New york New york

Att surfa pa hotelletsdator ar dyrare an det var pa hotellet i Masai Mara, sa detta far bli en snabb rapport om att vi har det fantastiskt! Vadret har varit regnit i gar och molnigt idag, men det gor inget pa var humor (forutom lite pa Snyggos humor igar nar vi hade gatt valdigt langt och blivit valdigt blota). Det ska enligt uppgift bli soligt iborjan a vecan, hoppas pa det. Ganska varmt dock, man klarar sig utan vinterjacka. Hotellet kan man undra hur vi hade rad att boka, det ar superlyxigt och ligger ett par kvarter fran Empire state building. Sanningen ar val att vi hittade en bra paketresa =) men kul att upptacka att det blev SA bra.

Resan gick bra, och det var superhaftigt nar vi kom upp fran tunnelbanan och man sag alla hus, alla blinkande skyltar, alla gula taxibilar. De forsta tva dagarna har vi gatt gatt och gatt, handlat lite och atit pa mysiga stallen. jag ar helt betagen av staden. Idag traffade jag en liten ekorre som ville sitta i mitt kna i Madison square park.

Nu ska vi trana lite pa hotellets gym innan det ar dags att inta middag pa nan narliggande restaurang. Hoppas ni har det bra hemma!!
Min telefon funkar inte har, kan inte skicka eller ta emot SMS alltsa. Snyggos funkar dock. Aterkommer, kram kram!

Jämställdhet och sånt

Tjurade lite idag när jag trött kom hem från tandis (tagit bort stygn) och skulle ta itu med tvätt, städning, diskning och handling. Handling utan bil dessutom, eftersom Henke the Car är högst opålitlig. Snyggo var nämligen tvungen att jobba ikväll, han var bara hemma och vände för en stund sen. (Ska bli mycket roligt att packa hans kläder inför resan. Fjällrävenbrallorna får nog INTE följa med).

Det slog mig dock när jag släpade mina matkassar och sorterade äckliga sopor, att jag verkligen inte har något att klaga på. Antal gånger jag har varit i soprummet kan antagligen räknas på ena händens fingrar. Likaså antal gånger jag tvättat, eller diskat. För att inte tala om att stryka, det vet jag på rak arm att jag har gjort två gånger sen vi flyttade ihop. Det sägs att förhållanden är jämlika tills man får barn, men jag kan inte riktigt tänka mig att en eventuell förlossning skulle leda till att Snyggo skulle sätta sig på soffan med dagstidningen för att sedan sitta där i tjugo år medans våra barn växer upp. Från att ha varit en högst modern man, liksom. Men det återstår ju förstås att se. Eller inte se.

Sofia och så

Dagens skål och grattis till kusin S som fyller myndig med gamla mått mätt. ;-) Borde ha varit med flyttkaka till dig för länge sen, men så är det ibland. Gör ett försök efter NY utan att invänta skriftlig inbjudan. KRAM.

I övrigt är denna dag bättre än gårdagen, och så får det gärna fortsätta nu med förestående semester och allt. Håller på att packa lite. Eller tja, har packat EN sak om vi nu ska vara petnoga, men nånstans ska man ju börja. I morrn ska Jack the Ripper (citat pappa, eg Jack the dentist) ta bort stygnen i min arma käke. Jag börjar kunna tandläkarmottagningen lika bra som Danderyds sjukhus.
Nehej, man kanske skulle packa ett plagg till då.

En misärdag som...

...trots allt blev ganska bra eftersom världens bästa farmor ringde, syster E skickade galet stort paket med massa uppmuntrande innehåll, syster S var här och fikade och Arsenal gjorde två mål i första halvlek. Nu ska jag sova och hoppas på att den här kroppen jag begåvats med samarbetar bättre med mig i morrn.

Pluto fick friskhetsspruta, Henke skulle behöva en likadan.

Tänkte vara effektiv efter jobbet och ta Pluto till veterinären. Packade in oss i bilen och puttrade iväg till mottagningen, antagligen världens bästa djursjukhus. Efter lite väntetid fick Pluto, som var skräckslagen, sin spruta och jag halkade ut med hans lilla bur tillbaka till bilen.

Pratade pedagogiskt med djuret medans jag spände fast oss. "Nu är vi snart hemma serrö lilla Pluto", försäkrade jag, vilket dock skulle visa sig vara något av en lögn. Det visade sig nämligen ganska snart att Henke the car inte var minsta intresserad av att samarbeta. Ringde pappa som snällt kom till vår räddning, i sin Fiat the italian car. So italian there wasn´t even a dragkrok to bogsera min bil. Detta upptäckte vi EFTER att vi försökt ändra position på min bil, på en MYCKET isig parkering. Det var mkt klurigt.



Jaha, det slutade ju iaf med att jag och Pluto fick hoppa in i pappas bil, Pluto började verkligen undra vad jag höll på med tror jag.
"Vi hade en gång en SAAB som bara la av så där", förkunnade pappa högtidligt. Någonstans utanför Hässelby bestämde den sig för att ta sitt sista andetag, och för den bilen blev det skroten. Nu är inte vår bil så HEMSKT gammal och den har inte gått mer än drygt 20, så LITE kvar i den borde det finnas. Ringde syrran när jag kom hem, hon ska hjälpa oss att bogsera den till turken i morrn. Man tackar och bockar till snälla familjen.

Grattis till bästa Josephine...

...som idag har sprungit årets första marathon, i Barcelona. Gjorde det på rekordtid, 2.53,58 och kom därmed på nionde plats efter bla 5 afrikaner. Är så stolt så jag kan gå av på mitten (vilket dock när jag tittar ned på min midja inte verkar vara i närheten av att hända).

Ska bli MYCKET roligt att följa resten av årets lopp! I år på sthlm marathon ska även Snyggo och Mini springa, även om de (flåt, men så lär det ju bli) nog kommer att komma ganska långt efter syster sin. Själv ska jag hålla mig frisk i år så att jag kan vara inne i stan och agera hejjaklack. Alla som vill får följa med och vara hejjaklack, tänk om det dessutom blir en så fin dag som förra årets mara-dag! Jag såg nämligen genom fönstret på Danderyds sjukhus att det var en av årets finaste dagar. :-)

Idag mår jag något bättre, så jag ska nog ta mig ut en sväng. Fint väder, även om det är VÄLDIGT mycket vinter fortfarande för min smak.

Hittade på syster S blogg en fin dikt...

...och den handlade om mig!! Se där. Idag när jag har lite deppdag har det passat bra att läsa den. Och skratta lite, jag använder faktiskt fortfarande ett champagneglas när jag ska vattna blommorna(blomman) tex.
Bakgrunden är att syster S (som f ö är en mkt duktig diktare) skrev en dikt var åt syskonen. Kommer inte ihåg orsaken till detta, men den var ju mkt snäll iaf.

Syster Joe

Det finns en kvinna vid namn Johanna
som inte vattnar blommorna med vattenkanna
hon använder istället ett champagneglas
hon gillar ju glitter, glamour och livets granna

...

Smart som få trots att hon är blond
tillräckligt snygg för att vara brud åt Bond
och när Johanna drar ett av sina skämt
så skrattar högt tout le monde

...

Johanna är världens bästa plit
fylld av skicklighet och flit
För på jobbet är Johanna en sann arbetsmyra
även om man i hemmets hörn kan hitta en del skit

Johannas klagomur, sorry men det är ju trots allt min blogg.

Brukar verkligen försöka hålla humöret uppe, men just nu lyckas jag dåligt med det. Förutom att jag ser ut som en hamster fortfarande och började spy på jobbet igår (under en tur i bilen, "sväng av motorvägen HÄR Erik, sväng av NU") så är jag trött på att ha ont i magen utan besked om vad som är fel, trött på Danderyds sjukhus, trött på tabletter och trött i största allmänhet just på att må dåligt. Orkar ju ingenting heller, bara jobba och ta mig hem. Snart har jag väl inga kompisar kvar heller eftersom jag aldrig orkar träffa nån (ja ni hör, nu börjar jag VERKLIGEN tycka synd om mig själv). Nu ska jag kanske gråta en skvätt sen ska jag ta mig i kragen och laga en god fredagsmiddag, tjoho tjoho.

Typiskt

man var ju ingen skönhetsdrottning innan heller liksom, men gör sitt lilla bästa ändå. Nu får jag bara gömma mig så gott det går, mkt o-kul.

Gjorde en himla god thaiwook idag. Försöker ju äta lite nyttigt, så istället för ris bestämde jag mig för att prova matvete till wooken. Blev mkt bra!! Kokade matvetet med en buljongtärning, hyvlade sen i tunna morotsslamsor och avslutade med att pressa över knappt en halv citron. Blev perfa! Citronen gjorde att det kändes extra friskt. Kommer göra den varianten fler gånger. Är inte så förtjust i fullkornsris och vitt ris känns lätt som en deg i magen tycker jag.

Snart sovdags! Ska slå in en liten present först bara.

Livet efter tandis

Låg igår väl inpackad under massa dukar, med plastmössa på huvudet, spritad i ansiktet och bedövad i käken. Bedövningen var värst. Nålen träffade en nerv så det kändes som att få hundra stötar inne i munnen.
Hur som helst, det knakade och brakade i sedvanlig ordning och 45 minuter senare hade jag en tand mindre. Att operera ut tanden gjorde mkt ondare än att dra ut den, som jag gjort med två andra visdomständer, men nu efteråt får jag iaf knapra citodon. Ser ut som barbapappa i fejan, försöker dölja det så gott det går med en sjal men det lyckas inte riktigt så jag håller mig inne på mitt lilla office, dricker nyponsoppa och känner mig lite allmänt miserabel.

Finally

OMG!! Städtanten har varit här, och hon har gjort ett FENOMENALT jobb! Tom agerat rörmokare (Not Very Najs). Hon är SÅ värd att sätta sig i soffan nu, med en kopp te.

I morrn ska jag operera ut den där himla visdomstanden, Jack the dentist var ju sjuk sist. Ångesten har mig redan i ett fast grepp. :-O