jag måste få berätta vad som hände i morse, en synnerligen hemsk historia. Där står jag och väntar på bussen i godan ro, klockan 07:30 (hade en timmes välkommen sovmorgon). Bussen kommer inte, kommer inte, kommer inte.
När den väl kommer, är den kraftigt försenad. Och så fort jag klivit ombord, ser jag ca ETTHUNDRATJUGO anledningar till det. 120 stycken 100 cm långa anledningar i overaller och ryggsäckar i regnbågens fäger, tryckandes sina förkylda näsor mot fönstren.
Som ni förstår var det en mycket obehaglig upplevelse.

DOCK.

När jag kom fram till jobbet hade någon lagt choklad i mitt skåp. CHOCK-LAD!! Hurra!! Ingen aning om vem det var, och det gör ju det hela än mer spännande.

Nu = bada, baka blåbärspaj, titta på Barcelonas champions league-match. Hurra!

Slockna lilla stjärna där, ej jag undrar var du är

"Stjärnan blev förlamad", basunerar Expressen ut. "Stjärnan" i fråga är någon mini-Adam som figurerar på bild i en stor rosa keps. Det visar sig vara nån melodifestivaldeltagare som sjöng om kuddkrig och som med facit i hand kanske borde ha hållt sig till kuddkrig rent bokstavligt.
Hur som helst nu till poängen, vadå STJÄRNA??? När tändes den stjärnan, undrar jag i mitt stilla sinne och jag tror att jag kan svara själv på den frågan, att den har inte tänts och den kommer inte att tändas och man kan inte bara kalla vilka fjantar som helst för "stjärnor" bara för att de har varit med i melodifestivalen och gjort bort sig.

Tack och hej.

OS

Bor hos ma&pa för tillfället, för att jag ska få sova lite längre på morgonen och för att det finns eurosport här. Sen är jag faktiskt lite förtjust i gästrum, man tänker bra när man går och lägger sig nån annastans än man brukar. Jag gör det i vilket fall.
Det är tyvärr allt jag hinner skriva just nu, det pågår ju ett OS som bekant.

Hunden med benet

Är i K-holm en sväng, hos syster och svåger. Jag och Elin och Ella har just varit på discobowling. Jag vann, som tur var. Tar ju sånt där på blodigt allvar.

Sen vill jag minnas att jag i nåt inlägg för ett tag sen kan ha sagt att jag nog faktiskt (KANSKE) vill ha barn. Jag skulle vilja åberopa sinnesförvirring, så här i efterhand. Jag hade antagligen inte fått i mig den dagliga ransonen av cola light den dagen när jag skrev det. Det måste ju vara bättre att träffa nån som redan har ganska stora barn, så att man har en familj på ålderns höst men slipper de där första 12-18 åren. =P

Jaha, nu ska vi tydligen leka "hunden med benet" här, så det är bäst jag går och förhör mig om reglerna.

____

Trött. Ser stjärnor, typ. Hade planer för kvällen men de blev lite förändrade. Det var trots allt en massa OS, och dessutom är jag, som sagt, rätt slut. Måste slagga omedelbums.

Typiskt.

Snacka om antiklimax. Detta är vad som hände:

Slet häcken av mig hela dagen.
Kände mig krasslig.
Åt en halv påse vicks blå.
Kände mig fortfarande krasslig.
Beslöt mig för att handla på hemvägen, godis till konståkningen ikväll som ENLIGT TV-TIDNINGEN SKULLE BÖRJA KLOCKAN SJU.
Var på affären, träffade grönsaksmannen, fick veta att han inte alls är lat utan att han börjat träna på annat gym.
Kom hem, åt mat, satte mig till rätta framför TV:n med kexchoklad och allt.
Curling på TV.
Curling på TV.
Curling på TV.
Gav upp.
VAD ÄR PROBLEMET?? Så står det i alla tidningar; "missa INTE herrarnas fria program yada yada" men hur skulle man INTE kunna missa det när det inte SÄNDS???

Antiklimax.

now and then

Jorå så att.

Idag när jag stod i omklädningsrummet för att dra på mig ytterstället inför promenadvaktstimmen, hände en konstig grej. Jag fick syn på mig själv i spegeln, och helt plötsligt krympte jag från att vara 164 cm i mörkblå uniform med det svartvita håret i hästsvans, till att bli typ 110 cm lång med glugg mellan tänderna och ett läspande läte, spretigt kort hår och en lite bekymrad blick. Och så insåg ja, att ja, det ÄR samma person, och HUR i hela friden gick det till?
När jag var liten blev jag paralyserad av skräck om det var orkan i Australien. Eller om mamma och pappa satte sig ute på altanen och fikade i stället för i vardagsrummet. Och så allt däremellan.


Det står två FANTASTISKA blombuketter i vardagsrummet. Vad ska man säga? i'm overwhelmed. Tusen tusen tack.

Superduper

Jag har kommit på att jag kommer att vara ordförande i pucko-offerfonden, och 10% av intäkterna kommer att gå till mig. Det är ändå en rättvis deal med tanke på att det antagligen hade blivit mycket mer om jag fått arvode per pucko.

Nu har jag bakat kaka till jobbet i morrn. Den hade inte alls den sortens konsistens som jag ville minnas att den brukade ha, varför jag nu bittert ångrar valet av kaka. Det står två stycken kakor i köket som en hånflinande påminnelse om att jag måste bestämma mig för om jag ska ta med dem eller inte.

Jag har sett "Supernanny" och ätit en torr semla (åt det mesta utom grädden. Rätt dumt eftersom grädden var det enda som inte var torrt) och under TV-titten hann jag igen tänka att barn, är nog inget för mig. Tjeven alltså, barn är ju små monster.

Pucko-offerfonden

När folk beter sig svinigt på jobbet får jag åtminstone betalt. Men alla andra puckon som går lösa då?
Med tanke på antalet puckon man råkar ut för, funderar jag över möjligheten att teckna någon slags pucko-offerförsäkring. Lite som brottsofferfonden, den skulle kunna fungera på samma sätt. Så fort någon har betett sig som ett svin måste han (det är ju oftast en han) betala 500 kr till pucko-offerfonden, och om (när) man sedan råkar ut för ett pucko så får man en liten summa att göra något kul för. Jag hade kunnat åka på semester 5-10 gånger om året med en sån försäkring.

Nu ska jag baka till i morgon samt laga mat till matlådan. Jag har även dammsugit och hämtat och vikt tvätt, som en äkta desperate housemiss.

____

Min famor och Benjamins gammelmormor, tillsammans med en trulig Benjamin. (Krångligt det där med släktförhållanden).
Samt utsikt från köksfönstret hemma en härlig vinterkväll.

Om man bortser från att "härlig" är ett adjektiv inte helt kompatibelt med substantivet "vinter".

The weekend

Var i Strängnäs i helgen, träffade alla möjliga och omöjliga släktingar. Mycket härlig samvaro. Vi diskuterade sanna (?) spökhistorier och åt tacopaj och sen åkte jag och farmor hem till henne och fortsatte samvaron på tu man hand. Kom in på djupa samtalsämnen som döden och livet och begravningar och skilsmässor. Fick SMS av Favoritplit som var på väg ut på fest, och tänkte att så där är det. Ibland flyr man så långt bort som möjligt från det stora och ogreppbara, och ibland måste man helt enkelt bara våga möta de stora frågorna.

Allt har sin tid.

Nu har vi ätit blåbärspaj och kinesisk wook här hemma, måste ta och slagga så att man vaknar på sin allra bästa och mest förtjusande sida i morgon.

Bäst just nu: Alice Cooper: "hell is living without you".

Just det.