han och pappa iväg i röda faran. Stolt som en tupp kom han hem igen, efter att ha applåderat, hejjat och ätit korv. Mammans hjärta smälter.
lördag, april 06, 2013
Gör nåt då
En pojke som heter Ulrik har sjungit in en sång som heter "Tell the world I´m here" (to change it), tydligen ett av finalbidragen på Mellon, som alla insatta kallar den. Den här låten ger mig rysningar längst hela kroppen, och det är INTE av välbehag. GÖR NÅT DÅ, vill jag skrika varje gång han börjar sjunga att han är här för att förändra världen. För att sjunga den sången lär inte räcka.
Ok, dags för dagens powerwalk med nya Caroline. Ett himla sjå att få ihop en tid som passar, med diabetesman som måste äta på vissa tider och spädbarn som måste äta vissa (andra) tider och så ett par till barn och nån hungrig äkta man på det. Nu har vi kommit fram till att exakt klockan kvart i ett bör vi kunna lämna våra hem för sex kilometers rask promenad, utan att någon dör av hunger eller svimmar under tiden. Det är så härligt att känna sig oumbärlig.
Ok, dags för dagens powerwalk med nya Caroline. Ett himla sjå att få ihop en tid som passar, med diabetesman som måste äta på vissa tider och spädbarn som måste äta vissa (andra) tider och så ett par till barn och nån hungrig äkta man på det. Nu har vi kommit fram till att exakt klockan kvart i ett bör vi kunna lämna våra hem för sex kilometers rask promenad, utan att någon dör av hunger eller svimmar under tiden. Det är så härligt att känna sig oumbärlig.
fredag, april 05, 2013
Försökte...
...få med mig och barnen på samma bild. Det gick sådär. Hugo ställer ju dock alltid upp på ett snyggt foto.
Viktutmaningen vecka 5
Jaha, det fuskades ju lite i helgen, med extra god mat och lite efterrätt och så... Ökade dock på motionsdosen och slutade på knappa fyra mil promenader/jogg, samt ett spinningpass.
Resultat denna vecka: -0,7 kg. Sammanlagt - 4,3 kg.
Resultat denna vecka: -0,7 kg. Sammanlagt - 4,3 kg.
torsdag, april 04, 2013
En dag på tur
Ja, idag åkte vi alltså till gammelfarmor när Hugo stjälpts av på dagis. En härlig tur i solen med ett sovande barn. När vi kom fram satte hon snart igång med gallskriket. Barnet alltså, farmor höll sig ganska lugn. "Hm, jag åt ju ratatouille igår, inte så smart kanske," sa jag. Farmor skulle sen förklara det magonda för särbon. "Hon har ätit massa lök och paprika," förmedlade hon vidare till C som satt lite längre bort. Fast den käre särbon har lite hörselnedsättning, så det lät mer så här
"HON HAR ÄTIT MASSA LÖK OCH PAPRIKA"
och om jag dittills skulle ha kunnat leva i lite förnekelse vad gällde min egen eventuella del i det magonda, så blev det plötsigt väldigt svårt att fortsätta med det. Ingen mer paprika framöver alltså. Mjölken har jag dock börjat med igen, det verkar vara en vanlig kolik hon har och ingen mjölkallergi. Så vi hoppas att det är raskt övergående, nu är hon iaf två månader (idag!)
Nåväl, efter en supermysig lunch och kaffe hos farmor och C bar det av hemåt igen, hämtade Hugo och sen har vi dratt runt på byn och spanat på flygplan, bussar, hästar och hundar. En dag lik de flesta av våra andra, således. Men en bra sån, likväl.
"HON HAR ÄTIT MASSA LÖK OCH PAPRIKA"
och om jag dittills skulle ha kunnat leva i lite förnekelse vad gällde min egen eventuella del i det magonda, så blev det plötsigt väldigt svårt att fortsätta med det. Ingen mer paprika framöver alltså. Mjölken har jag dock börjat med igen, det verkar vara en vanlig kolik hon har och ingen mjölkallergi. Så vi hoppas att det är raskt övergående, nu är hon iaf två månader (idag!)
Nåväl, efter en supermysig lunch och kaffe hos farmor och C bar det av hemåt igen, hämtade Hugo och sen har vi dratt runt på byn och spanat på flygplan, bussar, hästar och hundar. En dag lik de flesta av våra andra, således. Men en bra sån, likväl.
onsdag, april 03, 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)