Ett stycke, även kallat.

Hugo hade ju bestämt fått för sig att även Inez behövde en Onepiece, så det införskaffade vi vägen dit idag. De var mkt söta ihop i sina små overaller.

high five, kusinen!

Nu är det ju som bekant väldans inne även för vuxna att springa runt i såna overaller, men jag och Sara valde lite mer traditionella kläder när vi gick ut på en fantastiskt skön höstprommis.

Nu är vi hemma igen, väntar på Snyggo och fredagsmys!

Snart e re helg.

Kittlade Snyggot i morse när hans klocka ringde, för att liksom vara en god fru och hjälpa honom lite på traven att komma upp. Såg förskräckt hur hans hand i rasande fart var på väg mot min mage, för att ge igen.

DUFÅRINTEKITTLAMEJFÖRJAGSKASOVAVIDAREOCHVILLINTEVAKNA!!!!

skrek jag och kände mig därefter onekligen ganska pigg.

Somnade om en stund iaf, och Hugo med. Nu ska vi strax bege oss till Sara och Inez. Har lovat Hugo att han ska få köpa med sig en liten present till Inez, bild kommer sen.
Har också haft invägning idag. Trugade i barnet lite extra mat först, och gick på toa två gånger. (Var dessvärre inte mer kissnödig den andra gången än den första). Hur som helst, 3 hekto kvar till VIH. Det intressanta sen blir att se om kroppsformen också blir mer lik den innan med lite träning, eller om det här är min nya lott i livet. Det spelar inte så stor roll hur det blir med den saken, men jag ser fram emot att spendera några timmar på gymmet i höst.

MEN. Har åter känt hur det rycker och drar i magen... =/ Typiskt. Ville verkligen inte erkänna det varken för mig själv eller för nån annan, för jag vill ju ut och springa... men jag väntar nog till efterkontrollen om en vecka iaf, så får vi se hur veckan fram tills dess känns. Vill inte ha ångest efter en testjogg, ser framför mig hur jag ligger på kvällen efter och gråter av ångest över alla Väldigt Troliga Invärtes Blödningar.

Nåväl, trevlig fredag på er alla!

Toabesök

På BVC, går in på toa och har med mig Hugo i barnstolen. En man i min egen ålder rycker snabbt i dörren.
"Ska du byta på honom?
"eh, nej, jag ska gå på toa..." (vad i hela friden har han med det att göra?)
Ser sen att han håller i ett handtag, och att han är klädd i nån slags arbetskläder.
"ok, för det finns inget lås och handtag. Men gå in du, jag står här utanför och vaktar!!"
Ja tack, för det känns helt naturligt att sitta här med en halvstängd dörr och en främmande karl utanför.
"Eh, ja visst, tack så mycket då".
(jag var JÄTTEkissnödig)

Skäggiga damen var av okänd anledning inte med på dagens träff, vilket gjorde den bra mycket trevligare eftersom alla andra plötsligt gavs utrymme att prata. Mkt bra samtal om föräldrarollen och sånt.

Smoothie

Sitter här och sörplar i mig en frukostsmoothie, snart ska vi hoppa in i bilen och bege oss till våra vänninor Ida och Elvira, på andra sidan stan. Därefter ska vi åka direkt till föräldragrupp på BVC, där vi ska få prata med en kurator om vår nya roll här i livet. Förmodligen blir det mest skäggiga damen som kommer prata, men det kanske går att få ut nåt av det ändå, om kuratorn kan lyckas få nån syl i vädret.

Klänning?

Kollar lite på Asos som har viss rea på höstkläder. Handlar typ en procent av gångerna jag kollar, men tycker om att hålla mig uppdaterad. Och nu kan jag bara konstatera, att det är VÄÄÄLDIGT kort, allting. Jag menar, den här tex?

Den går under benämningen "dress" men är för mig mer ett frimärke, som förmodligen inte ens skulle täcka det mest väsentliga.

En gång i min ungdom hade jag en klänning av frimärkesstorlek, det var på ett fancy wedding. Hade en sidensjal till som skulle vara av det lite mer täckande slaget. Tyvärr eldade jag upp sjalen under middagen, varför jag helt plötsligt var klädd i ett frimärke utan täckande sjal. (eller ja, om sanningen ska fram så hann jag rädda halva sjalen, den blev avsevärt mkt smalare dock).

PS

Skrattade när jag hittade den här bilden på Hugo, för några kilo sen... vilken spinkis va!?

För övrigt väger Hugo nu mer än sin kusin som är 7 månader, men det är väl ingen himla tävling i lättvikt? (Inte för att Syster S nånsin skulle ha påstått det såklart, mer för att det verkar vara värsta grejen att han väger 8 kilo). Jag är glad att han är en stadig bit, det kändes extra skönt när han blev förkyld. Och på BVC säger de att det inte är nån fara på taket, så länge man ammar. Så jag tar det som ett kvitto på att min kropp på även det sättet faktiskt är bra på nåt. Att producera grädde, i det här fallet. ;-)

Mina fina grabb och jag.

Snyggo är i Helsingborg tills i morrn, själv är jag hemma och tar hand om hans grabb. Idag blev det en rask promenad till BVC. Blir alltid rask promenad dit vilket till ganska liten del beror på att jag tycker om att gå raskt, och till ganska stor del beror på att jag har svårt att presentera ett mätt, kräk- och bajsfritt barn just vid tidpunkten för avfärd.
Hur som helst konstaterades 1) att Hugge har en himla fin hemstickad kofta och 2) att Hugge växer och frodas en liten (eller ja, inte jätteliten) bit över normalkurvan, men han följer sin egen kurva vilket ju är viktigast.

När vi kom hem med hans nya vikt nedpräntad i våra papper tyckte mamman att det var bäst att han fick ligga på sängen och träna lite.

Och nu börjar det väl bli dags för lite lunch. Idag är jag åter sugen på spaghetti och bacon, det var ju trots allt några dagar sen jag hade spaghetti-maraton.

Oj Oj

Kom på mig med att titta på tjejen som sjöng i Idol, hälften så gammal som jag, och tänka "oj oj, du har då verkligen hela livet framför dig." Tantvarning på den eller?

Liksom på att nu dricka te och äta fluffig sockerkaka med glasyr och kokos.

Jag gillar mitt tantliv, även om jag inte gillar åldersnojan. 30 är ju i allsin dar ingen ålder att tala om.

...eller hur?

Tisdag

Mkt najs dag, Lunch med fina-Tina (tusen tack för presenterna!!) och sen till brorsan för lite filmtajm på hans projektor. Hugo tyckte det var mkt roligt att hela väggen liksom ändrade färg hela tiden. Vi såg "såsom i himmelen", som Simon lovat att se som motprestation efter att jag sett stumfilmen "Körkarlen" i vintras. Vi har inte riktigt samma filmsmak som ni förstår, men faktiskt tyckte jag att Körkarlen var helt OK, liksom brorsan tyckte om SIH.

Och nu har vi ätit dagens middag, enchiladas. Lite i starkaste laget, snoret rann och saften gick åt, men gott ändå. Nu är jag så himla sugen på fika, och har nog inte karaktär nog att motstå att laga nåt gott... Vi får väl se. Det är ju trots allt Hugo som ska på invägning på BVC i morrn, och inte jag.

Storshopping

Igår var jag å veckohandlade igen. Det är vår nya lilla ritual, att jag åker ensam och handlar i lugn och ro, i stället för att vi båda åker med Hugo och sen springer runt som tättingar mellan pesto och banan för att undvika ett kolikutbrott i butiken.

Så nuförtiden går det till så att jag strosar runt i godan ro och lägger stor vikt vid om det ska vara Garants digestive, eller Göteborgskex' digestive. Ekologiska bananer för 178 kronor kilot eller kanske de gamla vanliga? Jag gillar verkligen att veckohandla. Hur ofta annars åker man och sätter sprätt på så mycket pengar på en och samma gång? Man får liksom shoppingbehovet uppfyllt på ett mycket bra sätt. Så tänker jag på allt gott jag ska äta och laga i veckan, medans jag går där.

Ibland kommer man ju av sig lite, dock. Som när vetemjölet är slut och man skjuter vagnen resolut mot vetemjölet, bara för att som vanligt komma på att det finns ju OLIKA sorters vetemjöl, gudbevars. Här kan man inte bara hugga nåt i farten. "VETEMJÖL SPECIAL - för höga och luftiga matbröd". Är det det jag brukar ha?? Nja, vet inte om de få matbröd jag bakar har varit så hemskt höga och luftiga. Ah, där är ett vetemjöl icke-special, det passar nog bättre. Så håller man på så där tills man nöjt kommer hem med fyra välfyllda kassar och en trisslott (50 kronor).

UTLOTTNING!

Sitter här med Snyggos jobbdator efter att våran kraschade igår (tack och lov hann vi fixa back-up). (Vi = Snyggo). Jag är ju internetnörd så det var ett lååångt dygn utan dator. Nu är iaf utlottningen klar. 11 stycken var ni som var sugna på armbandet från Pilgrim, resten tyckte väl som mamma att det var fel färger. :-) Hur som helst så var kontrollanterna vakna den här gången, Snyggo har gjort dragningen och vinnaren är...

Gratulerar! Skicka din adress så kommer det på posten.

Nästa gång får jag väl komma på nåt som även killar kan ha användning för... Och för er som undrar varför jag har utlottningar så är det enbart för att det är så roligt och spännande, och kul att ge bort saker.

Lotteriet...

Och vinnaren är... SARA!!! GRATTIS!!!

Nej ok, inte riktigt. Johanna meddelar att hennes dator har kraschat, och att utlottning förhoppningsvis sker imorgon kväll när Snyggo har fått hem sin jobbdator. Så vi får hålla tummarna lite till, gott folk.

//Sara

Ofas

Snyggo studsade fram över stock och sten idag, slog personbästa med ett antal minuter. Själv studsade jag iväg med Hugge under armen till mamma och pappa, (som för övrigt hade länsat norra storstockholm på svamp under förmiddagen). Snyggo kom dit sen och även Syster S med familj, fick god bolognese och hallonpaj. Nu har jag lyckats söva barnet efter en timmes idogt vaggande av sängen, och när det var klart hade även Snyggo blivit så trött att fika och vajer inte blev aktuellt. Inte helt lätt att vara i fas här, inte. Så jag ska sitta här nu och ha lite ensamtid tänkte jag. Göra typ vad som helst och njuta av att jag gör detta vad som helst utan att samtidigt gunga en babysitter med tån. Och sen när Hugo vaknar och vill ha mat om några timmar kommer jag redan ha hunnit sakna att krama på honom, så att det inte ens känns jobbigt.

För övrigt har min mobil varit utlånad och urladdad, i morgon ska jag ha igång den och svara på eventuella SMS. Tack för mig.

Lördag med spring

Snyggo springer i skrivandets stund Lidingöloppet. I min fantasi är jag också ute och springer, VÄLDIGT långt och VÄLDIGT snabbt. I verkligheten har jag haft ont i magen senaste tiden, vilket jag försöker att ignorera eftersom jag är rädd att det ska störa min joggingpremiär på lördag. Men men, idag får jag nog nöja mej med en promenad, innan jag tror jag ska gå hem och klippa av mitt toviga hår vid rötterna.

en vardagkväll strax efter 22...

...kollar vi Sportnytt, förstås.

Min

Han är inte jätteförtjust i att figurera på bilder så här, men nu lägger jag upp en i alla fall. Vad har jag gjort för att förtjäna den här hunken? Tänker jag ganska ofta.

Och det bästa är att han inte bara är en hunk (det låter lite töntigt faktiskt, men ja, jag tycker ju att han är det) utan att han är världens omtänksammaste man och pappa. Och min bästa, finaste vän. Ja, jag är verkligen hur lyckligt lottad som helst.

Nu är det dags för fredagsmyyys!

Dagens invägning gav vid handen att det nu är 0,8 kilo kvar till VIH. Det borde ju gå på en vecka eller två, kan jag tycka. BRA!

Miniapan fick ett helt galet utbrott vid tiosnåret igår kväll. Grät och skrek och tårarna sprutade. Diagnosticerade det hela som övertrötthet. Bar och kånkade och vaggade och matade och vyssjade lite (inte konstigt att man går ner i vikt), och sen slocknade han vid halv elva. Och sov till... FEM!! Vad i hela friden är det som händer? Jag somnade själv vid midnatt, och jag kan säga att vid fem var jag piggare än jag varit sen innan han föddes. Jag vaknade tom FÖRE honom och låg och inväntade matdags. Kändes som att jag varit på retreat i typ två veckor.

Idag; pigg mamma...

...och fortfarande lite trött bebis.

Missa inte att anmäla intresse för armbandet som lottas ut på söndag, om ni inte gjort det och är intresserade. Se tidigare inlägg.

Stick

Lunch och långprommis med mamma idag, och sen åkte jag med henne hem och hade klippstuga. Hugo fick en ny stickad höstdress, kofta och mössa med byxor och tillbehör. Här är koftan på, i fin höstig färg. Jag vill också kunna sticka, men orkar tyvärr absolut inte lära mig. Just nu vet jag inte när jag skulle hinna heller, har ju fullt upp med att kolla på typ Oprah Winfrey. Jag har dessutom fullt upp med projekt som jag inte lyckas slutföra, och så några som jag har slutfört utan att resultatet blivit så himla bra (typ spela gitarr).

nä, napp får man absolut inte försöka trycka in, men tummen funkar ganska bra.

Hugo ligger och väntar på att morfar ska bli klippt.

I morgon har vi en Not So Very fullspäckad dag framför oss, det enda som står i min kalender är att det sedvanlig fredagsinvägning. Och det ska väl inte behöva ta så hemskt lång tid.

I kategorin Mycket Viktiga Nyheter...

...får vi via Expressen idag veta att Bonde-Thildes hund har kommit tillbaka efter att ha varit på rymmen.

HURRA!!!

I morgon hoppas jag det blir en artikel av att det kokade fast lite ris i botten på min kastrull när jag färdigställde kvällens middag.

I morgon händer det sig också som så att Den Ömma Modern, även kallad DÖM, kommer och promenerar lite med mig och Hugo. Ser mkt fram emot det, det känns som att vi har suttit i förkylningskarantän här. Mkt bättre nu även om vi snörvlar lite fortfarande båda två.

Produktiv

Du STORE tid vad mycket jag har fått gjort idag. Jag tänkte tex på MASSA bra grejor medans jag satt tre timmar i soffan med en sovande apunge på bröstet. Jag har även med stor andakt druckit en powerking, för att inte TALA om alla gånger jag har snytit mig. Ja ni hör ju, det är verkligen idag såna som jag som gör att samhället rör sig framåt.

Jag har även skrivit ett långt blogginlägg om stil. Jaha, har du det? Kanske ni tänker då. Ja det har jag, men det blev så långt och rörigt så jag publicerade aldrig det. Men man kan säga att andemeningen var att jag gärna skulle vilja komma på vilken stil som är min, tycker alla andra verkligen har hittat sin grej. Bara jag som har en garderob som innehållet i en schizofren persons hjärna. Kan ni komma på en enda grej, som liksom är typiskt mig? Hjälp mig lite här, är ni snälla.

Borde man inte få OB på föräldrapengen för arbetet som utförs nattetid?*

*denna rubrik har inget med innehållet i detta inlägg att göra.

Jag börjar falla in i Visby-mönster. När jag bodde i Visby, vilket var före den här tiden i livet då jag uppskattar att laga mat, hade jag ett fast matschema. Första året var det varma koppen till lunch, och panpizza till middag. Varje. Dag. Andra året var det panpizza till lunch, och blandsallad från hemköp till middag. Varje. Dag. Tredje året lyxade jag till det nåt väldigt; då bytte jag ut salladen mot snabbmakaroner med pesto till kvällsmat. Ja, ni hajjar mönstret.
Å Idag var då fjärde dagen i rad som jag åt spaghetti och bacon till lunch. Det är ju så himla gott!! Men nu tycker jag nog faktiskt att jag serverade mig själv denna kulinariska måltid en dag för mycket på raken.

Annars har vi läst lite här ikväll, hann bara några sidor i denna bok så jag kan inte rekommendera den än. Inte Hugo heller.

Har även sett lite Idol och druckit inte mindre än två koppar med hemskt gott te. Nu sover miniapan och Snyggo, den sistnämnda ska upp vid typ halv fem för att åka till Göteborg. Själv ska jag inte till Göteborg (och inte till Paris heller). Men en mysig dag hemma, ska vi ha! Vågar inte gå på babymassagen, tror de andra mammorna skulle få nåt panikartat i blicken om jag kom med min hosta och rinniga näsa.

Glöm nu inte att anmäla ert intresse nedan om ni vill vara med på utlottning!

UTLOTTNING!!

Nu har jag hittat den perfekta utlottningspresenten! Det här fina armbandet från Pilgrim, som heter "blessings from India". Värdet är 510 kronor men jag kom över det till ett mkt bättre pris och vill gärna ge det till nån av er!

Så vem som helst får vara med på utlottningen (fast jag skickar det helst bara inom landet :-), posta bara en kommentar så jag vet vilka som ska lottas mellan. Högtidlig lottning med (förhoppningsvis) vakna kontrollanter sker till helgen, söndag möjligtvis.

Ensam hemma XII (eller nåt sånt)

Snyggot är i Falun och väntas hem i morgon. Således är jag och Hugo lämnade lite åt vårt öde här, vilket tyvärr inte verkar vara att sova. Så nu är frågan vad vi ska hitta på. Hugge gillar att ligga bredvid mig i sängen och läsa tant-tidningar, såna där färgglada historier med mkt modereportage. Pappan har försökt med Offside, ingen succé. För mkt text. Kruxet är att jag har ingen ny tanttidning. Dr Quinn? Kanske får bli så.

Lånade den här av NTG och läste den i helgen (typ 10 år efter alla andra). För er som missat den kan jag varmt rekommendera den. Kanske ingen språklig sensation, men en hemskt medryckande och fascinerande historia, om Waris Dirie som växte upp som nomad i Somalia och sen efter allehanda outgrundliga vägar blev supermodell i Västvärlden. Det finns tydligen en uppföljare också, som jag ska snoka rätt på.

I övrigt har jag ballat ur vad gäller både kost och motion under min förkylning. Det är som vanligt; om jag inte rör på mig blir jag inte lika motiverad att sköta kosten. Men nu är åtminstone jag bättre, idag har jag cyklat 65 minuter (om än rätt långsamt, och mest för att jag hade så dåligt samvete över allt fika, haha) och i morrn ska jag nog orka ta oss ut på en prommis åtminstone.

Skilsmässa??

En artikel i senaste Amelia tar upp ämnet "den lyckliga skilsmässan", ang den omskrivna nya boken "Happy happy" som handlar just om detta. I artikeln beskrivs hur skilsmässan är början på något "nytt och bättre". Två kvinnor beskriver hur härligt deras liv blivit efteråt.

Jag ska först säga, att jag med det jag skriver nu inte menar att man inte kan vara lycklig efter en skilsmässa, eller att det ibland i vissa relationer onekligen verkar vara det bästa att göra. Men. Det här är ju töntigt.

"Jag har blivit en jädrigt mycket bättre mamma. Förut gick jag ofta och längtade efter egentid. Nu får jag den varannan vecka."
jaha, och på vilket sätt är man en bra mamma, genom att vara frånvarande varannan vecka??
Plus att det där är ju ett konstigt resonemang. "Nu kan jag göra vad jag vill varannan vecka." Ok, men jag kan ju göra vad jag vill när jag vill, eftersom vi alltid är två som tar hand om vårt barn. Jag är helt övertygad om att om jag sa till Snyggo att i morgon kväll vill jag åka till stan och ta ett glas vin eller två med Ida, kanske kommer hem ganska sent, skulle han säga "det låter trevligt, ha så kul!" (Det är klart, i dagsläget skulle han dock förmodligen också uttrycka nån slags fundering över det faktum att han har dåligt med mjölk).

"Nu kan jag hångla med vem jag vill"
ok, den biter inte riktigt på mig. Dels eftersom Snyggo är den enda jag vill hångla med, men också för att jag faktiskt kan hångla NÄR jag vill. Eftersom vi (för det mesta) träffas dagligen. Och jag vet inte, men om man vart hångelsugen som singel så kan jag inte direkt minnas att det typ bara var att gå ut på stan och hångla upp nån. NÅN form av relation brukar ju ofta krävas, om man inte vill bli polisanmäld för ofredande.

Det var alltid mitt ex som skruvade ihop saker hos oss..." "...när jag köpte en stor, fet borr och själv satte upp hyllor på väggarna. Vilken självkänsloboost!"
Verkar väldans besvärligt, för att inte säga omständigt, att börja med att skilja sig bara för att man vill borra själv. Jag vet inte varför man inte skulle kunna borra, fast man är i ett förhållande. Och om man tycker att det är viktigt för jämställdheten att båda borrar/byter däck på bilen/lagar maten, då tycker jag det är tragiskt att man inte själv tar ansvar för det medans man är i förhållandet. Själv tycker jag det är viktigast att saker blir gjorda, oavsett om det är jag eller Snyggo som bankar ihop en ny möbel.

Kom med nåt bättre, säger jag.

Nästa lördag...

om knappt två veckor, är det ÄNTLIGEN dags att få ta en joggingtur!! För första gången sedan Hässelbyloppet i oktober förra året. Jag är en långsam joggare, då joggade jag runt på 61 blankt vill jag minnas, men för mig är det en utmaning ändå. Och jag kanske kan bli bättre?? Även om jag nu i början är glad om jag orkar springa en kilometer i sträck, på typ 7 minuter. Hur som helst, blev så fantastiskt glad av bara tanken på att ge mig ut, att jag var tvungen att välja ut träningskläder idag när Hugge sov.

Tror det får bli min favvo tröja, den knallrosa. Och jag har ju ingen aning om vad det ska vara för väder då, men 3/4-byxor borde väl vara lagom?

Kände mig så upplyft bara av att gå runt i mina träningskläder, att jag slet fram mina joggingpjucks också. Mina sköna Asics som jag fick av mamma och pappa för ett par säsonger sen, de får hänga med fram till våren så kanske jag unnar mig ett par nya sen.

Blev också, när jag studsade runt här hemma, så GLAD för min kropp! Höfterna är bredare och en helt ny bilring har tillkommit, men det gör inte så mycket för nu har min kropp faktiskt ÅSTADKOMMIT nåt för en gångs skull!! Efter att typ hela livet ha tyckt att kroppen har varit emot mig med diverse diagnoser och besvär, så har ju faktiskt kroppen nu gjort nåt helt otroligt. Och då är det Hugo jag pratar om, och ingen joggingtur. Bara för att förtydliga. Men det känns som att det kommer sporra mig ännu mer att använda min kropp till att träna och så. Allt annat vore väl ett väldigt slöseri, på vad som uppenbarligen är en sån kapabel "apparat"!?

Dagen idag och dagen igår

Det blev faktiskt riktigt skoj även att följa halvmaran hemifrån. Satt som klistrad vid datorn och "såg" alla ta sig igenom loppet. Fantastiskt!!
Vid åttatiden dök halvmaradeltagaren fabror B upp här med större delen av familjen. Så mysigt att få ses en stund!

Och efter en OK natt blev det klassisk söndagsmorgon med tidningsläsande och frulle.

Nu sover min miniapa i soffan, tror han blir lite extra trött av förkylningen för han sover sällan så mkt middag annars.

(För er som undrar hur jag kan kalla mitt eget barn för apa, får jag förtydliga att apa är mitt absoluta favoritdjur, och ja, ni ser ju själva vad bloggadressen är).
Nu ska jag springa och borsta tänderna innan han vaknar, så återkommer jag senare!

publik och snor

Vi är halvmarapublik här hemma vid datorn. Mkt bra hemsida som live-uppdaterar de löpare man vill följa. Väldans stolt över alla mina kära som springer.

Noterade också när jag till min förskräckelse fick syn på mig själv i spegeln, att det är inte särskilt snyggt att sminka sig när man är eldröd och skinnflådd under näsan. Drog mig till minnes vilka bekymmer sånt ställde till med i tonåren, när man absolut inte kunde visa sig rödnäsad bland folk. Alltså spenderades åtskillig tid åt att lägga en omsorgsfull makeup som skulle täcka de fnasiga områdena, och sen fick man hissa in snoret för glatta livet för om man snöt sig så vart ju allt förstört. Varpå DÖM fräste: "Håll INTE på att HISSA IN!! Snyt dig istället, annars blir du ju ALDRIG frisk!!" Så då fick man i stället börja hissa in så diskret och tyst man kunde, och låtsas att förkylningen med väldig plötslighet gått över.

Lördag utan spring

Efter en ganska vaken natt är det nu lördag utan att vi är så hemskt mycket mer förkylda än innan. Skönt det iaf. Vädret är fantastiskt och jag var väldans sugen på att se halvmaran i stan. Men men, Hugo går först så vi får följa loppet hemifrån. "Det är väl ändå inte så roligt", tyckte Snyggo (för att peppa mig?) Kände mig dock besviken ganska länge, hade ju verkligen sett fram emot att få komma in till stan och se lite folk, kanske få ha på mig ett par fina jeans och en trevlig kofta. Ja, lite sådär.

Tog istället en lång dusch och valde länge i garderoben. Ok, vi kanske bara ska vara hemma, men det är ju ändå lördag!? Och det vet ju alla, att på lördagarna klär vi upp oss lite extra. Från och med idag. Tog på mig en superfin ljusblå Paul Smith-skjorta med vita slag, som jag fått av Snyggot. Kändes helt fel. Som att gå runt och leka kontor hemma. Bytte till skön okontorsaktig not-so-very-fancy jumper.

Hugo vinkar glatt från gymet där han intagit nån slags handikapp-plats i babysittern.

Jaha, nehej, nu är det Arsenalmatch, och om två timmar ska jag sitta framför datorn och uppdatera tiderna på våra släktingar och vänner som springer. Här kan man följa loppet och kolla efteråt för er som är intresserade. Själv ska jag följa mamma, pappa, farbror B (som tagit förkylda brorsans plats), Jossan och Ante. Lycka till allihopa!

Nattsudd

Sitter med en kopp kanelte och får mig en liten stund för mig själv innan det är dags att krypa till kojs. Snyggo och Lill-snyggo har just somnat (hoppas det varar).

Har sett säsongsavslutningen av Diamond league :-( och säsongspremiären av Skavlan :-) ikväll. Nåt jag gillar med hösten är att det börjar komma tillbaka lite roliga program på TV-tablåerna, och inte bara Morden i Midsomer. Såg tex "Bonde söker fru" i onsdags, och reflekterade då över två saker; dels att det verkar vara fyra hyfsat normala bönder i år, ingen som TV4 gör parodi av således. Och för det andra, vad är det för tjejer som söker som kommer med tre lager lösögonfransar och fula hårextensions på svaj? Det är ju bondmora man säger sig vilja bli. Jag hade nog valt en liten annan approach... (eller nej, jag hade inte velat vara med alls, men det är rätt underhållande att titta på).

Sjukling

jaha, nu har min lilla apunge åkt på sin första förkylning. Så obehagligt när han blir slemmig i halsen och snorig. Sitter med hnm i knä hela tiden, han vill absolut inte ligga själv. Nu väntar jag på att Snyggo ska komma hem så att jag kan borsta tänderna... Så det blir ingen middag hos NTG ikväll och inget stadsbesök för halvmaran i morrn. Men men, viktigast att han blir frisk. Jag ska med glädje sitta med hnm i famnen tills han blir bättre, även om det innebär att jag får sova i fåtöljen i natt.

Invägning idag, 1,8 kilo kvar till VIH. Det var ju bra, trots avsaknad av daglig träning. Har hållt mig i skinnet vad gäller godsaker iaf. Men ikväll tror jag bestämt vi måste ha oss lite gott, så att det inte känns alltför misär-aktigt. trevlig helg på er!

Snyggo springer

Då gratulerar jag härmed Snyggo till bronsmedalj och EM-plats.

"Jag får åka om jag vill", konstaterade Snyggot när han ringde. Jag antar att det betyder "Jag vill åka om jag får". Drar mig till minnes en väldans massa fina presenter jag fick när han sprungit EM på Cypern. Men nu är det ju en till som vill ha present. Kanske blir för dyrt?

Själv är jag krassligare idag och får vara glad om jag ens orkar ta mig in och kolla halvmaran på lördag. :-/ Förutom det har vi det bra, jag och Hugge. Kollar Dr Quinn och jag ska släpa mig ut i köket och se om jag hittar nåt som går att äta utan att det måste föregås av för stor ansträngning.

Mellanlandning

Vi hade en mysig kväll igår med te och vajer, och god mat. Nu är Snyggot på väg till Eskilstuna för terräng-RM-loppet. Själv sitter jag och knackar på min berättelse som jag hållit på med i nåt år, men haft alldeles för lite tid för att ägna mig ordentligt åt. Har älskat att fantisera ihop historier ända sen jag var 5 år och med spretiga versaler skrev min första bok "Mats och Sara går på cirkus", komplett med bilder och allt förstås. Under tonårstiden satt jag och hamrade på mammas gamla skrivmaskin, ni vet en sån där "dong-dong-dong-PLING" ("nu får du nog sluta skriva, nu ska vi sova här") och nu har jag övergått till dator vilket underlättar ju det där med att sudda och ha sig. Utöver att det också är aningens mer diskret, förstås.

Hur som helst så råkar jag ha en lillasyster som skriver helt fantastiska dikter, och vi har sagt att vi ska läsa varandras alster lite nu under mammaledigheten. Komma med konstruktiv kritik och hjälpa varandra framåt lite. Skulle vara himla roligt att komma dithän att man faktiskt får skriva "slut" längst ned på en sida, bara för min egen skull liksom.

Han vet då hur han ska få en på fall.

Här har jag och min lilla apunge tagit oss ur det förkylda mysbyxträsket och går nu och väntar på att Snyggo ska komma hem från Helsingborg.

Vi ses ju inte så hemskt mycket nu när Snyggo jobbar och står i på annan ort, så vi vill gärna göra ett gott intryck när han väl kommer hem.

På tal om göra ett gott intryck så konstaterade Snyggo när jag satt och klistrade in bilder från 2008, att jag såg så annorlunda ut då. "som en liten tjej", menade han. Jaha, men vad är det som är så annorlunda då? Frågade jag nyfiket. "Tja... du var så smal och fin! HAHAHA" skämtade Snyggo (alias lustigkurren), varpå stämningen onekligen vart en aning frostig en stund. Han kunde väl inte drömma om att jag skulle ta illa upp av det lilla skämtet, han är ju vanligtvis väldigt uppmuntrande och ger mig alltid mycket komplimanger. Och jag skämtar ju SJÄLV om mitt nya utseende. Men liksom, ingen annan får ju skämta om det!? Man är väl en typisk tjej när det gäller det, antar jag. Ska skärpa till mig på den fronten. Om han drar upp min tröja och tittar på magen nästa gång vi ska titta efter nåt i ett atlas, ska jag inte bli sur.

Tråk

Tur att det inte är jag som ska springa halvmaran på lördag, för jag vaknade med sprängande huvudvärk och hals som ett sugrör. Sitter nu och dricker smoothie och Hugge leker i babygymet som Pluto lånat av Inez. Mamma, pappa, brorsan och Jossan ska springa dock, så jag hoppas verkligen på att vara så FFF att jag åtminstone kan kolla på dem.

Najs dag.

Middagen gick mkt bra, med undantag för att jag nästan skar av en fingertopp med storslaget blodbad som följd. Annars blev maten god och sällskapet var ännu godare, och Hugo skötte sig ganska fint.

Det är för övrigt nu det på riktigt har sjunkit in att den här lilla godingen liksom ska va här med oss, i ganska många år. Jag tycker mer och mer om honom för varje dag som går, hur det nu är möjligt när han var så älskad redan från början.

Slutligen kan jag säga att jag har haft min fikadag med så stora proportioner på tallrikarna att det inte ens är nån idé att ha invägning på fredag. Jag spårade ur helt och hållet, typ. Dessutom är det ju halv storm och inget väder för powerwalks. Så jag räknar nog bort den här veckan...

dags att ta itu med dagen...

Jag borde bara inse att det är läge att sluta spela gitarr. Jag fattar inte det där med att det ska vara en takt på gitarren och en på det man sjunger. Det går bra med sången men gitarren låter hemsk. Igår sjöng och spelade vi lite när Simon var här, det var roligt men han fick stå för spelandet.

Nu ska jag och Hugo frakta oss nånstans där vi kan handla lite kompletteringar inför kvällens middag.

Aubergine- och squashgratäng med pesto och mozarella, kallskuren kyckling och sen smulpaj med hallon och citron, ska vi bjuda på.

Mysmåndag

Snyggo är nu i Helsingborg. Han hann lära Hugo cykla innan han åkte.

Nu är Simon här och hjälper mig förbereda morgondagens tjejmiddag. Vilken guldbrorsa man har!

Å nej också

Snyggo förkunnade häromdagen att han skulle bli sen på torsdag, för han ska springa KV:s riksmästerskap i terräng. Jaha ja, tyckte jag, åk du till Eskilstuna och gör det då.

Och nu slog det mig plötsligen hur det slutade förra året då han sprang RM. När han glatt ringde hem och förkunnade att det gick så bra att han hade en plats på ett plan till EM på Cypern månaden därpå.

Så nu sitter jag här i min ensamhet och funderar; hur bra kommer det att gå på torsdag? Kommer han snart att befinna sig i Jugoslavien, Tjeckien eller kanske i Vitryssland om nån månad? (Förmodligen Jugoslavien, det har ju när jag tänker efter inte existerat på ett antal år).

Han ska iaf inleda veckan med tre dagar i Helsingborg, och jag och Hugge har ett digert kalendarium för att inte saknaden ska kännas för överväldigande. I morrn ska vi till Min Nya Vän B (MNVB), och på kvällen kommer Pim-Pim. På tisdag ska vi försöka oss på att ordna tjejmiddag för ett tiotal personer, jag kommer då att inleda förberedelserna vid typ sju på morgonen för att hinna klart tills de kommer på kvällen. Sen fortsätter resten av veckan i samma stil, men ingen av mina aktiviteter kommer skicka mig till Vitryssland, det är iaf säkert.

Stora städaredagen, så här på höstkanten.

Vi sov som vanligt rätt länge, det går åt eftersom nätterna blir så upphackade. Men vid halv elva satt vi vid frukostbordet alla tre, och efter att vi styrkt oss med kaffe och mjölk var det dags att ta itu med dammråttor och smutsiga golv. Hugo och Gunnar sitter i babysittern och är nån form av arbetsledare, och vi andra far runt med mattpiskor och dammtrasor. K&P har flytt fältet.

Igår kväll, mys med äppelkaka och the Wire-tittande

Hugo fick ligga bredvid och titta på Pekbibeln istället för på läskigt program.

Och idag har vi så tagit fram snabeldraken, som snart ska gå en match med kossan i vardagsrummet.

Städledarna, den vänstra i fina kläder från Prag, som mormor och morfar hade med sig hem (och den högra i kläder från London, där var i stället farfar skyldig).

Härlig dag på "stan"

Jodå, vi kom iväg, jag och Hugo. Hejade på mamma och pappa strax efter 8 km.

Pappa nedan. Som synes gjorde jag ett YPPERLIGT jobb med kameran.

Sen tog vi T-banan till mål vid Kista, där ytterligare hejaklack väntade, i form av Inez m.fl

Jonas med lillasyster Johanna

Mamma segnar nästan ned under medaljens tyngd. Nej ok, det var en liten överdrift, men det var en rejäl makapär man fick om man sprang. Jag ska springa nästa år och få en själv, tänkte jag. Nu när jag har en personlig tränare och allt.

Morfar cirkulerade också omkring i målområdet

Pappa nöjd med loppet som gick på ungefär 53 minuter. Bra jobbat av en man i sina bästa (nästan 63) år. Shit, när man skriver ut det sådär ser det ju mycket ut, tänker verkligen inte på mina föräldrar som i 60-årsåldern. Kära nån, inte som de flänger och far och tränar och har sig.

Sara var förstås med resten av sin familj på plats.

Nu har vi käkat middag och sett Arsenal plocka 3 poäng (äntligen), och jag ska ha fikadag!! Idag ska jag baka världens godaste äppelkaka, en västergyllen, med mjölkfri vaniljsås till. Det blir veckans godis, det.