Det där som (tydligen) inte gör sig självt

Jaha, här sitter jag vid datorn och väntar på att blommorna ska vattna sig, att Hugos kläder ska hoppa in i byrån och att sängkläderna till våra övernattningsgäster ska få ben och hasa ut i vardagsrummet på egen hand.

Mycket märkligt, jag har 5 krukväxter i min ägo, som jag vattnar två dagar i veckan. Varken mer men ibland mindre. Hur kan DET vara så besvärligt? Jag tycker mycket om alla fem också, så jag vill ju försöka hålla dem vid liv.

Å NEJ, jag måste ju tvätta håret också (eller rättare sagt; jag måste ju vänta på att håret ska tvätta sig också). Jag hade även en plan på att lägga mig supertidigt men det är ju redan för sent för det. Just ikväll är jag på många sätt en ganska misslyckad individ, känner jag. Mammor ska ju vara effektiva och handlingskraftiga och inte gnota över allt det där som måste göras.

Eller? Säg gärna att jag har missuppfattat nåt här. Sitter ni också ibland och stirrar ut i tomma intet som små mähän, medans ni tänker på allt ni borde men inte orkar?

Dag 1. Även kallad måndag.

Dagen började med att mobilen ringde klockan 06:00. Har inte använt klockan på mobilen nånsin, eftersom Hugo normalt är väckarklocka nog. Mobilen lät som en sån där gammaldags klocka som står och hoppar på bordet ni vet, så mellan klockan 06:00 och 06:02 låg jag med ilsket klappande hjärta och svettig överläpp och väntade på att jag skulle lugna mig nog för att kunna ta mig samman och kliva upp.

En lugn och skön morgon därefter. Iklädd min nya jacka (lite som när man var liten och skulle börja skolan och fick nåt nytt) tog jag en cykeltur till tåget, åkte till stan och klev in på kontoret där det raskt kändes som att jag inte hade gjort annat än att jobba det senaste året. På ett positivt sätt. Många kramar och glada miner, lite nya ansikten och bekantskaper.

Fullt övertygad om att Hugo hade en finfin dag med pappan (vilket han också haft, visade det sig) var det faktiskt inte jobbigt att vara hemifrån. Men så har jag ju också gjort små egna utflykter sen Hugo föddes, så det kändes inte så konstigt.

Väl hemma igen var Miniapan ifråga inte så hemskt intresserad av mamman, utan mer av sin fiskgratäng som han var i färd med att äta. Lite skönt på ett sätt! Nu sover han och jag ska se till att få lite kvalitetstid med världens bästa Snyggo.

Gröna fingrar

Det är väl när blomman ser ut såhär som man plockar bort allt det vissna och låter de friska (den friska) vara kvar?

Slut på föräldraledigheten å så lite skor o kläder

Ja, det har det iof varit ett tag nu eftersom jag har haft semester, men det har ju inte varit nån större skillnad mer än på kontot.

På måndag ska jag alltså åter träda in i rikets tjänst. Att så ska ske har jag vetat om sen vi gjorde planeringen för det här året redan innan Hugo föddes, ingen större överraskning således (jag har f.ö suttit och kollat bilder på bebis-Hugo, blir lika lipfärdig varje gång).

Faktum är att det känns riktigt bra! (Okej, det här med att gå upp klockan 6 är väl inte min melodi riktigt, men så fort man har kommit upp är det ju helt OK). Jobba måste man ju trots allt om man inte har gift sig med typ, eh, Donald Trump vilket jag inte har och vilket jag är väldigt tacksam för. Jag har därför valt att ha inställningen att det är härligt att jag för det första HAR ett jobb, som jag för det andra TRIVS med och som jag dessutom får ett litet månatligt bidrag för att utföra. Dåliga dagar kan man självklart ha, men den dagen söndagsångesten blir ett regelbundet inslag i vardagen ska jag nog fundera på att byta jobb i stället.

SÅ tacksam för det här härliga året som har gått. Inte har jag direkt satt in alla kort i album och organiserat garderober och bonat golven varje vecka, men väldigt mysigt har vi haft det och jag har (nästan) njutit av varenda dag. Sån tajming också att jag fick dela den första tiden med mina systrar, Ida och n:a Caroline.

Här är btw de nya skorna;

Och på begäran även klänningen (som inte ser ut så mycket som en städtrasa på som när den ligger på sängen):

Det blir ingen omröstning på vilken jag ska ha. Tänker bestämma helt själv beroende på om jag känner mig grön eller rosa på lördag.

Status: oförändrad

Så här ser det ut fortfarande, nämligen.

Snyggo noterade att friidrotts-SM går av stapeln i Peking 2015. Hade vi inte haft småbarn hade det absolut varit aktuellt att åka dit, det var trots allt inte svindyrt att resa dit och att leva där kostar typ 2 kr om dan (inklusive taxiresor). Men vi kanske får satsa på friidrotts-SM i London 2017 i stället...

Jag tog mig dock ur soffan mitt på dan och gjorde Gallerian en sväng med n:a Caroline. Hon slängde på mig en puderrosa liten sak i klänningsform inne på Stadsmissionen, provade den och den satt faktiskt bra! 100 kronor kunde den ju absolut vara värd tyckte jag, så nu får vi se om den konkurerar ut den gröna till bröllopet. Hittade även ett par svarta kilklackssandaletter i satin, som ska göra vilken klänning det nu blir följe.

Förutom det är jag MYCKET nöjd med att det snart är höst! Mysiga kvällar inne, man blir sugen på att laga goda mustiga gulashgrytor och äppelpajer, man får ta fram lite rejälare kläder (har aldrig varit ett fan av shorts och linne eller slinkiga kjolar och klänningar till vardags). Hösten är min fejvorit. Den här hösten får jag ju dessutom lägga till att komma hem från jobbet och hänga med miniapan, skulle tro att jag försöker hålla ned övertidsarbetet.... På måndag är det dags att ta på sig kavajen igen. Men först tre dagar till i soffan...

OS i all ära...

...men årets största idrottsevenemang är ju trots allt KK-joggen, som gick av stapeln igår. Mkt roligt även om jag själv inte kunde delta i själva loppet. En stor släktskara sprang, och en lika stor släktskara hejjade på. Nästa år ska jag vara med, oavsett status på knän och hälar och annat!

Annars går vi ju mest i OS-koma här från morgon till kväll, därav den inte myckna mängden skrivande. Tur att jag börjar jobba på måndag, då kanske inte sportbaksmällan känns lika tung...

tvål och sallad

Min kärleksaffär med Molton Brown började i NY, där hotellet vi bodde på hade dessa små godingar som shampoo etc i duschen. Jag låtsades att jag duschade ofta och mycket för att kunna ta hem så många flaskor som möjligt, tyvärr gick inte hotellpersonalen på det. Jag förstod varför när jag kom hem och såg att det inte precis var Barnängentvål-priser på sortimentet.

Hur som helst, om man vill göra sin dusch eller sitt bad till en spaupplevelse kan jag verkligen rekommendera Molton Brown, som finns bla på vissa Åhléns och NK. I taxfreeshopen igår kom jag över flera lite mindre flaskor (ja, jag betalade naturligtvis för dem). Perfekt om man som jag har lite beslutsångest över vilken som doftar godast.

Snyggo tyckte för övrigt att jag skulle låta bli att använda dem, eftersom jag uppenbarligen hade sånt nöje i att lukta på dem och fota dem.

Ikväll gjorde jag favvosalladen; caesarsallad. Mkt enkelt och så fantastiskt gott. Jag bara blandar romansallad med tomater och rödlök. Tillsätter kycklingfilé eller salladskyckling i färdiggrillade tärningar, rostar krutonger av vitt bröd på hög värme i lite olja (saltar under stekning). Sen på med dressing och parmesan. Går på ett kick och känns som lyxmat, tycker jag. Dressingen kan man ju göra själv men jag har köpt Lallersteds ceasardressing på senaste tiden, mycket god.

Och här sitter min lilla stjärna och jobbar lite.

Lite fler Londonpics. Och en EM-stjärna.

I Copper box på första dagens handbollsmatch

Efter matchen stannade vi kvar i OS-byn, och Hugo fick lite svensk mat. Vi hade med oss lite grann till första dagarna, men sen köpte vi på plats och han åt ricepudding och andra brittiska läckerheter med glatt humör.

I väntan på tunnelbana, byte på Baker Street. Funkade alltid bra på tuben, även om det i onsdags tydligen var rekord i brittisk tunnelbana med 4,5 miljoner resenärer.

Wembley stadium

På pingismatch. Lite förvirrande först att fyra matcher avgjordes samtidigt, men snart fick vi kläm på det hela och insåg att vi fick bra valuta för pengarna.

Snyggo på Olympiastadion, framför elden.

Friidrott

Hugo fick förstås en OS-tisha, storlek 4-5 år. Den satt perfa. Hugo är stor eller engelska barn små.

Damernas marathon på söndagen

Killarna kramade lite på Moa Hjelmer som strosade förbi och villigt poserade på bild.

Hugo äter ju all mat rumstempererad vilket verkligen underlättar när man är på resande fot. Det räcker ju med att man gör en utflykt här hemma, så är man mindre beroende av microvågsugnar och annat. Här är det matpaus utanför Westminster Abbey.

Hemresan gick bra, även om miniapan med sin förkylning led lite av landningen. Underbara ma&pa överraskade oss med att hämta på flygplatsen, vilket verkligen underlättade hemresan. Tack! <3

Idag har vi bara softat, utom Snyggo som har tvättat med frenesin hos en duracellkanin. Och packat upp. Och sprungit. Han är en riktig klippa, min man.

Hejjaklack vid Big Ben

Friidrott

I fredags kväll åkte jag på friidrott, medan Snyggo och miniapan åkte på beachvolley. Imponerad av säkerhetsarrangemangen, så otroligt mkt folk och väldigt noggranna kontroller för att komma in i olympiabyn/arenorna, ändå flyter allt på jättebra.

Hur som helst, jag satt högst upp men såg väldigt bra. Satt nära längdhoppskvalet, tex. Kul också att se guldstriden på 10000 meter.

Igår fm var Snyggo på friidrott, och nu ska vi strax in och kolla på damernas marathon. Strax efter 19 går flyget hem, efter en vecka som faktiskt överträffat alla mina förväntningar!

Förresten...

Här är mitt Oasis-fynd. Ser onekligen lite tråkig ut på galgen med var helt ok på, och ska ju piffas upp med snygga skor och lite accessoarer.