Torsdags-svammel. Part II

Hoppade av i Kista och skulle kliva in på Gina tricot när jag upptäcker att Gina tricot inte längre finns. Ser dock en liten lapp, "vi har flyttat till butiken mellan H&M och JC." Pjuu!! Springer genast dit, och vad hittar jag väl där? Ja, kanske en Gina Tricot-butik, men en igenbommad sådan. Då var det inte roligt längre.

Det slutade som vanligt med att jag köpte en bok i stället, Emma Hambergs "mossvikenfruar", som jag både började och avslutade idag mellan städvarven. Den var underhållande faktiskt. Slutade med att the headperson fick sin feta rödhåriga cirkusarbetare, (med flint), och så fick de två barn som hette Tiger och Björn och sen levde de lyckliga i alla sina kringresande dagar.
Inte utan att man började fundera lite på det här med man och barn. Senaste tiden har jag mer varit inne på att skippa hela prylen, men sen var det något med den där boken som fick mig att fundera. Hon verkade bli jättelycklig av att bo i en husvagn med en rödhårig överviktig gubbe (med flätor i skägget) och de lyssnade på Lugna favoriter hela tiden och födde barn och så. Är det DET som är livet? Tänk om jag vaknar upp en dag när jag är 45 och kommer på att jag också vill ha en rödhårig tjock cirkusarbetare? Att jag inte vill något hellre än att leva som en nomad utan pengar men med mycket kärlek.

Åkte tillbaka till mamma och pappa, hyrde film och hoppade sen in på Rosabella på hemvägen och han (inte Rosabella själv alltså, utan kocken) höll öppet fem minuter extra och jag kunde således beställa min avocadosallad utan räkor. Stod där med kassar och väskor, försökte få upp en dricks-tjuga utan att samtidigt dra upp mina vita spetshipsters som jag knölat ned i handväskan tillsammans med ett par rena strumpor. Det lyckades väl sådär. Är inte helt säker på vad hans överraskade min kom sig av.

Torsdags-svammel.

Majn gott vilken härlig förmiddag. Min lediga dag idag. Sover hos mamma och pappa, eftersom de är i Bryssel och slår runt. Vaknade av solen i morse, gick upp och släppte in katten, sen gosade vi ner oss i sängen och sov ett tag till. Knallade upp, åt mackor med salami och brie, läste tidningen. Nu lyssnar jag på Katie Melua, gör mig klar att åka på utflykt = hem och städa. Kommer antagligen känna ett starkt behov av att kliva av i Kista. (Och kanske inte bara kliva av, utan även slinka in på gallerian).

Tur för er att jag inte skrev ett inlägg igår kväll (natt) när jag kom hem från stan. Var ute och käkade med lite vänner, och hade väldigt mycket tankar i huvudet efter dels det, dels efter dagen på jobbet som var hysteriskt emotionell. Ibland får man en liten bit av liv och död och sorg och lycka på samma dag, som i en kompott. Fast de dagar när livet bara rullar på som i en jämngrå sörja, är det ju kompott-dagarna man önskar sig. Jag, åtminstone.

Förut och efter det

Käre min värld, det här var ju inte bra. Jag sitter vid mammas och pappas dator och hittade massa av mina gamla lagrade bilder. Jag kunde då inte låta bli att slås av att jag var nästan lite piffig i min ungdom om man jämför med nu. Det går bara utför, helt enkelt. Glitter och glamour har ju alltid varit mina ledord, i alla fall tills jag insåg att jag faktiskt ÄR en skogsmulle som trivs bättre i mjukisbyxor än i högklackat. (Jag brukade naturligtvis inte gå BARA i högklackat). Och nu går jag nästan bara runt i uniformen, sminket är sparsamt, smycken likaså, naglarna är fula och håret luktar alltid rök (inte så mycket jag kan göra åt det iof, mer än att duscha men det håller ju bara nån timme). Och ja, jag vet inte, men på nåt konstigt sätt gör det mig nog faktiskt inte så mycket. Nej, jag blev lite chockad där först när jag öppnade bildmapparna och blev påmind om mitt gamla liv, men vid närmare eftertanke ska jag nog inte bry mig så mycket.

Trauma big time

Jag har nu för avsikt att förtälja om de traumatiska scenerna som utspelade sig på kiosken i morse.

Där kom jag intet ont anandes för att köpa lite choklad och annat till kollegorna, och gick fram med detta till disken. 49 riksdaler, slog han in i kassan. Lämnade fram mitt kort, och när jag fick kvittot att skriva på stod det helt plötsligt 54 kronor. En ökning på fem kronor alltså, vilket jag fick förklaringen till av en liten handskriven skylt: "fem kronor avgift vid köp under 50 kronor".
Från att ha varit trevligt småpratande med gubben i kassen ilsknade jag till, som ni säkert förstår.
"Jaha, det här var ju typiskt, då hade jag ju kunnat handla något mer för EN KRONA när summan blev 49", sade jag som svar på frågan "visst är det härligt att våren har kommit?"

Tycker inte ni också att han hade kunnat
1) skippa det där påslaget när det saknades EN KRONA
2) föreslagit att jag skulle ha köpt ett LITET HIMLA BUGG också för att slippa avgiften...!?

Ja, detta är jag fortfarande irriterad över och jag kommer att bojkotta kiosken i åtminstone en vecka.

Rapport, pliktskydligast.

Inte för att jag har någon skyldighet att rapportera, men min helg har iaf bestått av goda vänner, bullbak, picnic, blåbärspaj, joggingtur, Bleka dödens minut och soliga mornar. Nu är jag helt plötsligt ensam hemma, vilket inte heller det är att förakta eftersom man då kan göra precis vad man vill. Även om jag varken brukar gå naken eller sjunga falsk opera eller göra något annat som skulle kunna verka störande för övriga boenden.

Nu ska jag ta ett bad, läsa en tidning, äta något gott. Livskvalité, det.

Sylt och så

Knepig dag, på något vis. Jag har nog bara inte riktigt vant mig vid mitt liv. Eller ja, jag vet inte. Jag konstaterade iaf på bussen hem att när jag är trött så orkar jag inte med andra människors högljudda samtal med varandra/i mobilen. Jag sitter och sågar precis ALLT de säger, vad det än är.
"HEEEEJ!!! Du vi MÅSTE ha fest i helgen!! Hos dig då? Så kan vi väl sjunga karaoke?"

Käre min värld, säger jag bara. Tack och lov för att jag slipper höra. (Hon såg ut som en sån som sjunger falskt).

För övrigt har jag ännu inte smält att Gwyneth Paltrows barn heter Applemoses.

Folk(ovett)sam

Fick post från Folksam idag. Typ "hej du borde verkligen skaffa försäkringar hos oss". Ja, det kan man ju tycka, jag tyckte inte det och skulle således till att slänga brevet när jag upptäckte att det var svarspost med. Och inte bara det, man kunde kryssa både "ja tack" och "nej tack". Fifflade upp följebrevet igen, och mycket riktigt. Även om man INTE ville var man tvungen att SVARA att man INTE ville teckna försäkring, annars fick man det ändå liksom. (Det gick genom facket och hotade att dras från lönen).

Om jag vill ha en försäkring kollar jag upp själv vad jag ska ha för försäkring, och jag vill framför allt inte tvingas skicka svarspost på sådant som jag inte har efterfrågat.

Mvh /ilsken desperate housemiss som sitter och väntar på att tvätten ska bli klar så att man kan krypa ned mellan nybäddade lakan och kanske hinna sova om än ingen skönhetssömn så åtminstone nån slags "nej-jag-har-inte-blivit-överkörd-av-tåget-sömn".

Jag och Farbror Blå.

Jaha, det var de 12 timmarna på jobbet, och fortfarande är det ostädat hemma. Känns helt OK, trots allt. Kom på mig själv med att ha ett kriminellt tänkande, på väg till jobbet. Satt i bilen och funderade över varför det bara var 70 på vägen, när man lätt hade kunnat köra 90. Tänkte "det är väl inte så mycket poliser häromkring." (Obs! Kriminellt tänkande!) Efter ungefär tre sekunder mötte jag farbror Blå, och kom således på mig själv med att nära såna kriminella tankar. Körde därefter högst lagligt, sjöng med i "Hooked on a feeling", kom fram till jobbet, bekände mina synder och började arbeta.

Nu, däremot, ska jag sova. Uppstigning tidigt i morrn igen. Ny härlig dag som väntar.

Greklandsdrömmar

Klockan 19:10 ringde centralvakten och frågade om jag kunde jobba extra i morrn för Alex som blivit sjuk, 8-20. Tänkte att om jag gör det slipper jag dammsuga mitt rum i morrn, vilket annars stod på schemat för den lediga dagen. Och vad gör man inte för att slippa städa? Alltså svarade jag ja utan betänketid, packade en liten väska och åkte till mor och far för att slagga här och sen låna bilen i morrn. Kom fram till s-tuna och hittade ostbågar, chips och dajmtårta, samt en far och en bror framför hockeyn. Som om jag gjort annat än att äta godis hela helgen, plockade jag glatt för mig.

Kära bullen, är jag normal?

Lat och skön söndagförmiddag

Vaknade av solsken idag igen. Knallade upp till affären och sen hem för att göra brunch åt mig och S. På menyn: äggomelett med fetaost och oliver, sallad och guacamole. Sen jordgubbar med delikatessyoghurt och digestive, och sist färskt bröd, kaffe te och juice. Mycket härligt. Nu har jag precis upptäckt att "Lilla huset på prärien" tydligen gick på TV i förmiddags, det var ju en upptäckt av inte samma härliga slag. Hade velat se. (Töntvarning kanske, men det gör ingenting).

Nu håller jag på att utarbeta en plan för hur jag ska få hem stora papper (för akvarellmålning) utan att behöva åka till affären.

Lovely day

Härlig vårdag. Vaknade nio, gick upp tio, långpromenad i solskenet. Såg och hörde flera vårtecken. En citronfjäril, blommor, och så den där fågeln som låter som ett astmaanfall. Göken...? Kanske.

Nu ska jag äta brunch, ta en härlig dusch och sen bege mig hem till K för bröllopsplanering (fortfarande inte mitt eget, dock).