Har jag en 30-årskris? Funderade jag på igår, då när jag hade lite tid att reflektera över saker och ting i väntan på det försenade pendeltåget. Jag är gift, 30 bast, har massa bristningar på magen och en bebis i den samma, jag har haft fast jobb i närmare 70 år. Äger dessutom en volvo. Min slutsats blev att jag nog inte är någon ungdom längre, i alla fall. Funderade på om jag sörjde det, och sen kom tåget och jag skulle tänka harmoniska tankar för att inte höja blodtrycket ytterligare, ni vet. Först idag när jag var på pressbyrån och blev tilltalad Madame, av trevlig pojke i kassan, kom ämnet för mig igen. Tyckte det lät utmärkt trevligt och kom fram till att jag trivs mycket bra med min ålder. Är hellre madame (eller bara vanlig enkel 30-åring) än ungdom med ångest för allt och inget. Och snygga ben kan man ju få igen, nån gång.
Superhärligt väder idag igen, typ 26 grader och strålande sol. Jag aktar mig dock lite för den eftersom jag har börjat få Günther-liknande pigmentsfläckar över läppen, men det är nästan skönare i skuggan i vilket fall.

Snyggo gör för tillfället sin pensionärsgympa som ska hjälpa hans höftinflammation att läka. Sen ska det grillas.

Klumpis funderar på om det är svalast inne eller ute, tror jag. Han provade just att ligga under kökssoffan, men verkar nu ha insett att det fläktar lite mer utomhus.

Nu har vi gått in i nionde månaden! Jag och knubbis-Micro.


Fin hortensia planterade vi förra helgen. Verkar än så länge mkt lättskött. Bra köp.

Och så här ser det ut i vardagsrummet för tillfället... vi flyttrensar big time, som kanske framgått. Hyllor och matta är utkastade, och kvar är prydliga lådor och Micro-saker.