Att det ska vara så himla komplicerat, allting. Och samtidigt så väldigt enkelt. Bara det, att det är både och på samma gång, är ju tillräckligt komplicerat.
Nu kanske det återigen låter som att jag är åldersrasist, men det är jag ju som sagt inte. Men vad jag för tillfället av olika anledningar funderar över är det tragiska (i mitt tycke) i att sexton-sjuttonåringar och yngre ändå (och äldre) i kyrkorna lägger så stor vikt vid att "ha nån". Jag tycker det är HUR dumt som HELST att man ska vara tillsammans med först den ena sen den andre, när man är så ung. Som regel skjuter man bara upp Guds formande av den individ man ska vara, om man i stället ger sig ut på en bekräftelse-turné i tonåren. Man behöver massa massa kärlek och bekräftelse som tonåring, men man vet inte tillräckligt mycket om sig själv för att veta vem man ska och kan bygga ett liv tillsammans med. Och om det inte är det man är ute efter, då kan man lika gärna bara vara vänner, that's my opinion.
Vad tycker ni? Jag kanske bara är konservativ, men det är skit samma. Jag står fast vid min åsikt. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar