Kvällsmys

Letade efter fika, men det borde jag ju veta att det inte finns nåt hemma. Men vem är inte sugen på en saltad avocado till kvällsteet!?

Barnen har somnat, Snyggo jobbar kväll, jag chattar med faster A och kollar Idol på play. Multitasking.

Som vanligt har Hugo frukosten I magen, och Nora PÅ.

Hann inte ringa BVC idag, får ta det sen. Måste fråga hur man lär ett barn att öppna munnen. Tänk vad det kommer att förenkla matningen.

333...

...är antalet kilometer jag har sprungit sen i våras. Idag körde vi 7,8 km i blandade intervaller, tillsammans hela familjen. Tog varsin unge i varsin vagn i upp- och nedjoggen. Strålande väder. Härligt och kul. Jobbigt.

Gillar sensommaren. Om försommaren med sina klara, klara starka färger är bruden som gör sig redo för sitt livs fest, är sensommaren med sina lite mildare toner bruden som lycklig sjunker ned på en stol, rusig och lycklig och lite trött. Luften är på väg att bli så där höstigt hög och klar, men värmen dröjer sig kvar. Perfekt för träning och andra utomhusaktiviteter.

Annars då? Idag fick jag nästan ett PSYKBRYT. Vi har nu i två månaders tid försökt ge Nora smakportioner, men hon VÄGRAR fortfarande att öppna munnen när man håller fram skeden. Vi testar allt. Vi kör en smak flera dagar så att hon ska hinna vänja sig, vi byter om hon gråter extra högt när hon får en ny smak på läppen, hon får leksaker eller inte leksaker, titta på film eller inte, inte vara för trött, vara lagom hungrig, vara jättehungrig. I morgon ska jag ringa BVC och fråga om råd. Börjar i ärlighetens namn kännas lite hopplöst. Det enda hon gnager på är majskrokar, men det blir ju lite torftigt att leva på.

Jaha, sen skulle jag vilja skriva lite om världspolitiken och det spända läge som uppstår iom det eventuella militära ingripandet i Syrien vilket skulle kunna göra att det går från inbördeskrig till större krig. Men ni som läser här gör det ju inte för att ni vill ha en politisk blogg, så jag hoppar det. 

Jag kanske bet mig i svansen

Men jag sa nej, till anbudet jag fick. Ok, det kommer ju aldrig sluta till min favör i lönekuvertet, men jag skrev inte på, kanske mest för att känna att jag inte säljer mig billigt. Var det då ett väldigt dåligt anbud? Nej, inte alls. Men är jag värd mer? Ja, det tycker jag faktiskt.

Utgående sms från Snyggo: "hur gick det på löneförhandlingen? Hade du på dig dina röda trosor?"

Jag: "nej. Var nog därför det gick dåligt. Sa åt chefen att man tydligen måste ha snopp för att få en bra lönekurva. Skrev inte på."

Sen kom Snyggo ifråga hem. Med tvä paket. Till mig. Ett med vackra underkläder, och ett med en röd tröja att löneförhandla i. Vilken kille, va.

Vi har fattat ett väldigt jobbigt beslut angående Klumpen. Katterna har ju inte mått så bra här sen barnen kom, men Pluto har accepterat situationen nu och är väldigt snäll och tålmodig. Barnen diggar honom, om än på ett lite hårdhänt sätt. Vad gäller Klumpen har det gått åt andra hållet i stället. Han ligger numera mest som ett frimärke på marken och skriker, om han väl är inne över huvudtaget. Känns inte som ett värdigt liv för en katt :-/

Söndagsvals och en glömsk statsminister

Ja visst, det visade sig ju när budgetmötet skulle äga rum idag den 25:e, att statsministern (dvs jag) (eller ja, vi låtsas att det är jag fast egentligen vet vi ju att det är Snyggo. Jag är väl typ familjeminister, eller nåt annat lite KD-aktigt) hade glömt att ansöka om FP från den 29 juli. 29 juli inträffade ju som bekant för närmare en månad sen, vilket onekligen påverkar den summa pengar som i morgon skramlar in på vårt konto. Nu måste därför statsministern gå till spargrisen, med skägget i brevlådan. E ansökan lades ju in lite raskt förstås. Huvudet under armen, det är bara förnamnet. Fråga mina kusiner som såg mig försöka baka en Västergyllen häromkvällen, med bara hälften av ingredienserna. Är det månne nåt fel i mitt stackars huvud??

Det slog mig nu att jag, när Snyggo var bortrest i veckan, fick gå själv med soporna till soprummet (annars en göra för finansministern). Jag höll då andan så länge att jag i efterhand var orolig att ha dragit på mig en hjärnskada. Jag håller det inte för helt otroligt att det faktiskt var vad som hände.

I morgon bär det av till jobbet för löneförhandling. När man ska på löneförhandling vill man ju gärna se lite så där businessaktig ut. Fast kavaj blir liksom alldeles för uppenbart. Vad ska man ha då rå? Funderade jag på. Sen kom jag på att rött är ju en maktfärg sådär, nåt rött ska man ju förstås ha på sig! Det talar ju mer till det undermedvetna, utan att vara så himla obvious. Tänkte igenom min garderob och kom fram till att det enda röda som finns i den är ett par spetstrosor. Tänkte igenom vad det skulle innebära att gå till jobbet iklädd ett par röda spetstrosor, och insåg snabbt att jag ju ofrånkomligen måste ha något ÖVER dessa. Så var vi tillbaka på ruta ett. 

Jag får väl glädja mig över att jag jobbar statligt, så någon egentlig förhandling i ordets rätta bemärkelse brukar det ju faktiskt inte vara tal om. Får återkomma med en rapport. 

Dagens springa

Man fick ju ingen medalj!! Typiskt!

Nåväl. Vi mötte upp resten av gänget på ett soligt norra Djurgården. Eftersom vi i vanlig ordning var efter utsatt tid hade de andra börjat fundera på vem som skulle springa tre sträckor. Jag var utsedd att ta laget genom första sträckan, och eftersom vi var anmälda som herrar startade jag också bland herrarna, som förmodligen undrade vad jag var för förvirrad en. 

Jag har slutat springa lopp med gps-klocka. Jag blir mest bara stressad av att det blir olika tider på klockan och den officiella tidtagningen, och på ett kontrollmätt lopp är ju bara den senare intressant. Alltså springer jag med en vanlig tidtagning, och det funkar bra förutom att jag då bara kan stämma av min tid vid varje km. Det ledde idag till att första km gick alldeles för fort (4.35) och även andra (4.55). Sen höll jag väl ändå ihop det hyggligt, men kilometertiderna rasade ju. Gick i mål på 26.17, vilket jag efter omständigheterna känner mig mycket nöjd med. 

Hur gick det då för de andra? Jorå, alldeles utmärkt. Snyggo sprang på 18:40 el nåt sånt, de andra på 21-22 min. Huva, jag fattar inte hur det går till. En mysig picknick efteråt var pricken över moset.

Nu hoppas jag på ok mående så att jag orkar ta mig an Kistaloppet (10 km) på lördag. 

KORKAT

Kanske? Men nu är det iaf så att det saknades en i Snyggos gängs lag i dagens Bellmansstafett. Jo men visst, tyckte jag, jag kan ta förstasträckan. Det var i tisdags. Nu sitter jag här med huvudvärk och ont i kroppen, och undrar hur i allsin dar det här ska gå. Kroppen har varit tung igen hela veckan, med värk i benen. Ibland funkar det ju dock bra att springa ändå, så det behöver ju inte betyda att det ska ta 30 minuter för det. Men jag har inte vågat testa, velat spara det till idag. Det gör ju att det blir lite som att spela på lotto... Hmm. Det gör ju inte saken bättre att vi pratar om Snyggos lag, med snabbsnyggo själv, en polis och två ickepoliser men desto mer vältränade sådana. Ja ja, skit samma, jag får väl en medalj iaf. VÄL? Hoppas verkligen. Har för mig det.

Klockan sju i morse låg vi alla fyra på rad i vår säng, alla ganska trötta men när man väl ligger där allihopa är det rätt svårt att somna om, på de 40 cm man har tilldelats sig. Försökte dra igång en film på paddan men internetanslutningen låg nere och på den tid det tog att fixa det hade alla hunnit bli klarvakna. Frukost nu.

Kusiner

" jag titta Nisse!" Säger Hugo med jämna rum och sträcker sig efter telefonen. Sen sitter han en stund och tittar andäktigt, innan han lämnar tillbaka telefonen.

Själv har jag också reflekterat över det fantastiska i att ha fina kusiner, efter att Sofia (allas vår Pfia) och Tilda var här igår och förgyllde vår dag. Få människor som jag skrattar så mycket tillsammans med, tror jag. 

Fredag, och Snyggo är hemma igen! Eller ja, inte hemma hemma men i stan iaf... Ser fram emot en helg tillsammans.

Plötsligt händer det...

...lilla sover och stora läser bok...

Åsså...

...har jag blivit moster igen! Till lilla Nils!! <3 äntligen outade syrran det hela så att man vågar säga nåt. 

Denna dagen, ett liv

Den sitter inne, dessvärre.

Funderade över mina alternativ. Gå till grannen? Ta in på hotell med barnen? Eller kanske, det mest naturliga, försöka göra något åt saken?

JAG FICK UT HONOM! Hehe. Känner att jag har vuxit två centimeter. Eller vänta nu, det kanske beror på de här

Jag fastnar nästan aldrig för skor, så när jag nu på kvällspromenaden med barnen snubblade över de här på den närbelägna skobutiken, gjorde jag ett impulsköp. De rosa, de är sköna och de glittrar! Vad mer kan man begära av en sko. Ja, kanske lite annat också beroende på ändamål, men de här kommer förgylla min höst.

Dessutom köpte vi nappar. HUR kan det komma sig, att pojken har EN ENDA napp, när han uppenbarligen är BEROENDE av dem för att sova? Var frågan jag ställde mig själv när jag vid tre i natt låg halvt fastkilad under Hugos säng för att rota fram denna enda napp. Hittade den till slut, och fick sen ytterligare en timmes sömn innan det var nästa barns tur att visa sitt missnöje med situationen.

I övrigt har det varit en riktigt mysig dag med barnen, även om jag inte mått så bra. Hoppas på en lika mysig dag i morrn, med lite bättre mående.