jag blev just så irriterad. Kom att tänka på alla HÖGST irriterande pojkar och män. De utav dem som är så där olidligt självsäkra att de liksom inte SER någon annan runt omkring sig, eftersom de är så fullt upptagna med navelskåderi. Visst, det finns kvinnor också, men jag tror att kvinnor generellt är mera för självömkan och "jag-räcker-inte-till"-tänkande.
Hur som helst, det är inte för inte som man fick lära sig på trafikskolan att unga män är de i trafiken som mest överskattar sin förmåga. Det känns som att dessa "unga män" är ganska bra på att överskatta sin förmåga även i andra avseenden än när det gäller bilkörning. Det känns som att dessa unga män är de som växer upp med den inställningen och sen blir de gubbsjuka gubbarna som kallar kvinnor för lilla gumman, och frågar efter doktorn när den kvinnliga läkaren kommer. Det känns som att det är dessa unga män som flödar över på handels och juristutbildningarna och sen rynkar på näsan åt alla som jobbar med mindre betydelsefulla yrken än så. För att allt handlar om status.
Det känns som att det är dessa män som sitter i sina fina kostymer på olika slags konferenser som egentligen bara är stora jippon för inbördes beundran.
Det känns som att det är dessa män som man ofrånkomligen alltid ser (och hör) på flygplatserna, de som bara MÅSTE ha telefonen vid örat och ett nytt samtal uppkopplat så snart det första har avslutats, de som verkligen SKRIKER så att hela vänthallen hör; "RING OCH SÄG TILL HELENA PÅ DERAS ADMINISTRATION, ATT DET FÅR HON FIXA! OM HENNES CHEF MOTSÄTTER SIG DET, KAN HAN RINGA TILL MIG!!! SÄG DET!!!" Och så tittar han sig omkring, för att liksom försäkra sig om att tillräckligt många personer har sett och hört och förstått vilken OERHÖRT viktig person han är.
SÅ motbjudande. Inte helt sällan kommer dessa typer av män i sällskap med en accessoar-flicka. En sån där med yta utan innehåll. Som skrattar åt allt han säger och lägger huvudet på sned och bara ser snygg ut. Totalt ointressant, liksom.
Ja kära nån, vet inte riktigt varför jag kom att reta upp mig på det nu. Men det finns onekligen en och annan som har passerat.
2 kommentarer:
Hej på dig Johanna!
Det är fascinerande att läsa din blogg. Hade lite tid över här nu och galet vad du skriver.
Själv skriver jag mycket när jag inte har nåt o göra.. eller har massor o göra men ingen lust o jobba.. men nu är de mesta rätt gött så då blir de lite i bloggen.. och med den inställningen så kanske bloggen blir trist om man bara skriver när de är trist.. hmm.. får nog ta mig en seriös 5-sekunders funderare på det där nån dag. Ha de göttigt!
/David
Själv skriver jag inte alls, något som ger mig ångest när jag ser den här typen av inlägg. Aaargh...
Skicka en kommentar