No promises

Igår hade jag nästan 39 graders feber och idag känner jag mig frisk sånär som på mitt illamående. För att kurera mig dricker jag pro-viva och cola light, jag har även borstat håret och ögonfransarna för att känna mig pigg.

Läser ännu en gång Vibeke Olssons fantastiska "molnfri bombnatt", en av de bästa jag läst ever EVER. Men den är samtidigt så gripande så man måste ta en liten paus då och då. Läste på förmiddagen med en stor klump i bröstet, var tvungen att masa mig ut till soffan och muntra upp mig med ett avsnitt av Sex and the city. Valde ett avsnitt på måfå, och det råkade bli det där Aidan gör slut med Carrie på ett bröllop och båda gråter och allt är jättesorgligt och jag snörvlade vidare i soffan och det var ungefär här nånstans som jag insåg att det vore bättre om jag gick och borstade håret och ögonfransarna istället. Sen ringde CN från jobbet och vi pratade om ditt och datt. Två gubbar från min korridor har förflyttats utan att jag hann säga hejdå och aldrig kommer man träffa dem igen så inte heller det fick ju muntergökarna att sjunga precis.

Vad jag planerar att hinna idag: maila Jess och Mia, förflytta två glas från mitt skrivbord till diskmaskinen, lyssna tre gånger till (MINST) på "no promises" (säkert skulle den klassas som en ytlig låt av många. Man har ju fått höra nån gång att man har ytlig musiksmak, men hur kan musiksmak vara YTLIG? Vem bestämmer vad som är ytligt och inte? Jag föraktar inte folk som partar loss till schlagers tex, bara jag slipper själv) samt få tag på syster E som IRRITERANDE NOG ALDRIG UPPDATERAR SIN BLOGG.