Crejsy dej.

På jobbet har vi möte varje morgon klockan nio för att planera dagen, alla tre avdelning och cheferna. En person på varje avdelning har i uppgift att fylla i en pärm, där man skriver vilka som tjänstgör, permissioner, muck, visitationer etc etc. Klockan nio var även tidpunkten då jag började mitt arbetspass. Blev hejdad på väg ut på avdelning med frågan om jag kunde ta hand om pärmen. Jo visst, sa jag och insåg att jag skulle komma att sitta på morgonmötet som ett dumt sågspån eftersom klockan var två minuter i nio och jag inte skulle hinna fylla i någonting. Väl i sammanträdesrummet kommer en av cheferna springandes.

Chef: "Johanna, kan du hålla i mötet idag? Jag sitter i ett annat möte"
Jag: "visst"
Chef: "Kanon. Här är listorna med (ditt) och (datt).
Jag: (Kära nån, SADE jag just "ja", eller hörde jag fel? Hur TÄNKER jag?) "Visst, ok!"
*Chef går*
Jag: (harkel harkel) "Jaha, S, du kan väl börja berätta vad som händer på er avdelning idag".
Eh.

Sen fortsatte dagen i samma rasande tempo, tills lugnet infann sig på kvällskvisten. Jag somnade, hopkrupen i soffan, på lunchen. Vid det tillfället låg Niclas i andra änden och sov. När jag vaknade var det i stället Henrik som låg i andra änden och sov och på andra sidan om mig satt Pär och sov i en fåtölj. Det är hårt, med andra ord. :-)
Måste erkänna att när jag började på jobbet förstod jag inte hur folk kunde ligga och sova i personalrummet, jag menar hur ser DET ut? Eller kanske snarare, hur ser man SJÄLV ut när man ligger där och sover?? Det krävdes inte särskilt många 12-timmars arbetspass för att inse att de där power-napsen är en fråga om överlevnad. Och om man skulle råka ligga utfläkt och snarka med tungan hängandes utanför mun så är det liksom skitsamma.

Kläder och en rost.

Intensiv dag från tuktande av vild och otrevlig (i morse) intagen som sedermera blev snäll och kramgo (på förmiddagen), till omhändertagande av annan intagen som föll ihop i kramper och hallucinationer.

Nu på kvällen har jag gått Kista galleria tio varv runt. Tyvärr hittade jag ingenting, mer än varsitt par örhängen åt sambosarna. Jag tycker att det är högst oroväckande att jag inte hittar kläder att ha på mig. Jag tycker allt är fult, liksom. Jag ska ut med jobbet på fredag kväll, student på fredag dag och konfirmation på söndag. Och på alla mina nya kläder från Tyskland är det döskallar.
Kom hem och beklagade mig. Fick låna och prova lite av varje, tills C slängde en brun topp på mig där jag sprang runt i jeans och stövlar och ungefär inte så mycket mer.

Jag: "jaha, vadå, ska jag ta den?"
C: "Ja, du kan väl prova den i allafall".
Jag: "den är ju aldrig använd?"
S: (lägger sig i samtalet) "nej, den där har du väl aldrig haft? Varför inte det?"
C: "För att jag HATAR den! HATAR den!"

Jag hatade den inte, den satt perfa tyckte jag. Och sen kom jag på att jag har två plagg utan döskallar på som jag kan ha på konfirmationen. Bra. Jag kommer se ut som att jag hade förväntat mig att närvara vid en begravning, men jag kan i denna klädkrisens stund inte tillåta mig att haka upp mig på sådana petitesser.

Jag är ikväll även lite irriterad på att man för att få upp brödet ur rosten är nödgad att stoppa ned ungefär 75% av handen, och därför alltid bränner sig. Annars är det bra med det mesta.

Telefonsamtal med syster E ikväll:
Jag: "ja, och sen trillade han omkull och liksom krampade och sådär..."
E: "mmm... jaha...."
Jag: "och jag liksom ba eh jaha, hit med en kudde, du vet"
E: "jo... du hörs dåligt, var är du?"
Jag: "på bussen. Jaha, ja sen i alla fall stoppade jag den under huvudet på honom, och sen började han rulla med ögonen, sådär så att ögonvitorna..."
E: "mm... Du, nu är reklamen slut här..."

Sådär är det, på nåder i en reklampaus minsann.

Hajk

Idag bar det så av på kanotutflykt. Två herrlag, ett damlag, och ett mixat. Jag och S stod för damlaget, och tog guld två gånger när det gällde att paddla i land och ta matsäckspaus. Tyvärr var väl de andra inte medvetna om att vi tävlade så jag är inte säker på att det gills, men ändock.
En stor del av tiden spenderade vi med att paddla intill varandra och haka fast i varandras båtar, så att vi sen låg och flöt som en enda stor jättebåt. På så sätt kunde man guppa runt och snacka rappakalja utan att behöva varken skrika eller paddla, mycket smidigt.

Nu är vi hemma med kramp i armarna, och ska strax in till stan och träffa några av mina jobbarkompisar. Sen har ju jag, min ärthjärna, tagit på mig ett extra jobbpass i morrn. Tur att det snart är semester... Måste köpa med mig många red bull till i morrn. Fick nys om att det är fler från mitt arbetslag som ska gå in extra då, de är så duktiga alla människor.

Birgit Friggebod &co

Jag kom på häromsistens att jag ska köpa ett litet fritidshus. Typ ett fallfärdigt torp. Nu kläckte pappa just ur sig att farfar har en liten bit sjötomt längst bort i hörnet av ägorna. Jag kan ju ringa och fråga om jag får ställa en friggebod där i stället. Kollade för skojs skull på hus och friggebodar på internet, bla nån slags Friggebod-do-it-yourself -sida. Utdrag från hemsidan:

"Byggsatsen består av färdiga moduler (bjälklagshalvor, väggelement, takstolar samt takplattor) som gör att montaget går mycket snabbt."
MYCKET SNABBT? Bra, för jag jobbar ganska mycket och har inte så mycket fritid.
"När du monterar stugan medföljer alla vinklar, beslag, bultar och skruvar i montagesatsen, du behöver med andra ord inte åka till någon bygghandel för att komplettera något."
Bra, det låter ju som IKEA ungefär. Som ni vet har jag ju ALDRIG några problem med IKEA:s grejor, så en liten friggebod blir väl inga större problem.
"Du kan själv skapa din egen stuga eftersom du kan placera dörrar och fönster där du själv önskar."
Bra!! Ett fönster här, ett fönster där, typ.

Nu ska jag sova, i morrn bär det av på kanothajk. Det återstår verkligen att se vad det blir av den lilla turen.

jorå, så att...

Bra dag idag. En kille som förra veckan blev skogstokig på mig (har inte pratat sen dess) kom idag när jag satt i vaktkuren och frågade om jag kanske ville ha några sudokus. Visst, sa jag, och snart var han tillbaka med några fint utklippta sådana. Jag tog det som en ursäkt, och blev mycket glad.
Jag och CN åkte på lunchen och köpte pizza, det var också en bra grej. Reflekterade dock över min vana att alltid gå i samma hjulspår, jag hann nämligen kläcka ur mig att jag ville ha capricciosa innan jag tittade på menyn och såg att det fanns kebabpizza. Snacka om att jag ångrade mig.

personaldag

Idag har vi haft en trevlig personaldag som inleddes med ett långt möte och avslutades med middag på Helenes krog (och därefter var vi några tappra själar som gick vidare och satt på en båt och huttrade en stund). Jag har en svag minnesild av att jag har slagit vår klienthandläggare. Den svaga minnesbilden beror inte på att jag hade/har druckit en massa, nej o nej. Jag ska upp senast 05:30 och jobba 12 timmar, nämligen. Nej, snarare är det så att jag inte brukar slåss och därför raskt förpassade denna lilla händelse till nånstans långt bak i förträngningsträsket. Saken var den att jag hade förvarnat att om han fortsatte reta mig om en viss grej skulle han åka på en propp. Retad blev jag, och alltså kunde jag välja på att inte hålla mitt ord eller att stå för det. En örfil blev det således och sen var det ett himla tjat om is hit och dit.

Nu ska jag sova.

Hej igen. Jag har försakat denna sida till förmån för... för... ok, nej det finns inga ursäkter.

Jag har jobbat, sovit, varit på middag hos I&R igår. Tänkte att jag skulle köpa med mig en flaska vin, vilket är svårt när personen man ska till är vinkännare. Blev slutligen en italiensk favorit. Sen till middagen serverades det ett spanskt vin från 1996, man ba, eh, ojdå, just det. 1996 var året som inföll för väldigt många år sen, ni kanske minns.

Idag skulle jag handla ett plagg i stan, och kom som vanligt hem med en skiva i stället. Och en bukett liljor som skulle pryda vardagsrumsbordet. De förpassades dock av C raskt till köket eftersom lukten (doften) tydligen riskerade sippra in under dörren eller i nyckelhålet in till hennes sovrum.

Jag kan även meddela att bokstaven K på tangentbordet åter har börjat krångla, ni vet den som det sitter glögg under sen i julas. Och dessutom har jag ett superlim i botten på ryggsäcken av den händelse en sko skulle gå sönder, och det limmet har läckt nu så vissa grejer som jag stoppat i ryggsäcken blir nog tyvärr kvar där. Men annars går det framåt och bakåt med både det ena och det andra.

PS (Som på jobbet står för "personlige slaven", men här står för något annat).

Sen är det faktiskt så också, att jag tror att bara för att man ofta är på ett visst sätt ses man som att man ALLTID är så. Jag tänker på slarvpellen inom mig, tex. Det var med viss tillfredsställelse jag, när jag plockade undan lite skor i hallen efter påtryckningar från sambosarna, upptäckte att jag ju faktiskt inte är den som har flest skor där. Så är det, IBLAND lämnar fröken ordningsam smulor på bordet, och IBLAND städar fröken slarvig. Som idag. Städningen alltså. Nu tog jag en paus, måste dra igång lite musik på datorn så att jag har något att damma i kapp till.

Monsters

Sett på semifinalen i Eurovision SC. Finska monsterrockarna Lordi sjunger bla:

"The true believers
Thou shall be saved
Brothers and sisters keep strong in the faith
On the day of Rockoning
It's who dares, wins
You will see the jokers soon'll be the new kings

All we need is lightning
With power and might
Striking down the prophets of false
As the moon is rising
Give us the sign
Now let us rise up in awe"

och jag fascineras av att de tydligen hela tiden måste dementera att de är satanister. HAHA. Så är det om man bara går på utsida.

För övrigt kunde jag i all min ensamma majestät konstatera att det som vanligt när det gällde kläderna verkade vara "less is more" som gällde. Det hela spårade ur till nån slags väldig anti-känsla hos mig som gjorde att jag tyckte allt var jättebra som framfördes av människor MED kläder på sig (typ tre bidrag).

Nu har jag helt plötsligt fått stora kliande utslag kring handlederna (man ba eh, jaha?) så jag ska snabbt hoppa i säng innan jag hittar fler fel på mig.

Hemlig bekännelse.

Jag har tyvärr en blockering i hjärnan för att starta upp saker som inte bringar mig själv någon omedelbar betalning/lycka/tillfredsställelse. Jag har svårt att:
-städa badrumsskåpet
-gå ut med soporna
-damma mitt rum
-maila massa folk som jag borde maila (vilket iof GER mig viss lycka när jag väl gör det)
-övriga måste-göra-sysslor.

Här invänder säkert någon och menar att, bringar det verkligen inte en viss tillfredsställelse att städa badrumsskåpet, om det nu är så stökigt (vilket det är)?
Och svaret är att tjo, visst är det TREVLIGT med ett städat badrumsskåp, men det stör mig ganska MINI-LITE att det är stökigt. Eller att soppåsen ligger vid dörren tills dagen efter. Eller att fönsterbläcket är lite dammigt. Och DET är väl i så fall problemet, att jag liksom inte ser hur mitt liv kommer att bli bättre av att fönsterbläcket är knall-rent.

På jobbet däremot, går det hur bra som helst. Där är jag minsann flitiga myran. Vet inte alls hur det hänger ihop, men jag känner att det inte är min sak att klura ut. Jag verkar ha anlänt utan en funktionsbeskrivning, och då får man liksom ta saker och ting för vad de är. Eller ja, det skulle väl vara det här med betalning då förstås. Jag får ju betalt på jobbet. Käre min värld, är jag materialistisk och pengagirig?

____

Jag har mycket att skriva men fortfarade låg energi, så därför avvaktar jag tills jag kan skriva och formulera mina tankar på ett trevligt sätt.

No promises

Igår hade jag nästan 39 graders feber och idag känner jag mig frisk sånär som på mitt illamående. För att kurera mig dricker jag pro-viva och cola light, jag har även borstat håret och ögonfransarna för att känna mig pigg.

Läser ännu en gång Vibeke Olssons fantastiska "molnfri bombnatt", en av de bästa jag läst ever EVER. Men den är samtidigt så gripande så man måste ta en liten paus då och då. Läste på förmiddagen med en stor klump i bröstet, var tvungen att masa mig ut till soffan och muntra upp mig med ett avsnitt av Sex and the city. Valde ett avsnitt på måfå, och det råkade bli det där Aidan gör slut med Carrie på ett bröllop och båda gråter och allt är jättesorgligt och jag snörvlade vidare i soffan och det var ungefär här nånstans som jag insåg att det vore bättre om jag gick och borstade håret och ögonfransarna istället. Sen ringde CN från jobbet och vi pratade om ditt och datt. Två gubbar från min korridor har förflyttats utan att jag hann säga hejdå och aldrig kommer man träffa dem igen så inte heller det fick ju muntergökarna att sjunga precis.

Vad jag planerar att hinna idag: maila Jess och Mia, förflytta två glas från mitt skrivbord till diskmaskinen, lyssna tre gånger till (MINST) på "no promises" (säkert skulle den klassas som en ytlig låt av många. Man har ju fått höra nån gång att man har ytlig musiksmak, men hur kan musiksmak vara YTLIG? Vem bestämmer vad som är ytligt och inte? Jag föraktar inte folk som partar loss till schlagers tex, bara jag slipper själv) samt få tag på syster E som IRRITERANDE NOG ALDRIG UPPDATERAR SIN BLOGG.

Dagsläget

Typiskt, jag har blivit sjuk. Jag är ömsom kall ömsom varm, i takt med tabletternas in- och utgående ur kroppen. Hoppas hoppas att det är högst tillfälligt, för jag vill verkligen inte stanna hemma från jobbet. Sovit hela eftermiddagen, nu ska jag dricka lite te och en massa vatten.

ps(ykbryt)

Just ja, och här är min klänning. En del av den. Det blev bara en bild eftersom min kamera lade av sen. Men jag lovade ju mamma att visa.

Just nu är jag för övrigt helt kär i Bryan Rice' låt "no promises". Jag har hört den kanske 23 gånger idag.

bröllop

Gårdagens jobb inleddes abrupt då K ringde på dörren klockan 8:45. Då stod jag fortfarande med rosa färg i håret. Sköljde snabbt ur och gjorde sen vad jag skulle.


Vi åt tillsammans innan brudparet for iväg och lämnade mig åt mitt öde, vilket var att försöka göra mig i ordning så snabbt det bara gick för att hinna fram till hembygdsgården på Ekerö i tid så att jag skulle kunna bättra på K:s makeup efter fotograferingen. Skyndade mig jättemycket och när jag skulle springa ut till bilen påminde jag mig om presenten. Ropade på C och bad henne slå in, (S&C var med och serverade) och ryckte åt mig ett vykort att skriva hälsningen på. Jag hade att välja på ett där det stod
"När det gäller att ha någon att åldras med tycker jag att en katt duger bra"
och ett där det stod
"Don't worry be happy".
Valde det senare, kändes möjligen lite som att brudparet kanske inte var speciellt worried en dag som den, men hur som helst. Hittade ingen penna och skrev därför med en läpp-penna en liten lyckönskning.
Upptäckte när jag väntade på S&C i bilen att mitt svarta nagellack börjat trilla av, ringde S och bad sig ta med det. Sen bar det av i våldsam fart.
Jag: "S, kan du ta fram mitt nagellack så att jag kan måla när vi stannar"
S: (irriterat) "Du kan inte måla när du kör".
Jag: "Jag ska inte måla när jag kör. Ta fram nagellacket".
S: "Jag tänker INTE åka med någon som målar naglarna samtidigt".
Jag: (Irriterat) "Jag ska måla när det är RÖDLJUS".
S: (plockar motvilligt fram nagellacket).

Sladdar in vid hembygdsgården ett par minuter efter utsatt tid, och fixar det sista. Åker sedan vidare till kyrkan, och bevittnar en vigsel som var fin men inte riktigt i min smak musikmässigt. Allt gick i moll tyckte jag. Så grät man inte av rörelse så grät man för att det lät så sorgligt. Jag kom på mig själv med att fundera över den deprimerande skilsmässostatistiken. (Men kom ihåg att gräset är inte grönare på andra sidan, gräset är grönast där man vattnar det!!) Till middag var det räkor i förrätten och lax i varmrätten, säkert gott om man gillar sånt som lever i vatten. För övrigt trevligt.

The day before dip-day.

Eftersom det under gårdagen blev upplopp på jobbet (sönderslagna rum och saxslagsmål och mäsk-fylla) och jag jobbade över, är nu listan över vad jag INTE kommer hinna som jag MÅSTE hinna ännu längre. Dock ordnade det sig med bil, den kör min ömma moder hit. Jag har även av min bror fått ett halsband i present idag, så jag behöver inte tänka på min egen utsmyckning. (Hittade även en ring, små döskalleörhängen och svart nagellack, så jag ska inte BARA ha halsband på mig).

"Äter du hemma idag?" Frågade C när vi pratade i telefon idag. "Absolut!" Meddelade jag glatt. Hoppade in hos ma&pa på hemvägen. "Äter du med oss?" Frågade mamma. "Visst!" Tyckte jag, som ju har ett hål i min mage. Kom på när jag hade svalt sista tuggan att jag dubbelbokat mig, vågade inte ringa hem och meddela missödet så det fick brodern ta hand om. ("Vi har er sambo här. Ni får tillbaka henne mot en matlåda".)

Nu ska jag se om kladdkakan är kvar, sen får jag väl tvätta håret då kanske, om jag nu känner att jag vill prioritera det. Jag gjorde trots allt det för 3-4 dagar sen. =P

Ja shit alltså.

Hur som helst, bilturen förlöpte UTAN NÅGRA SOM HELST problem. Vi kom både fram och tillbaka, med andra ord. Jag försökte hitta ett sätt att köra som kunde passa, dvs inte för fort (håller ju på att få fast anställning) men inte för mesigt (med två gubbar i baksätet, man vet ju hur det brukar låta).

Nu har jag tvättat, dammsugit, plockat lite härhemma. Tittat på mina naglar och insett att de FORTFARANDE är fula av avskavt nagellack. Hör inte det till sånt som kroppen liksom ska åtgärda och reparera medan man sover?!?

Vad jag måste hinna som jag INTE kommer hinna innan bröllopet på lördag:
-tvätta håret :-O
-fylla i den rosa slingan
-köpa present
-hämta bilen hos ma&pa så att jag kan ta mig till Ekerö
-få en fin solbränna
-gå in 7 centimeters-pumpsen (men visst, det gör ju för all del ingenting att jag kommer att svaja runt där och se ut som att jag anlände på fyllan till festen)

Hur jag hinner blogga? Jag äter samtidigt. Filmen om mitt liv ska heta "Ett hål i min mage".

____

Imorrn ska jag köra min första fångtransport. Och inte nog med det, jag ska köra med Herr Chef Kriminalvårdsinspektören, samt den intagne i fråga i baksätet.

Det konstiga är att jag i vanliga fall tycker att jag är skitbra på att köra bil. Ok, inte skitbra, men jag är nöjd, liksom. Nu ska jag köra en automatväxlad vilket jag inte är van vid och för mitt inre öga spelas ett antal mindre trevliga scenarier upp. Till exempel att jag backar ut från parkeringen och backar över Herr Kriminalvårdsinspektören, som visst inte hade hunnit sätta sig i bilen. Men men, nu ska vi inte vara såna utan det hör till här i livet att ibland göra sånt som man inte vet hur det går med.

För övrigt hittade jag en fin klänning i Lübeck, en liten trevlig sak med ett par svarta sammetspumps till. Och tror ni inte att det ska bli typ minus 17 grader och storm i helgen.

Psykbryt

Idag är jag så trött att jag börjar gråta:
om nån säger något snällt
om nån säger något elakt
om jag inte förstår vad nån annan menar
för att det är så stökigt på mitt rum
för att nagellacket är avskaft och jag inte orkar sätta på nytt

Kom hem efter jobbet, skulle skynda mig och duscha och åka in till stan. Så ringer CN otippat.
CN: "jo, jag tänkte, du hinner väl inte göra matlåda till jobbet i morrn?"
Jag: (Kommer på helt plötsligt att nej, det hinner jag ju inte) "nej, det hinner jag ju inte".
CN: "jag fixar till dig med då!? "Äter du ----"(radar upp okända ätbara ting)?
Jag: "det skulle jag tro".
CN: "Bra, då tar jag med det i morrn. hej!"
Jag: :´-O

Det där gick alltså under kategorin snälla saker.
buhuu.

Födelsedag

Den här helgen har jag alltså firat födelsedag med dunder och brak. Först i Lübeck med pappa och C, sen när jag kom hem var det surpriseparty. Glidflygning, har jag fått i present. :-O
Eftersom klockan är alldeles för mycket nu börjar jag med lite pics, så kommer resten en annan dag. Over and out.

(Och ja, LITE åldernoja har man ju).

Don't worry about a thing - every little thing's gonna be alright

Jaha, så sitter man äter och äter sin frukost efter att ha slängt ned lite användbara saker i en resväska. Dricker en juice som sambosarna köpt, den smakar som det där sista i magsäcken när man är magsjuk och spyr som en gris.

Det enda som är LIVSVIKTIGT att jag hittar i Lübeck: klänning till nästa helgs bröllop. Annars får jag gå naken, helt enkelt. Och man ska ju inte dra uppmärksamhet från bruden. Återkommer i övermorgon och rapporterar hur det har gått med den saken, så vill jag samtidigt önska alla och envar en FANTASTISK helg.

PS, Faster A, det där med hår på bröstet eller inte kan man ju ha en åsikt om i vilket fall. Jag menar, man kan ju tex säga att man tycker att det är snyggare med linser än med bautastora glasögon med tre cm tjocka glas, men om man sen väl träffade någon med såna glasögon och blev kär skulle man kanske inte bry sig.


(HAHAHAHA, jo det skulle man)

Bra dag på jobbet, tycker jag nog. Blev medlockad ut på stan efteråt, motvilligt. Förklarade att jag kände mig ofräsch i så fall skulle bli tvungen att åka hem och duscha och så först. Hade tio minuter på mig hemma, varför jag i en väldeligens hast gjorde mig klar. När en minut återstod av tiden kom S indrullandes från jobbet, flådig som alltid. (jag kan hålla med om att det låter motsägelsefullt att en flådig person kommer indrullandes).
Jag: "ska du med ut en sväng, ta en öl eller så?"
S: "Nej, jag måste skriva klart min essä."
Jag: "ok, trist".
S: "Är det du och Danne, eller?"
Jag: "nej, vi har inte hörts om det, så jag ska ut med några från jobbet." (Räknar upp några).
S: "Jaha... Ja, jo men OK då."
Vi rusar till tunnelbanan, möter A på perrongen i stan, möter upp med de andra på Kvarnen vid medborgarplatsen. Det hela resulterar i en mycket härlig kväll, med samtalsämnen som kristen livsfilosofi och piercings i tungan.
Vi tog nattbussen hem och kom hem nu, kvart i tre. Börjar visst vända på dygnet, minsann. (S på nattbussen: "ja, nu ska det bli spännande att se om min essä har skrivit sig själv medans jag var borta!!" Är osäker på utfallet.)
Och i morrn bär det av till Lübeck, med fadern (den jordiska) och sambo C. Ser mycket fram emot det!

Skit, alltså.

Jag känner mig irriterad på alla idag, och planen är därför att stjälpa mig i säng illa kvickt innan jag hinner tänka alltför mycket.

Bergis har jag hål i tänderna också, som lök på laxen.

Ledig tisdag

Mycket trevlig träff med I på Clarion igår kväll. Sista timmen hade vi sällskap av R, och eftersom även det var mycket trevligt såg jag till att bjuda in mig på middag hemma hos dem nästa vecka. Sedan tog jag en sväng förbi D på hemvägen, visade sig bli en långvarigare sväng än planerat och jag var hemma 03:15 i morse.

Klockan 10:10: En kompis lägger en liten grå dunboll i handen på mig, dunbollen burrar ihop sig och kikar på mig med glada plirande ögon.
Jag: "vad söt han är! Men vad är det egentligen?"
Kompisen: "Det är ett bär".

Sen vaknade jag av gestapo som kom infarandes och halvskrek att nu måste jag minsann pallra mig upp om vi ska hinna till IKEA. For yrvaket upp, besviken över att bäret försvunnit. Tog på mig kläder, åt frukost, skippade smink och hårborstning och annat ickenödvändigt. Jag och Gestapo, nu åter i S:s vanliga skepnad, åkte sedan buss till Akalla för att därifrån ta oss vidare till mamma och pappa och deras bil. Tyvärr var vägen mellan akalla och sollentuna avstängd, varför vi var tvungna att ta jordens omväg. S först med raska steg, jag ett halvt steg efter, fortfarande trött med lätt huvudvärk. ("Kära nån, måste vi gå så FORT?" flås flås)

På IKEA handlade vi många härliga saker. Vi beslöt oss för att köket ska gå i afrika-tema.
(Jag: "och sen måste vi ha nåt på väggen. Vad tror du om den där tavlan?"
S: "Nja.... JAG VET! Vi köper en tavla med en NEGER på!")

Nu har Micke och Danne varit här och fikat, mycket härligt samtal. Sedan kom jag på att jag skulle skruva ihop bordet, eftersom jag är så vansinnigt trött och ska upp halv sex i morgon bitti. Men se det gick inte, eftersom IKEA HAR GJORT FÖR SMÅ HÅL DÄR MAN SKA SKRUVA IN SKRUVARNA. Himla skit-IKEA alltså.

Alltså, jag kan inte få Törnrosa ur skallen. Igår på jobbet kom historien om Törnrosa över mig som en kalldusch. Detta är vad jag kom att tänka på:
Innan prinsen väckte Törnrosa med kyssen, hade de setts då?
Nej, inte vad historien förtäljer.
Alltså; är det inte egentligen lite väl magstarkt, kanske tom. kan man kalla det för sexuella trakasserier, att kasta sig över någon som man aldrig förr har sett? Nu gifte de sig visserligen men Törnrosa HADE ju kunnat tycka att prinsen inte alls var något för henne, så det var ju egentligen värsta lyckträffen.

Var tvungen att diskutera saken med killarna på jobbet igår, och då kom fler frågor fram;
Är Törnrosahistorien censurerad, så att det inte bara var en oskyldig kyss det handlade om?
Och måste inte Törnrosa ha varit vansinnigt många år äldre än prinsen?
Vidare, tyckte Törnrosa att det var OK att han kastade sig över henne bara för att han var snygg, och får man i så fall bara kasta sig över folk om man är snygg?

Oh, hur ska min rastlösa hjärna någonsin få vila från alla frågor?

En härligt blodröd ledig måndag.

1:a maj, var det helt plötsligt. Jobbade långdag igår och sen stack vi direkt från jobbet till Kellys och käkade hamburgare, sen vidare till Snaps vid Medis. Har blivit välsignad med mycket trevliga arbetskamrater, vilket gjorde kvällen/natten väldans lyckad. Kom hem till mamma och pappa vid tre, sov, åt frukost med dem innan pappa körde hem mig. Sedan satt vi i köket på våra nya stolar och diskuterade livet och gårdagen, afrika, vaxning av ben samt förnuft och känsla.
S: "män har förnuft och kvinnor har känsla".
Jag: (lite oroligt): "jag har inte direkt nån känsla".
S: "Nehej, men har du förnuft då?"
Jag: (snabb överläggning med mig själv): "nej, inte det heller".

Nu har vi ätit lunch, och intressanta samtalsämnen har kommit och gått i en väldig hast. Det hela baserades på S:s skoluppgift, en essä i ett vetenskapligt ämne.
S: "ÅÅÅÅ, jag TYCKER ju ingenting, snälla kan jag inte bara få TYCKA nånting"
C: "AAAA, jag har så mycket att göra, jag HAR så mycket att göra"
Jag: "varva ned nu, annars låter du snart som Miriam" (som enligt uppgift faktiskt har lugnat ned sig)
S: "kanske om att kvinnor kan kyssa män som snusar men män kan inte kyssa kvinnor som snusar..?"
Jag: "S, får jag låna ditt svarta linne i kväll?"
S: "men å andra sidan är det kanske inget vetenskapligt ämne".
C: "jag behöver en MAN, NU".
/Lång diskussion följer kring huruvida en man ska ha hår på bröstet (S&C) eller inte (J)./

Nu ska jag göra mig i ordning för att träffa I på Clarion, återstår att se om jag lyckas förhandla mig till det svarta linnet.