Söndag

Ja käre min värld, det var länge sen man var uppe så här sent. Gästerna har precis gått till tåget, själv måste jag sova PRONTO.

måndag fredag måndag fredag...

Den här hänger nu på vår sovrumsvägg...


jag blev jättesugen på att börja fota mer igen, när vi igår höll på med framkallningen och så. Får se vad det kan tänkas bli framöver.

Annars är jag mest nöjd med att det har blivit fredag igen. Snyggo diskar, Klumpen sitter på sängen och hulkar. Pluto och jag latar oss. Najs.

Tur man hade kameran framme

Mitt i veckan

Träffade I ikväll, gick till "två" och åt en god ceasarsallad. Kom hem och hittade Snyggo framför GW Persson, "efterlyst" förstås. Skulle tro att GW är en av mina tuffaste motståndare när det gäller uppmärksamhet från Snyggo.
I övrigt, hörrni, ska jag testa ett av mina tre nya nagellack och sen studsa i säng. Med fingrarna i luften förstås, glatt vinkandes så att det torkar.

smakprover från fotografen

Snyggo är som vanligt väldigt photogenique på alla bilder. Själv lipar jag på minst två. Hallå??? LIPAR? Man kan ju undra varför man inte har lärt sig efter alla dessa förhatliga fotograferingar i skolan genom åren. Min värsta är när jag gick i 6:an och alla sa efteråt att mitt hår under själva fotosekunden stod rakt upp bakom diademet. Mycket riktigt! Visade det sig när bilderna kom, redo att sparas för eftervärlden.

Heureka

Idag slog det mig med full insikt att man får aldrig bra kondition och når aldrig framgång i KK-joggen om man inte ger sig ut i geografin då och då. Alltså tog jag, när jag kommit hem från jobbet, på mig vad jag kunde hitta i garderoben och gav mig ut i lervällingen. Mina löparbyxor slutar precis under knät, så jag fick komplettera med ett par rosa knästrumpor. Körde lite lager på lager i övrigt också och sprang sedan med huvudet högt och försökte se ut som att jag typ hade designat min egen löparklädeskollektion. (Jossan, får jag locka med ett par rosa knästrumpor?)

Hur som helst, kilometer 1 och 2 gick mkt bra och på kilometer 3 blev det plötsligt isgata så jag fick improvisera och ta en omväg, varpå jag helt tappade kontrollen över kilometrarna. (Det låter bra, kanske kan man lura nån att man lade mil för mil bakom sig). I öronen hade jag mina två låtar som jag har på telefonen, kände mig väldigt sporrad av dem. Det var på det hela taget en härlig upplevelse för kropp och själ.

En joggingtur gör kroppen glad

Om man skulle gå ut och springa lite nån morgon, kanske. Nämnde om mina funderingar för Snyggo i morse på väg till tåget. "HAHAHA", sa han.

Ja, visst blir man glad av bara tanken.

PS....

...är det ingen som har nåt kort på oss från bröllopet att skicka?

Mat och fotografier

Så var första dagens after work avklarad och jag har ätit så mycket buffé så man skulle kunna tro att jag betalade typ 1000 kronor, men för 148 kronor kan man tycka att jag hade kunnat sluta äta lite tidigare. Det är ju det ständiga dilemmat med buffé, då kan man ju liksom inte sluta äta innan magen står i 8 hörn, eftersom man har betalat för att få äta hur mycket man vill. Resultatet blev ikväll att jag åt för en hel afrikansk by.

Annars är det coola bananer här hemma. Vi har börjat titta lite på hur vi skulle kunna piffa upp vårt hem, ska nog införskaffa lite nytt. Igår sa Snyggo att han tyckte vi skulle kasta ut mattorna som blivit lite fula, och en kvart senare gick Klumpen och kräktes ned vardagsrumsmattan. Det var ju utmärkt för då blev ju den utburen till soprummet utan att passera gå.

Annars väntar jag mest på våra bröllopsbilder som jag hoppas kommer snart från Snyggos morbror the photographer. Man vill ju skicka ut tackkorten och sådär så man slipper hålla på med det långt in i sommarn. Jaha nehej, om man skulle ta och slänga sig i soffan en stund då, kanske.

När Johanna ska vara duktig

Jodå. Hello mr Bibliotikarie, här kommer jag och ska låna en MASSA bra grejer, ska tex öva upp min spanska som jag har glömt (allt utom det oanständiga). Lånar det STÖRSTA språkövningspaketet som jag kan hitta, för nu ska här pluggas in, fort ska det gå också och det är väl inga problem när man liksom har lätt för sig.

VAD i HELA världen TÄNKTE jag på?? Jag som inte ens orkar tvätta håret mer än var 33:e dag, jag som sminkar mej MEDAN jag äter frukost och borstar håret för att jag aldrig går upp i tid. Jag som har en "att göra-lista" som sett likadan ut i ett år, Jag som har en vissen hyacint i fönstret för att jag inte orkar bära den till papperskorgen tre meter bort, jag som ALLTID ALLTID ALLTID springer till bussen och dricker Red bull och kaffe på alla möten för att överhuvudtaget liksom hålla huvudet över vattnet.

Jo men visst, en spanskakurs på det ska vi nog försöka få in. Jag kommer att prata flytande spanska redan till helgen, skulle jag tro. Sen ska jag lära mig spela trummor. För att inte tala om vilken succé jag kommer att göra på årets KK-jogg.

Seriöst, är det bara jag som inte orkar? Jag har suttit halva eftermiddagen och läst och sorterat gamla dokument på datorn. Kan komma på ganska många bättre saker jag hade kunnat ägna mig åt, men som sagt, tävla vill vi inte så jag har varit lat idag. Nu ska jag iaf gå och laga matlådor, det blir after work tre dagar på raken nu och Snyggo kan förvisso också laga mat men det är mer att jag inte vill ha bara fiskpinnar eller köttbullar i lunchlådan den här veckan. Svammel svammel.

Tävla och vinn

Jag vet att hata är ett väldigt starkt ord. Man får EGENTLIGEN bara använda det om potatisbullar.
Men något som jag nästintill hatar, åtminstone ogillar väldigt starkt, det är detta hur vi liksom har gjort hela livet till en enda lång tävling. Jag vill personligen inte tävla, jag skulle bara vilja vara och existera, och så skulle det lösa sig ändå liksom. Men så enkelt är det ju inte.

För man ska tävla om allt. Om man söker en viss lägenhet, så är det 100 till som söker på samma. Man ska ha stått längst i kön/ha mest pengar/känna hyresvärden.
För att få ett visst jobb ska man bräka på om hur fantastisk man är, vilka egenskaper och kvalitéer man har, och så ska man tävla mot 150 andra som är lika fantastiska och så gäller det att man liksom är den MEST fantastiska av ALLA. Och idag stod det i tidningen att man dessutom ska vara så lång och snygg som möjligt för då får man mer i lön, har nån liten forskare räknat ut (stod i Aftonbladet så klart) så man får väl operera in nåt slags extra knä eller en förlängd rygg då, om man ska klara sig på sin lön.

Sen ska man vara en "allmänt lyckad människa". Det är viktigt för det sociala livet. Helst ska man vara lite mer lyckad än alla andra också, så att man står ut från mängden. Lite snyggare, lite roligare, lite spexigare, lite bättre på att lyssna, lite bättre på att prata, lite högre IQ, lite högre EQ, lite smalare, lite glansigare hår och lite andligare. Allt i valfri ordning.
Och inte nog med det, sen går vi runt och är paniskt rädda för alla som är lite för annorlunda. För även om nu inte JAG lyckas vara helt perfekt, så är det viktigt att DU är det. Viktigt viktigt VIKTIGT.

Jaha, kan inte det som är udda få vara spännande då? Måste allt vara perfekt, är det bara bildsköna ideal som gäller? Måste man vara SUPERDUPERDUNDERbäst, eller gör det något att man är lite sådär lagom kantstött? (Inte att förväxla med stött i kanten).
Jag vill i alla fall inte vara med längre, om jag måste tävla. Jag vill duga ändå, tack så mycket.