det där med bröllop

En fantastiskt fin dag var det igår. Solen sken från en blå himmel, så som man på förhand alltid tänker sig en bröllops- eller studentdag, när man tillfälligt glömmer bort att vi bor i Sverige...

Den innerliga värme och kamratskap vi såg mellan Kristofer och Johanna smittade av sig på oss i kyrkbänkarna, och jag saknade Snyggo på plats, såklart! Just på bröllop vill jag gärna hålla hans hand, jag tycker det känns fint att få minnas våra löften till varandra en sån dag.

En härlig fest, en trött liten dotter framåt kvällen, och en natt med en liten skvätt sömn. Soffan idag, och medan haglet, åskan och blixtarna satte igång alla billarm här utanför såg jag Peter Jöback sjunga "First time ever I saw your face" med sån inlevelse att jag grät en skvätt ikapp med de kungliga som diskret försökte rädda mascaran.

Dagen efter

Min fina tjej tar igen sig lite efter gårdagens bröllop... Och ikväll kommer mina killar hem igen!  

Nu...

...åker jag, Nora och min tantblus på bröllop. Trevlig dag, alles!

Panik

Klockan tio ikväll somnade Nora och jag drabbades som vanligt av Den Stora Handlingsförlamningen. Den är extra stor nu eftersom Nora är inne i en fas där hon bara är nöjd om hon blir buren. Glöm vagn, babygunga och gym, liksom. Javisst, det är ju inga problem, om det inte hade varit för att man ibland måste äta lite (Jesus körde väl iof nån sån där fyrtio dagars fastevariant? Det kanske vore nåt, även om jag hoppas det har gått över inom 40 dgr), duscha ibland (nåväl, det kan ju också stryka på foten), och även, som Idag, förbereda ett bröllopstal.

För i morgon bär det alltså av på bröllop, när min fina kusin Kristofer gifter sig med sin Johanna. Ser mycket fram emot en härlig dag och hoppas att Noras mage är med oss och inte emot oss då. Nu ska jag bara måla naglarna innan jag hoppar i säng, befarar att jag annars kommer att få glida runt i avskavt grönt nagellack på grund av tidsbrist.

Nora och mamman tillika kånkerskan önskar er en fortsatt trevlig helg.

Fredag, en dag mellan två fester

Först lite pics från igår...

Fest i Lilleråd! Vädret var inte att klaga på. Bara myggen, men dem kan man ju inte skylla på värdarna.



Hugos Pfia som är en tårtmakerska av rang.



Söta studenten:



Tre flickor som jag tycker väldigt mycket om! Mina systrar och min dotter <3

Nora har provat klänning inför morgondagens bröllop. Tror det får bli denna.



Jag hade ju tänkt att jag skulle sova hur mycket som helst i natt, men det var tyvärr inte Nora alls med på. På förmiddagen kom dock Ida och Elvira hit på mycket välkommet besök. De är kvar nu men Elvis ska sövas, så jag passar på att sitta här en kortis... Nehej, nu gav Ida upp så då går jag och håller dem sällskap. På återhörande.

Paus

Vad pysslar egentligen Johanna med? Undrar förmodligen ingen, men det blidde ju lite bloggpaus här. Har varit fullt upp både igår och idag. Kom just hem från mina fina kusin och bonuslillasyster Tildas student ute på landet. Snyggo och Hugo är i Småland så vi har tjejhelg nu, jag och Nora. Eftersom lilla gumman sover ska jag raskt göra detsamma, återkommer efter lite sömn.

Melon...

...har vi kalasat på framför Sportnytt. Och på tal om meloner får man ju en dag som denna vara glad att man inte opererat in fejkmeloner som måste plockas ut eftersom de innehåller farliga ämnen (varför blir man inte förvånad!?) 

För övrigt har jag idag reflekterat över hur många trevliga kontakter man får genom barnen. En kort pratstund på eftermiddagen med en av Hugos fröknar har blivit tradition, och idag hade vi playdate i lekparken tillsammans med en dagiskompis till Hugo som också har en lillasyster lika gammal som Nora och vars mamma ska vara hemma lika länge som jag. Det är så otvunget så där, man byter lite telefonnummer och ses i en lekpark, barnen har kul och man slipper städa hemma...

å men hallå

Jag blir så trött på alla såna där smaksatta vattenflaskor. Ni vet, typ "Ramlösa Guarabananas meets kiwikärnor". Å nu har det kommit ännu en: "rött päron." Å man ba men ALLVARLIGT, vilken TUR, just RÖTT päron är ju en smak som verkligen har saknats.

Jaha ja, nej men lite sånt sitter jag och funderar på en ljummen kväll som denna.

Sol ute, sol inne och i sinne och allt det där

Idag är det ju en strålande sommardag, till skillnad från igår. Jag hade ju alltså bestämt mig för att stanna hemma med barnen, eftersom Nora har, eh, vi kan säga 'problem med magen'. Dessutom stod regn på menyn och det underlättar inte direkt när man släpar med sig två små ungar. Alltså bevakade vi maran hemifrån, men det blev ju mer och mer spännande. Efter 30 km började jag inse att Jossans mage kanske skulle hålla den här gången, och Snyggo kutade på i strålande fart. När kommentatorerna på TV började prata om att Jossan låg trea blev jag helt till mig i trasan, och till slut kunde jag inte sitta hemma längre.

"VI SKA ÅKA TILL STAN, HUGO!" Ropade jag i halv panik till sonen, som snabbt var med på noterna (eftersom det var länge sen han såg morsan så exalterad). Han langade Noras strumpor och mössa och hoppade i regnkläderna, jag slängde in en sulky och en sele i bilen och körde med plattan i botten (nåja, jag hade ju barn i bilen) till universitetet där vi parkerade och hoppade på tuben. Småsprang med Nora i selen under ett paraply, körandes Hugges sulky med andra handen. Joggade förbi horder av folk som vallfärdade mot stadion, svetten lackandes som om jag var inne på 42:a kilometern. Vi kom fram, nån minut före tre, tog Hugo i handen och försökte plänga oss in på stadion. Det gick ju sådär, får jag säga. Hällregnet kom, vi stod där utanför, jag och mina barn. Vi var iallafall på plats!! Tänkte jag nöjt. Vi var på plats när barnens faster fick kliva upp på prispallen, även om vi dessvärre inte såg ett jota. Och vi fick hämta hem Snyggo och Nora sov i selen under min sjal och det gick ju utmärkt att stå på knä mitt på regnig gata och servera Hugo risifrutti-mellis. Själv insåg jag att jag inte hunnit äta lunch, det gick ju så fort allting, så jag hade fortfarande bara morgonens gröttallrik i magen. Nåväl, ni såg ju vilket tabberas vi hade på kvällen sen för att ta igen det...

Och idag är det alltså en strålande varm sommardag, 26 grader i skuggan bjuds det på och jag ska försöka klara av ett löp-pass på typ 12 km. Får väl se hur det går, men det är inget att dra ut på. Off we go.

Hugo har förresten precis utövat ett av sina sommarnöjen; blåst såpbubblor på balkongen.

Post- marathon

Ja, i väldig lyx firar vi snyggos pb och Jossans brons. Jag dricker en slät lättöl och Snyggo har gått på starkt med en banansmoothie. Festligare än så blir väl knappt en lördagkväll!?

Marathon

Supporterklacken håller sig hemma idag, på grund av anledning. Just nu sover båda barnen samtidigt, ett litet himmelrike har därmed uppstått i soffan där jag sitter med en kopp te och paddan i knät, för att följa familj och vänner som springer. Följer även på TV, synd dock att det som vanligt är sånt fokus på snabbaste herrarna och inte så mycket på damerna. Snyggo har förhoppningar om att komma under tre timmar, vilket ju innebär en rasande fart (4.14/km) men har lite ont i ett knä så det ska bli väldigt spännande att se hur det går.

 Ett par små bilder från gårkvällen...