tisdag, juni 21, 2005

Håkan och jag

Jag har ju alltid sagt att jag inte gillar Håkan Nesser. Bara för att jag läste nån deckare för länge sen som jag inte gillade. Min mamma har alltid gillat Håkan Nesser, och ungefär en gång i månaden de senaste åren har det låtit såhär:

Mamma: jag älskar verkligen Håkan Nessers böcker.
Jag: Hmpf.
Mamma: Sättet han skriver på, hur han formulerar meningar och så...
Jag: Ja, fast han är ju inte riktigt min typ av författare...

På semestern läste jag snabbt ut mina egna fyra böcker, och fick sen låna de andras böcker för att ha något att läsa på stranden. Bla. en Håkan Nesser, som jag MYCKET motvilligt började läsa. Och kunde inte sluta. Jag blev HELT fascinerad av hur han skriver. Pinsamt. Nu är jag inne på fjärde boken på fyra dagar, hur ska jag förklara det? Enkelt, jag hade fel. Jag har ändrat mig. Jag är inte så stolt att jag inte kan säga det (fast det bär emot :-).

Alla som är älskar det svenska språket och njuter av fantastiska formuleringar och smarta historier, läs Håkan Nesser.

Inga kommentarer:

Alive osv

Nej, inspirationen flödar inte precis i dessa tider. Dagar läggs till varandra i en rad där inte mycket sticker ut åt nåt håll. Angående j...