Europetour dag 6 - Ljubljana

Varmt i natt och AC:n stängde vi av eftersom den lät så mycket... med rätt lite  sömn för min del som följd. Vaknade rätt krasslig men efter en dusch och ett par alvedon kände jag mig mer som en människa igen och vi gav oss ut på stan.

Lägenheten vi har här ligger på nära gångavstånd från ciykärnan som inte är speciellt stor men väldigt vacker. Vi har strosat runt, åkt cabin upp till slottet och ned igen, käkat glass och lunch på stan och barnen har satt sprätt på resepengen som mormor och morfar skickade med dem på varsin virkad liten gris (!).

Middagen åt vi "hemma" sen och nu har barnen somnat ovaggade.

Europetour dag 5 - 70 mil i bil

I morse var jag lite sämre i halsen vilket jag raskt glömde när Nono vaknade med utslag över hela kroppen. Hade förstås inte med hennes allergimedicin men hastade till närmsta apotek och köpte antihistamin.

Åt gofrukost och gav oss sedan iväg. GPS:en visade på dryga 70 mil. Gick oväntat bra, barnen höll sig lugna och Snyggo körde lugnt och fint medan jag knaprade alvedon och ipren. :) kom fram till Ljubljana vid 18-tiden. Har en supermysig lägenhet högst upp i ett hus (fem våningar och ingen hiss - räknar med att få snyggare häck under vistelsen). Blev lite utelek och en promenad till närmsta mataffär, lagade sen mat "hemma" och spelade Uno alla fyra. Dagens enda minus var en dyrköpt läxa om att man behöver köpa nåt slags vägmärke till bilfönstret när man kör i Österrike.... 1200 spänn i böter.

Europetour dag 4 - på Zoo

I natt sov vi gott och länge. Barnen vaknade inte förrän vid 8 vilket var välbehövligt efter en sen kväll igår. God frukost på hotellet innan vi tog bilen till Prag Zoo. Min hals är krasslig och rösten närmast obefintlig, men jag har klarat mig på alvedon och tack och lov är Nora bättre .

Om Zoo hade vi hört mycket bra och det levde verkligen upp till förväntningarna. Vackra omgivningar, mycket djur, rent och fräscht och den stora ytan gjorde att det inte var någon känsla av trängsel.

Prognosen hade utlovat regn på eftermiddagen, men vi hade varmt och soligt ända tills vi satte oss i bilen igen vid femtiden, då regnet kom.

På kvällen gick vi ut och käkade lite äkta tjeckisk mat och därefter blev det en promenad genom stan. Nu ligger vi nedbäddade för att orka ta oss an en dag på resande fot i morgon!

Europetour dag 3 - Prag

Ett ljust och lyhört rum med mjuka sängar och stadstrafik utanför fönstren - i natt sov vi inte så mycket. Gick upp och käkade frukost och packade sedan ihop oss för att åka de dryga 40 milen till Prag. Varmt och skönt ute, men stackars Nono är rejält förkyld och har haft feber idag. Själv har jag också fått ont i halsen och hostar en del, hoppas slippa feber iaf! Annars mår vi bra och väl framme i Prag insåg vi att vi bor väldigt centralt (med minus svårt hitta parkering) i en rätt stor tvårumssvit. AC och mörkläggningsgardiner och inte lyhört från gatan... I natt lär vi sova bättre!

Blev middag i närheten och sen en tur till restaurang&puben som serverar drinkar genom att man får dem framkörda på eldrivna små tåg. Barnen var mycket förtjusta förstås. En kvällspromenad i värmen och nu är vi nedbäddade och siktar på en dag på Prag zoo i morgon!

Europetour dag 2 - Poznań och koncentrationsläger

Halv sex i morse ringde klockan. Hann hå upp och ta på oss och borsta gaddar innan det var dags att lämna hytten. Åt en god frukost på båten innan vi rullade av vid 7:30 i morse.  Begav oss mot Stutthof, en timmes bikörning till ett koncentrationsläger utanför Gdansk. Väl framme blev vi tillbakavisade av en vakt som  förklarade att det var stängt.

Omfallsplanering! Satte oss i bilen igen och började åka söderut mot Poznań där vi hade bokat hotellnatt. Visade sig att det fanns ett koncentrationsläger nära hotellet, så vi åkte dit innan vi checkade in.

Fort VII, eller Posen som det också heter, kallas för ett death camp eftersom folk fördes dit och avrättades snabbt, via skjutning eller giljontin, iaf de första åren. De sista krigsåren inrättades gaskammare även här. Till barnen sade vi att det var ett fängelse som användes under kriget, vilket de nöjde sig med.

Jag tyckte det luktade och kändes död över hela området. Snyggo tror att det är för att jag vet vad som hände där, men jag vet inte. Obehagligt var det hur som helst. 

Kontrasterna blev stora när vi efter att ha checkat in på hotellet gick ut och hade en fantastisk kväll i en jättefin stad. Middag på en uteservering i värmen och sen fika på torget som badade i kvällssol. Nu sovdags!

Europetour dag 1 - mot färjan

Strax efter elva i förmiddags var vi enligt plan klara att kliva ut i bilen för avfärd mot Karlskrona och båten som ska ta oss till Gdynia. Bilen fullpackad med vad som förhoppningsvis ska vara det nödvändigaste att ha med under de kommande 18 dygnen.

Jag körde största delen av sträckan och barnen höll sig lugna och glada även utan ipads. Dock stod vi i vägarbetskö i över en timme vid Nyköping vilket inte var helt planerat...
Lunchpicknick vid Göta kanal i Söderköping och med 6 minuter till godo rullade vi sen ombord på båten.

En trevlig fyrbäddshytt har vi så när fotbollen är slut ska vi sova för att redan klockan 6 äta frukost och halv åtta rulla av färjan igen. På återhörande!

Semestern har börjat

Varit en tuff sista vecka innan det äntligen blev dags för semester. Igår kände jag dock att jag bockat av det jag behövde innan jag klockan 17:30 loggade ut för att inte vara tillbaka förrän 23:e augusti. Känns otroligt skönt.

Igår kväll firade vi med grillade hamburgare, satt ute länge innan det var dags att sova och i morse vakna... i vanlig tid. Kroppen behöver uppenbarligen mer tid för att slappna av...

På förmiddagen idag åkte jag och Louise till Ursvik och körde X-treme-banan, 15 km oerhört tuff terräng. Ett riktigt grispass, kul att springa ihop! Efter pannkakslunch blev det altanhäng medan Snyggo tränade. Middag hos Mapa sen innan jag och Snyggo åkte och handlade lite. Hemma nu, har börjat packa inför avresa på måndag.

Och just ja... 11-årsdag idag! Elva år sen vi slog in på vägen som skulle visa sig leda till både äktenskap, kids, villa, Volvo och katt. Bra val!

Desperate housewife

Hade spetsat mig på ett långpass idag och drog ut direkt på förmiddagen för att det verkligen skulle bli av. Tung kropp och sega ben men gjorde precis över två mil på strax under två timmar så jag är ändå nöjd.

Resten av dagen har gått i kalasförberedelsernas tecken. Handling, städning och bakning. Nu blir det nån timme i soffan innan det är dags att koja!

Fredagkväll

Början på veckan var seg, men det vände snabbt efter att jag bringat ordning i hjärnan genom att ta ett par viktiga beslut. Resten av veckan har flutit på i ett nafs, dels därför att jag utöver mina avdelningar haft även köket, sjukvården, produktionen och teknikerna den här veckan och dels för att jag sen i onsdags har haft en chefsvikarie i hasorna som ska hinna lära sig så mycket som möjligt innan jag går.

Nu är det dock en mycket efterlängtad fredagkväll! Blev middagshandling efter jobbet, sen hem och fixa käk t kidsen och rafsa ihop en bulldeg inför söndagens kalas. Snart blir det middag med Snyggo när kidsen somnat. En vecka till semester...

Gröna lund mm

Idag kände jag att det var dags att göra nåt lite spexigt av dan istället för att i vanlig ordning städa, tvätta och handla á la ordinary sunday. Att jag behövde tänka på nåt annat än att Snyggo körde runt på livsfarliga berg bidrog också...

Sagt och gjort, innan jag hann ångra mig hojtade jag till barnen att idag ska vi till Gröna Lund!!! Att se deras glädjedans över detta var kvittot på ett bra beslut. Som jag först funderade på om det var så smart, att åka ensam med två rätt små (mest för att inte så många attraktioner lämpar sig för tre), men de var så modiga och stod tillsammans i köerna och höll varandra i hand medan jag stod och vinkade vid sidan av medan de åkte både elefanter, minibergochdalbana etc. Tyvärr glömde jag telefonen hemma så det blev inga bilder, men en dag att leva på länge!

Väl hemma åkte vi till Blomsterlandet och införskaffade lite växter till stora krukorna på framsidan, samt betade av veckohandling och en tur till miljöstationen. Efter en kycklingsallad hemma gick vi ut och hjälptes åt med planteringen, innan det blev sovdags.

Och för Snyggo har det gått bra! Verkar vara nåt i hästväg, det där loppet.

Nu är det tvätt och disk och plock för morgondagen på agendan. Två veckor kvar till semester!

Lördag

Vi har haft en skön dag, jag och barnen. Slappat, lekt, handlat lite inför semestern såsom hattar och sandaler. Sprang en mil tack vare att pappa kom och kollade till gnuttarna på förmiddagen. Haft myskväll framför "Husdjurens hemliga liv." Nu sover de sen länge och jag sitter i soffan sen länge. Kikar lite friidrott, läser.

Snyggo är i Frankrike och ska cykla La Marmotte i morgon. Drygt 17 mil och totalt 5000 höjdmeter i franska alperna (det måste ju alltid vara lite extremt).

Som alltid när han är långt borta blir jag rastlös och orolig i kroppen. Träningen och tävlandet kommer alltid vara den där älskarinnan jag har att tampas med, det har jag insett för länge sen. Eller, man kan säga att jag har gett upp kampen. Det är ändå mig han kommer hem till, till slut. Men jag kan ta det, eftersom han fortfarande efter 11 år skiner upp när han ser mig. Eftersom han alltid håller hårt om mig när vi ska sova. Eftersom det sällan går mer än ett par timmar av en arbetsdag innan det kommer ett sms med en fråga om hur min dag har börjat. Eftersom han all ledig tid (ja, det blir ju I ärlighetens namn inte så mycket tid efter jobb och träning ;-) fixar och trixar för att vi ska ha det bra, vare sig det handlar om att bygga en altan eller putsa fönster med den nyinförskaffade (ganska dåliga) batteridrivna fönsterputsen.

Så det är väl det. Jag är halv utan honom. En riktig kliché, men så är det. Jag är stark och kapabel och självständig och kan försörja mig själv, men han är den rationella, ordningsamma, lugna och kärleksfulla delen av mig.

Jag får ofta, väldigt ofta, frågor om hur jag "står ut" med att han är borta så mycket, hur jag kan "gå med på"  att han lägger så mycket tid på träning. Jag kan själv ibland tycka att det är extremt. Men om det är det enda klagomålet, då är jag nog lyckligt lottad. Jag är nog inte heller den lättaste att leva med, med mina humörsvängningar och mitt världssamvete och min rastlöshet.