Den här dagen har varit skitskum. Många nya interner på avdelningen, två i min korridor som jag är kontaktman åt. En av dem kom fram till mig i förmiddags. Stor, rakad, tatuerad, så där som de ser ut ibland.
Han: I have to give you a hug
Jag: hold your horses, mister
Han: Well, the little french guy told me to give you a hug, so, you can kill me if you have to.
Jag: (efter att ha fått nån slags klappkram med en meters avstånd emellan oss): yes, I guess I have to kill you now.
Sen kom jag på vem the little french guy är, det är min grabb som muckade i helgen när jag var ledig, han som vid ett tillfälle skrek "j-a subba" åt mig, ni vet.
Han: jupps, he liked you, he told me you are nice.
Jag: :-O
Sen på kvällskvisten fick jag nästan en rakapparat i huvudet, när en annan nyintagen blev arg för att han inte fick in sin frukt som han haft med sig. Duckade, skrev rapport, åkte hem. Ja, det är härligt när det händer lite.
1 kommentar:
Du menar väl: "härligt när det händer LITE"..? Tycker i alla fall jag, som just har kommit hem från jobbet, där det hände MYCKET sista timmen på morgonen. Inte så kul, när man varit igång hela natten och blodsockret är på väg ut genom fotsulorna...:-)
Skicka en kommentar