älskade ungar

Hugo när han var i samma ålder som Nora är nu... tycker allt de är lite lika!

En onsdag i oktober

Jag ligger på Hugges säng och försöker tänka ut kreativa idéer för socialt entreprenörskap medan Nora traskar runt och kikar på brorsans grejer.

Tycker hon ser ut lite som Kurt Olssons kompis Arne med sina tofsar på sidorna, så nu kallar vi henne Nora-Arne.

Premiär!!

Ikväll flyttar Nono in i sitt nya rum! Inte helt klart än, fler bilder kommer.

Insåg natten som gick att om vi ska kunna köra med lite fem-minutersmetod på natten så är det skönare att hon inte skriker i örat på oss. Plus att hon vaknar så många gånger per natt att det är skönare för den som inte tar det att kunna sova vidare något lite mer ostört (eftersom vi bor i värsta stora palatset). (Not).

Lunchen

Jag har inte köpt dessa på sistone, men det hindrade inte Hugo från att förtjust utbrista "mamma!" Och stoppa en i kundvagnen när vi var och handlade igår. Utan att orera om sömnläget kan jag väl säga att jag är väldigt glad för det idag...

(Vem tar inte en klick creme fraiche när man är trött liksom)

Fredag på en måndag!

Ja, så kändes det när vi efter att barnen somnat slog oss ned med gravensteiner i glasen, grekisk sallad på tallrikarna och Skavlan-reprisen på TV:n.

Idag kom klänningen som jag beställt till brorsans bröllop. En blågrön variant som satt som en smäck. Det finns möjligtvis utrymme för lite större bröst, vilket jag inte har planerat att köpa, men det är nog mest jag som tänker på.

Jaha, och annars rullar det på.

Vad vi ogillar med facebook.

Ja, det var en artikel häromdagen i nån av kvällstidningarna. Fnissade lite, för man känner ju igen det mesta. Här tänker jag gladeligen kasta sten i glashus och skriva vad jag reagerar på.

1) det här är kanske samtidigt min favorit, the humble brats. Exempel:

"Usch vad jobbigt det är att måla hemma! Blir ju inte bättre av att man har 4 meter i takhöjd... Suck"

"Köpte ett par assnygga nya jeans! Kom hem och upptäckte att jag visst drar två storlekar mindre än jag trodde, nuförtiden... Aj då.p"

"Semestern bokad! Så nu vet ni var ni ska vända er om ni vill låna 250 kvm takvåning ett par månader i vinter. Krukväxter ingår... ;-)"

"Så jobbigt. Var man går ska killarna vissla efter en... #hatamän"

Sen har vi dem som uppdaterar oss på.... ALLT.

13.20 "nehej, dags för kaffe!"

13.23 "kaffet klart... Då ska vi se hur det smakar idag"

13.25 "gott var det! Njuter."

13.28 "oj, kaffet snart slut! Häller upp en påtår"

13.31 "påtår slut. Tretår? Får fundera på saken."

13.32 "har efter noga övervägande beslutat hoppa tretåren."

13.52 "nu börjar det trycka på! Kaffet gör sig påmint, hehe"

14.05 "nej, nu kunde jag inte hålla mig längre! Skönt med toabesök när man är kissnödig."

Sen har vi den kategori som jag lärt mig kallas för "selfies". Det är när man lägger upp bilder på sig själv. Inte så där "här står jag på brooklyn bridge" eller "jag klappar ett får i sommarhagen", utan liksom bara på sig själv, helt omotiverat (?). Kul! Tycker jag. Ibland. Men VARJE DAG? Kom igen.

"Gooood morgon, Stockholm!! Jag är redo för dig...!! Frågan är om du är redo för mig?? ;-)"

(Ursäkta, försökte få till ett duckfejs, gick så där.)

Slutligen dessa som ska hashtagga allt. På fejjan? Varför gör man det? Kan fatta om man tex vill få följare på instagram, men annars fattar jag faktiskt inte.

"Dags för veckohandlingen!! #dags #att #handla #ica #eller #konsum #? #fårinteglömmatoapapper

Jaha, nehej, vad säger ni?

JAG BER OM URSÄKT

Snyggo igår kväll (framför badrumsspegeln): "vadå, ser mina biceps större ut alltså"

Jag: "nej, det gör dom inte. Jag försöker bara ha en humoristisk vinkling på min blogg.

Konstpaus.

Snyggo: "ok, ja men det var väl bra då, för den har ju antagit en ganska DYSTER ton på sistone.

Jag: "va, menar du allvar"

Snyggo (dundrar på med det tunga artilleriet): "ja, du skriver bara om hur lite du sover och hur sjuka alla är. Allvarligt, dom som inte känner dig (läs: alla utom din mamma) måste ju tycka att det är astråkigt"

Jag (lite tillplattad): "jaha, ok. Godnatt då."

Snyggo: "godnatt"

Jag (jättetyst): "och dina biceps är fortfarande ganska små"

Kvällsmys

Efter en mysig dag med resten av klanen är vi nu tillbaka hos svärmor. Hugo har somnat, medan Nora far runt här, hög på livet och alvedon. Vi är bara nöjda att hon är piggare, och låter henne hållas.

Jag förstår att ni är många nu som reagerar på Cyklist-Snyggos plötsligen svällande biceps, och kan på en gång tydliggöra att det är stakträningen på rullskidorna som gör det.

Sweet saturday

Nej, den här natten gick ju inte till historien som en av de bättre. Vi sov i varsitt rum med varsitt barn, och det barn som jag tilldelats vaknade redan 22.30, brännhet som en scoutbrasa och feberyrande. Alvedon, vagga, sjunga, vyssja... Hon somnade av och till, det måste ju jag ha gjort också även om det inte kändes så. Snyggo kom i ärlighetens namn och frågade om vi skulle byta, men hon satt som en liten klisterlapp mot min hals och jag tyckte hon kunde få göra det. Jag fick sova på morgonen i stället och Snyggot kom med frukost på sängen. Najs! Konstigt ändå hur det liksom inte gör så mycket att man inte får sova, när det handlar om sjuka barn. Ni vet, en bit av månen och allt det där... Hm. Fast jo, i natt vore det ju trevligt om hon kan sova lite mer.

Nu är vi hos svärfar på lunch, och om en stund ska vi på fika hos Jossan&Jonas. Vi åker runt som på en liten eriksgata, här. Så skönt att inte behöva bekymra sig om var och vad och när man ska äta, mer om hur man ska få plats med allt i magen...

Framme.

Nora med feber och prickar... Hmm. Nåja. Nu ska vi ha oss en trevlig helg oavsett.

Vyn fr svärmors altan

Roadtrip

Vi bestämde oss för att göra smålandstrippen som planerat i helgen, jag kan ju lika gärna vila där som hemma. Var hos doktorn på fm och blev sjukskriven en vecka till. Skönt att inte behöva slösa föräldradagarna åt att vara sjuk. 

Och förlåt faster A, men jag skrattade när jag läste din kommentar om näsan i sänggaveln. Jag tror inte vi är skapta för att vara uppe och rumstera på nätterna... 

Norrköping nu! Blir nog hamburgerstopp i Linköping. En av de trevliga sakerna med den långa bilresan (typ 42 mil enkel väg) är att vi brukar äta sunklunch, typ Burger King. Gör man det inte för ofta är det ju väldigt smaskigt när man väl frossar loss.

I övrigt är det träligaste med den här sjukan att inte kunna träna. Måste göra det för att må bra både till kropp och själ, få perspektiv på saker. Tror definitivt inte vi är skapta för att bara sitta still... Även om man måste ibland!