Det är svårt att ta sig i kragen när man inte har någon krage att ta sig i.

Jag önskar att jag kunde ta en paus från mig själv ibland. Precis som man gör när man känner att man bara totaltröttnar på en annan människa, men då är det ju lite enklare.
Jag är sådär jobbig idag. Trist och tråkig, vill inget är på dåligt humör. Gör en kycklingwook till i morgon, borde ta en dusch men har ingen lust. Men det måste man ju ändå. Jag önskar att jag kunde kliva ur mig själv innan jag knallar ut i solen.

Hejdå, nu får du sitta där och tjura, jag är så himla trött på dig. Du bara ältar gamla grejer, var lite positiv i stället. Lat och tråkig. Nu lämnar jag dig och dina trasiga knän hemma, jag ska iväg och spela fotboll. Kommer tillbaka när du har gaskat upp dig.

Stina på väg till Kina

Ok, här kommer upplösningen av vattendramat.

Jag ringde dagen efter till fastighetsägarna i Vetlanda. Pratade med en mycket otrevlig tant.

Jag: "Diskhon är paj och går inte att använda."
Otrevlig tant: "Jaha, vadå, bor ni där eller?"
Jag: "nej, jag gick förbi och såg att det rann vatten ut genom dörrspringorna."

Sen kom vi överens om att tanten skulle ringa och meddela när en sån där liten fastighetsnisse kunde komma och Fixa.
Satt hemma hela dagen och väntade på att det skulle ringa. Ringde inte. Sade till M igår kväll, att jag hoppas att de inte ringer åtta i morgon bitti, eftersom vi är lediga då.

I morse klockan 8:02 *telefonen ringer*
Fastighetsnisse: "Tjeeena, ere lugnt om jag dyker upp om en fem-tie minuter och checkar diskhon?"

M klev således upp, förkyld och dan som han är, för att släppa in fastighetsnissen. Hörde honom på långt håll.

Fastighetsnisse: "Tjena tjena! Jaså, Johansson minsann. Anonymt och bra!!"
Hur hurtig får man vara tio över åtta på morgonen??

Nu har han gjort en provisorisk lösning, och sen skulle de återkomma. Hur det blir med det får väl bli del III, om ett par år eller så.

Nu är jag också förkyld och vi har haft filmeftermiddag, såg Apocalypto, om en indian som blir jagad i två timmar och tjugo minuter. MYCKET dålig, rekommenderas EJ.

Disaster in kitchen

Kom hem halv sju efter att ha stenpluggat flera timmar med en microliten lunchpaus. Tänkte slänga upp fötterna på sofflocket, men insåg att det är trevligare om man har diskat först.
Började således slabba med disken, fort skulle det gå och rent skulle det bli. Kände att jag blev lite blöt om fötterna, så jag tog det lite lugnare. Kände att jag blev ännu blötare om fötterna. Tittade ned. Upptäckte översvämning. Slet upp skåpet under diskhon och upptäcker att vattnet fullkomligen sprutar ut ur ett rör. Kastar mig på golvet och trycker fingret i röret. Fortfarande med fingret i röret sträcker jag på mig för att få tag på nån slags bunke eller kastrull. Får tag på en sådan och sätter under röret. Ringer M.

Jag: "VATTENSTÅNDET I KÖKET ÄR EN CENTIMETER"
M: "va?"
Jag: "VATTENSTÅNDET I KÖKET ÄR EN CENTIMETER!!! Har detta hänt förut?" Det har det inte, tydligen. Vi kommer fram till att jag ska försöka vattensanera, och disken får vänta.

Hämtar stora svabben, och upptäcker att det är som att försöka tömma en utomhuspool inför vintern med en disktrasa. Vattenståndet är minst två-tre centimeter, eftersom det är trösklar ut mot vardargsrum och matrum. Tar en GB-burk och börjar ösa vatten med den ned i svabbhinken. Mår lite dåligt över att diskvattnet är över hela köket, små bitar av hallonpaj blandat med makaroner.
Efter ca 25 minuter har jag torkat upp hjälpligt, och går ut i badrummet för att hälla upp såpavatten. När jag kommer tillbaka ut till köket gör jag analysen att köksgolvet lutar, eftersom vatten runnit ut från under köksbänken ned mot vardagsrummet i en helt ny och fram till nu oupptäckt pöl.
Tur, nu kom M hem. Får återkomma, kanske lagom till vattenskadorna har lett till mögel.

Historien om hur jag mötte M.

Tack för alla fina sms och mail och telefonsamtal efter i lördags!

Just nu gör jag allt för att slippa lösa mina skoluppgifter, jobbar hemifrån denna veckan. Så därför tänkte jag passa på att i vida ordalag berätta Historien från början. När jag har skrivit klart räknar jag med att jag kommer att vara hungrig, och då kommer jag laga vitlökskyckling. Sen är det kväll, och jag pluggar som regel aldrig på kvällen. Fiffigt.

Första gången jag såg M var för knappt ett och ett halvt år sedan. Jag hade precis börjat jobba på Fängelset, och gick min introduktionsperiod. Andra dagen gick vi på avdelningen, och min handledare skulle visa hur visitationerna gick till. Vi öppnade en celldörr, och där stod ett par-tre killar och grävde i skåpen. Jag lade snabbt märke till att det stod en kille därinne som jag inte sett innan, och jag frågade lite diskret min handledare när vi gick därifrån vem det var. (Det var M, förstås). Jag är mycket nöjd med att det var nåt-i-stil-med-kärlek vid första ögonkastet. Mitt ögonkast träffade dock bara hans rygg och möjligen profil, eftersom han inte gjorde någon ansats att presentera sig för "introt".

Någon vecka in i min karriär på Fängelset skulle jag dock få en egen privatlektion i visitation av just M, jag var förstås jättenervös för att göra fel, och gjorde mitt bästa i att verka proffsig samtidigt som vi förde nån slags konversation. M frågade vad jag hade gjort innan, jag sade att jag var socionom och vi pratade lite om det.
Ytterligare någon dag senare var vi på transport med två andra ur personalen, och det enda jag minns från det är M pratade om sin cykel och sina cykellopp hela vägen från Danderyds sjukhus tillbaka till Fängelset. Det hade väl varit en sak, om det hade varit mig han pratade med. Men se, det var det ju inte. Jag funderade på om han kom ihåg mig från dagen innan, eller om jag kanske borde presentera mig igen.

Efter någon månad hade jag bestämt mig för att M var en arrogant människa, så jag lade ned. Tänkte att det måste ha varit en riktig felbedömning från min sida. Dessutom var han LÄSKIG. Jag vågade knappt prata när han var i närheten.

Våren gick, och jag erkände inte riktigt för mig själv att jag inte alls hade lagt ned. Jag tyckte M var så BRA. Han sa så kloka saker. Han var inte alls arrogant.
Vid ett tillfälle hade vi storvisitation, och jag låg och krälade på golvet och insåg att jag inte hade någon spegel, vilket jag hade behövt för att kunna undersöka utrymmen jag inte kom åt. "Jag hämtar den åt dig", tyckte M och galloperade långt bort i väg för att skaffa fram en sådan. Pluspoäng. När han räckte över den sade han "Sådär, nu kan du spegla dig" och hamnade nästan på minus igen, Henrik hade just sagt "akta naglarna när du visiterar" och jag var inte upplagd för såna skämt. Men hur som helst, det var ju snällt ändå tyckte jag.

I maj förra året hade vi personaldag, och det visade sig efteråt att vid det laget hade M faktiskt insett
1) vad jag hette
2) att vi jobbade på samma ställe
3) att jag faktiskt var en charmig och trevlig person
4) att han kanske trots allt var LITE intresserad...!?
M kom till middagen direkt från en cykeltävling, och vi hamnade mitt emot varandra på restaurangen. Vi pratade ganska mycket då, och jag erkände att jag hade tyckt att M var lite läskig. Han blev lite förvånad. Vi gick vidare och satt på Flyt och tog en öl, och det var mycket trevligt. Även om jag fortfarande tyckte att han var lite läskig. Jag minns att jag berättade om mina tvångstankar att jag vill kasta saker i vattnet när man tex går på en bro eller sitter på en båt, vilket kanske inte var så där smart om man vill framstå som sval och samlad. En annan gång när vi åkte pendeltåg hem berättade jag om min önskan att ha bla en apa, en pingvin (ja jag VET! Hur OSMART får man bli att säga något sånt?) och en papegoja.

Det som sedan förde oss samman lite mer var fotbolls-VM. Min familj höll på med en tipstävling inför VM, och det visade sig att man höll på med nåt liknande i M:s familj. Alltså satt vi och diskuterade fotbolls-VM, och huruvida Klose eller Henry skulle bli skyttekung. M tippade Klose, och jag valde ändå Henry. (Efter det har jag alltid lyssnat på M).
Sen åkte vi på semester på varsitt håll, M till Tyskland och Bulgarien, och jag till Italien. Vi skickade massor av SMS. Jag minns att M skickade SMS under sin 120-milatävling i Bulgarien.

Jag terroriserade min omgivning.
Jag: "Alltså, om man skickar SMS under en tävling när man har klivit av cykeln efter 60 mil för att snart cykla 60 till, då kan man ju iallafall inte tycka att man inte vill ha kontakt?"
Syster: "Eh, va?"
Jag: "Ja, alltså, han måste ju iallafall, även om han nu inte är intresserad på DET sättet, tycka att jag är en intressant människa, om han skickar SMS i det läget?"
Syster: "Meh, pucko"

Sen kom vi hem, efter en månads SMS:ande. Första gången vi sågs efter semestern tittade vi på fotboll på Snaps, på medborgarplatsen. Allt jag kunde tänka på var att M satt i samma lokal, och det har framkommit att det var ungefär samma tankar från motsatt håll. Vi har dividerat om vad det var för match vi såg, och kommer man inte ihåg det, DÅ är det illa. (eller ja... bra, i det här läget).

Sen är det ju en annan historia om hur vi faktiskt fick ihop det. Men det blir för långt för någon att orka läsa, skulle jag tro.

Fler bilder från förlovningsdag

Förlovningsdag!

Denna härliga lördag inleddes med frukostbuffé på Scandic Star. Därefter gick färden vidare till Slussen, där vi hoppade på båten över till Djurgården. Efter ringbyte på en brygga nedanför Ulla Winblad åkte vi bergbanan upp till Skansen, där vi knallade omkring hela eftermiddagen. Såg bland annat en liten björn utan balanssinne och världens minsta ap-unge (som Johanna tittade på i ungefär två timmar och dessutom ville ta hem). Efter Skansen-turen knallade vi runt halva stan och landade sedan på "Mest" i Götgatsbacken, där vi spanade på folk och drack en god dryck, innan vi slutligen intog en god middag på Aberdeen som, trots namnet, serverar kinamat. Vilket passar bra eftersom vi ska åka till Kina i sommar.
Vi är hur glada som helst!!!! :-)



Fler bilder kommer inom kort, dock är datorn knäpp så vi är glada att det gick att lägga upp en bild överhuvudtaget.

Påsk

Här kommer sent om äppelcider lite bilder från förra helgens påskmåltid hemma hos M. Sara, Camilla, Ludde och Danne kom och förlorade mot oss i "Alla mot en", det var mycket uppskattat (tyckte iaf vi som vann).

Weirdo

Igår inträffade den märkligaste av tingestar.
Jag och M hade gått en kvällspromenad till Coop för att köpa lite tulipaner. Jag kom även på att jag ville köpa red bull till skolan dagen därpå (läs idag) och så behövdes nog vid närmare eftertanke lite mer fun light. Och var jag dessutom inte väldigt törstig? Jo, så jag plockade på mig en cola zero också.

Väl i kassan med all dricka och en bukett tulpaner hör jag en röst bakom mig som säger "men, är det inte Johanna?"
Jag reagerade inte på det, så säger ju folk jämt sedan jag blev kändis från bloggen. (Typ. Inte.)
Sedan kliver någon framför mig och ler stort, och där står... Evelina, från Växjö. Min gamla teaterbundis. Som aldrig varit på Coop i Rotebro i hela sitt liv men som just ikväll är på genomresa och därför följt med sin far (inte heller hemmahörande i Sollentuna) för att handla.
Jag har fortfarande inte fattat hur märligt detta är.
Nåväl, nu är det fredag och jag är lycklig och det är varmt och skönt och jag har mina nya Lübeck-skor på mig.

I mördarens spår

Förra veckan trodde jag att jag skulle behöva byta jobb, eftersom vi får nytt schema och i och med det kommer att jobba oftare än var tredje helg. Idag skrev jag till jobbet och tackade för den här tiden, (nästan), och fick då ett snabbt svar om att det kanske går att lösa. Snabbt kastas man mellan hopp och förtvivlan, minsann.

Annars, förutom jobb-grubblerier, har påsken varit bra. Lugnt och skönt och mycket cykling. Jag har kommit på en bra grej när jag och M är ute och cyklar. Om jag cyklar bredvid honom och håller i hans axel i stället för att trampa själv, orkar jag också prata under turen. Vi är båda MYCKET nöjda (?) med arrangemanget.
Vi satt för övrigt igår kväll och såg på "I mördarens spår", men orkade bara vara uppe till halv elva. Vi kände oss som två pensionärer, eftersom vi sovit länge på morgonen och dessutom sovit middag. Någon som spelade in programmet? :-)

Glaskulan

"Man måste ta för sig, annars hamnar man på den där glaskulan." - Bror Celing

Hörde en mycket rolig radiodokumentär igår, som handlade om farmors bror. Det var både intressant och roligt. Ovanstående citat handlade om det faktum att Bror levt som ungkarl hela livet. Fick en rolig syn för ögonen där Bror sitter och balanserar på en glaskula (han rättade sig sen, till "glasberget" som väl är ett lite mer vedertaget begrepp).
Nedanstående bilder är på min älskade farmor och hennes två bröder. Tagna för, ja, för jättelänge sen faktiskt.

Heja farmor, du är min idol!! :-)

Långfredags-relä

Kylarfläkten i bilen är knäpp och stänger inte av sig, varför jag så fort jag åkt bilen måste åla ned i motorhuven och dra ur säkringen. (Det känns helt naturligt och bra).
"Det är nog nåt relä som är fel", sade både pappa och M. Jaha, det verkar ju bra. Då kan vi bara byta relä. (Hur stavas det?) Och hur vet man att det är ett sånt? Men det låter ju bra. Fast när kan man svänga sig med ett sånt uttryck?

-Vindrutetorkarna har lagt av!
-Jaha, det är nog ett relä som behöver bytas.

Eller? Jag vill gärna veta, för jag tycker det är bra och viktigt att känna till sin bil och inte behöva förlita sig på att man har en pojkvän eller en pappa eller en svåger (som också fick sig ett telefonsamtal häromdagen) så fort nåt börjar surra som inte vanligtvis brukar surra.