Idag skulle jag och systrarna (E & S) dela upp mormors juveler, oss emellan. För att motverka en släktfejd á la hollywood-film hade vi redan innan dragit lott om vem som skulle få börja välja ur smyckesskrinet.
Vi borde veta vid det här laget att vi är så olika så att det inte skulle innebära några problem.
E håvade in guldet, inte oss emot eftersom vi använder silver. S håvade in stora moderna smycken och jag fick det som glittrade mest. Jag är ju lite som en skata, i det avseendet (möjligtvis även i andra avseenden).
Blicken föll sedan på ett vackert radband från Polen, som mormor en gång för länge sen fått av en präst-polare där. E tog upp det och fingrade lite på det.
"Det här är ju fint. Men liksom... Det känns lite ortodoxt att JESUS sitter där på korset."
Jag (ironiskt): "Å nej, tänk om nån skulle tro att du är katolik".
S (pedagogiskt som alltid) "du vet ju vad DU tror på och står för. Det är ju det viktigaste".
E (fortfarande lite fundersam): "Alltså, man kanske skulle kunna pilla BORT Jesus..!?"
Jag: "Men för GUDS SKULL, man får väl INTE pilla bort JESUS heller!!"
Det blev jag som tog hem radbandet, och jag tänker då inte pilla bort Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar