Typiskt, min fina lilla naturfärgade duk lade flickorna i tumlaren. Nu är den i frimärkesstorlek.
Eller ja, man ska inte överdriva. LITE mindre, än ett frimärke.
Vi tog vår powerwalk i regnet emellan varven i tvättstugan (faktiskt, skulle det visa sig, under den lyckliga tid då duken transformerades från duk till frimärke!) och det var härligt. Fort ska man gå och armarna ska man svänga med, så att man inte får hjärtproblem sen på äldre dar.
Nu ska jag slå in farfars present. Imorrn åker vi ut till Julita och firar. Ska bli skönt att andas lantluft (sånt där man säger för att det låter fint. Jag känner oftast ingen skillnad).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar