"Oj, har du handlat?" Sade Heidi taxin igår, på väg till festen. Hon har haft semester, och hade således inte sett mina nya inköp på klädfronten. Erkände att jag inspireras av hennes stil, och jag fick godkänt. Tur. Kände mig kvinnlig och lyckad. (Inga trasiga jeans eller baggy army-byxor så långt ögat nådde här inte).
På flygplatsen idag satt jag mittemot en man som PETADE TÄNDERNA MED BOARDINGKORTET. Allvarligt, de diskar dem väl inte emellan flygningarna? Jag kommer aldrig mer våga ta i ett boardingkort.
Så satt jag uppe bland molnen och lyssnade på Eva Cassidy (hon bor ju där eftersom hon är död) och fällde en tår över att... tja, över tanken på att jag var på väg hem, men ändå hemifrån. Två hem, det är inte alla förunnat. Och över tanken på mina kära föräldrar som stod på Arlanda och väntade, mamma säkerligen med en tår i ögonvrån, tänkte jag. Jodå. Och så kom jag fram. Hade tänkt mig en stilfull entré i mina nya kläder, håret skulle fladdra i vinden och allt det där. Det blir ju inte alltid som man har tänkt sig, men ändå.
"HEJDÅ" skrek jag antagligen till flygvärdinnan, eftersom jag fortfarande hade Eva Cassidy i öronen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar