Mys

Supermysig helg med familjen, svärfar och svåger. Lite träning, mkt sport, god mat om jag får säga det själv. Mkt vila. Försöker lära mig att det inte är ett misslyckande att ligga på sängen mitt på dan... Även om Snyggo fortfarande ser lika förvånad ut varje gång :)

Tårtkalas hann vi med också, eftersom svärfar fyller år idag. Nu blir det en lugn kväll, hoppas att gnuttarna är med på det också...

Allt har ju inte bara varit dåligt...

...vi har tex bokat en resa till Kreta, dit vi ska första veckan i maj. Ett stort all inclusive-hotell där vi bara ska umgås, bada, träna och äta gott. Förhoppningsvis få lite sol, men ledighet och umgänge blir det åtminstone med säkerhet.

Bilder från hotellet... Ska bli mysigt!

Men vi njuter väl hyfsat av vintern också. Förra helgen åkte vi och hejjade på Sverige i skidorna. 

En rolig upplevelse. Idag kollar vi tremilen hemifrån. Vi har svärfar på besök, så jag och Snyggo tränar samtidigt på fm när barnen ändå har sällis. Blir en mil om kroppen vill. Blev 8 km i förrgår, ökar lite långsamt och försöker fundera på om det är idé att anmäla sig till halvmaran om två månader. Visst skulle jag kunna hanka mig runt, men kul om man känner att orken finns något sånär. Det där med att gå under två timmar sparar jag till DN sthlm halv i september... 

För övrigt har vi fått två refuseringar på vårt manus. Inte så otippat, men vi väntar väl in resten också innan vi trycker upp den själva till er :-)

Hoppas ni har och får en fin helg!

Börjar hoppas att det ska vända

Nej, februari är ju inte riktigt slut än. Men jag saknar ju bloggen lite, även om en paus var välbehövlig.

Senaste månaden har jag haft (har?) ett skov som har varit värre än på länge. Var sjukskriven i början, har sen jobbat men bara orkat med jobbet och barnen. De senaste dagarna har jag haft perioder om flera timmar som varit ok, och idag har jag tyckt att jag har hållit ihop hela dagen. Så idag är jag glad och har bestämt mig för att det har vänt!

Jag har ju alltid vacklat mellan att vara öppen med min sjukdom och att låtsas som att allt är som vanligt. Det jag minst av allt vill är att bli tyckt synd om, och därför tog jag en paus när jag kände att det inte fanns energi till något positivt. Nu har jag dock kommit igång lite lätt med träningen igen, vilket bara det gör att jag mår bättre. Har lite mer ork överlag, även om jag inser att det måste vara ok att dra ned på allt som inte är nödvändigt. Ska bli bättre på det. Ska bli bättre på att vila. Har alltid varit tacksam att jag till skillnad från många i min situation faktiskt både kan jobba och träna utöver familjelivet med allt vad det innebär, och har i ärlighetens namn senaste månaden varit börja gråta-skraj när jag insett att det inte är något att ta för givet, att det inte är något som säger att det alltid kommer att vara så. Ok om det inte blir så framöver så får jag deala med det då. 

Nu tar jag en dag i taget, är glad över att dagen varit bra, att barnen är ok, att jag saknar Snyggo när han är på konferens (det visste jag iof redan), att barnens farfar kommer till helgen, att jag har så många kärleksfulla vänner omkring mig som undrar hur det står till även när jag inte bloggar :-), att jag har ett jobb som jag trivs med. 

Sovdags nu!

Paus....

...februari ut.

Tgif

På väg hem efter en produktiv dag, men nu har luften alldeles gått ur och hela kroppen värker. Senaste veckans dåliga sömn tar ut sin rätt... Hoppas på en lugn och mysig helg..! Finns risk dock att det kommer serveras korv med bröd på Nonos kalas i morgon.

Dagen idag har gått i säkerhetens tecken. Först möte med övriga säkerhetsombud i huset och därefter genomgång och utvärdering med en av larmjoursgrupperna efter höstens stora övningar. Hann med lite ärendepill också, så jag tycker nog jag kan ta helg med gott samvete. Hoppas ni alla får en fin sådan!

Parterapi...

...ta bilen!

I morse gjorde vi nåt som vi i princip aldrig gör, jag och Snyggo. Vi åkte bil till jobbet, bara vi två. Snyggot i fråga bemödade sig dessutom med att ta ur barnstolen fram, så att vi kunde sitta bredvid varandra. Bara en sån grej. Och för en halvtimme kunde vi prata, småtjäbbla om musiken på radio och pussas vid rödljusen. Värt nästan lika mycket som en kväll på restaurang...

Nu åker jag dock buss, ska uträtta ett par ärenden på lunchen!

Fjärde februari

För precis två år sedan beslöt man att snart avsluta försöken att få ut Nora på "normal" väg, efter att hon började bli för trött. Jag var också trött, galet törstig och rädd för kejsarsnittet, eftersom jag var mer "med i matchen" vid det laget jämfört med motsvarande tidpunkt för Hugo. Den här förlossningen gick också på långt under halva tiden jämfört med första... På 22 timmar var hon ute! Vår skrutta. Första året var tufft med kolik och sjukdomar som avlöste varandra... De första fyra månaderna sov hon i bilbarnstol innan en doktor till slut tog hennes förkylning på allvar och gjorde ett näsprov som gjorde att hon fick antibiotika.

Andra året, och framför allt senaste halvåret, har mest av allt varit en fröjd. Det är en framåt, kavat och frimodig men väldigt gosig tjej vi har här hemma. Och en bra lekkamrat till Hugo, som brukar summera varje kväll med att det roligaste idag har varit "att leka med Nono."

Nu ska vi äta glass! :-)

Ramundberget t/r

Idag gav oss jag och Åsa ut på en långtur till Ramundberget och tillbaka. Himla mysigt, dessutom fick jag låna hennes skidor (hon tog sambons) för att se hur det är att åka på ett par lite nyare skidor. Så skoj! Får nästan skaffa ett par egna tror jag.

Lite separationsångest för att åka hem i morgon, inte just för att komma hem, men har varit så otroligt mysigt att vara här. Skönt att kunna träna varje dag och ända hinna vila, äta gott och umgås. Barnen har lekt jättebra med varandra, och tyckt det varit skoj att vara ute och lattja i snön. 

I morgon blir det alltså en lång resa hem... Ska visst bli rätt mkt snö också, så vi räknar med att det får ta hela dagen... Better safe than sorry. Och på måndag ser jag fram emot att träffa kollegorna igen!

Vi har det bra...

...har inte blivit så mycket bloggat... Desto mer skidåkning, snowracing och mat och umgänge!

Ikväll bjöd Å&co på fantastisk boeuf bor... Ja, sån där ni vet. Den bilden föll visst bort från paddan, så ni får en bild från kvällens vallarejs istället.

Nu är det lite Skavlan här, snart sova!

Häftigt...

...att köra nästintill ensam på elljusspåret. Fantastiskt glid i en minusgrad och nypistade spår, till och med i mammas gamla skidor. Ikväll gick tre varv på 52 min, jämfört med två varv på 45 min tidigare dagar (ok, magsjuka gjorde väl inte saken bättre). 

Det var jag, en norrman och en björn i spåret (björnen visade sig sedan vara en snöstod, till min lättnad). Kom hem till huset där Å&co gjort en smarrig gulashgryta. 

Nu blir det snart läggning av barn med efterföljande soffhäng... Kommer somna gott även i natt!

Snövessla

Nån sån har vi inte åkt innan, så det var väldigt skoj att testa! Vi åkte upp på samma topp som vi besteg till fots i somras när vi var här med mamma och pappa. Tog ungefär 25 minuter, och Nono hann somna i min famn, skönt invaggad där vi skakade fram! 

Väl på toppen blev det våfflor förstås.

När vi kom tillbaka till stugan lagade Nono lunch med farbror P!

Nu är alla ute utom jag och kidsen, ska själv ut och köra en sväng innan middagen sen.