Jag vet inte om jag vann eller inte

Jag (sjunger): "du ska åka bo-ort och jag ska få prese-ent, trala la la la la"

Snyggo (skruvar på sig): "ja, alltså... Det är ju så svårt..."

Jag: "SVÅRT? Men du vet väl vad jag gillar!?"

Snyggo: "ja... Men jag tror jag har köpt upp hela Molton Brown-sortimentet nu..."

jag: (hjälpsamt) "ja det har du, men det finns ju annat! Ett plagg, ett nagellack..."

Snyggo (förskräckt): "nej, jag kan INTE köpa kläder till dig"

Jag: "nehej... Men i allsin dar, hur svårt kan det vara"

Snyggo (ser nu lite blek ut): "jättesvårt!"

Unison suck

Snyggo (får ett heureka-moment): "jag vet, du kan få PENGAR istället!" (Mkt nöjd)

Hehe. Nej, efter 7,5 år har han visst uttömt sina krafter gällande detta. Fast i går kom han hem med en liten godispåse på till mig, med godis som hette "sötnos". Tycker nog han kommer rätt långt på det...

Ja, shorts under löpartajtsen blir ju bra.

Många tårar och mycket vila

Hugo bröt ihop alldeles när jag lämnade honom i morse. Stora hulkningar och tårarna rann. Tror han känner av lite att jag inte är bra. Fröknarna sa att det är mycket prat nu om att mamma är sjuk och måste vila. Plutten. När en av fröknarna lyfte upp honom och gick för att hämta Barba ropade han hulkande "hejdå mamma, hejdå mamma", som om det var min kista och inte mig han tog avsked av. Jag började lipa jag med, och en annan fröken skulle trösta mig och så började hon också. Hehe, kanske inte vår bästa lämning genom tiderna, men det känns så bra ändå, när fröken säger "det är ok, han kommer ha det bra och vi tröstar honom och vi kramar honom och ringer dig om det behövs". Kom ett sms efter en stund, att nu är det bra igen.

För tillfället är barnen ute med morfar, som jag har haft hjälp av hela veckan. Så tacksam. Är lite impad över med vilken självklarhet han flaskmatar Nora och tvättar Hugo efter bajsolyckorna... Det är ju trots allt 26 år sen de hade bebis hemma, föräldrarna.

Nej, så stort är ju inte Noras rum, men tre personer ryms ju gott och väl...

Ikväll kommer svärmor och stannar till söndag. Mycket tacksam även för det. Snyggo åker på terräng-EM i Holland i morgon. Helgen bjuder även på lillasysters 30-årskalas på söndag em, det hoppas jag vi ska orka med. Ser fram emot lite fest.

Gonattsaga

Jag skrattar när jag ser mcDonalds-reklamen, med mamman som ska läsa saga för sitt barn men har dålig fantasi. Så är det för mig med. Tack och lov har vi nu stora gonattsagoboken att tillgå, innan det lät det så här:

"Det var en gång.... En gång.... En liten pojke. Han hette.... Eh... Plutt." (Plutt? Vilket barn heter Plutt!? Nåja, nu är det ju en saga).

"Plutt var ute och gick.... Och gick.... Jättelångt gick han..." (Mina sagor börjar alltid med att någon är ute och går. Det är så smidigt, jättelångt hinner personen gå medan jag funderar på vart han ska)

"Och sen... PLÖTSLIGT! Kom han till ett berg.... Och där.... Där.... Där fanns en SKATT!" (Här blir jag ofta nöjd med den nya spännande dramatiska vändningen i berättelsen).

"Och Plutt hittade skatten, och sen blev han så glad!! Kul va!?"

Hugo tittar frågande på mig, och jag frågar om vi kanske ska sjunga nåt istället. Det brukar han tycka är en god idé.

Bra grej

Jag är sugen på att äta lite igen! En smarrig lunchsallad blev det efter min och Noras förmiddagslur.

Pappa har varit här och hjälpt till med morgonbestyren, och hämtar Hugo i eftermiddag. Att barnen är tokiga i morfar underlättar onekligen livet.

Nehej, då var det dags att servera lilla fröken lite lunch. Den brukar bestå av luft med något litet till.

The sjukstuga continues

Men så tacksam för dem vi har runt oss. Uppmuntrande SMS och glada tillrop. Dagis som ställer upp och låter Hugo komma in några dagar fast det är lov, pappa som kommer och hjälper till i veckan innan svärmor kommer ilandes från Skogarna för att flytta in och hjälpa mig klara helgen när Snyggo springer EM i Holland. Tack alla fina. <3

Min skojiga blogg

Nej, idag har jag mått pyton. Sovit massor, inte kunnat äta. Nu framför "så mycket bättre" pillade jag dock i mig lite te och macka, så det var bra. Men jag återkommer här när jag mår bättre igen.

Akuten t/r - reprisen

Efter några dagar och framför allt nätter av tilltagande huvudvärk och illamående blev det akuten i morse igen. Nya prover och dropp (eftersom det var nåt ämne som det var lite klent med i kroppen) och sen fick jag välja om jag ville ta ett nytt ryggmärgsprov eller inte. Det skulle ju mest syfta till att se om det fanns virus kvar i kroppen, men egentligen inte ändra behandlingen. Så himla kul var det ju inte att ta ett sånt så jag tackade nej. 

Nu är jag hemma igen med en ny coctail av mediciner att prova, och så blir det lumbalpunktion i nästa vecka om det inte har gett med sig lite då. Vilket jag innerligt hoppas att det har. Efter fyra veckor börjar det i ärlighetens namn bli en aning tröttsamt. 

De här maffiga orkidéerna hittade jag förresten också på blombutiken igår. Coola. Jag går och suktar efter en sån ett tag, får se om man ska slå till.

Hjärtan

Efter en mysig grötlunch hos ma&pa där det var precis som det ska, att männen (mannen) ligger på golvet och duttar med barnet och kvinnorna dricker kaffe, ;-), åkte jag och Nora hem via en fantastisk liten butik som har blommor och lite inredningsdetaljer. Jag skulle vilja köpa allt i affären, men var nöjd med att jag hittade precis vad jag var ute efter; en liten spegel till Nora. 

Hittade även ett så mysigt änglahjärta som jag köpte.

Det är lite lyxigt att rummet bara ska vara ett sovrum, man behöver inte tänka så praktiskt och funktionellt. Hugos rum, som är lekrum/sovrum, ser ut som ett enda plotter. Jag skulle väl egentligen vilja greja lite där inne också, men det ÄR trots allt funktionellt och det går ju att leva sitt liv utan att allt är färgkoordinerat, så det får vänta.

Nu är det snart dags att hämta storebror på förskolan. Eller tja, eftersom Nora ändå är vaken kanske vi ska gå redan nu, och hänga med kidsen en stund där nere. De är så rara, hans små kompisar. Och alla tjuter av förtjusning när "bebisen" är med och hämtar och lämnar. Ja, så får det bli, off we go.

Ljudtekniker

Jag försökte kolla lite nyheter. Nono mekade med stereon, så nu är ljudet borta. Ok, då sätter vi väl oss på golvet och leker istället. Nora vs mamma 1-0.

Extreme home makeover

Nora i sitt nya rum... fixeringsbild! Fast visst behöver det piffas för att göras mer beboeligt!?



Väggar och tak var spånplattor, golvet en missfärgad plastmatta.

Vi satte alltså tapet på väggar och i tak (en vit enfärgad i taket, för att dölja skarvar mellan spånplattor etc), samt satte in en ny dörr med glasfönster för att få in lite ljus. Sen lade vi kontaktplast i mörk träfärg på golvet. Lekte med tanken på en liten parkett men det verkade lite overkill.

Tapeten blev bra eftersom den reflekterar lite ljus genom de blanka partierna.


En pall bredvid sängen för nattvällingsstunderna, en mysig vit matta och lite fjärilar på hyllan. Där ska så småningom lite leksaker och gosedjur upp.



Vi ska ha nån liten möbel till höger om sängen också, tänker mig typ en microliten vit byrå el dyl. En liten spegel ska upp över sängen, och jag ska göra en liten rullgardin till fönstret. Lite mer pyssel alltså, men vi är riktigt nöjda hittills.

Idag har för övrigt varit en stor och viktig dag, Hugos första blöjfria på dagis! Nån liten olycka hade ju inträffat, men på det stora hela funkar det riktigt bra. Vi gick tom långpromenad utan att han hade blöja, han ville inte ha och då verkade det ju dumt att pracka på honom. Tyckte det kändes lite risky att traska byn runt på det viset, men det ska ju finnas en första gång för allt...

Nu sover de små liven, och jag ska försöka kurera huvudet med soffläge och te.

älskade ungar

Hugo när han var i samma ålder som Nora är nu... tycker allt de är lite lika!

En onsdag i oktober

Jag ligger på Hugges säng och försöker tänka ut kreativa idéer för socialt entreprenörskap medan Nora traskar runt och kikar på brorsans grejer.

Tycker hon ser ut lite som Kurt Olssons kompis Arne med sina tofsar på sidorna, så nu kallar vi henne Nora-Arne.

Premiär!!

Ikväll flyttar Nono in i sitt nya rum! Inte helt klart än, fler bilder kommer.

Insåg natten som gick att om vi ska kunna köra med lite fem-minutersmetod på natten så är det skönare att hon inte skriker i örat på oss. Plus att hon vaknar så många gånger per natt att det är skönare för den som inte tar det att kunna sova vidare något lite mer ostört (eftersom vi bor i värsta stora palatset). (Not).

Lunchen

Jag har inte köpt dessa på sistone, men det hindrade inte Hugo från att förtjust utbrista "mamma!" Och stoppa en i kundvagnen när vi var och handlade igår. Utan att orera om sömnläget kan jag väl säga att jag är väldigt glad för det idag...

(Vem tar inte en klick creme fraiche när man är trött liksom)

Fredag på en måndag!

Ja, så kändes det när vi efter att barnen somnat slog oss ned med gravensteiner i glasen, grekisk sallad på tallrikarna och Skavlan-reprisen på TV:n.

Idag kom klänningen som jag beställt till brorsans bröllop. En blågrön variant som satt som en smäck. Det finns möjligtvis utrymme för lite större bröst, vilket jag inte har planerat att köpa, men det är nog mest jag som tänker på.

Jaha, och annars rullar det på.

Vad vi ogillar med facebook.

Ja, det var en artikel häromdagen i nån av kvällstidningarna. Fnissade lite, för man känner ju igen det mesta. Här tänker jag gladeligen kasta sten i glashus och skriva vad jag reagerar på.

1) det här är kanske samtidigt min favorit, the humble brats. Exempel:

"Usch vad jobbigt det är att måla hemma! Blir ju inte bättre av att man har 4 meter i takhöjd... Suck"

"Köpte ett par assnygga nya jeans! Kom hem och upptäckte att jag visst drar två storlekar mindre än jag trodde, nuförtiden... Aj då.p"

"Semestern bokad! Så nu vet ni var ni ska vända er om ni vill låna 250 kvm takvåning ett par månader i vinter. Krukväxter ingår... ;-)"

"Så jobbigt. Var man går ska killarna vissla efter en... #hatamän"

Sen har vi dem som uppdaterar oss på.... ALLT.

13.20 "nehej, dags för kaffe!"

13.23 "kaffet klart... Då ska vi se hur det smakar idag"

13.25 "gott var det! Njuter."

13.28 "oj, kaffet snart slut! Häller upp en påtår"

13.31 "påtår slut. Tretår? Får fundera på saken."

13.32 "har efter noga övervägande beslutat hoppa tretåren."

13.52 "nu börjar det trycka på! Kaffet gör sig påmint, hehe"

14.05 "nej, nu kunde jag inte hålla mig längre! Skönt med toabesök när man är kissnödig."

Sen har vi den kategori som jag lärt mig kallas för "selfies". Det är när man lägger upp bilder på sig själv. Inte så där "här står jag på brooklyn bridge" eller "jag klappar ett får i sommarhagen", utan liksom bara på sig själv, helt omotiverat (?). Kul! Tycker jag. Ibland. Men VARJE DAG? Kom igen.

"Gooood morgon, Stockholm!! Jag är redo för dig...!! Frågan är om du är redo för mig?? ;-)"

(Ursäkta, försökte få till ett duckfejs, gick så där.)

Slutligen dessa som ska hashtagga allt. På fejjan? Varför gör man det? Kan fatta om man tex vill få följare på instagram, men annars fattar jag faktiskt inte.

"Dags för veckohandlingen!! #dags #att #handla #ica #eller #konsum #? #fårinteglömmatoapapper

Jaha, nehej, vad säger ni?

JAG BER OM URSÄKT

Snyggo igår kväll (framför badrumsspegeln): "vadå, ser mina biceps större ut alltså"

Jag: "nej, det gör dom inte. Jag försöker bara ha en humoristisk vinkling på min blogg.

Konstpaus.

Snyggo: "ok, ja men det var väl bra då, för den har ju antagit en ganska DYSTER ton på sistone.

Jag: "va, menar du allvar"

Snyggo (dundrar på med det tunga artilleriet): "ja, du skriver bara om hur lite du sover och hur sjuka alla är. Allvarligt, dom som inte känner dig (läs: alla utom din mamma) måste ju tycka att det är astråkigt"

Jag (lite tillplattad): "jaha, ok. Godnatt då."

Snyggo: "godnatt"

Jag (jättetyst): "och dina biceps är fortfarande ganska små"

Kvällsmys

Efter en mysig dag med resten av klanen är vi nu tillbaka hos svärmor. Hugo har somnat, medan Nora far runt här, hög på livet och alvedon. Vi är bara nöjda att hon är piggare, och låter henne hållas.

Jag förstår att ni är många nu som reagerar på Cyklist-Snyggos plötsligen svällande biceps, och kan på en gång tydliggöra att det är stakträningen på rullskidorna som gör det.

Sweet saturday

Nej, den här natten gick ju inte till historien som en av de bättre. Vi sov i varsitt rum med varsitt barn, och det barn som jag tilldelats vaknade redan 22.30, brännhet som en scoutbrasa och feberyrande. Alvedon, vagga, sjunga, vyssja... Hon somnade av och till, det måste ju jag ha gjort också även om det inte kändes så. Snyggo kom i ärlighetens namn och frågade om vi skulle byta, men hon satt som en liten klisterlapp mot min hals och jag tyckte hon kunde få göra det. Jag fick sova på morgonen i stället och Snyggot kom med frukost på sängen. Najs! Konstigt ändå hur det liksom inte gör så mycket att man inte får sova, när det handlar om sjuka barn. Ni vet, en bit av månen och allt det där... Hm. Fast jo, i natt vore det ju trevligt om hon kan sova lite mer.

Nu är vi hos svärfar på lunch, och om en stund ska vi på fika hos Jossan&Jonas. Vi åker runt som på en liten eriksgata, här. Så skönt att inte behöva bekymra sig om var och vad och när man ska äta, mer om hur man ska få plats med allt i magen...

Framme.

Nora med feber och prickar... Hmm. Nåja. Nu ska vi ha oss en trevlig helg oavsett.

Vyn fr svärmors altan

Roadtrip

Vi bestämde oss för att göra smålandstrippen som planerat i helgen, jag kan ju lika gärna vila där som hemma. Var hos doktorn på fm och blev sjukskriven en vecka till. Skönt att inte behöva slösa föräldradagarna åt att vara sjuk. 

Och förlåt faster A, men jag skrattade när jag läste din kommentar om näsan i sänggaveln. Jag tror inte vi är skapta för att vara uppe och rumstera på nätterna... 

Norrköping nu! Blir nog hamburgerstopp i Linköping. En av de trevliga sakerna med den långa bilresan (typ 42 mil enkel väg) är att vi brukar äta sunklunch, typ Burger King. Gör man det inte för ofta är det ju väldigt smaskigt när man väl frossar loss.

I övrigt är det träligaste med den här sjukan att inte kunna träna. Måste göra det för att må bra både till kropp och själ, få perspektiv på saker. Tror definitivt inte vi är skapta för att bara sitta still... Även om man måste ibland! 

Jag har ingen bebis längre!

De senaste veckorna har Hugo och Nora börjat leka. Han busar med henne, och de skrattar så de kiknar. Förutom att han då och då förståeligt blir lite sotis på henne, så är han väldigt omtänksam. Var glad att jag att jag hade kameran uppe när han hjälpte henne med gåträningen, och sen smög till sig en liten kram. 

hjärnskakning

Snubblade upp vid 4.30 för att göra Noras morgonvälling. Lyckades med konststycket att välta nappflaskan innehållandes två deciliter vatten. Två deciliter är ju inte så mycket men i arla morgonstund verkar det som en smärre sjö.

Fick i barnet vällingen, sövde om, la mig i sängen och lyckades KNOCKA SNYGGO I HUVUDET. Eller, som jag hellre ser det, han lyckades knocka mig. Nån skulle kunna invända att han redan låg ner, sovandes, men han måste ju ha legat på min kudde? Eller? Låg länge och väl vaken och funderade över hur i ALLSIN DAR detta kunde hända.



Nu sitter jag och väntar på att de ska ringa upp från vårdcentralen. Skulle ju följas upp där denna veckan, hur nu det ska gå till när jag inte fått nån kallelse. Det tänkte jag ta reda på.

Halvfabrikat...

...måste ju få vara ok i en sjukstuga. Pizzakit tycker jag är en mkt bra uppfinning.

Blev middag framför "Bonde söker fru" efter att Snyggo åkt och hämtat vagnen. Verkar vara ett kap, enligt honom som sett den.

I morgon hoppas jag framför allt att Hugo är bättre. Jag är inte gjord för att ha sjuka barn. Blir helt till mig. Om han sa att han skulle känna sig bättre om han fick ha en bit av månen på sitt rum så hade jag på allvar försökt fixa en bit.

Jaha, nu kollar vi på Efterlyst. Gillar inte det riktigt, får nog av det på jobbet. 

En tjuv och två sjuklingar

Hugo är riktigt risig, plutten. Ligger och sover nu. Själv känner jag mig hyfsat med i matchen efter att ha sovit halva förmiddagen. Har ringt och tingat en dubbelvagn på blocket, eftersom vår blev stulen i helgen. Allvarligt talat, hur TÄNKER folk (inte)? Vem vill köra runt sina ungar i en stulen vagn?? Nåväl, hittade en som kan vara ett fynd om den funkar, en Urban jungle-sulky som vi får för 500 spänn eftersom den hade några år på nacken. Det spelar ju inte oss nån roll, bara den funkar. 

Nora är helt vild, ungen. Ska kliva iväg och gå fast hon inte kan. Hade hoppats att hon skulle vara senare än Hugo vad gäller det, men det spörs. 

Ny serie

Har efter Orange is the new black börjat kolla på ny serie på Netflix. Den här gången "breakout kings", inspelad 2011.

Den är bra, hårdkokt och charmig på en gång. Lite overklig intrig, där två poliser tar hjälp av tre brottslingar för att jaga andra brottslingar (en i varje avsnitt), men om man sväljer det så är den riktigt underhållande. Har dock bara hunnit med två avsnitt än så länge, sover ju hellre än kollar TV... Kan verkligen rekommendera Netflix för er som inte skaffat det än. 79 spänn i månaden, massa serier och filmer. Efter denna serie blir det förmodligen Homeland, har varit nyfiken på den ett tag nu.

Akuten t/r - reprisen

På eftermiddagen blev stora skrutten sämre, med fler prickar och feber. Då valet stod mellan att ta hängig skrutt till akuten eller stanna hemma och jaga efter pigg mini-skrutt, föll valet på det första alternativet. Är ni friska hemma? Frågade sköterskan som skrev in oss. Nej, sa jag, jag har hjärnhinneinflammation. Varpå hon tittade på mig som om jag var sju år eller eventuellt bara lite bakom flötet. "hjärnHINNEINFLAMMATION!? då är man ju JÄTTESJUK och är på sjukhus!" Jodå, intygade jag, jag har varit både och. När doktorn kom upprepades proceduren, fast han lät inte lika tveksam. "Du ser inte sjuk ut!" Konstaterade han dock, och jag tänkte att det var väl tur att diagnosen inte ställdes på hur jag ser ut, då.

Nåväl, nu var det ju barnet det handlade om, även om jag fick fler goda råd om hur jag kurerar mig än Hugo fick. Massa prickar över hela kroppen som dock inte såg ut som de gör i medicinböckerna för olika sjukdomar. Doktorn landade ändå i att det var nån slags virussjukdom som förmodligen går över av sig själv. Jaha, då hoppas vi på det, då. Åkte hem och petade i honom alvedon, då blev han både piggare och gladare och somnade inte förrän för en kvart sen.

Detta gör iaf att Snyggo vabbar hela veckan, vilket är skönt för mig. Jag har bedrövligt svårt att ligga på rummet och göra ingenting medan det är high life här utanför, men jag vet ju att jag måste.

Nu lite te.

Läget

Hugo ser ut som en prickig korv, men verkar må bra i övrigt. Virusprickar? Får kolla upp det i morgon om de inte går över. Hur som helst så är Mattias hemma idag också. Ha koll på två barn hade blivit för mycket. Ha koll på ett är för mycket också. Känner mig inte bättre alls, och nu börjar det här bli redigt träligt.

Bjuder på en dagens Norpa också...

På morgonpromenad...

Hjärtat är fullt och huvet tomt

Det blir bara en kortis här. Dags att vila. Igen. Men är så tacksam för alla fina goingar jag har omkring mig! Finaste Tina m familj igår. Nya Caroline som kom över med middagslasagne ikväll. Så uppskattat!! En ny orkidée i fönstret som Johanna var här med. Släkt och familj som jag fått sitta och må lite smårisigt med i helgen... 

Nu får vi se hur veckan blir. Tar ett djupt andetag!

Stora grynet

Bättre är svårt att ha det en fredagkväll... Skit i huvudvärken, skit i illamåendet, jag har världens finaste lilla tvååring sovandes i famnen.

Soft

Jag har fått kurera mig på förmiddagen. Först sovmorgon, och sen tog Snyggo med båda barnen till BVC. Nora ska förhoppningsvis få en OK-stämpel i rumpan den här gången. Jag har druckit te i lugn och ro, och pappa kom förbi med svenska (!) jordgubbar. Man borde vara sjuk lite oftare kanske? Hehe. Nej, det är ju skönare att slippa. Men jordgubbar blir bra som fredagsgodis när Snyggo är på fotbollen ikväll. Mår konstant lite småilla och är inte direkt sugen på så mycket. 

Nu tror jag de snart kommer tillbaka, lilla familjen. Då blir det lite lunch iaf.

Om man är lite blek och osminkad såhär kan man iaf lägga på ett filter på bilden, så att man liksom blir lite gul-orange istället. Himla fiffigt.

Mitt gryn

När Snyggo kom hem hade han med en krya på dig-present som en av dagismammorna hängt på ytterdörren. Hur gulligt var inte det? Det fick mig att tänka att jo, man ska våga göra sånt där! Jag gick med Nora-kläderna till mamman tvärs över gatan härom dan, hon blev jätteglad. Mer uppmuntran till folket.

På tal om kläder har jag nu beställt klänning till brorsans bröllop. Hoppas nu det blir bra! 

Att anpassa sin vardag

Snyggo hämtar och lämnar idag och tar ledigt i morgon, skönt. Sen försöker vi pussla lite så att det inte blir så långa dagar för mig ensam med barnen, tills det är bättre. Trots allt är det ju skönt att veta vad det är. Ny omgång feber igår, vaknar på natten som en liten blöt pöl när medicinen har verkat. 

Idag tog vi oss ut lite, jag och Norpan. En stilla liten promenad kring husknuten bara. Grå himmel men vackra färger ändå. Nylagd asfalt som benen vill springa på. Jag tycker inte synd om mig själv, annat än när jag tänker på att det kanske är snö när jag kan springa nästa gång. Älskar att springa på hösten, brukar vara perfekt temperatur i mitt tycke.

Kul förresten med littaturpriset till en författare man känner igen, för en gångs skull!! 

Nu blir det kaffe och P4 extra, med Lotta Bromé. Mitt favoritradioprogram. 

Akuten t/r

Efter den där springturen igår började jag raskt må sämre igen. I morse stod jag knappt på benen, varför jag ringde mamma och pappa som kom över och tog ungarna samt körde mig till akuten. Diverse blodprov och en lumbalpunktion (aj) senare konstaterades en infektion i hjärnhinnorna, hjärnhinneinflammation. Förmodligen virusvarianten, men proverna är inte klara. Är det det senare så läker det ut av sig självt, man ska vila så mkt som möjligt och ta smärtstillande vid behov. Kan dock ta nån månad eller två. Segt! 

Frågan är ju nu bara hur vi ska hitta balansen här hemma... Snyggo kan ju knappast vaffa en månad och vissa dagar är ju bättre än andra. Det smittar för övrigt inte så jag kommer ju att, ja, inte köra på som vanligt kanske men det är ju heller inte så att man inte får ta sig för med något om man orkar. Är det nån av er som haft det? Tog det isf lång tid?

Bye bye hässelbyloppet, iaf...

Nu ska det springas

Pappa sköter sig mkt bra som pensionär. Han kom och barnvaktade Nora så att jag och mamma kunde springa en vända. Var länge sen jag var helt slut efter knappa 6 km i 5:51-tempo... Men men, nu är det gjort och så blir det en vilodag i morgon innan nästa pass.

De mörka ringarna under ögonen beror på att Nora håller på att få en ny tand... Och bristen på smink. Jag bjuder på den.

Har lämnat och hämtat Inez också idag. Jaha, varför gjorde inte morfar pensionären det? Kanske någon frågar sig. Svaret på det är att de är sjuka hemma hos syster S, och ma&pa snart åker till Italien. Här räknar vi dock med att vi redan haft den där sjukan de dras med.