Medikamenter

Hela familjen är djupt involverad i detta med Noras penicillin. Jag sitter framför hennes gunga och ger henne en liten skvätt i taget, och när jag pluttat in lite i hennes mun hoppar Snyggo och Hugo upp bakom min rygg och börjar vifta och sjunga så att hon sväljer av pur förvåning. Funkar ganska bra. Utan distraktion kräks hon upp medicinen igen och att hålla på så blir ju ingen frisk av.

Idag på eftermiddagen har det varit high chaparall här hemma. Kände mig dock upplyft efter en härlig lunch med min vän B, så det gjorde inte så mycket. Nu skriks det igen för fulla muggar, så jag ska se om det är dags att söva medicintagaren. 

fem apor

Igår började jag läsa "Ögonblicket", och förstod raskt att detta var en bok i min smak. Ett fantastiskt språk som uppmuntrade till eftertanke, en spännande intrig (ingen deckare!) som till största delen utspelar sig i Berlin några år före murens fall, en episk kärlekshistoria som gör att den hastighet med vilken man vänder blad närmar sig tusennittio, som svägerskan skulle ha sagt.

Nora har varit trött och sovit största delen av tiden Hugo varit på dagis, och jag har legat bredvid henne på sängen och läst och läst. Hann inte gå på toa, inte äta lunch, knappt andas. Fem i tre, när jag var tvungen att gå och hämta Hugge, slog jag ihop de drygt femhundra sidorna, rödgråten och snorig med håret på skaft. Boken får definitivt fem av fem apor. Har inte läst nåt så fängslande sedan jag i höstas läste Maria Dueñas fina "Tiden där emellan".

Infektion och en joggingtur

För en vecka sen skulle doktorn ha ringt om Noras prover, som togs för knappt två veckor sen. Idag kom det istället ett brev, att hon behöver antibiotika. Jaha, men för vad!? Brukar folk inte vilja veta det? Nu får jag istället ägna morgondagen åt att försöka få tag på doktorn, suck. Har försökt få i henne första dosen ikväll... Hälften kom upp... 

Har sprungit också, och är nöjd både med passet i förrgår, 5 km i 5.39-tempo (28.13) och dagens åtta km i 5.55-tempo (47.20). Milen under timmen känns inom räckhåll igen!

Shopping

Faster G pratade igår om en bra bok som hon just läst, blev nyfiken och åkte och köpte den nu på förmiddagen. Återkommer med en åsikt. Fixade även bandet på min nya klocka, så nu sitter den som den ska!

Firande ggr tre

Jaha, då har vi avslutat tre dagars firande av mamma, numera alltså sextiotaggare. Låter så gammalt, men tycker verkligen inte hon är gammal. Jag vet inte riktigt när folk blir gamla i min släkt, farmor blir tex 87 nästa  månad och är ung i sinnet och lyckligt nyförlovad med sin särbo, så himla skoj. Nej, gammal, det blir man nog först när man tillåter sig att bli det!?

Har inte hunnit tanka över från stora kameran så det blir ett par bilder på mina små pyjamasnissar istället, från ikväll när vi kom hem. Hugo är förvisso en vilding, men världens omtänksammaste storebror. Lycklig ikväll också när han efter en veckas tjat äntligen fått träffa sin favorit "Pfia"...

Min trogna support

"Ja men det blir nog bra," sa Snyggo efter lång tystnad. Refererade sedan till gästerna på kalaset då denna ska bjudas på; "tanter brukar ju gilla när barnen har varit med och gjort saker själva."

Vilken lustigkurre! Kanske ni tänker då. Han var dessvärre helt seriös. Men om han har rätt blir det ju iof bra ändå...

Nu ska jag och Nora snart åka och vara kökspersonal på mammas kalas. Först en springtur!

suprajs

Idag fyller mamma 60 år, vilket vi har firat med en liten överraskningsfest. Eftersom kalasen egentligen är i morgon och på söndag trodde mamma (?) att hon och pappa skulle fira ikväll, men vi ställde till med en liten surprisepicnic nere vid våran strand, och efter det blev det tårta, fiskdamm (är det kalas så är det), spel och lite Let´s dance hemma hos oss.
Nu är det dags att sova, men håll till godo med lite bilder så länge. Och en kram till syster E som inte kunde vara med. <3

Milspåret

Jag och barnen trotsade förkylningar och dåligt väder och åkte till stan ikväll för att kolla Milspåret. Att kolla på lopp är ju inte lika kul som att springa, men näst intill. 

En sån där jobbig en

man hinner med så mycket när man är hemma, sånt man aldrig annars skulle göra. Man blir helt enkelt en lite jobbigare samhällsmedborgare. Jag har denna vecka:

1) mailat KK-joggen. Det är så himla roligt att det på deras sida står att man inte får fortsätta loppet om man inte passerat sparbanken efter 60 minuter. Jaha, frågar man sig ju då, var i allsin dar ligger sparbanken? Och framför allt; hur långt in på banan är det?? På hemsidan skryter man om att man har ett av Sveriges bästa lopp, och det håller jag med om, men det är ju tydligt att informationen vänder sig till folk som bor i Katrineholm och har sprungit loppet 18 gånger, så att man har koll på markeringarna. 

2) mailat musikrecensent på Svenskan och frågat varför han i en artikel kallar Sinead O'Connor för "hen". Är det för att hon har rakat huvud och inte ser traditionellt kvinnlig ut?? Undrade jag irriterat (men trevligt, liksom). Fick svar snabbt. Det var ett experiment, kunde man säga. Eftersom hon är bisexuell och klär sig könsneutralt. (Jaha, och då kan man inte vara kvinna???) kanske var det ett tokigt experiment, menade han. Ja, det tycker jag nog att det var.

3) ringt ( ja käre min värld, här räckte det inte med mail) till posten och undrat hur i hela friden brevbäraren kan ställa ett paket med dyrbart innehåll UNDER lådan, när det inte fick plats I. Tänk om vi hade varit bortresta!? MYCKET upprörande, förklarade jag för den tillmötesgående kundtjänsttanten som skulle vidarebefordra informationen till rätt chef. Jag har sagt att jag vill ha återkoppling, blir spännande att se om jag får.

Vad paketet innehöll? Ett armbandsur från Karen Millen! Födelsedagspresent från mitt Snyggo, ska visa sen.

Ja, ni hör ju. Reta inte mig just nu, liksom. 

Törnrosa...

...skulle jag vilja vara. Planen var att lägga Nora tidigt och sen själv gå och sova. Nora sitter nu bredvid mig i soffan och låtsas vara superintresserad av Patrik Sjöbergs intervjuprogram. Själva skulle jag hellre se Biggest fetto om jag nu ändå måste vara vaken, men vad gör man inte för resten av familjen. Jaha, sen hoppas vi att Hugo sover längre än till 4.45 i morgon. Nu vet jag vad man gjorde med all tid innan man fick barn! Man sov. Helst sju timmar per natt.

Ytterligheterna

Igår kväll när vi kommit hem från utflykten var jag så snurrig i bollen och trött att jag mådde illa. La mig på sängen och grät en skvätt, försäkrade sen Snyggo om att så HÄR trött har jag aldrig varit NÅNSIN. 

Sen på kvällen åkte jag och hämtade kusin S på Arlanda, och då fick jag göra två saker jag gillar, köra bil och lyssna på alldeles för hög musik (helst r'n'b) och sen umgås med en kär vän. I den kvart det tog att köra hem, sen hoppade jag rakt i säng...

I natt blev det något mer med sömn, fem timmar, men  fem timmar i sträck!! Inte att förakta. Tack barnen. Sen lite hänga på jobbet efter en mysig morgonen med kusinen som slaggat i vardagsrummet,  och Hugo har gått runt här hela eftermiddagen och skanderat "Fia! Fia! Fia!" 

Nu på kvällen gick jag ut med barnen och väntade på Snyggo som skulle komma på cykeln från tåget. Kvällssolen lyste mellan björkarna, vattnet glittrade och jag hade Nora i famnen och Hugos lilla hand i min. Och då kom jag på mig själv med att tänka, att jag har nog aldrig i hela mitt liv varit lyckligare än nu.