Sorry.

Ursäkta, jag kan helt enkelt inte sluta skriva. Det måste vara något allvarligt fel på mig. Jag vet inte om jag har ångest för att jag ska lämna stan i morrn till förmån för min andra hemstad, eller om det känns bra. Jag vet inte om jag är mätt eller hungrig heller, det är därför jag sitter kvar här i stället för att exempelvis gå och bre en macka. Jag är rädd för att gå härifrån och bli helt ensam med mina tankar, dumt (1) eftersom jag redan är ensam (2) eftersom jag aldrig i hela mitt liv har varit rädd för att vara ensam med mina tankar.

Kan man stänga av nånstans? Jag har tyvärr inte hittat mina on- och off-knappar. Jag har inte hittat något sätt alls att styra mig på. Känslorna kommer, känslorna går, och ingen kan tyda dess lagar, typ. Antingen så bryr jag mig inte alls, eller så bryr jag mig för mycket. Om allt, vad som helst. Ingenting. Jag har försökt att bli en mer "jämn" människa, men det verkar inte vara min lott här i livet. Ingen idé att kämpa emot.