Lite ditt och datt om allt och inget

Det som är bra med E:s blogg är att det iaf blir REJÄLA uppdateringar när det kommer ett inlägg. I övrigt är skribenterna till de bloggar jag följer ganska dåliga på att underhålla sina läsare, måste jag säga. Nog om detta. Eller ja, nästan. Enda orsaken till att jag säger det igen är ju att jag gillar att läsa om vad ni har för er.

Sen vill jag även passa på att här delge er mitt IDOL-förhandstips: Daniel sopar hem hela skiten. Han är ju grym. Mycket tråkigt att Patrizia åkte ut ikväll.

Frajtak

Veckorna går alltid så otroligt fort!! Fattar inte att det är fredag IGEN. Men skönt, förstås. Ikväll blir det myskväll hemma, i morrn 5-årskalas och sen inflyttningsfest på kvällen. På söndag måste man nog ligga och ta igen sig...

Kul att en TANT fick nobelpriset i litteratur!! Nu är det alltså hittills 6 apgamla herrar från företrädesvis USA, samt en tant. Precis som väntat alltså, med undantag för att de faktiskt kvoterade in en tant efter tryck från massorna.

Thriller, inget för barn och känsliga läsare.

På eftermiddagen idag säckade min kropp ihop alldeles, och jag åkte tvärtemot mina planer hem och somnade i soffan. Dock var jag, innan jag somnade, huvudperson i en mycket dramatisk thriller.

Det här är vad som hände.

Går upp för trappan hemma och ska kolla postlådan innan jag kliver in. Vi har en traditionell postlåda, men öppnar man locket är där bara en springa att trycka ned posten i, för att ingen ska komma och fiska upp alla våra kort och brev som vi aldrig får. Hur som helst orkar vi sällan skaka fram nyckeln till brevlådan, utan man pressar således ned handen där och försöker dra upp posten (vilket naturligtvis tar längre tid än att först hämta nyckeln i hallen).

Idag när jag stod där med handen i brevlådan ser jag helt plötsligt något röra sig bredvid den. Fixerar blicken strax höger om lådan, och får syn på en spindel modell GIGANT. Den var säkert tio centimeter från norra benspetsen till södra, om än väldigt smal. Och ni som inte tror mig kan googla på det här så vet ni att det faktiskt FINNS så stora lösgående spindlar i Sverige, jag överdriver alltså inte en enda centimeter här.

Blir naturligtvis halvt paralyserad, när jag upptäcker att JAG HAR FASTNAT I BREVLÅDAN. Japp. Sitter fast. Kommer inte därifrån. Svetten börjar sippra fram trots feberfrossan, och efter vad som känns som åtskilliga minuter har jag lyckats dra upp handen ur lådan. Får tag på en sopborste och går till attack. Tycker det är väldigt obehagligt att döda spindlar, men den satt ju precis utanför vår dörr, och tanken på att den skulle krypa ned i nån av mina skor var värre. Mosade spindeln så gott jag kunde, tills dess kropp var nedmosad i stenplattorna. Bara de långa spindelbenen vajade av och an i vinden.

UUUUUSCH.

Ljuset i tunneln.

Idag känns det bättre. Trots att förpackningen fastnade i lövbiffen när jag skulle laga mat, och att jag senare vaknade av att jag trillade ur sängen. Den här dagen kan inte bli annat än bättre.

Jag håller fortfarande på att spåna på min nya hobby. Tycker ni har varit lite dåliga på att inkomma med förslag, men okej. Igår började jag kolla på nätuniversitetet, kanske skulle ta en distanskurs tänkte jag. Världens dåligaste sökmotor på netuniversity dock, så det är svårt att hitta nåt som är möjligt att studera. Men det brinner ju knappast i knutarna.

@**^£$€**-dag

Jag är IRRITERAD idag. Japp, irriterad med stora bokstäver. Alla jobbiga människor jag har haft kontakt med på jobbet idag lade grunden för irritationen.

Papper som jag har skickat ut för påskrift som inte kommer tillbaka trots att jag skickat med ett frankerat kuvert och skrivit VIKTIGT VIKTIGT på, stör mig bland annat.
Fast det som stör mig mest är att läkaren som skulle skriva på pappren säger att "de ligger i byrålådan", när jag tre veckor senare ringer och efterlyser dessa.
Det som också stör mig är att jag är en tjänsteman på en myndighet och därför inte får kalla läkaren för BAJSUNGE. Inte högt i telefon så att han hör, i alla fall.

Sen har vi galna spanjoren som gråter om att Gud straffar honom och att alla är dumma, men om jag har tolkat domen rätt så är det ju inte Gud som kört rattfull utan Spanjoren själv.

Till råga på allt har fastighetsskötaren varit här och bonat vårt hallgolv, så att det nu ser helt flammigt och ojämnt ut. Jag har lärt mig att man ska vara försiktig tom. när man svabbar golvet, eftersom det ser fult ut när vattnet torkar in ojämnt. Och nu har vi alltså en PERMANENT ojämnhet i golvet.

Jaha, jag skulle kunna rabbla upp många fler saker, som att C ringde två timmar innan vår träff och var tvungen att ställa in. Jag som varit och köpt födelsedagspresent och allt. Blev mycket besviken.

Problemet är att när jag jobbade på anstalt fanns det alltid någon man var tvungen att säga till på skarpen eller ett bråk att stoppa eller så. Man fick utlopp för alla agressioner redan innan man gått från jobbet. Nu måste jag snabbt meditera mig lugn så att jag inte skäller ut stackars Snyggo för vad som helst när han kommer hem.

Stelbent giraff i blåsväder

Slutförde hur som helst arbetet för dagen, och åkte sedan hem till vårt fina bo. Beslöt mig för att INTE springa; ben fortfarande som stelbent giraff och väldans blåsväder.
La mig på sofflocket och läste en tidning, när jag ändå kom till slutsatsen att jag skulle testa en joggingtur. Jag slog rekord på min runda, 45 sekunders förbättring. Tycker det är mycket bra på en 6-kilometers-bana. Kände mig mycket nöjd med att ha raderat ut pappas rekord.

Kom hem och lagade pasta med god sås, och sen fick jag för mig att jag skulle baka. Gjorde havreflarn och slängde in i ugnen, vred upp tidtagaruret (i form av en ko) och satte mig vid datorn.

Kom på efter tolv minuter att jag hade kakor i ugnen. Sprang ut och hittade en kolsvart sörja i ugnen. Tog med mig kossan ut till vardagsrummet och väste åt M (som pratade i tfn): "får jag ha sönder den här??"
M: (också väsandes) "han ringde faktiskt"

var tvungen att be kossan om ursäkt, eftersom jag i enlighet med vittnets utsaga uppenbarligen var den som begått misstaget. Jag var så inne i datorns härliga värld att jag inte hörde kossan råma. Hur som helst, slängde snabbt ihop en ny sats, in i ugnen igen, bättre koll den här gången. Sen kalasade vi loss på en hel sats varma havreflarn. Nu är det sovdax.

Bara vanlig måndagsångest...?

Jag behöver en hobby. Kan ni hjälpa mig? Jag älskar att fota. Men det räcker liksom inte som en hobby. Jag tycker om att laga mat också, men man äter ju bara ett par gånger om dagen (lagad mat, iaf). Jag har inte haft inspiration att skriva och måla, så det får ni helst inte föreslå. Måste låta motivationen komma tillbaka.
Helst ska det vara en hobby jag kan leva på också, det vore toppen. Inte för att jag inte gillar mitt nuvarande jobb, men jag sysslar ju knappast med det för att det är en hobby.

Just det Sara, du ska få komma hit nån kväll och modella lite.

Tillsammans är man mindre ensam

Filmen var VERKLIGEN att rekommendera. Även romanen med samma namn, av Anna Gavalda. Finns på pocket. Ut och köp.

Kom hem och hade taco-dinner, klockan nio på kontinentalt vis. Nu ska vi bums i säng, UTAN ATT PASSERA GÅ.

I morgon är det mys-måndag igen, får se hur vi ska fira det.

Mys-söndag

Lördagen blev mycket trevlig. Först segade vi hela dagen. Jag insåg att det inte skulle bli någon löpning... jag rörde mig som en stelbent giraff med ledgångsreumatism. Snyggo försökte mjuka upp mig i benen och det hjälpte lite, men det var inte läge för springtur.
Sen på kvällen åkte vi till A & K på Torsgatan, där vi fick en fantastiskt god middag och väldans trevligt sällskap. Kom hem strax före halv ett, och dök i säng fortare än kvickt. Halv ett är trots allt ganska sent för oss som lever som pensionärer på så vis att vi inte vill vända på dygnet... :-)

Nu ska vi käka varma mackor, sen till stan och gå på bio. I dag blir det franska "Tillsammans är man mindre ensam". Har läst boken som är Absolut Underbar, får se om filmen håller måttet. Hörs sen.

As I told you...

Galej

Fredag!!! Så fantastiskt skönt. Vi ska bara ha en lugn och skön hemmakväll ikväll, (vilket antagligen slutar med att vi somnar i soffan klockan halv tio).
Har nyss varit och köpt ingredienser till pizza, samt sockerdricka och chips.

Det låter som att jag ska ha barnkalas, ser jag när jag läser ovanstående.
Faktum är att jag över min döda kropp nånsin kommer att ha barnkalas överhuvudtaget. När mina eventuellt kommande barn ska ha kalas kommer jag se till att insjukna i någon slags influensa och därför tvingas ringa deras moster Sara eller någon annan släkting som kan hoppa in och agera lektant.
För övrigt precis som mamma gjorde när vi var små och faster A kom över.
Än idag vet vi inte om mamma talade sanning eller bara spelade sjuk.