Tack för alla fina julkort. Jag hade naturligtvis ambitionen att själv skicka några stycken, och tog därför en morgon på barnen ändamålsenliga kläder och plockade fram stora kameran. Nora var helt med på noterna, log så smilgropen glittrade, åmade sig med lurvig katt och vippade på tomtekjolen. Bredvid satt Hugo, som numera gått in i nån slags fotostrejk, och grät så tårarna sprutade. Fick ett kort på dem tillsammans där han inte gråter, å andra sidan SER han ju helt förgråten ut och såna julkort vill man väl kanske inte skicka ut. Men jag lägger ut dem här istället, god jul på er.

Här har lugnet sänkt sig, Nora sover middag och Hugo får kolla på en film under tiden. Själv dricker jag kaffe efter att ha städat badrummet. Har lite mer energi idag, tack för det. Även om jag när jag vaknade i morse kände mig övertygad om att jag drogs med någon elakartad sjukdom, så trött som jag var.
Jag försöker lära mig att INTE INTE fundera för mycket på dagens förehavanden när jag är nyvaken. Jag är nämligen expert på känna efter för mycket då. "Jag orkar absolut inte springa 15 kilometer idag, ABSOLUT inte" är den första tanke som föresvävar mig sekunden efter att jag (knappt och jämnt) slagit upp ögonen. Om det är ett sånt träningspass som står på agendan, vill säga. Som om NÅN (förutom Snyggo och Jossan) studsar upp för att avverka sjuttifjorton km innan frukost. Vi andra måste ju ofta vakna till lite först. Få igång kroppen och dricka lite kaffe. Sen brukar man ju faktiskt komma på att både det ena och det andra vore riktigt trevligt.
Jaha, idag blir det lite mer städning, en promenad, lite På spåret tillsammans med päronen. Mysigt med fredag.