Ta bort alla dumma terrormänniskor

Alltså, man undrar ju vad det är för fel i huvudet på folk. Kan vi inte bara skicka upp alla eländingar till månen så får de sitta där UTAN en sån där livsnödvändig glasboll på huvudet. Som vanligt blåser väl media upp allt en aning också, till USA åker ju folk i tid och otid och där har de väl haft en extremt hög hotbild senaste decenniet. Men ändå, blir faktiskt bara riktigt riktigt trött på hela skiten.

Hur som helst, min packning inför kursen går så där, måste gå ut och hämta min fina rosa dramaten. Hatar att packa, som ni säkert känner till vid det här laget. Ska bli skojsigt med kurs, dock! Åter på torsdag kväll.

springa spela laga mysa

Idag stängde jag in mig i sovrummet och övade på gitarren. Höll på att dö av lycka när jag var klar, öppnade dörren och Snyggo sa "vad fint du spelar!"

Vilket förmodligen var för att dörren varit stängd och ljudet på TV:n ganska uppskruvat, men ändå. Mkt tacksam till lillebror för att jag får låna guran. Ska spara till en egen, för det ÄR himla skoj! (Inte att spara då, men att spela).

Har även i övrigt varit en lycklig dag. Har sprungit, klippt Carro och mamma, lagat näringsrika matlådor till Snyggo som han kan äta när jag är borta i veckan, samt slappat en hel del i soffan. Nu dricks det te och äts italiensk vit choklad (tack)!

I morrn blir vanlig dag på jobbet, sen förbereda för chefskursen som går av stapeln på Orust i veckan. Verkar vara ett jättefint ställe vi ska bo på, vilket förhoppningsvis kompenserar den långa resan... 5:15 går tåget på tisdag morgon... Gissa vem som kommer sova som en gris hela resan.

Och idag ska tanten på bio, dra på trissor.

En mkt härlig dag har det varit hittills, med liten shoppingutflykt på fm. Nu mellanlandar vi hemma med fikapaus, om ett tag bär det av till Kista där vi ska se Julia Roberts och Tuva Novotny i "Eat pray love".

Igår hade jag förresten en riktig tantdag. Jag upptäckte på väg till jobbet att jag hade klätt mig som en tant, i vida svarta byxor, svart väst och vit polotröja. OCH, inte att förglömma, ett långt halsband med krafs längst ned. Min tes bekräftades när vår handledare, en psykologtant på 60+, sken upp när hon såg mig och glatt utbrast: "oj, vad du är fräsig idag!" Det var absolut inte en kotte under 60 som ens noterade mig, kan jag meddela.

Nåväl, man kan ju tänka att det skulle ha slutat där. Kom hem och hoppade i lite modernare kläder, efter en lyckad springtur (6 km på 35,19) och började sen laga mat. Hasselbackspotatisen in i ugnen, fläskkotletterna i stekpannan. "Det här brukade alltid mormor laga! Lite vatten i stekpannan så här så att det blir mört och fint...." förkunnade jag för Snyggo. Ut med hasselbackspotatisen och in med en äppelpaj. Ja ni hör ju, det blev värsta tantmiddagen. I samma kategori som älggryta och porterstek, typ. Inget fel med tanter alltså, jag älskar tanter, ialla fall farmor, men jag kände att det för egen del kanske blev lite mycket tant på en och samma dag.

Brödbak

Efter att ha sovit gott på två eeze en stund, och därmed fått ynnesten att vakna utan migrän, satte jag med liv och lust igång med matlagningen. Hittade även ett paket jäst i kylen, och blev ju SJÄLVKLART tvungen att baka nåt eftersom jäst håller så kort tid. Blev nåt slags rågbröd som ska bli mkt intressant att prova om nån halvtimme när det är klart. Själva rågbollarna fick ett något tvivelaktigt utseende, "trilla bollar" stod det i receptet men trilla mig hit och trilla mig dit, det fastnade ju i händerna allting. Med mycket mjöl i händerna gick det dock till slut att skaka av sig degen från händerna ned på plåten, men med följden att den där perfekta rundningen jag (och receptmakaren) hade tänkt mig uteblev.

Nåväl, nu blir det lite chili con carne och Idol, hoppas att Snyggot inte dröjer kvar allt för länge på jobbet. Han brukar skicka ett sms när han är på hemgång så att jag kan ställa fram tofflorna och skära upp det nybakade brödet. ;-)

Nu har vi...

...bestämt oss för Thailand i vinter, men kan inte boka än eftersom jag inte vet datum för det avslutande seminariet i chefsutbildningen. Men flexibla med resdatum och destination som vi är, så borde ju nåt finnas kvar tycker man. Kom på det just ikväll när vi satt i soffan och jag fick i uppdrag att värma Snyggos fötter. För det mesta är det dock rätt mysigt med hösten, tycker jag. Tänder ljus varje kväll. Fick en sån superfin ljuslykta av fina Tina när hon var här, blir helt lycklig varje gång jag får tända den.

Har även idag reflekterat över min morgontoalett och hur det inte får hända oförutsedda saker på morgonen, eftersom jag har ett mkt välspäckat schema som ska klämmas in på 25 minuter (förut hade jag 30 minuter på mig, men det har krympt något, möjligen skulle det kunna ställas i direkt relation till solens alltmer sena uppgång). Idag var det en tvestjärt som envist klängde sig fast i överkastet när jag skulle bädda (bädda sängen = en minut. Bädda sängen och döda tvestjärt samt frakta bort död tvestjärt: 3,5 minuter). Eventuellt skulle jag kunna börja gå upp kanske 35-40 minuter innan jag ska gå till tåget, i händelse av tvestjärtar/sorkar på hallmattan/stopp i handfatet/ett Snyggo som står i vägen när tänderna ska borstas, men jag vet inte. Känns som en lite väl stor uppoffring.

Snyggo var för övrigt ute och sprang nån mil ikväll och han kände sig tiptop. Skönt.

Typiskt

tydligen innehöll min indiska lunch idag en inte helt oansenlig mängd vitlök. Snyggo, som ju är helt överkänslig för när andra luktar vitlök, har predikat i tio minuter om att det liksom ingen idé att man sminkar sig och gör sig fin i håret om man ändå stinker vitlök så att ingen ens vill åka på samma pendeltåg. Men liksom, jag VISSTE ju inte ens att det VAR vitlök i!! Nu får jag panikäta banan då, med strimlad persilja över, det ska tydligen göra susen för personer med min typ av problem (vi som inte visste vad det var i lunchen).

Tycker verkligen...

...att jag var bra som tog mig i kragen igen idag och var ute och sprang. Sprang först 6:an med Carro, kände mig sen så pigg att det hade varit rena slöseriet att inte springa 6 km till. Så det gjorde jag. Ok, är ju inte nån Speedy Gonzalez precis, men det har vi ju konstaterat förr att man inte behöver vara.

Sen kom Snyggot hem från jobbtrippen med polkagrisar och grännaknäcke, så nu har vi haft mysstund med smoothies och annat najs!

Nöjd

Jag tog mig i kragen och släpade fram gitarren, och nu har jag övat stenhårt utan paus i två timmar och tio minuter vilket har gett upphov till ett visst mått av syrebrist. Jag har nämligen inte bara spelat gitarr, jag har sjungit också, så att kristallglasen nästan svimmade. Ska nu tillaga mig en liten greksallad till kvällsmat. Åsså ska jag se "Sommarpratarna". Jäktigt värre.

typiskt

Snyggo är borta i jobb, kommer hem i morgon, och tyvärr har den stora oviljan ATTACKERAT mig!! Jag är högst osugen på följande:

att springa
att spela gitarr
att skriva
att se en film
tom se en film på bio
att läsa min nya tidning
att äta
att baka
att åka nånstans
att vara hemma.

Ja, ni hör ju. Alla mina favvogrejjer, inget duger. Det enda som brukar hjälpa när den stora oviljan anfaller, är att
1) göra nåt av ovanstående i allafall och upptäcka att det trots allt är ganska trevligt
2) göra nåt stort, typ lägga parkettgolv i sovrummet eller tapetsera om i vardagsrummet. Och inget av det känns väl riktigt aktuellt.

Fast jag är ganska glad ändå, när jag tänker att det trots allt bara är en tillfällig oviljaattack. Depression däremot, är att inte vilja göra NÅT, NÅNSIN. Och då kan man lägga till typ åka till Thailand eller vad som helst. Totalt nollställd över allt, och så tillkommer ett inte helt minimalt stråk av ångest över nollställdheten. Nej, jag ska nog allt ta mig i kragen nu när jag faktiskt har en, sparka mig i arslet och sätta lite fart med.... nåt.

Mycket ska man tänka innan hjärnan trillar ut

Har ägnat dagen åt att slappa och slappa. Jag har börjat och avslutat Emma Hambergs "Baddaren" som får fem godisar av fem möjliga, samt påbörjat och ej riktigt avslutat Elizabeth Gilberts "Eat pray love" (japp, den som snart kommer som film med Julia Roberts i huvudrollen). Många godisar till den också, hittills.

Lidingöloppet gick finfint för Mini och Farbror B i går, med en tid 11-12 minuter under 3 timmar för båda. Snyggo fick bryta eftersom han fick tungt med andningen efter två mil, vilket förmodligen inte var konstigt eftersom han stressat och missat start och därtill fått springa 5 km för att hinna med starten öht och sen inte kunnat dricka etc. Själv känner jag mig ju som en flåsande astmaattack varje gång jag är ute, men det är ovanligt för att vara Snyggo och därför kände jag mig väldans orolig även om han återhämtade sig när han fått dricka lite och varva ned. Jag har, eftersom hans kropp faktiskt tillhör mig med, ställt som ett krav på att om det blir likadant när han tränar nästa gång får han gå och kolla upp sig så att han inte springer runt som syster sin med typ minus tre i blodvärde. Men förhoppningsvis var det bara en dipp som visar att inte ens min älskade, bästa Snyggo är en übermenchen.

Nu blir det lite mer Eat Pray Love i dubbel bemärkelse. Gonatt!

Morgonstund har gräs i mun

Eftersom jag äter frukost på jobbet går jag alltid upp exakt en halvtimme innan jag ska gå till tåget på morgnarna. Då utfodrar jag katterna, bäddar och packar ihop min väska, klistrar på ett ansikte samt försöker få till nån slags frisyr. Inte mkt utrymme för oförutsedda händelser, alltså. Som när Pluto kom in i morse och låg och hulkade på hallgolvet.

Jag: kutar fram till Pluto och klappar honom på ryggen och ger mitt stöd i hans emliga tillstånd.
Snyggo: "älskling gå du och duscha så fixar jag det här!"

Oj, nu slant jag på tangenterna. Rätt ska vara:

Jag: kutar fram till Pluto och klappar honom på ryggen och ger mitt stöd i hans emliga tillstånd.
Snyggo: "AKTA, SE TILL ATT HAN INTE ÄR PÅ MATTAN!!"

Jaha, så jag låg där och såg till att Pluto inte var på mattan, och efter mycket om och men fick han upp ett grässtrå ur halsen.

Nu ikväll stod jag och fixade käk när det hoppar på dörren á la Pluto. Går och öppnar, och där sitter Pluto mkt nöjd bakom en liten gräsbädd på vilken en sork modell större vilar. Hann snabbt tänka att sorkens begravningsgräs var misstänkt likt det som katten i morse krånglade upp ur halsen. Ville inte tänka vidare på det. Främst eftersom jag var mitt i min matlagning.

Jag ger upp ett falsettskri och stänger dörren, innan jag inser hur opedagisk jag är, öppnar och plockar in det levande djuret och inte det döda, ger Pluto godis, blundar sen och gråter en liten skvätt (nåväl, nästan) när jag skyfflar upp sorken på en liten spade och hivar ut hnm i kolonin. Supernajs. Nu har jag iaf lyckats slutföra matlagningen, snart kommer Snyggo och Mini och inmundigar alla kolhydrater jag lagat. De ska springa Lidingöloppet imorrn så nån liten greksallad var det inte precis tal om att äta.