Fantasi

Pappa sa häromdagen att en gammal jobbarkompis till honom hade köpt en apa. Fast det hade visst varit väldigt krångligt. Hur mycket jag än googlar i frågan kommer jag inte fram till hur man går till väga om man ska köpa en apa.
Det skulle vara intressant att VETA, även om man inte tänker köpa en.

Nu har jag skrivit en jobbansökan, borde skicka mail också till diverse människor men jag vet inte vad jag ska skriva. I Guiness rekordbok står det att världens kortaste brev löd:
?
Och svaret;
!
Men hur kan man veta det, undrar jag. Det finns väl kanske massvis av människor som har skrivit brev innehållandes bara ett frågetecken.
Det är lite trist, tänkte jag även på idag, när man skulle vilja göra saker som inte går. Som att bli spion på 1920-talet. Det säger sig ju självt att det kan bli problem att genomföra det. Eller som att ha en egen älva.

Jag ska drömma om mer genomförbara saker. Som att sticka till biblioteket och läsa nåt spännande. Det kan jag ju faktiskt göra typ nu.

fler sommarminnen

undefined
Bilder från farfars trädgård, en varm septemberdag (ok, inte riktigt sommar, men nästan)

sommarminnen

Det känns som att det var hysteriskt länge sen det var sommar. Längtar lite tillbaka. Eller till nästa sommar, kanske. Sitter och tittar på lite favoritbilder, här är S&C på Frizon.

lök

Lunchade med D innan kyrkan igår. Åt på Levinskys, jag valde de mexikanska wrapsen som jag alltid väljer. D valde nån kycklinggrej som såg väldigt god ut. Satt och pratade. Åt min mat, men kunde inte låta bli att titta på löken i hans mat. Den såg så GOD ut. Kunde inte tänka på nåt annat än att jag var så vansinnigt sugen på lök. Till slut hörde jag knappt vad han sa.
"Eh, ursäkta, men FÅR jag ta lite lök av dig?"
Det fick jag, och sen kunde jag koncentrera mig.

Hade liten spontan middag efter kyrkan igår. Lagade massa mat, blev ok.

Snoozade åtta gånger i morse, innan jag kom på att jag för en gångs skull hade ställt klockan på just den tid då jag var tvungen att gå upp. For upp i en väldig hast och gjorde mig i ordning på 12 minuter innan jag for iväg.
Nu sitter jag här och borde skicka in lite jobbansökningar, men det sitter så långt inne. Jag orkar inte hålla på och sälja mig själv längre. Jag är så vanvettigt trött på det. Fast jag måste väl.

Mat

Var och storhandlade idag, fick med mig en lååång lista som S och C skrivit. S hade skrivit först, och sen hade C lagt till endel, varför listan såg ut ungefär såhär:

prästost LAGRAD!!!!
konservöppnare - men vadå, vi har ju konservöppnare
olivolja med citron MYCKET VIKTIGT
tvål såna där med pump att ha i badrummet minst TVÅ stycken

Där sprang jag runt i fredagsrusningen och försökte vara båda till lags. Hittade ingen olivolja med citron först, men eftersom det enligt listan var MYCKET VIKTIGT kände jag mig tvungen att leta vidare i mitt anletes svett. Såg framför mig S upprörda ansikte om jag skulle ha mage att komma hem utan en sån.
Ja, det är väl ungefär det jag har hunnit med hittills idag.

Älvor

Här är älvan jag ska tatuera när jag har fått ett jobb och pengar. Att rita älvor i blyerts som här är en sak, att måla älvor i akvarell är en annan, har jag fått erfara. Det är mycket skojigt men jag blir inte riktigt nöjd. Jag ska måla fler, och en ska vara neger, har S bestämt. Jag uttryckte min skepsis senast idag.
"Men alltså... älvor kan väl inte vara mörkhyade?"
Varpå S tittar på mig, med något mycket besviket i blicken och säger;
"men DU om någon brukar ju vara nytänkande".

(Egentligen handlade det inte om att jag inte vill göra en mörk älva, utan om att jag betvivlar min förmåga att måla en sån överhuvudtaget).

För övrigt väntar jag på att de ska höra av sig från jobbet jag vill ha. All den här väntan tar knäcken på mig. Förr eller senare.

Man ska inte alltid lyssna på andra.

Och på den sjunde dagen skapade Gud hårförlängningen.
Amen.

Otur i kärlek.

Att man inte har internet hemma kan få större konsekvenser än man tror. Upptäckte just att lilla kusin T hade mailat förra veckan. Innehållet var av kedjebrevskaraktär (brukar aldrig ens öppna dem av princip) och det stod typ:
"i kväll kommer den rätte inse att han är den rätte och höra av sig till dig. I morgon mellan 14 och 16 kommer något bra att hända" etc yada yada. Slutklämmen:
"om du inte skickar detta vidare inom tio minuter kommer du i stället att få otur i kärlek i tio år".
Typ så var det, fritt refererat.
Ok, men hallå, jag hann ju inte med där överhuvudtaget. Är det rättvist att även de kommande tio åren ska innehålla otur i kärlek, bara för att jag inte hade internet hemma och kunde kolla mailen? Och var det DÄRFÖR Den Rätte inte hörde av sig, den där kvällen förra veckan? För att jag inte hade skickat brevet vidare? Jaha, ja men då vet jag iaf.
Och jag har ju för den delen överlevt hittills.

The real version.

Det hade ju inte varit rättvist att lägga ut ett självporträtt utan att lägga ut något att jämföra med. Är särskilt nöjd med håret.

SNART får vi internet hemma. Å vad härligt det ska bli. Tänk att kunna betala sina räkningar utan att behöva åka över halva stan. (Som om nu nån trodde att det är DET jag främst använder datorn till).

Jag ska lägga över min bok på diskett också, så jag kan få med mig den hem. (Mineralvatten, ni vet). Jag känner för att skriva ned något oerhört sadistiskt. Något om blod som sprutar och så. Det kommer antagligen inte passa in, men då kan jag ju ta bort det i morrn.
Förresten, är inte detta dagen då nya numret av national geographic kommer ut?

Käre gode Gud, var är mirakelmojen? Mitt minne är alldeles för stort och det påminner mig ständigt om helt onödiga saker. Jag avundas alla guldfiskar. C & S vil för övrigt ha en guldfisk, men jag har sagt att den får isf stå under C:s säng. Själv förespråkar jag ett akvarium med fiskpinnar i, men jag är tydligen ensam om det.

Jag = sorglig?

Nu har jag fått upp ett staffli på mitt rum. Därför blir det inte så väldigt mycket färg på väggarna för tillfället, beklagligt eftersom köket och passagen inte är färdigmålade. Passagen målar vi i guld, och köket i ljus nougat. Hur som helst, jag försöker lära mig måla med mina nya akvarell-färger, (inte väggarna alltså). Det går sådär. Men det är kul.
"Den skulle jag inte hänga på väggen", sa S när hon såg mitt första försök. "Den är alldeles för SORGLIG, på ett sorgligt sätt".
(Sa inte att jag döpt den till självporträtt).

Nyhet

Jag har öppnat kommentatorsfunktionen, så att vem som helst kan skriva en kommentar. Man måste alltså inte längre ha ett blogspot-ID för att kunna kommentera. OM nu nån känner ett behov av att respondera på något sätt. :-)