Satt och rensade i gamla brev idag. Blev 16 år igen när jag läste breven som utbyttes sommaren efter att högstadiet slutat. Jag flyttade från byn. De andra tjejerna började skolan i Uppsala, och Pettson som inte kom in på sin skola praktiserade ett år och läste upp ämnen. Och frågade i varje brev om killarna i min klass var snygga.
Han är ju inte kille längre, den gode Pettson.
Och E träffade i den vevan sin livskamrat, men vi andra halkade ju rejält på efterkälken. Det var ett evigt rapporterande om vem som träffade vem och vem som hade sett vem på bussen med nån som den väl inte var ihop med, eller var den det? Och drömmar som man var övertygad skulle slå in, allt låg framför en. Och redan känner mig sig gammal och cynisk, det kan ju inte vara meningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar