Ännu en dag i statens tjänst...

...till ända. Har inte precis varit överhopad med arbete, så Aikåaren tyckte vi skulle ägna en liten del av eftermiddagen åt att prova McDonalds nya frappé, nån kaffehistoria med is och grädde. Upplägget var att jag skulle gå ut och handla dessa, eftersom jag var trött och behövde luft och Aikåaren själv hade elakartade myggbett på benen och således (naturligtvis) hade svårt att gå. Fick med mig Singelpinglan på tåget så det blev en trivsam kort promenad innan vi slutligen satt på kontoret igen, denna gång alltså utrustad med varsin helt vansinnigt onyttig och god kaffe. Fler slöt upp, en trevlig fikastund följde och det konstiga är att man till och med får betalt för att ha så trevligt.

Har förstås även gjort skäl för skattepengarna, och nu har jag då klivit ned i tunnlarna för att ta mig till stadens utkant och därifrån få en skön löptur hem. Återstår att se om benen känns som cement.

Seg

Väldigt mycket som jag borde gjort ikväll men inte gjorde. Borde dock packa träningsväskan så att jag kan springa halva vägen hem i morrn. 8-9 km tänker jag pina mina ömma ben med. Tänker mig att benen kommer kännas som i nyskick sen. Bota ont med ont, typ. 

För övrigt är det ett evigt tjat om att vintern ska komma tillbaka lagom till valborg. Det är väl som det brukar varje år!? 

Halvmaran genomförd!!

Det gick aldrig ens i närheten av långpasstempo, som ju faktiskt legat en bit under 6 min/km. Istället kände jag att fokus fick ligga på att försöka hålla ett jämnt och stabilt tempo. Blev lätt illamående redan vid 9 km, men det gick över. Vid 13 km kom de första krampkänningarna i båda vaderna, och även om det inte blommade ut i nån regelrätt kramp förrän precis efter målgång så var det rätt så oskönt att springa med. 

Man kan väl summera de två timmarna och tio minutrarna med att det aldrig var nån njutning, men jag tar med mig att det var ett jämnt och fint tempo, att jag sprang så långt som jag aldrig sprungit och att jag hade pannben nog att göra det trots den lilla mängden löpträning jag gjort i vår. Nu ska vi hem och käka smörgåstårta! Syskonen kommer och firar mig lite i förskott.

Jossan gjorde ett fint lopp och kapade flera sekunder från senaste halvmaran, och mamma ska vi inte ens prata om... Där kan vi snacka pannben, bäst när det gäller.

Soffhäng

Ja, dagens femkilometare var väl inte nåt styrkebesked, men jag bestämde mig för att starta i morgon iaf. Det positiva är att jag inte har hunnit bli så nervös, eftersom jag faktiskt inte trodde jag skulle komma till start öht. Annars finns det ju väldigt många saker att hetsa upp sig över, så det är inte det. 

Ja ja. Man anmälde sig som en "kul" grej och nu sitter man här smått ångestfylld ändå. Ska försöka släppa det. I höst har jag som mål att springa under två timmar, i morrn är jag bara glad om jag går i mål. 

Hej från soffan.

Vi har också haft en lyckad playdate med Hugos kompis, jag har gjort smörgåstårta till morgondagens mottagning här efter loppet (lät som att det är kungafamiljen vi pratar om) och det har handlats och städats lite utöver träningen. Nu börjar det bli dags att sova, så att man är pigg och glad i morgon... Återkommer efter loppet! Jag tror att det går att följa på nätet för er som vill. Whhm.se. 

I morgon ska det avgöras

En rolig fullspäckad dag på jobbet, kom hem och hann sjunga med Hugo innan han somnade. I morgon är jag ledig eftersom jag skulle förbereda mig för halvmaran då, nu vet jag inte ens om det blir av. Tänkte ta en femkilomers runda i morrn och försöka känna efter, det funkar ju inte om jag får en hostattack så fort jag sätter igång. Snorig fortfarande och lite slemhosta, men mår inte dåligt annars. Håll tummarna. 

På eftermiddagen i morgon kommer Hugos "bästis" hit med sin mamma och lillebror. Vi har inte umgåtts med dem förut, så det ska bli spännande att prata lite mer. Roligt med alla kontakter som knyts genom barnen.

Jaha, nu är det budgetmöte här som sig bör. Sätter lite guldkant på mötet. 

Glest var det här

Ja, hörrni.

Jobb hela dan och så hem, äta, leka, krama barn. Gå på föräldramöte, hem igen, baka inför kalas på lördag, laga lunch till morgondagens långpass på jobbet, ringa farmor som jag inte pratat med på år och dar, bestämma playdate med Hugos kompis mamma. Det var denna dagen och så ser ju dagarna ut... Så det blir lite glest här ibland när datorn får stå tillbaka.

Därtill har jag ju den här himla förkylningen att brottas med. Hostar mindre nu, men är ju inte kry. Börjar tro att jag kommer förlora kampen mot klockan, men vi får se. Ett par dagar kvar än. Får väl gå och äta min röda solhatt (det är en växt, om ni undrar) så att jag blir frisk snabbt (har iof funkat dåligt hittills). 

Lite lycka kanske räcker

Hittade en hälsning från morfar när vi var där och rensade lägenheten igår.

Påskaftonsmiddag

Alla som haft en bebis känner säkert igen sig i att har man väl fått in en god vana vad gäller exempelvis sömn, gör man helst inget som riskerar att rubba den. Det tar veckovis att etablera nya vanor, och ett enstaka frånsteg att rasera det. Men nu har vi ingen bebis längre (ganska skönt, faktiskt!) och inför kvällens middag hos Jossan bestämde vi att det får bli lite som det blir. Ungarna somnade i vagnarna på väg dit, och höll sig sen (med ett nödrop förvisso) vakna tills vi gick strax före tio. Somnade snabbt hemma hos farmor sen. Visst kommer det bli gnälligt och kinkigt i morrn, men då ska vi bara åka hem så det gör inte så mycket.

Och middagen då, SÅ gott och trevligt. Så najs att gå på en vuxenmiddag, där barnen visst får ta plats men en middag som inte består av snabbast möjliga barnvänliga mat som går att uppbåda. Och där värdinnan för att
gardera sig för alla eventuella avarter har en dryckeslista lång som på restaurang (öl, alkoholfritt öl? Mineralvatten, påskmust, vitt eller rött vin, alkoholfritt finns också, eller kanske lite bubbel?)

Och bara det att förrätten ser ut såhär, liksom. Tack fina värdfolket.

Småland

Påsken spenderas, som många andra år, i småland. Resan blev dryg, de första 5-6 milen tog två timmar att köra. Väl framme spelade det ju mindre roll. Mysig middag i svärmors nya fina lägenhet, innan ungarna slocknade. Nu har kidsen en datalektion med farfar.

Får se om jag vågar mig på en liten springtur i morrn. Rejält snorig och lite tröttare än vanligt, men mår inte direkt dåligt annars. 

Var snälla och hjälp till här.

Jag har funderingar på att sätta nån figur mittemot älvan, för att binda ihop tatueringarna lite. Var inne på en älva som ligger på mage, men i ser att isf skulle hennes vingar komma upp i Snyggo-tatueringen och det blir för grötigt. Så, vad skulle man kunna tänka sig? Ett djur som passar med en älva? Nåt annat? Om nån kläcker nån idé som resulterar i en tattoo blir det förstås nån form av belöning...

Sen är jag klar. Tänker jag mig. 

Och när ni ändå är inne här och lämnar massa förslag på vad jag ska rita, kan ni ju berätta också vad ni skulle jobba med om ni bytte karriär. Jag skulle bli läkare eller utrikesminister. 

På tal om karriär kan jag också säga att jag i maj ska utbilda mig till konflikthanteringsinstruktör (kanske längsta ordet ever). Det innebär att jag sen har rätt att utbilda i självskydd (självförsvarstekniker, ingripanden etc) samt förhandling osv. Kommer få hålla första utbildningarna redan i slutet av maj sen. Ser mkt fram emot det, förutom att utbildningen är i Norrköping under två veckor och jag då bara får träffa gnuttarna på helgen. 

Jaha, och förkylningen blommar och frodas.

Om sånt som stör och skaver

Vaknade i morse med halsont och ledvärk. Måttligt, förvisso, har gått bra att jobba, men dagens milpass uteblir. TYPISKT. Försöker dock tänka att nu handlar det mest om att hålla igång benen till nästa lördag, bara jag inte är sjuk DÅ så startar jag oavsett pissig uppladdning. Jag vet ju att jag i vilket fall är för otränad för att prestera bra på en halvmara, tre pass till innan nästa lördag hade nog gjort mer för psyket än för kondisen. Träligt hur som, hoppas hoppas bara att jag kan starta så att detta inte blir något segdraget.

Fick förfrågan för ett par veckor sen (fel, fick inte förfrågan, ställdes inför färdigt faktum) om att sättas in som chef för sommaren på vårt söderorts kontor. Och vet ni vad? Jag sa nej. Jag skiter i om jag aldrig mer får frågan om att chefa, men att pendla närmare 3 timmar om dagen på sommaren när man vill bada och gosa med gnuttarna, det känns inte ok. Ledsen, alla jämställdhetsivrare (ok, jag är väl också en sån iof), men barnen kommer alltid att komma före jobbet. Alltid. Så det så.

Barnen, ja. De börjar verkligen bli sina egna små charmiga individer, och därmed kommer de också synas mindre på bloggen framöver. Inte som att jag kommer behandla dem som en statshemlighet, men det känns inte ok att outa allt om dem på en sida som kan läsas av vem som helst - av respekt för att deras självständighet och rätt att vara egna individer alltid kommer vara viktigare än min "rätt" att bladdra om mitt mammaliv. Sen tänker jag också att de som vill ha en relation med dem ändå har det in real life och inte via internet. Ja, ni fattar säkert.

Hur som, ska hem och kurera mig nu.