Subba?

Kom hem helt slut och tom i skallen. (I wish, skallen var nog när jag tänker efter full av alla möjliga och omöjliga tankar).
Upptäckte till min glädje att mina sambosar var hemma. "Bra!" Sade jag. "Nån som kan tala om för mig att jag VISST inte är en jävla subba". Varpå S snabbt replikerar; "jaha, vem tänkte du då på?" (Gick över till grannen).

Förutom att jag har fått mig en utskällning av intagen X (för att jag inte ville bryta mot reglerna för hans skull) så grov och högljudd att tom de andra intagna tyckte att det gick lite långt, spände en annan intagen ögonen i mig och upplyste om att det minsann "blir lättare du jag samarbetar lite ibland. För det blir ju lättare för dig om folk gillar dig". Jaha ja. Upplyste honom om att jag inte var där för att bli omtyckt.

Vad jag ägnade hemfärden åt att tacka för:
-att det finns folk som inte tycker att jag är en j-a subba (TROTS att de känner mig en ANING bättre än intagen X)
-att jag har en liten familj att komma hem till
-att mina föräldrar inte sitter på anstalt
-att mina föräldrar inte sket i mig när jag var liten/missbrukade/begick brott/var allmänt puckade i huvudet
-att jag har utrustats med ett såpass tåligt självförtroende att jag kan låta sådana saker som i ovan stycke att rinna av mig

Men ändock. Lite surt är det ju ibland.