Så här går det till när jag kommer på att jag är lite hungrig på kvällen;
Jag går ut i köket. Öppnar kylen. Stänger kylen. Öppnar skafferiet, stänger skafferiet. Funderar en stund. Öppnar kylen en gång till, stänger. Tänker att det VORE gott med en ostmacka, men känner att det är för jobbigt att göra. Häller upp en skvätt yoghurt i ett glas och dricker, fast jag EGENTLIGEN ville ha en ostmacka. Och verkligen inte har bråttom.
Jag är så där små-lat, på ett väldigt konstigt vis. Som idag tex., när jag skulle ta en snabb-dusch efter svampplockning och cykeltur. Tänkte att eftersom jag ska ta en snabb-dusch, är det onödigt tidskrävande att stänga dörrarna till dusch-kabinen. Sen får jag i stället koncentrera mig på att inte få vatten utanför kabinen, och efteråt får man ändå likväl kräla runt och torka upp vattnet utanför. Men jag sparade in energi på att inte stänga. Eh? Jag förstår mig inte på mig själv. Jag måste vara en udda modell av det mänskliga släktet.
"Ok, vem är konstigast av oss systrar då?" Pressade Sara lillebror igår kväll, när vi satt uppe sent och hade mys-stund efter att ha dansat loss till MCR.
"Det är nog Johanna, för du och jag är mer lika", svarade lillebror uppriktigt.
"Ok, vem är snyggast då?" Fortsatte Sara pressa.
Sträckte lite på mig, tvinnade en lock och log ett ljuvt leende.
"Det är nog du", sade lillebror till Sara. "För jag själv föredrar brunetter framför blondiner".
Jag kammade alltså hem noll, kan man säga. Lämnade in en muntlig protest med tanke på mina mörka brunett-stråk i håret, men det hjälptes inte. Whatever, jag är ju bra på så fantastiskt mycket att jag inte precis bryr mig.
=P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar