Kära hjärtanes, nu börjar jag verkligen tappa greppet om mitt liv. Jag insåg alltså, tack vare en av de inbjudna, att jag ska ha en middag hemma hos mig i morgon klockan 19. Bara det att jag jobbar till 20 och kommer vara hemma klockan 21. BRA JOBBAT. Fick snabbt skicka ut ett sms (klockan 22 kvällen före, BRA JOBBAT) och meddela att jag på grund av anledning inte kommer att servera den trerätters som alla har sett fram emot.

Saken är den, förstår ni, att jag har tappat bort min filofax. Och jag trodde inte att det gjorde så mycket eftersom min fritid sällan sammanfaller med andra människors fritid.

Idag satt jag och Alex på övre vaktrummet när det helt plötsligt kom inseglande en märklig rökdoft. "Det där är INTE malboro light", påpekade jag. Som faktiskt kände det, trots att jag inte rökt en sådan själv. (Bäst att påpeka). (Fast jag HAR dock provat... a ja, skit samma) (inte brajja alltså, det var inte det jag skulle säga att jag har provat) (och om nån undrar så är dessa parenteser vad som rör sig i huvudet när jag tänker på att inte bara okända människor läser detta utan även
mamma
morfar
farmor
faster
pappa (Fast han hade knappast kommenterat det i vilket fall)
övriga
slut parentes).
Hur som helst så berättade vi det för Thomas och Micke på tåget hem, och eftersom vi lyckades få denna redogörelse att sammanfalla med våldsamma skrattattacker så var det högst benägna att tro oss. Man vet aldrig vad för skit man har inhalerat idag.

I morrn ska jag upp 5.20 så nu är det hög tid att hoppa isäng. känns som att det kommer att bli en bra dag i morrn, trots digert antal timmar. (PÅ arbetsdagen, kommer troligtvis att vara samma antal timmar på dygnet som vanligt. Men man vet å andra sidan aldrig).