Ont

Det är så lätt att förhärda sig när man ser på TV. Och läser tidningen.

Jag vill inte tro att det bor en smygrasist i varje människa, jag ser det hellre som att vi bara tar in det vi orkar ta in.

Det går inte att titta på nyheterna eller kalla fakta eller 60 minutes och ta in det man ser.

Ta Sudan som ett exempel. Där män torteras varje dag, och deras kvinnor blir våldtagna av fem män framför ögonen på dem. Kanske framför ögonen på deras barn. Vem tänker då på, att det är människor som inte skiljer sig från oss? Bara när det gäller kultur. Kanske religion. Hudfärg och livsförhållanden. Men inte själsligt. Det hade kunnat vara jag. Min familj. Vad skulle man göra om det handlade om MIN familj? MINA vänner?

Nej, jag säger ju det. Det går liksom inte ens att ta in. Då går man sönder.