morgonstund har nåt helt annat än guld i mun.

Efter att mina sambos åkt på sina föreläsningar, låg jag och drog mig en stund när det plötsligt ringde på dörren. Det här utspelade sig alltså i stockholm. I Stockholm ringer ingen på dörren utan att först ha ringt och talat om att de har för avsikt att ringa på dörren, om låt oss säga en halvtimme/ett dygn/en vecka.

Vad var då detta?? Vår ytterdörr skulle ju förvisso bytas ut, men han skulle ju komma klockan ELVA. Och klockan var VERKLIGEN inte elva, inte på en fläck.
Flög upp ur sängen, in i klädkammaren. Kastade av mig min blå flanellnattskjorta, eftersom jag inte lyckades intala mig själv att den såg ut som något som man går runt i på dagtid.
Hoppade snabbt i ett par jeans, så snabbt att jag glömde knäppa, och drog en stor tröja över huvudet. Drog upp håret i en tofs, (ungefär här ringde det på dörren igen) eftersom mitt hår om det är utsläppt påminner på ett högst påtagligt vis om ett k****rufs.

Slängde upp dörren, och där stod... Snygg-Janne. SJÄLVKLART. Som förklarar att han ska byta namnskylten, dörren kan vara visserligen vara stängd när han gör det, men så att jag ska vara medveten om vad som händer.
"väckte jag dig?" frågar han sen och jag funderar på om jag har kuddavtryck eller mascararänder i ansiktet. Jag funderar även på om det skulle vara oartigt att fortsätta konversationen genom brevinkastet. "Nej, jag sov inte", svarar jag i stället glättigt. "jaha, eh, pilla på här då." Försöker le så brett så att eventuella kuddavtryck liksom ska blanda sig med skrattrynkorna, och skjuter sedan igen dörren. Sånt här skulle aldrig hända M, tänkte jag sen. Om hon fick oväntat besök skulle hon antagligen säga "kom in, jag håller precis på att göra några snittar".