Hur det hela avlöpte.

Packade motvilligt ned träningskläderna i morse, av den händelse det skulle saknas en personal i volleyboll-laget. Under morgonmötet började dock cheferna oja sig över att det var så få personal, varför det beslöts att internerna skulle få ha turneringen för sig själva. Den slutade med att en kille bröt fingret så att det stod ut i en väldigt obehaglig vinkel och två fick åka på transport till sjukhuset, sedan blev två av plitarna sjuka och gick hem, varpå jag fick stanna kvar och jobba över fyra timmar. (Fortfarande euforisk av lättnad efter att ha sluppit volleybollen sade jag "ja" omedelbart i rena farten, när förfrågan kom).

Härom dagen på promenadgården stod jag och pratade med en intagen som är muslim, och en bit bort stod en annan av de intagna.
Muslimen: vem är Gud?
Jag: Gud är Gud
Muslimen: Allah?
Jag: Nej, Allah är inte Gud
Muslimen: Men de är ju samma
Jag: Skulle inte tro det
Muslimen: Hm
Jag: Men men, vi får väl se vem som kommer till himlen av oss då
Muslimen: Haha, ja precis
Jag: Ska vi säga att när vi har dött ses vi utanför ingången till himlen, så får vi se?
Muslimen: Ja det blir bra!
Jag: Ja men vad bra, då ses vi då utanför grindarna.
Den Andre Intagne Som Står En Bit Bort: (skriker) va? Vadå SES UTANFÖR GRINDARNA!??
Jag: (ser framför mig hur jag kommer att bli uppkallad till chefen under eftermiddagen) Men holy macarony, för Guds skull, vi pratar inte om fängelsegrindarna, vi pratar om grindarna till himlen.
Den Andre Intagne: (Ser tveksam ut) eh.. jaha... jo troligt.