At home

Det är så jäktigt att vara sjuk. Först är det "Ensamma hemma" på trean, sen är det Oprah Winfrey. Sen är det "Doktorn kan komma" och har man otur är det något gammalt avsnitt av "Sjunde himlen" också som man bör se. Idag ska jag dessutom åka till ma&pa och ta hand om katten, eftersom de har stuckit till Lübeck. Efter två dagar med katten kommer jag inte längre tycka att mamma är för hård när hon gastar "DU HAAAAR JU MAT!!!" Till honom.

Habalabuuba

Nu är jag tillbaka. Ursäkta. Inte för att någon kanske har undrat var jag befinner mig, men iallafall.

Det här är vad jag har tänkt på på sistone. (Bland annat).

*Faster A: det finns ett naturte som heter Hurry Curry som mammas arbetskamrat säger är JÄTTEBRA om man har ont i kroppen, som du kanske skulle prova. Jag har själv inte druckit det så länge att jag vet om det funkar, men om mamma är övertygad om något brukar hon vanligtvis kunna övertyga även mig om det.
Fast nu är jag i ärlighetens namn en gnutta orolig över att min egen frustration över värken i kroppen har smittat av sig på DÖM så att hon snart kommer att gå från naturläkemedel till att utbrista nåt i stil med "Mitt kära barn, jag har bokat en tid för dig hos häxtanten Habalabuuba i skogen bortom berget, betala henne med två daggmaskar och en trädrot".

*Att jag inte har direkt lyckats med något av mina nyårslöften som jag nyss läste ifrån januaribloggen. Bland annat skulle jag bli snällare. Fast ja, just den kanske har gått ganska bra. Däremot har jag inte åkt till Paris för att köpa en Mc Solaar-skiva eftersom min syster d.ä skickade en sådan strax därefter. Och Paris kommer jag inte åka tillbaka till om jag inte verkligen har ett ärende, typ att jag ska köpa en skiva.

*Att jag borde ta mig i kragen och skriva klart mina böcker. Det blir antagligen aldrig något av det, men det där "antagligen" kommer ju för alltid att hänga kvar.

*Jag är LAT.

Det är viktigt att man ligger bekvämt när man sover.

Det var ju inget fel alls på mormors gamla orange hårfön från... 60-talet? 70-talet? upptäckte jag idag när vår vanliga hade börjat brinna på Kreta. Inget allvarligt, men den brann liksom innuti och gjorde att vi var tvungna att börja planera på förmiddagen hur vi ville se ut i håret på kvällen. Om man inte ville se ut som en bomullstuss, vilket jag gör om mina tre hårstrån självtorkar.

Vi har haft det mycket bra. Mitt enda magont har varit att man aldrig har varit säker på var S&C höll hus på nätterna/morgonen. En natt vaknade jag vid halv fem och undrade varför S säng var tom. Tänkte att i väntan på att de kommer hem går jag ut i köket och smörjer in mina vansinnigt kliande och varande insektsbett. Varpå jag möts av den här synen:



Man ba eh, jaha, jo men det där ser ju JÄTTESKÖNT ut.

Greece

Tillbaka från härlig Kreta-semester!

söndag igen

Jag försöker lägga upp fler bilder från hajken, men det är något vaj med den funktionen och därför tar det lite tid.

Igår var årets första svampplockardag för min del. Jag och DÖF (Den Ömme Fadern) susade iväg på hojarna rätt in i svampskogen. Fel, rätt in i någon slags djungel av högt gräs och teleledningar, och därifrån GICK vi rätt in i svampskogen. I min korg låg efter en stund de mer normala svamparna, som taggsvampar och gula kantareller. Vad som låg i DÖF:s svampkorg är något oklart, men till mamma och Simon säger jag bara smaklig måltid. :-P
Svampstuvning gjorde jag igår för första gången i mitt liv, det gick bra men jag var lite för generös med saltkaret. Sen blev det varma mackor, som avnjöts framför "Mord i sinnet" = blodiga kroppsdelar och psykopater.

Nu har jag fått för mig att jag ska åka till Allhelgonakyrkan på söder, man kan behöva miljöombyte ibland så att man inte fastnar och står still. Eller går bakåt. Så jag får väl återkomma med en liten rapport sedan, nu ska jag hoppa in i duschen.

söndag...

...var det idag, eftersom jag jobbade sist det var söndag. Har haft en mycket bra dag. Är antagligen världens lyckligaste. Eller, jag kommer i alla fall att vara det när jag dessutom har plockat in tvätten i klädkammaren och sen gått och lagt mig. Men det är ju petitesser.

Annie goes kickboxing

Igår kväll var jag på väg hem från jobbet, när jag kom på att jag inte kan gå av min vanliga hållplats eftersom de håller på med nån slags ombyggnad av busshållplatsen. Fick således kata en omväg och hamnade då i nån liten roadracing-samling av ett tjugotal killar som utmanade ödet på vespor och motorcyklar. Blev redan då lite irriterad, eftersom man inte får köra SÅ fort med vespor och speciellt inte DÄR där man inte får köra ALLS.

Ganska snart upptäckte någon mina klapprande skor och tyckte att det var roligt att köra mot mig i 120 km i timmen och sen väja precis framför mig. Blev ännu mer irriterad, riktigt arg faktiskt. När det hade hänt ett par gånger och jag såg att han kom emot mig igen, gjorde jag något hyfsat ogenomtänkt. Precis när han var bredvid mig stack jag ut armen, och... eh, knuffade honom. Japp. Gick sedan vidare med mina klapprande skor, funderandes på vad det var för en sida av mig som jag inte kände till.

En liten bit senare stannade en motorcykel precis bredvid mig, och en kille hojtade:
"Ey, du knuffade min bror! Han..."
resten drunknade i motorljudet, så jag fick fantisera ihop resten själv.

-...ville bara impa
-...har bett mig köra över dig med min motorcykel
-...kommer att samla ihop släkten och driva vendetta mot dig och din släkt

Ja, vad vet jag. Rent instinktivt blängde jag på honom med min bästa "du muckar med fel person-blick som jag då och då använder på jobbet. Klapprade vidare och han körde vidare och sen en stund senare var jag hemma, (fortfarande lite förvånad).

Blod var det här

Igår ringde jag till Närakuten för att klaga på att jag fått en ny provtagningsremiss bara ett par dagar efter att jag varit där. Doktorn måste ha missat det, förklarade jag för sköterskan som tålmodigt förklarade tillbaka att doktorn inte hade missat det, utan ville ha nya kompletterande prover eftersom det var nåt som inte stämde. Nåt med vita blodkroppar, tror jag hon sade. "Ser du där, PCR och Lymfocyter och vad står det... det har hon lagt till" förklarade sköterskan.
Genast hamnade det lilla följebrevet i en helt ny dager.
"Var vänlig lämna proverna OMGÅENDE för snabb ÅTGÄRD."

Jag kutade upp dit idag och lämnade ett antal rör - "Å, är alla de där från MIG!?" - och sen kutade jag hem igen och skulle städa men var trött och yr och somnade.
Och nej, jag är inte hypokondrisk, jag har haft ont i kroppen så länge att jag vant mig vid det, och det utan att tro att det rör sig om mystiska sjukdomar. Men nu ligger den där lappen ändå och stirrar på mig med sitt svarta bläck och ingen ska vara gladare än jag när de ringer och säger att det var ju inga konstigheter med det där, inte.

en av många fina krönikor från SvD

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13576318.asp

Läs! Så fint.

Ella & Alexander

Fler bilder från helgens släkthajk kommer inom kort!

hej igen

Jag har visst varit för tääskigt dålig på att skriva här. Eller ja, det beror ju på vem man jämför med. Dels har jag knappt varit hemma, dels kom jag inte in på sidan när jag försökte sist. Men men. Nu är jag iaf hemma och sjuk, ont i hela kroppen och näsan rinner. Jag tycker lite lagom synd om mig själv, dricker te och äter vindruvor. C är också hemma och sjuk. Inte blir det bättre av att vädret är grått. JÄMMER OCH ELÄNDE.

Annars är det ju sol i sinne, ett härligt valresultat och jag har blivit tillfälligt befodrad på jobbet. Och om två och en halv vecka bär det av till Grekland. Man skulle väl kunna sammanfatta det med att det EGENTLIGEN inte finns så mycket att klaga på.