Najs dag.

Middagen gick mkt bra, med undantag för att jag nästan skar av en fingertopp med storslaget blodbad som följd. Annars blev maten god och sällskapet var ännu godare, och Hugo skötte sig ganska fint.

Det är för övrigt nu det på riktigt har sjunkit in att den här lilla godingen liksom ska va här med oss, i ganska många år. Jag tycker mer och mer om honom för varje dag som går, hur det nu är möjligt när han var så älskad redan från början.

Slutligen kan jag säga att jag har haft min fikadag med så stora proportioner på tallrikarna att det inte ens är nån idé att ha invägning på fredag. Jag spårade ur helt och hållet, typ. Dessutom är det ju halv storm och inget väder för powerwalks. Så jag räknar nog bort den här veckan...

dags att ta itu med dagen...

Jag borde bara inse att det är läge att sluta spela gitarr. Jag fattar inte det där med att det ska vara en takt på gitarren och en på det man sjunger. Det går bra med sången men gitarren låter hemsk. Igår sjöng och spelade vi lite när Simon var här, det var roligt men han fick stå för spelandet.

Nu ska jag och Hugo frakta oss nånstans där vi kan handla lite kompletteringar inför kvällens middag.

Aubergine- och squashgratäng med pesto och mozarella, kallskuren kyckling och sen smulpaj med hallon och citron, ska vi bjuda på.

Mysmåndag

Snyggo är nu i Helsingborg. Han hann lära Hugo cykla innan han åkte.

Nu är Simon här och hjälper mig förbereda morgondagens tjejmiddag. Vilken guldbrorsa man har!

Å nej också

Snyggo förkunnade häromdagen att han skulle bli sen på torsdag, för han ska springa KV:s riksmästerskap i terräng. Jaha ja, tyckte jag, åk du till Eskilstuna och gör det då.

Och nu slog det mig plötsligen hur det slutade förra året då han sprang RM. När han glatt ringde hem och förkunnade att det gick så bra att han hade en plats på ett plan till EM på Cypern månaden därpå.

Så nu sitter jag här i min ensamhet och funderar; hur bra kommer det att gå på torsdag? Kommer han snart att befinna sig i Jugoslavien, Tjeckien eller kanske i Vitryssland om nån månad? (Förmodligen Jugoslavien, det har ju när jag tänker efter inte existerat på ett antal år).

Han ska iaf inleda veckan med tre dagar i Helsingborg, och jag och Hugge har ett digert kalendarium för att inte saknaden ska kännas för överväldigande. I morrn ska vi till Min Nya Vän B (MNVB), och på kvällen kommer Pim-Pim. På tisdag ska vi försöka oss på att ordna tjejmiddag för ett tiotal personer, jag kommer då att inleda förberedelserna vid typ sju på morgonen för att hinna klart tills de kommer på kvällen. Sen fortsätter resten av veckan i samma stil, men ingen av mina aktiviteter kommer skicka mig till Vitryssland, det är iaf säkert.

Stora städaredagen, så här på höstkanten.

Vi sov som vanligt rätt länge, det går åt eftersom nätterna blir så upphackade. Men vid halv elva satt vi vid frukostbordet alla tre, och efter att vi styrkt oss med kaffe och mjölk var det dags att ta itu med dammråttor och smutsiga golv. Hugo och Gunnar sitter i babysittern och är nån form av arbetsledare, och vi andra far runt med mattpiskor och dammtrasor. K&P har flytt fältet.

Igår kväll, mys med äppelkaka och the Wire-tittande

Hugo fick ligga bredvid och titta på Pekbibeln istället för på läskigt program.

Och idag har vi så tagit fram snabeldraken, som snart ska gå en match med kossan i vardagsrummet.

Städledarna, den vänstra i fina kläder från Prag, som mormor och morfar hade med sig hem (och den högra i kläder från London, där var i stället farfar skyldig).

Härlig dag på "stan"

Jodå, vi kom iväg, jag och Hugo. Hejade på mamma och pappa strax efter 8 km.

Pappa nedan. Som synes gjorde jag ett YPPERLIGT jobb med kameran.

Sen tog vi T-banan till mål vid Kista, där ytterligare hejaklack väntade, i form av Inez m.fl

Jonas med lillasyster Johanna

Mamma segnar nästan ned under medaljens tyngd. Nej ok, det var en liten överdrift, men det var en rejäl makapär man fick om man sprang. Jag ska springa nästa år och få en själv, tänkte jag. Nu när jag har en personlig tränare och allt.

Morfar cirkulerade också omkring i målområdet

Pappa nöjd med loppet som gick på ungefär 53 minuter. Bra jobbat av en man i sina bästa (nästan 63) år. Shit, när man skriver ut det sådär ser det ju mycket ut, tänker verkligen inte på mina föräldrar som i 60-årsåldern. Kära nån, inte som de flänger och far och tränar och har sig.

Sara var förstås med resten av sin familj på plats.

Nu har vi käkat middag och sett Arsenal plocka 3 poäng (äntligen), och jag ska ha fikadag!! Idag ska jag baka världens godaste äppelkaka, en västergyllen, med mjölkfri vaniljsås till. Det blir veckans godis, det.

Kistaloppet, kanske

Jag och Hugge ska försöka frakta oss till Akalla och titta på mamma och pappa som springer Kistaloppet idag. Ska bli mkt spännande (statusen på barnet just nu är gnälligt).

Själv har jag fått dagens träningsdos när jag körde ett pass på motionscykeln. Har anlitat Snyggo som tränare för att nå mitt löparmål för 2012.
Jag: "nu vet jag hur det känns att få blodsmak i munnen"
Snyggo: "bra!"
Jag (falsettaktigt): "BRA? Är det inte FARLIGT?"
Snyggo (lite faderligt): "nej, då skulle alla idrottsmän vara döda."

Jaha, så mycket för det alltså. Nu är coachen själv ute och springer, så han får inte följa med och kolla på lopp.

skor, vikt och helg

Coolt, men det känns ju verkligen att det är fredag, även för mig. Trodde alla dagar skulle vara lika när man väl är hemma, men visst blir det skillnad främst för att Snyggo är hemma snart också. Och för att jag får ha fikadag!

Invägning i morse, 2,3 kilo kvar till VIH (Och de 2,3 kilona är de som hänger över byxlinningen, kan jag meddela). Det går ju som smöret det här. Kände dock när jag låg vaken ett tag i natt att ryggen har tagit stryk av allt kånkande. Ser fram emot att börja träna på gymet snart, så att man kan få tillbaka lite muskler också. Bara vikten i sig säger ju faktiskt inte så mycket.

Nehej hörrni, då är det dags att spatsera ned till öppna förskolan. Idag hoppar jag i mina nya gympadojor, som är Jossans gamla springskor. Lyxigt, hon hade typ 11 par som hon inte längre springer i men som inte är särskilt slitna och som fungerar alldeles utmärkt som promenadskor. Alltså har hon delat ut dom lite till höger och vänster, och på min lott föll ett par fina lila nikeskor. Toppen!

Nu är det kväller

Så himla stolt över min fina Caroline som har fått fart på sitt make up-artistande. Var tvungen att köpa svensk damtidning häromdagen för att skärskåda ett av jobben.

Nu laddar jag för en ny vaken natt! Man vet ju inte om det blir det än, men jag har bestämt mig för att inte låta mig nedslås av vakna nätter. I natt blir det robinson på TV4play och så lite te och päron om vi ska vara vakna. Sen har jag ju mina TV-boxar; Vänner, SATC, Dr Quinn och Anne på grönkulla. Med mera. Sånt där bjäfs som Snyggo ändå inte är så intresserad av... I morgon har vi dessutom ingen tid att passa förrän vi ska träffa galna tanten på massagen vid halv tre. Och det finns ju träligare folk att hänga med, än Hugo! Hjärtat nästan skvimpar över av all kärlek. Älskade lilla ap-unge.

(mysdressen har åkt på efter en hård arbetsdag).

Dressed for success

Vi kom iväg, till slut. Kändes som att vi skulle flytta till stan, med helt överlastad vagn. Hugo var förstås klädd i sina propraste kläder.

Var SÅ kul att träffa alla (även om det naturligtvis känns mycket smärtsamt att Aikåaren har en ny rumbo ;-) och Hugo skötte sig perfa. Känns som att alla tömde sina flexkonton för att hänga med mig på eftermiddagen, men nåt ska man ju ha flexen till.
Nu håller vi på att laga mat och får återkomma sen!

Jobb

Nu bär det strax av till mitt jobb en sväng. Det ösregnar och vi är ganska trötta både jag och Hugo, men tror ändå att det kan bli en riktigt bra dag. Glad att jag har ett sånt himla bra jobb och härliga kollegor, man ska ju trots allt jobba större delen av sitt liv sen...