Det är viktigt att man ligger bekvämt när man sover.

Det var ju inget fel alls på mormors gamla orange hårfön från... 60-talet? 70-talet? upptäckte jag idag när vår vanliga hade börjat brinna på Kreta. Inget allvarligt, men den brann liksom innuti och gjorde att vi var tvungna att börja planera på förmiddagen hur vi ville se ut i håret på kvällen. Om man inte ville se ut som en bomullstuss, vilket jag gör om mina tre hårstrån självtorkar.

Vi har haft det mycket bra. Mitt enda magont har varit att man aldrig har varit säker på var S&C höll hus på nätterna/morgonen. En natt vaknade jag vid halv fem och undrade varför S säng var tom. Tänkte att i väntan på att de kommer hem går jag ut i köket och smörjer in mina vansinnigt kliande och varande insektsbett. Varpå jag möts av den här synen:



Man ba eh, jaha, jo men det där ser ju JÄTTESKÖNT ut.

Greece

Tillbaka från härlig Kreta-semester!

söndag igen

Jag försöker lägga upp fler bilder från hajken, men det är något vaj med den funktionen och därför tar det lite tid.

Igår var årets första svampplockardag för min del. Jag och DÖF (Den Ömme Fadern) susade iväg på hojarna rätt in i svampskogen. Fel, rätt in i någon slags djungel av högt gräs och teleledningar, och därifrån GICK vi rätt in i svampskogen. I min korg låg efter en stund de mer normala svamparna, som taggsvampar och gula kantareller. Vad som låg i DÖF:s svampkorg är något oklart, men till mamma och Simon säger jag bara smaklig måltid. :-P
Svampstuvning gjorde jag igår för första gången i mitt liv, det gick bra men jag var lite för generös med saltkaret. Sen blev det varma mackor, som avnjöts framför "Mord i sinnet" = blodiga kroppsdelar och psykopater.

Nu har jag fått för mig att jag ska åka till Allhelgonakyrkan på söder, man kan behöva miljöombyte ibland så att man inte fastnar och står still. Eller går bakåt. Så jag får väl återkomma med en liten rapport sedan, nu ska jag hoppa in i duschen.

söndag...

...var det idag, eftersom jag jobbade sist det var söndag. Har haft en mycket bra dag. Är antagligen världens lyckligaste. Eller, jag kommer i alla fall att vara det när jag dessutom har plockat in tvätten i klädkammaren och sen gått och lagt mig. Men det är ju petitesser.

Annie goes kickboxing

Igår kväll var jag på väg hem från jobbet, när jag kom på att jag inte kan gå av min vanliga hållplats eftersom de håller på med nån slags ombyggnad av busshållplatsen. Fick således kata en omväg och hamnade då i nån liten roadracing-samling av ett tjugotal killar som utmanade ödet på vespor och motorcyklar. Blev redan då lite irriterad, eftersom man inte får köra SÅ fort med vespor och speciellt inte DÄR där man inte får köra ALLS.

Ganska snart upptäckte någon mina klapprande skor och tyckte att det var roligt att köra mot mig i 120 km i timmen och sen väja precis framför mig. Blev ännu mer irriterad, riktigt arg faktiskt. När det hade hänt ett par gånger och jag såg att han kom emot mig igen, gjorde jag något hyfsat ogenomtänkt. Precis när han var bredvid mig stack jag ut armen, och... eh, knuffade honom. Japp. Gick sedan vidare med mina klapprande skor, funderandes på vad det var för en sida av mig som jag inte kände till.

En liten bit senare stannade en motorcykel precis bredvid mig, och en kille hojtade:
"Ey, du knuffade min bror! Han..."
resten drunknade i motorljudet, så jag fick fantisera ihop resten själv.

-...ville bara impa
-...har bett mig köra över dig med min motorcykel
-...kommer att samla ihop släkten och driva vendetta mot dig och din släkt

Ja, vad vet jag. Rent instinktivt blängde jag på honom med min bästa "du muckar med fel person-blick som jag då och då använder på jobbet. Klapprade vidare och han körde vidare och sen en stund senare var jag hemma, (fortfarande lite förvånad).

Blod var det här

Igår ringde jag till Närakuten för att klaga på att jag fått en ny provtagningsremiss bara ett par dagar efter att jag varit där. Doktorn måste ha missat det, förklarade jag för sköterskan som tålmodigt förklarade tillbaka att doktorn inte hade missat det, utan ville ha nya kompletterande prover eftersom det var nåt som inte stämde. Nåt med vita blodkroppar, tror jag hon sade. "Ser du där, PCR och Lymfocyter och vad står det... det har hon lagt till" förklarade sköterskan.
Genast hamnade det lilla följebrevet i en helt ny dager.
"Var vänlig lämna proverna OMGÅENDE för snabb ÅTGÄRD."

Jag kutade upp dit idag och lämnade ett antal rör - "Å, är alla de där från MIG!?" - och sen kutade jag hem igen och skulle städa men var trött och yr och somnade.
Och nej, jag är inte hypokondrisk, jag har haft ont i kroppen så länge att jag vant mig vid det, och det utan att tro att det rör sig om mystiska sjukdomar. Men nu ligger den där lappen ändå och stirrar på mig med sitt svarta bläck och ingen ska vara gladare än jag när de ringer och säger att det var ju inga konstigheter med det där, inte.

en av många fina krönikor från SvD

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13576318.asp

Läs! Så fint.

Ella & Alexander

Fler bilder från helgens släkthajk kommer inom kort!

hej igen

Jag har visst varit för tääskigt dålig på att skriva här. Eller ja, det beror ju på vem man jämför med. Dels har jag knappt varit hemma, dels kom jag inte in på sidan när jag försökte sist. Men men. Nu är jag iaf hemma och sjuk, ont i hela kroppen och näsan rinner. Jag tycker lite lagom synd om mig själv, dricker te och äter vindruvor. C är också hemma och sjuk. Inte blir det bättre av att vädret är grått. JÄMMER OCH ELÄNDE.

Annars är det ju sol i sinne, ett härligt valresultat och jag har blivit tillfälligt befodrad på jobbet. Och om två och en halv vecka bär det av till Grekland. Man skulle väl kunna sammanfatta det med att det EGENTLIGEN inte finns så mycket att klaga på.

Inte i nöd men gärna i lust

Intressant, tycker jag, att man bara hör folk prata om "i nöd och lust" när det INTE är nöd. Och om man väl pratar om nöd, så är det mer i stil med "det var en så jobbig vinter, ena bilen pajjade så vi fick klara oss med en".

Och hur vet man då att någon verkligen MENAR i NÖD och lust? Nej just det, det kan man ju inte veta. Det är sånt som visar sig, liksom. Det verkar som att man ska ta med en nypa salt när folk orerar om hur fantastiskt allt är och kärleken ska ta oss genom allt och vi är själsfränder och hitan och ditan. För uttrycket mycket snack och lite verkstad stämmer uppenbarligen rätt ofta. Medan det finns folk som stretar på i det tysta, i nöd och lust, men som också nån gång kan säga nåt i stil med att "jo, ibland är det skitjobbigt, ibland blir jag rätt trött på honom/henne, men jag skulle aldrig för mitt liv vilja byta." (Obs! Påhittat citat!) Såna som på-landet-morsan, tex. Mer sånt.

Nattbuss

Var just med om en mycket dramatisk bussupplevelse. Satt just på en buss från Sollentuna vilken stannade i Husby på grund av en bindgalen chaufför som ville att alla skulle kliva av och sen gå på igen. Satt lugnt kvar och spelade snake på mobilen i ungefär tio minuter innan jag tittade upp och insåg att jag
1) var mitt ute i vischan (Husby) och satt på sista bussen vilket ev. skulle kunna innebära taxifärd
2) att även jag var tvungen att gå av och sen på igen
3) att ömsom passagerare ömsom busschaufför skrek om väktare och polis. Och maktmissbruk.

Till slut kunde vi iaf puttra vidare.

Vi har spelat biljard i kväll, det gick MYCKET dåligt. Eller om man kanske ska säga att det gick MYCKET bra för Ludde. NU ska jag sova, i morrn ska jag försöka ringa runt till släkten och sammankalla styrkorna till en liten samling nästa helg.