Käre min värld, det här var ju inte bra. Jag sitter vid mammas och pappas dator och hittade massa av mina gamla lagrade bilder. Jag kunde då inte låta bli att slås av att jag var nästan lite piffig i min ungdom om man jämför med nu. Det går bara utför, helt enkelt. Glitter och glamour har ju alltid varit mina ledord, i alla fall tills jag insåg att jag faktiskt ÄR en skogsmulle som trivs bättre i mjukisbyxor än i högklackat. (Jag brukade naturligtvis inte gå BARA i högklackat). Och nu går jag nästan bara runt i uniformen, sminket är sparsamt, smycken likaså, naglarna är fula och håret luktar alltid rök (inte så mycket jag kan göra åt det iof, mer än att duscha men det håller ju bara nån timme). Och ja, jag vet inte, men på nåt konstigt sätt gör det mig nog faktiskt inte så mycket. Nej, jag blev lite chockad där först när jag öppnade bildmapparna och blev påmind om mitt gamla liv, men vid närmare eftertanke ska jag nog inte bry mig så mycket.
4 kommentarer:
Inga kommentarer. Vi i familjen är ju vana vid, att du "ska börja ett nytt liv".. :-)
Ursäkta, det var inte alls meningen att vara anonym! Kram!
piffig "i din ungdom"?? Har du hunnit fylla 25 an?! Du far ju en annan att kanna sig gammal... :/
vadå "ska börja"? Detta handlade om att jag inte kände igen mig själv. Det var ett helt omedvetet val och hade inget att göra med "ett nytt liv". Andra prioriteringar, möjligtvis. =)
Skicka en kommentar