Jag får...

...verkligen förmoda att intresseklubben antecknar att jodå, TNS:en gjorde sitt till och jag orkade både städa badrum och dammsuga. Mysig nattning sen med bokläsning, milsvitt från morgonens gräl ("mamma du beter dig SOM EN STÖVEL"!! -Du menar skitstövel. Och ja, det kanske jag gör ibland, men sällan mot dig, min son.) 

Nu har jag legat på sofflocket och författat en fjortonsidig text som jag tror att jag behåller för mig själv. Frågan är om jag hinner med till novellklubbens nästa deadline. Inte ikväll iaf, dags nu att förflytta mig till sängen. Hoppas på en fridfull och harmonisk morgondag. 

Måndag

Kortare arbetsdag då allt skulle pressas in, hem och kånka hem Hugo med Nora i släptåg, fixa middag... Nu kör jag en omgång TNS och hoppas att den ska göra underverk så att jag i bästa fall orkar dammsuga sen...

Det enda som funkar något sånär!

Snyggo jobbar på Annan Ort och det bästa med det är ju att det blir så trevligt när han kommer hem igen. 

Småland

Att komma till svägerskan är som att åka till hälsohem. Vi har ätit smarrig frukost, tränat, lekt med kidsen, solat och ätit mer god (och nyttig 😉) mat. 

Nono har ridit och lyckan var gjord. Tror det blir en hästtjej av det där... Nåt vi kan ha gemensamt om några år kanske!? Alltid gillat att rida.

 

Nu ska vi dock lämna den nyttiga linjen och fira Snyggos födelsedag i efterskott!

Dubbla hjärtslag

Efter en sömnstörd natt sov vi alla tre som bäst mellan 6 och 7 i morse. Lite synd på ett sätt, eftersom det var den timmen som jag skulle duscha, tömma diskmaskinen och packa klart inför Smålandstripp. Efter att ha gjort i ordning barnen och satt dem i soffan med padda och morgonvälling tog jag således en dusch samtidigt som jag packade klart, borstade tänder, tömde diskmaskinen och plockade ihop vårt sovrum som nuförtiden mest påminner om en scouthajk, komplett med madrasser i alla hörn.

Bar ner Hugo till dagis med Nora i hasorna, stannade tills det verkade ok. Hoppade upp på cykeln och insåg att jag glömt äta frukost. Sprang sista biten till tåget, missade det precis, en kvart till nästa. Vidare till hemköp, kaffe och fralla to go, tillbaka till perrongen. Och där, med en varm latte i handen och solen i ansiktet, gjorde hjärtat en volt som får mig att tro att det kanske försöker rymma till nån lugnare plats.

Dagen idag

Efter elva timmar fick vi till slut lämna sjukhusvärlden och åka hem och bädda ned vår nygipsade guldklimp.

Bilden Hugo tog på akuten beskriver rätt bra hur dagen var...

...väntan. Inte ett klagomål dock, från Hugo. Han kvittrade (nåväl, efter det att han fått smärtstillande iaf), pratade och sjöng en och annan egenkomponerad sång, vi läste Bamse och tittade på ambulanser. I E L V A timmar. Det bekom honom liksom inte. 

Nu ska han vara gipsad i tre veckor och det är onekligen något av ett aber att han inte kan gå på kryckor, att han väger 23 kilo och att man kommer att få agera personlig lift... Men tror det kommer gå bra det med. 

Nu ska jag iaf sjunka ned i soffan med en bok... Och krama lite på Snyggo som drar till Annan Ort i morgon. 

Akuten...

...Det går i ett med allt och bloggen har inte riktigt hunnits med. För tillfället är jag dock på akuten med Hugo som landat illa efter ett hopp från en klätterställning, och här är ju gott om tid att vänta och göra ingenting... Avvaktar röntgensvar för tillfället.

Har dessutom gjort det där galna och börjat med en ny bok... En riktig bladvändare så det lär dyka upp en recension snart.

Nehej, jag ska rikta uppmärksamheten mot min son, så på återhörande!

Gårdagens middag...

Igår var det min tur att planera. Huvudrätten blev grillade högrevsburgare på surdegsbröd med brieost, äpple, rädisor och egen dressing. Supernajs. Fick 8,75 poäng av Snyggo, dock var de sista 0,75 poängen bonuspoäng för att jag hade en röd urringad jumper på mig. Det är ok med sexism så länge det är inom äktenskapet va? Hehe. 

Idag fyller mitt Snyggo år, och önskade bara en lugn dag med familjen. Barnen var lite bekymrade över att "ingen ville komma när pappa fyller år" men vi förklarade att det var helt självvalt. Blev en tur till Friends för lite fotboll istället. Varsin löptur har vi hunnit med också. Sprang 14 km på väg hem från fotbollen. 

Nu blir det fjärde Johan Falk-filmen innan det är dags att ladda för en ny vecka!

Begravning

Det är som om livet känns som allra starkast när det går hand i hand med döden på det påtagliga vis som en begravning ändå är. Som om kärleken blir ännu större när den ska samsas med sorgen. 

Farfar levde hela sitt liv i Julita. Föddes i samma hus som han och farmor sedan uppfostrade fyra barn i. I samma hus som vi barnbarn sen fått springa runt och leka. Plocka vinbär utanför, göra lekstugor av uthusen. Klättra upp på höskullen och skrämma varandra med de där hålen som finns under höet, som i värsta fall skulle få oss att braka rätt ned i stallet. Vilket hade varit direkt olämpligt av flera skäl, för oss just då kanske främst för att ingen visste (?) att vi var där.

Att få äran att bära ut kistan tillsammans med fem av mina kusiner är något jag kommer bära med mig hela livet. 

Farfar och jag!

Sommarens vackraste dag. Varmt och vindstilla. 

Och så barnen.... Olivia som trodde alla grät för att vi var tvungna att slänga ned blommor i "hålet i marken", och Nora som undrade var "skattkistan tog vägen." 

Inez&Nono

Minnesstunden blev också fin. Eftersom vi var nästan alla kusiner samlade passade vi på att ta kort. Och när Matilda sa "hörrni, nu hoppar vi", då kändes det som rätt grej att göra. Det fanns, som Henrik påpekade, få situationer som var så allvarliga för farfar att man inte kunde skämta.

Mina fina syskon. 

Efter minnesstunden sprang jag och farbror B hem till dem (huset bredvid farfars gård). Skönt att rensa lite tankar. Mötte upp resten och satt sen hela kvällen och åt tacos, åt rester av fikat och bara var.

Människor i alla vrår...

 På kvällen satt vi sen ute på altanen, vi som kvar. Invirade i filtar, med ljus på bordet och en makalös stjärnhimmel över oss. Krisse spelade gitarr och vi sjöng alla fina sånger vi kom på. Matilda var så där rolig som bara hon kan vara, så att vi skrattade så att vi tjöt mellan varven. Hur kunde en sån här dag bli en av årets bästa? Får man ens säga så?

Vi midnatt bröt vi upp och när lördagen kom var lite av det där magiska borta, men jag tror att det vilar en alldeles särdeles varm känsla inombords hos fler än mig.

Fredagkväll

Varit bloggtorka här... Sovit nästan inget, jobbat desto mer, begravning idag. Mer om det i morgon... Men bjussar på en bild från minnesstunden på kusiner/sysslingarna. 

Balans...

...är svårt att ha när man följer nyhetsrapporteringarna... Att inte avskärma sig men ändå inte tappa tron på mänskligheten.

För övrigt undrar jag hur ni gör, ni där ute. Om ni inte fastnar i en bok, lägger ni den åt sidan då? Jag får alltid så dåligt samvete när jag gör så, med följden att jag nu inte läst på en vecka eftersom jag fortfarande inte fastnat i den senaste. Saknar det. Kanske skulle göra nåt totalt urfreakat och gå till Akademibokhandeln i morrn och köpa en annan... :)

Lek&bus

Gått in för ungarna idag. Varit på lekparken, varit på stranden, ritat fiskar och metat fiskarna med hängslen, gjort våfflor till middag... Och så avslutar Hugo dagen med att skrika "JA, OKEJ, jag SKA städa din GAMLA TANT!!" 

Att vara förälder måste vara det mest otacksamma jobb som finns. Och det bästa. :-)