Panik

Klockan tio ikväll somnade Nora och jag drabbades som vanligt av Den Stora Handlingsförlamningen. Den är extra stor nu eftersom Nora är inne i en fas där hon bara är nöjd om hon blir buren. Glöm vagn, babygunga och gym, liksom. Javisst, det är ju inga problem, om det inte hade varit för att man ibland måste äta lite (Jesus körde väl iof nån sån där fyrtio dagars fastevariant? Det kanske vore nåt, även om jag hoppas det har gått över inom 40 dgr), duscha ibland (nåväl, det kan ju också stryka på foten), och även, som Idag, förbereda ett bröllopstal.

För i morgon bär det alltså av på bröllop, när min fina kusin Kristofer gifter sig med sin Johanna. Ser mycket fram emot en härlig dag och hoppas att Noras mage är med oss och inte emot oss då. Nu ska jag bara måla naglarna innan jag hoppar i säng, befarar att jag annars kommer att få glida runt i avskavt grönt nagellack på grund av tidsbrist.

Nora och mamman tillika kånkerskan önskar er en fortsatt trevlig helg.

Fredag, en dag mellan två fester

Först lite pics från igår...

Fest i Lilleråd! Vädret var inte att klaga på. Bara myggen, men dem kan man ju inte skylla på värdarna.



Hugos Pfia som är en tårtmakerska av rang.



Söta studenten:



Tre flickor som jag tycker väldigt mycket om! Mina systrar och min dotter <3

Nora har provat klänning inför morgondagens bröllop. Tror det får bli denna.



Jag hade ju tänkt att jag skulle sova hur mycket som helst i natt, men det var tyvärr inte Nora alls med på. På förmiddagen kom dock Ida och Elvira hit på mycket välkommet besök. De är kvar nu men Elvis ska sövas, så jag passar på att sitta här en kortis... Nehej, nu gav Ida upp så då går jag och håller dem sällskap. På återhörande.

Paus

Vad pysslar egentligen Johanna med? Undrar förmodligen ingen, men det blidde ju lite bloggpaus här. Har varit fullt upp både igår och idag. Kom just hem från mina fina kusin och bonuslillasyster Tildas student ute på landet. Snyggo och Hugo är i Småland så vi har tjejhelg nu, jag och Nora. Eftersom lilla gumman sover ska jag raskt göra detsamma, återkommer efter lite sömn.

Melon...

...har vi kalasat på framför Sportnytt. Och på tal om meloner får man ju en dag som denna vara glad att man inte opererat in fejkmeloner som måste plockas ut eftersom de innehåller farliga ämnen (varför blir man inte förvånad!?) 

För övrigt har jag idag reflekterat över hur många trevliga kontakter man får genom barnen. En kort pratstund på eftermiddagen med en av Hugos fröknar har blivit tradition, och idag hade vi playdate i lekparken tillsammans med en dagiskompis till Hugo som också har en lillasyster lika gammal som Nora och vars mamma ska vara hemma lika länge som jag. Det är så otvunget så där, man byter lite telefonnummer och ses i en lekpark, barnen har kul och man slipper städa hemma...

å men hallå

Jag blir så trött på alla såna där smaksatta vattenflaskor. Ni vet, typ "Ramlösa Guarabananas meets kiwikärnor". Å nu har det kommit ännu en: "rött päron." Å man ba men ALLVARLIGT, vilken TUR, just RÖTT päron är ju en smak som verkligen har saknats.

Jaha ja, nej men lite sånt sitter jag och funderar på en ljummen kväll som denna.

Sol ute, sol inne och i sinne och allt det där

Idag är det ju en strålande sommardag, till skillnad från igår. Jag hade ju alltså bestämt mig för att stanna hemma med barnen, eftersom Nora har, eh, vi kan säga 'problem med magen'. Dessutom stod regn på menyn och det underlättar inte direkt när man släpar med sig två små ungar. Alltså bevakade vi maran hemifrån, men det blev ju mer och mer spännande. Efter 30 km började jag inse att Jossans mage kanske skulle hålla den här gången, och Snyggo kutade på i strålande fart. När kommentatorerna på TV började prata om att Jossan låg trea blev jag helt till mig i trasan, och till slut kunde jag inte sitta hemma längre.

"VI SKA ÅKA TILL STAN, HUGO!" Ropade jag i halv panik till sonen, som snabbt var med på noterna (eftersom det var länge sen han såg morsan så exalterad). Han langade Noras strumpor och mössa och hoppade i regnkläderna, jag slängde in en sulky och en sele i bilen och körde med plattan i botten (nåja, jag hade ju barn i bilen) till universitetet där vi parkerade och hoppade på tuben. Småsprang med Nora i selen under ett paraply, körandes Hugges sulky med andra handen. Joggade förbi horder av folk som vallfärdade mot stadion, svetten lackandes som om jag var inne på 42:a kilometern. Vi kom fram, nån minut före tre, tog Hugo i handen och försökte plänga oss in på stadion. Det gick ju sådär, får jag säga. Hällregnet kom, vi stod där utanför, jag och mina barn. Vi var iallafall på plats!! Tänkte jag nöjt. Vi var på plats när barnens faster fick kliva upp på prispallen, även om vi dessvärre inte såg ett jota. Och vi fick hämta hem Snyggo och Nora sov i selen under min sjal och det gick ju utmärkt att stå på knä mitt på regnig gata och servera Hugo risifrutti-mellis. Själv insåg jag att jag inte hunnit äta lunch, det gick ju så fort allting, så jag hade fortfarande bara morgonens gröttallrik i magen. Nåväl, ni såg ju vilket tabberas vi hade på kvällen sen för att ta igen det...

Och idag är det alltså en strålande varm sommardag, 26 grader i skuggan bjuds det på och jag ska försöka klara av ett löp-pass på typ 12 km. Får väl se hur det går, men det är inget att dra ut på. Off we go.

Hugo har förresten precis utövat ett av sina sommarnöjen; blåst såpbubblor på balkongen.

Post- marathon

Ja, i väldig lyx firar vi snyggos pb och Jossans brons. Jag dricker en slät lättöl och Snyggo har gått på starkt med en banansmoothie. Festligare än så blir väl knappt en lördagkväll!?

Marathon

Supporterklacken håller sig hemma idag, på grund av anledning. Just nu sover båda barnen samtidigt, ett litet himmelrike har därmed uppstått i soffan där jag sitter med en kopp te och paddan i knät, för att följa familj och vänner som springer. Följer även på TV, synd dock att det som vanligt är sånt fokus på snabbaste herrarna och inte så mycket på damerna. Snyggo har förhoppningar om att komma under tre timmar, vilket ju innebär en rasande fart (4.14/km) men har lite ont i ett knä så det ska bli väldigt spännande att se hur det går.

 Ett par små bilder från gårkvällen...

Utflykt

Att hämta nummerlapp i stan blev en hel utflykt, med god italiensk lunch och seven-11-picknick i Humlegården. "Vi behöver ingen skötväska med, för båda ungarna har redan skitit idag", förkunnade jag innan vi åkte. Enligt Murphys law låg jag sedan på golvet på toaletten hos italienaren, och försökte sanera diarreblöja med några medhavda våtsavetter. I övrigt måste jag säga att utflykten var mycket trevlig och incidentfri. 

Kompisar

Härlig morgon! Mest för att Snyggo är ledig. Klockan 6 tyckte barnen att vi hade sovit klart, och då är det ju bara att rätta sig. VÄLDIGT länge kvar till klockan åtta när närmsta butik öppnar, så att man kan få sig lite färska frallor till frukost. Men klockan blev ju åtta, lyxig frukost intogs och Hugo passade på att gå ut på balkongen och kika ut över dagis lekplats. "HEEEEJ IRIS!!!" Hördes han ropa så att det ekade ut över gården. 

Nu är vi på plats in town, ska fixa ut Snyggos nummerlapp inför morgondagens marathon. Hugo har redan börjat hejja intensivt och högljutt!

Shoppingdag

Ja kära nån, vilken lyx att få PROVA kläder i lugn och ro och inte bara rycka åt sig något oformligt plagg i all hast. Jag spenderade idag ett par timmar på Gallerian med mamma och Nora som smakråd och sällskap, slapp köra vagn och kånka på selen. Smakråd är jag inte heller bortskämd med, eftersom Snyggo vrider sig av obehag av blotta tanken att springa efter mig i butiker. En mamma är ju också bra på det sättet att hon säger vad hon tycker. Som när jag provade den där lilla lilla svarta byxdressen.

Mamma: ja... Den var ju.... Ja, vad ska man säga!?

Jag: ja, nej, jag vet inte riktigt... Den sitter kanske lite konstigt,.."

Mamma: " nej då, den SITTER jättebra. Men liksom, ja, när har man den...?"

jag: "det är väl kanske lite det som är frågan, men lite festligt sådär kanske med ett par klackar till?"

Mamma (som förmodligen tycker den är mindre än ett frimärke): "ja, den är nog skön en RIKTIGT riktigt JÄTTEVARM sommardag" 

Jag: "mm... Ja, det är ju frågan om man kommer använda den."

Mamma: "du kan ju ha den hemma! Ja, till att börja med lite sådär iaf." 

Haha. Jag köpte den och ska ha den hemma. Och kanske kanske vågar jag ha den nån mer gång.

En koll i morse visade att jag är 3,5 kilo från min målvikt. Därmed är jag också 3,5 kilo från mina favoritbyxor, även om jag testade och märkte att jag kom i ytterligare ett par Karen Millen-byxor nu, (dock gick det inte ens att tänka en tanke medan man hade dem på sig). Kör inte riktigt lika strikt kost nu, även om jag försöker tänka på att inte gå på kaloriplus för ofta. Målet är att framåt höstkanten vara klar med detta, nåt kilo i månaden vore bra. Vi får väl se hur det blir med det.

Hur som helst, nu sover båda (!!) barnen och snart vi med antar jag, Snyggo ska springa maran på lördag och är noga med sömnen så här veckan innan. Så noga man kan vara med två små under 2... Själv kollar jag lite vilka lopp jag ska springa i år, det lutar åt Kistaloppet, Hässelby, Topploppet, KK-joggen och kanske Bellmanstafetten. Helt fantastiskt att ens tänka tanken, inte ens fyra månader efter snittet. 

Jaha, då ska jag göra lite te och duka fram ett par chokladkokoskakor åt min älskling. Jag är ju lite medberoende här, som matminister och allt. Saltar nervöst lite extra och försöker skvätta ned lite grädde där det går, så om han inte klarar maran under tre timmar på lördag så är det nog mig vi ska skylla på.