Det okända

Om man bortser från det glada brudparet. Varför drar någon i Simons täcke om natten?? Frågar man sig i reklamen för "det okända".

Och jag vet inte, men är det helt orimligt att tänka att den där kvinnan som står bredvid honom är missnöjd med den lilla bit av täcket hon fått sig tilldelad?

Eller är det rentav HON som ÄR det okända!?? Hur kom hon in i mitt hus? Typ.

Nej, jag tar tillbaka det där med längre sömnblock för Noras del... Det var det två nätter men nu är det KATASTROF. Vaknar fem-sex gånger varje natt, vrålar och är svår att söva om. Vaknar för morgonen vid sex-sju och då är jag som en urvriden disktrasa. Måste vända snart, annars blir jag knäpp.

Det...

...kommer krävas myyycket kaffe för att ta mg igenom den här dagen. Turligt nog ska jag och Nora luncha hos min vän B idag, där får man alltid supergott kaffe. Och ikväll kommer Snyggo och sover en natt i sin säng innan ett par dagar på Annan Ort igen. Hoppas barnen hinner träffa honom... Och jag med för den delen, känns som att jag behöver gå och lägga mig vid åtta ikväll. Nehej, nu är det hög tid att försöka komma igång här...

Kalasdag

Bondromantik

Jag tror inte att jag nånsin kommer tröttna på vyerna här ute. Farfars hus och äppelträden, överväxta lilla stugan ( jodå, den är där, till höger om flaggan) och åkrarna. 

Flaggan hissad för Tilda idag, förstås. Just nu kikar jag lite på klockan och tänker på Jossan som i skrivandets stund pinar sig igenom tjejmilen... Vi ska se sammandraget på fyran i eftermiddag.

Semester

Det slog mig just att man har lite konstiga perspektiv när man tycker att en natt där Hugo har vaknat fyra gånger och Nora två, är en bra natt. Nora har dock börjat sova lite längre block sen vi började med välling, så det är jätteskönt. Och Hugo sover ju hela natten två nätter av tre, så visst går det åt rätt håll.

Så här ser det ut vid fotänden av sängen jag lånar.

Idag ska vi fira Tildas födelsedag, prognosen lovar sol och sommarvärme så jag tänker njuta i fulla drag av lantluft och härligt sällskap.

Mysfredag

Dagen började redan vid 6. Barnen fattar inte att morsan måste vara pigg för att kunna köra... Nåväl, vi hämtar upp Pfia en halvtimme in i resan så jag räknar med storartad underhållning sen hela vägen. 

Plock, fix och trix

Det här har varit en sån dag som har gått i ett. Tack och lov att vi sov helt ok i natt, alla tre. Det har tvättats och diskats och sprungits (nej, tror aldrig jag kommer vänja mig vid att springa med vagn... Jobbigt!) och promenerats och lekts i lekparken. Bakade några bullar till grannen som ska kolla katterna i helgen, sålde Noras Bumbostol på blocket och gick däremellan ned till tåget och hämtade min cykel, vilken jag släpade hem med ena handen eftersom jag sköt på dubbelvagnen med den andra.

Som om det inte skulle räcka är jag ju nu även tf finansminister, utöver mina KD-ministeruppdrag. Kändes väldigt bra att sitta och fylla i våra budget-excel-dokument på datorn idag (vi bokför allt som handlas under olika poster. På det sättet har vi bra koll, plus att man som kuriosa kan jämföra hur mycket mat eller nåt annat man handlade typ januari 2008, med den här månaden).

I morgon åker vi ut till landet över helgen. Känns bra att framför allt Hugo får lite att göra och lite annat folk att hänga med. Han blir lite extra sotis på Nora, när det bara är jag hemma. Då hänger ju hon på höften jämt och han tycker nog han får lite för lite uppmärksamhet. Idag tyckte han att hon skulle vara hemma när vi skulle gå på promenad... Försökte kompensera det med lite extra mys vid nattningen. Då sov Nora och det var bara jag och Hugo (och Barba och nya favoriten Wow, en bläckfisk som mormor virkat och som Hugo själv namngett). Lite prat om dagen och lite sång blev en perfekt nedvarvning för oss båda. Nu ska jag se om jag kan börja packa lite inför morgondagen. Min favorithobby... Not.

Dagen då jag avslutade min relation med föräldrarna.

Igår kom ma&pa lagom till maten, för att sedan bli klippta. Barnen hade sovit ovanligt lite, vilket gjorde att Nora bara skrek och Hugo hoppade runt och tjoade samtidigt som han försökte knuffa omkull syrran/överfalla henne/hoppa på Ipaden (den klarade sig). Till och med mina ganska luttrade föräldrar såg ganska svettiga ut (själv kunde jag ju inte göra nåt, stod ju med saxen). 

Jaha, sa jag sen när de skulle gå, jag hoppas att ni vågar komma tillbaka nån gång. Jodå, svarade de artigt, det skulle säkert kunna gå för sig.

Sen lade Pluto en spya, i mammas sko. I SKON. Hur är det MÖJLIGT? "Det gör inget", försäkrade Den Ömma Modern, "det var inte mina finaste skor".

För övrigt går det ganska bra här hemma, med Snyggo på Annan Ort. Idag ska han tävla i riksmästerskapen i terräng, nere i Helsingborg. Hoppas det går bra, men frågan är om man vill att det ska gå jättebra för då blir det ju EM sen också i höst, som det blivit tidigare år...

Obbe är här!!

Och vad gör man inte för er, klart det ska upp en bild på bloggen. Tog en promenad ned till motorvägen och kollade kortegen. Försökte även spana efter Air Force One, men den måste ha kommit en annan rutt in mot Arlanda än över vårt hus. Synd.

I bilen skymtar en man med skjorta (iaf när man kollar på den superförstorad som jag just gjort i datorn...). För att vara riktigt pedagogisk har jag markerat honom med en röd pil. Det drällde inte precis av folk i bilen så chansen att det faktiskt är Mr President himself är därmed ganska stor, om jag tillåts analysera fritt.



Vilken dag! nu åker webb-TV på så att spektaklet kan följas live.

dagens tips

om det finns nåt jag är extra nöjd med den här sommaren, så är det att vi åkte iväg sista semesterveckan. Hade semester ända in i kaklet, liksom. Här är några bilder från Gotlandsveckan, tagna med riktiga kameran.

Sju månader i morgon

Nej, jag kan inte säga att det har varit sju enkla första månader som tvåbarnsmamma, men nu börjar det bli mer hanterbart att hålla koll på båda själv. Eller rättare sagt; att få vardagen att fungera när man är ensam med båda. Snyggo är bortrest en dryg vecka, jobb på annan ort både denna vecka och nästa och en fotbollsresa till Dublin däremellan.



Min lilla goding! Min stora goding är på förskolan, dit han numera springer och börjar leka på en gång efter att ha gett både mig och Nora en kram. Inga ledsna miner längre, alltså. Skönt!