Jag har blivit utmanad av Tobbs att rada upp fem av mina konstiga ovanor. Efter lite snabbkoll i familjebloggarna, tänkte jag kommentera lite vad jag har hittat i stället. Med motiveringen, att ingen är väl ändå inte intresserad av mina fixa idéer.
Mammas ovana nr 2:
"När vi vid matbordet, eller i soffan, eller varsomhelst, kommer att prata om nåt som ingen av oss vet, hur det riktigt förhåller sig med, så "måste" jag ovillkorligen gå och slå upp det - omedelbart!
(På utlandssemstrar skriver jag listor på sånt att slå upp när vi kommer hem...)
Annie kommenterar: Jag kan understryka att detta är sant. Det är tom. sant in absurdum. Efter en gemensam semester kommer mamma alltid med en avbockad lista;
"jo, det var ju alltså så att det var Florens som var Italiens huvudstad, mellan åren 1865-1871. Angående Nero så var han kejsare fram till år 68, inte 67 som vi trodde. Riddarsporre heter Delphinium på latin".
(Obs; detta är ett statuerat exempel, då jag (FÖRLÅT FÖRLÅT) inte lade på minnet vad som framkom exempelvis efter förra årets Italiensemester).
Pappas ovana nr 1:
"1. Dubbelkoll att jag stoppat tillbaks kontokort/uttagskort efter användande."
Annie kommenterar: Jag gör likadant. Ibland tom två gånger.
*betalar
*går ut ur butiken
*kollar plånboken, kortet på plats
*börjar fundera på om jag verkligen kollade kortet, eller om jag TÄNKTE att jag SKULLE kolla
*kollar plånboken, kortet på plats
Syster E:s ovana nr 1:
"Jag är skitskraj för psykiskt sjuka, dömda brottslingar."
Annie kommenterar: Ja, det var ju verkligen en ovana. En dålig DÅLIG ovana. Den måste du ju absolut jobba bort.
Syster S:s ovana nr 4:
"när jag kliver av tunnelbanan går tävlingen ut på att komma först ut från själva uppgången. Detta resulterar i att jag i princip alltid går (eller halvspringer) i rulltrapporna."
Annie kommenterar: Me too!! Jag springer alltid, (nästan alltid) och dessutom har jag ett tävlingsmoment part two som består i att flåsa så lite som möjligt när jag går ut genom spärrarna.
2 kommentarer:
Alltså, kanske bara ska lägga till, att det är ju absolut inte så att jag inte uppskattar den här springa-och-kolla-i-lexikon-grejen. Jag är ju själv rätt nyfiken av mig.
Jag kollar oxå kontokortet minst en gång när jag handlat. O precis som di Joe skrev så kollar jag ibland två gånger för att jag blir osäker på om jag verkligen kollade eller bara tänkte kolla...
Jag är inte som mamma när det gäller lexikon, i vår familj står Micke för den biten. Men när det gäller medicinska ord eller uttryck, exempelvis som sägs i Cityakuten, ocg som jag inte minns vad det är så skriver jag upp dem på en liten lapp (eller servett eller vad som är närmast, Micke har sett mina små nedklottrade servetter i vardagrumslådan) o sen kollar jag upp dom i min medicinska ordlista. Så viss likhet finns kanske ändå...
Skicka en kommentar